Chocktillstånd.
Med det, och för att anknyta till rubriken, så tänkte jag att vi skulle starta en slags intellektuell (detta lär väl visa sig) resa med okänd destination, det enda jag så här långt har planerat är en startpunkt sedan en "mellanlandning" och sedan vidare ut i en slags open-ended äventyrsfärd, detta är självklart att ta i och det enklaste är väl som alltid att helt enkelt "rivstarta" sedan får vi helt enkelt se var och möjligen när vi hamnar.
För att nu komma till skott så börjar vi någonstans, närmare bestämt med den industriella revolutionen. Vi befinner oss alltså någonstans i början av 1800-talets England, förmodligen strax utanför Manchester där Spinning Jenny går för full maskin och ångmaskinen vidare har fått sitt stora genombrott. Vi har alltså en situation där den tekniska utvecklingen formligen exploderat vilket självfallet innebar en mängd framsteg för hela mänskligheten, även en del otäcka biprodukter (världens undergång med mera). Enkelt uttryck så kommer nästintill hela resterande delen av detta inlägg handla om en intressant företeelse: Att det alltid finns en baksida, som allt som oftast är tämligen otäck. Allt positivt (relativt sett) sker alltid på bekostnad av "någonting annat". Vi skall först illustrera detta, och samtidigt angränsa till en förklaring till just ordet "chock", och detta görs genom att vi tänker oss ett ånglok med passagerare. Detta var någonting helt nytt vid denna tiden, man bröt alltså upp från att använda häst och vagn till att använda sig av ångmaskinen, loket med vagnar efteråt, för att transportera varor och människor. Självfallet så kraschade dessa tågen, precis som de gör idag, de spårar ur, hamnar på fel spår, kraschar med andra tåg et cetera. Det är fortfarande tragiskt när det händer i vår tid, men då det hände i 1800-talets England så var de flesta förbryllade över hur människor reagerade efter en tågolycka. Visst så hade man sett "förvirrade" människor förut, stora traumatiska upplevelser i krig och svält med mera, men detta var någonting nytt, människorna som överlevde en tågolycka hade någonting "tomt" i ögonen, ett slags apatiskt mardrömstillstånd. Man enades då om att dessa människor befann sig i "chock" eller i ett "chocktillstånd". För att förflytta oss till Sverige och nutid så är detta (chock) något som vi alltmer sällan ser, på grund av att vi för det första har det så oerhört bra och bekvämt och för det andra att ytterst få företeelser är numera "chockartade", det närmaste jag har kommit i kontakt med ett chocktillstånd var när Tre Kronor åkte ur OS 2002 mot Vitryssland, de flesta unga kvinnor i Sverige hamnar möjligen i chock när de läser något ur "Klick" som häpnar och är "helt sjukt". För resterande "riktiga olyckor" så tillsätts det snabbt en så kallad krisgrupp (helst på plats eller i närmaste kyrka eller bygdegård alt. skola) för att hjälpa drabbade i "krisen" dock sällan "chocken". En som dock hamnade i ett chocktillstånd var Abdul, honom skall ni få läsa om nedan...
Det hela handlar alltså om den helt sanna historien (här med vissa omskrivningar och försköningar, på det stora hela är allt sant) om Abdul (A). A befann sig illegalt i Sverige i början på 1990-talet. Vad han hade här att göra är dock oklart, det vi emellertid vet är att han flytt från sitt hemland Somalia från förtryck med mera för att finna sig en fristad i Sverige. Han arbetade sedermera "svart" och tog sig fram via diverse ströjobb och bodde lite "sporadiskt här och var". En dag är det slut på snyltandet, invandrarverket griper in, träder in i handlingen, och nu är det som sagt slut på det lilla äventyr som A påbörjat, det han dock inte vet om ännu är att det hela är långt ifrån över. Invandrarverket beslutar att A skall skickas hem till Somalia (detta var förmodligen emot mänskliga rättigheter då A befann sig i riskzonen för att bli misshandlad med mera i sitt hemland, därav skulle asyl beviljas) men innan han kan skickas hem så måste han självklart lära sig en liten läxa för de "brott" han begått medans han vistats i Sverige. A skall därför sitta av ett kortare fängelsestraff på en anstalt någonstans i i Mellansverige och därefter för vidare transport till Somalia. Det är nu det börjar bli roligt, A påbörjar avtjänandet någongång i November och deporteras någongång i Januari, A får därmed för första och sista gången i sitt liv uppleva den svenska julen. Nu sitter A i sin cell, det är morgon och han är helt yrvaken, i kalendern kan vi utläsa att det är Luciadagen, 13:e December (detta betyder självfallet ingenting för A som över huvudtaget inte vet vad julen är och tror varken på tomtar eller spöken) det A dock känner till är att det finns en organisation grundad i USA vid namn Ku Klux Klan, han har till och med sett otäcka bilder från 1960-talets Amerika där män med vita klänningar stod med facklor och brände och hängde mörkhyade människor på löpande band. A sitter som sagt alldeles nyvaken i sin cell, anstalten har, precis som varje år vid denna tid på året, ringt in studenter från det lokala jordbruksgymnasiet (stora klumpiga bönder) som skall överraska de intagna med ett luciatåg samt med pepparkakor och lussekatter för att lysa upp tillvaron i juletider. I år består luciatåget av först och främst en lucia, "Anna" 18 år med en matchvikt på 120 kg och en stämma därefter, i hennes följe följer då 10 st killar alla i 18-årsåldern som väger in på mellan 120-140 kg och med basstämmor så det räcker och blir över, hela tåget är med andra ord inte helt olikt en pöbel med basstämmor, facklor (små ljusstakar) samt endast vita klänningar, det enda som fattades var alltså en mörkhyad man fastbunden och släpad bakom en häst. Hur som helst, A är helt yrvaken hör i korridoren utanför en högt sjungen sång "STAFFAN VAR EN STALLEDRÄNG....!!!!", det A hör är: "BLA BLA BLA BLA!!!!" kan uppfattas hur som helst, A kan inte svenska för fem öre. Upp flyger dörren, A flyger upp, han har hört hur sången kommit allt närmare celldörren, utanför står 11 vitklädda individer med ljus i händerna och formligen gapskriker med djupa stämmor någonting som A inte kan uppfatta, A befinner sig nu i ett chocktillstånd, hans enda reaktion är att kasta sig över de vitklädda och helt enkelt slåss för sitt liv, vakter kallas till platsen och A kastas i isoleringscell och får där lugna ned sig, luciatåget tuffar vidare på sin pilgrimsfärd inuti fängelset. En månad senare sitter A på ett plan på väg hem till Somalia, förmodligen fortfarande i chock.
Vi skall runda av så småningom men först så skulle jag vilja anknyta detta lite med inledningen, nämligen att det A upplevde är så att säga baksidan av det vi kallar för välfärdsstaten. Skall i nedstående stycke resonera något kring detta.
För det första så har i Norrtälje, den så kallade "Vargdebatten" dykit upp, detta på grund av att en kalv blivit ihjälbiten, halvt uppäten av vargar. Detta fenomen kan exempelvis jämföras med det "skyddsnät" vi har i Sverige, detta är självfallet ett stort privilegium, att leva i Sverige. Om vi vidare tänker oss detta skyddsnät som ett slags elstängsel, inuti elstängslet, i hagen befinner "vi" oss, det svenska folket, elstängslet är de myndigheter som först och främst skyddar oss från stora stygga vargen och även håller oss inuti hagen (spelplanen). Vad händer då om någon, vem som helst hamnar utanför stängslet? Det som nu inträffar är oerhört intressant eftersom att det finns en paradox inbyggd, detta är på grund av att samma stängsel som skyddar oss, även ger ifrån sig en stöt om man försöker smita, vidare om man kommer igenom så finns där först och främst bonden (ex. Transportstyrelsen, AF m.fl) med en elektrisk kofösare och i allra värsta fall stora stygga vargen (skatteverket, invandrarverket, försäkringskassan m.fl). Paradoxen är att samma hand som klappar dig när du är duktig är densamma som slår dig när du varit olydig. Det finns brister i detta exempel förmodligen på grund av att liknelsen inte är alldeles träffsäker men detta är den bistra verkligheten, nu är detta ingen klagomur, de flesta av er känner till att jag aldrig klagar, utan jag jämrar mig något ibland och skämtar lite och tar det med en klackspark. I mitt fall så står jag i begrepp att få tillbaka mitt körkort, detta är inte helt enkelt och absolut inte kostnadsfritt. Först och främst om man vill vara lite på den säkra sidan så kan man ansöka om ett förhandsbesked (300kr) sedan så söker man igen, den formella ansökningen så att säga, vilket hamnar på 1670 kr (normal körkortsansökan 300 kr) för att en handläggare skall vända på ett papper till och ringa ett samtal. Detta tar mellan 3 och 8 (?) månader. Nu är det många som säger "De/Du får skylla sig själva." vilket endast sägs av personer som inte har något konstruktivt att tillägga och på samma nivå om någon öppnar med frågan "Vet du en sak?" då det är den lägsta av samtalstekniken "någonsin". Så alla er där ute som hamnat utanför elstängslet och nu långsamt fösas in igen med en kofösare säger jag bara "Hang in there!".
Vi avslutar med lättsammare tongångar då jag har börjat tillverka mitt eget vin som jag skall lagra i jordkällaren, det kommer bli värsta fylleslaget någonsin i September då Skåne hälsar på, detta ser vi fram emot och jag kan redan nu utlova ännu fler eskapader och tokiga upptåg!
Eventuella skrivfel i detta inlägget tillskrivs att jag numera använder mig av min TV som datorskärm (dålig skärpa) då min riktiga datorskärm kastat in handuken.
Fortsatt trevlig sommar önskas från de djupa skogarna i Roslagen av Peter!
*Varning* Ett långt inlägg.
God kväll alla vänner (förmodligen även ovänner) och välkommen tillbaka till denna blygsamma bloggen. Detta är mitt andra inlägg för dagen, vilket inte beror på ett missförstånd utan ett feltryck, eller rättare sagt avsaknaden av ett tryck över huvudtaget. Jag skrev nämligen ett inlägg för några timmar sedan, när jag emellertid skulle spara och publicera så *poff* försvann alltsammans. Jag mailade då och klagade till blogg.se:"Hej, mitt senaste inlägg försvann." Självfallet så berodde inte inläggets förlisning på ett tekniskt problem utan den felande länken låg någonstans mellan en dammsugare, en anonym person, en sladd och ett uttag.
Nu undrar ni säkerligen vad det förra inlägget handlade om? Det är inte viktigt men jag tänker ta med mig vissa godbitar därifrån och dikta ned senare i detta inlägget. I det förra inlägget (läs det förra, publicerade inlägget?) så utlovade jag nästintill att detta inlägget skulle handla om det kungliga bröllopet och fotbolls-VM, detta beror på ett feltryck men jag ställer aldrig in ett inlägg utan skjuter endast upp dem (Detta kommer förmodligen att bli en följetong, att jag hela tiden skjuter upp inlägget där dessa två företeelser ingår.).
Och med den oerhört trevande, och i mörkret famlande inledningen, så är vi förhoppningsvis redo att starta på "riktigt". Som rubriken avslöjar så vet jag på förhand att detta kommer att bli ett långt inlägg, och jag tänkte att vi skulle börja någonstans, nämligen med att tala lite om den förmodligen mest enfaldiga tidningen i Sverige, nämligen Norrtelje Tidning. Jag har tidningens hemsida - detta torde skett i fyllan och yran - som startsida för IE (Internet Explorer) och detta är inte alltid så roligt, ibland rent utav smärtsamt. Först och främst så skall jag klippa och klistra lite, och då händer följande:
"Polisen varnar för djurplågare och uppmanar folk i trakten att vara vaksamma efter att elva kor knivskurits i könsdelarna på Byle gård i Lohärad tidigt på onsdagen."
Hoppsan, det var visst fel artikel, men jag låter den vara ändå för den är något komisk. Jag gör ett nytt försök:
"Klassisk musik behöver inte vara någonting svårt och otillgängligt. Det visade med all önskvärd tydlighet ensemblen Officina da musica, som gav konsert när den fransk-svenska kammarmusikfestivalen Sommarnattens toner inleddes under gårdagen.
Som åhörare behövde man inte nödvändigtvis besitta några expertkunskaper för att kunna njuta av den barock- och renässansmusik som under kvällen framfördes av de unga musikerna. I stället kunde man lugnt luta sig tillbaka, blunda och följa med på den musikaliska resa som Officina da musica, som bildades 2006 av den portugisiske flöjtisten Tiago Simas Freire, inbjöd till och som handlar om de idéer och drömmar som förde konsten från renässans till barock i början på 1600-talet.
Ett av de vackraste ögonblicken var när vi fick höra det stycke till vilket musikerna hämtat inspiration från en målning av den italienske konstnären Caravaggio, och som föreställer en ängel som spelar violin för Maria som sover med den nyfödde Jesus i sina armar. Inför kompositionen gjorde ensemblen efterforskningar och hittade till sist ett musikstycke från Flandern som passade ihop med målningen.
Marie Remandets smärtsamt vackra sopranstämma träffade mitt i bröstet som en pil och tillsammans med sina medmusiker lyckades hon förmedla en växelverkan och en variationsrikedom som kändes samspelt och i högsta grad upplyftande. Kvällens program var tankeväckande men framför allt en lisa för själen. En liten dos klassisk musik kan rekommenderas för alla som har behov av att gå ned i varv och försjunka i ett tillstånd där måsten och plikter känns som avlägsna moln på horisonten."
Det finns ju oerhört mycket komiskt med denna artikeln, för det allra första så är det i allra högsta grad otroligt komiskt att journalisten (frågetecken) startar med att förklara att klassisk musik inte behöver vara särskilt svår och otillgänglig. Varför den nu skulle vara det? Bara ladda ned eller gå till youtube.com så vimlar det av klassisk musik, särskilt svårt kan det väl heller ändå inte vara, varför skulle det vara svårt? Det blir dock något svårt och även otillgängligt när ensemblen heter "Officina da musica" Vad tusan betyder det? Att det handlar om musik är vi väl på det klara med. Inte ens wikipedia (!!!) ger oss ledtrådar om detta namnet. Tala om otillgänglighet, efter lite mer Google så finner jag på unt.se att namnet är hämtat från en av de mest betydelsefulla notaffärerna i Lissabon i slutet av 1600-talet (?).
Vidare så nämner journalisten att man som åhörare inte alls behöver besitta särskilda expertkunskaper för att kunna njuta av musiken, detta är självfallet sant, det blir dock något komplicerat när hon (journalisten) nämner att ensemblen startades av en flöjtist vid namn Tiago Simas Freire, vem i hela fridens namn är det? Och att framförandet handlar om en musikalisk resa om de ideér och drömmar som förde konsten från renässans till barock? Vilka ideér? Vilka drömmar? Ingen vet. Vi famlar vidare i artikeln och på tal om detta med lätt och svårt så har ett stycke i framförandet hämtat inspiration från en målning av Caravaggio. Vi stannar upp där och rådgör med wikipedia:
"Caravaggio, egentligen Michelangelo Merisi da Caravaggio, född 28 september 1573 i Caravaggio nära Bergamo, död 18 juli 1610 i Porto Ercole, var en italiensk barockmålare. Han bröt till viss del med den måleriska konventionen och betonade naturalismen i sina verk."
Vidare så har ensemblen, i all sin enkelhet, använts sig av ett stycke från Flandern, vilket är en region i Belgien, nu var detta har med Italien och Caravaggios målning att göra. Och till sist det avslutande potpurrit:
"Marie Remandets smärtsamt vackra sopranstämma träffade mitt i bröstet som en pil och tillsammans med sina medmusiker lyckades hon förmedla en växelverkan och en variationsrikedom som kändes samspelt och i högsta grad upplyftande. Kvällens program var tankeväckande men framför allt en lisa för själen. En liten dos klassisk musik kan rekommenderas för alla som har behov av att gå ned i varv och försjunka i ett tillstånd där måsten och plikter känns som avlägsna moln på horisonten."
Vad tusan talar hon om? (En "lisa för själen" betyder för övrigt - en lättnad, tröst, hjälp, lindring, balsam, hugsvavelse(?), vederkvickelse(?), hugnad(?) - för själen.)
Hela denna artikeln är en så kallad "Over-Kill" alltså att man drar någonting till sin absoluta spets, med formuleringar, ordföljder, ordval och de värsta klyschorna någonsin, exempelvis att en vacker sopranstämma träffar som en pil i bröstet, och att över huvudtaget starta en artikel genom att dumförklara alla som inte gått ut Musikhögskolan är ett slag under bältet och redan där visste man att det skulle gå utför och "bli åka av" i artikeln.
Jag tänkte nu gå vidare, med er som mot all tänkbar förmodan följt med så här långt, med lite lättsammare tongångar (Suck, ni ser vad som händer) och följa upp föregående inlägg med lite trevliga grodor som hoppat ur idrottsprofiler och även journalister genom åren. Det hela handlar alltså om citat i form av roliga felsägningar i allmänhet och möjligtvis roliga och ibland helt sjuka sägningar i synnerhet. Mycket nöje. (Källa GuldGrodor av Lasse Anrell).
"Träningslägret i Spanien var i Portugal någonstans."
Rolf Zetterlund, avdelning den nya geografin.
"Dom tjeckiska grabbarna är med mera som en...grytan på...grädde i...moset på...eh...grädden på grytan."
Timo Lahtinen, fd tränare AIK-Hockey.
"Jag kan ingen italienska alls, jag vet inte ens vad spagetti heter på italienska."
Johnny "Bråttom" Ekström, vem annars?
"Då sa jag till domaren på ren svenska: Go Home."
Christer Abrahamsson, hockeytränare.
"Jag hälsar press, radio, tv och framför allt massmedia välkomna."
Christer A. igen.
"Jag låter mig inte intervjuas av zigenare, inte ens om dom är svenskar."
Leeds fd tränare Howard Wilkinson till Patrik Ekwall
"Ja!...Nej, egentligen har jag ingen kommentar till det...förresten, min fru är höggravid."
Fotbollsspelaren Tomas Andersson på frågan om en spelare blir bättre av att ha sex.
"Illamående och likblek kör jag ner handKUKEN i halsen, sväljer emot, rapar och trampar vidare."
Ludde Wästfelt i Norrbottens-Kuriren efter att Tryckfelsnisse har gjort sitt.
"Titta på Baggio...utanför bild."
Staffan Lindeborg...
"...and now over to some cock-sucker results...sorry, that should be cup-soccer results..."
BBC-kommentator...
"Didn't you see the market? Jävla domarjävel."
Anders Järryd, tennislegendar.
"Marlene är en positiv tjej, det är jag också."
Golfaren Peter (Petra?) Hedblom jämför sig själv med sin syster.
"Mike Tyson är ingen helt igenom dålig människa. Om du gräver riktigt djupt, riktigt djupt, gräver, gräver och gräver, hela vägen till Kina...då är jag helt säker på att du hittar en liten trevlig kille nånstans."
George Foreman, fd världsmästare i boxning.
"Dåliga bromsar stoppar många lastbilar."
SVT-text.
"Honda Fitta är liten utanpå, men stor när man kommer in."
Hondas pressinfo om den nya modellen - innan den akutdöptes om till Honda Jazz.
"SNABBTEST: Hur stressad är du?"
Expressen, varför måste just det testet gå undan?
"Tio sätt att höja din fertilitetsfaktor: 1. Sluta med p-piller."
Aftonbladet.se, åh fan.
"Få svarade när Lycksele kommun frågade dementa."
Västerbottens Folkblad, vad hade de väntat sig?
"Då var motivet till knivmordet okänt. Polisen har hittat ett vapen som kan ha samband med mordet, men vad för slags vapen det är vill man inte avslöja."
Aftonbladet.se, kan det vara en kniv eller?
"Det är hög tid att vi gör vår röst hörd!"
Hörselskadades Riksförbund.
"Glöm ej Alzheimerdagen!"
Alzheimerföreningen.
"Det är med blandade känslor vi i dag den 28 januari 2002 har mottagit beskedet att Astrid Lindgren gått ur tiden."
Leif Larsson, ordförande Vimmerbys kommunstyrelse, mest sorg va Leif?
"Troja, Ljungby, Skellefteå och Björklöven, där har ni de fyra lagen som gör upp om två platser till kvalserien."
Robert Åkesson, Sportradion. Insatta vet hur tokigt det blev där.
"Vi bjuder alla på välkomstdrink och öl. Kostnad: 100 per person."
Tidningen Offside bjuder in till frågesport.
"GRATIS INFLUENSAVACCINATION. DAGAB ERBJUDER SINA ANSTÄLLDA KOSTNADSFRI INFLUENSAVACCINATION. (INGEN BETALNING)
Dagab, Borlänges anslagstavla. Hur mycket kostade det nu igen?
"Förre NHL-backen kan tvingas sluta - Robertsson lider av DISKBRÅK."
Sportexpressen, Robertsson har en stenhård fru hemma.
"Minst 20 personer ska ha filmats i smyg - de flesta utan att de hade en aning."
Expressen.se, det är väl det som är meningen?
"Nakenmannen greps på bar gärning."
Expressen, just det.
"Här kommer finansminister Per LUDER...eeh...med vårbudgeten på väg mot Riksdagshuset!"
Ekonominyheterna, TV 4.
"Carola rätt upp i krysset?"
Unibets nyhetsbrev.
"Minst fem personer i Azerbajdzjan har dött i fågelinfluensa. Sammanlagt har prov från elva personer som insjuknat analyserats, sju av proverna var positiva och elva av de sju har avlidit."
Aftonbladet.se, va?
"Svensk dömd till 15 år i Norge."
dn.se, vilken stackare, kunde han inte fått fängelse istället?
"Två män i 40-årsålderna misstänks ha mördats i Viserum. Ålder och kön är fortfarande oklart."
Aftonbladet.se...
"Som alla vet gillar jag när det är hårt och går snabbt."
Anja Pärson...
"Nattens NHL: Daniel Alfredsson gjorde en nazist...förlåt, en assist."
TV 4-sporten...
"Den är som en brödrost, domarens bröstficka. Varje gång det sker en tackling, upp poppar ett gult kort."
Keeving Keegan, fotbollslegendar.
"Ishockeystjernen Henrik "Foppa" Forsberg kommer til Torino-OL."
Aftonposten, norsk tidning, övrig kommentar om norrmän överflödig...
"Så lyckades Birgit Nilsson hålla sin död hemlig i 16 dagar."
Expressen, ja hon höll det väl för sig själv va?
Ja, är ni med mig så här långt så torde ni ha en medalj av något slag. Jag skall inte pina er längre nu utan tänker, något abrupt lämna er med detta, jag hoppas ni har haft en något så när trevlig läsning, återkommer gör jag inom en snar framtid, så håll till godo tills dess!
OBS! Jag tänker ej korrekturläsa allt ovan! Så ber om ursäkt för eventuella stavfel.
MVH Peter
Vem fan är Akropolis?
Tänkte att det blir något av ett "slit och släng" inlägg och vad passar då bättre än att, på sätt och vis, rivstarta med en så kallad anekdot, på gränsen till en rövare. Detta är mycket passande eftersom det pågår ett VM och även denna anekdot angränsar till ett VM, nämligen VM 1990 som spelades i Italien.
Det svenska landslaget 1990 är förmodligen det sista "riktiga" landslaget, om än de blev ett katastrofalt VM så var de oerhört kompetenta och framför allt så var det ett landslag fullt med så kallade rövare, Glenn Hysén, Johnny "Bråttom" Ekström, Glenn Strömberg med flera. Inför VM så gjordes det för det första en ingående analys av spelarna i landslaget i den svenska pressen, som på den tiden tillämpade en mer penetrerande journalistik än dagens ytliga journalistik. Det togs bland annat fram betygen som varje spelare hade när de gick ut gymnasieskolan, Roger Ljung den gamle vänsterbacken låg i topp med smått otroliga 5,0. Vilket alltså skulle motsvara ett så kallat rent papper innehållandes endast MVG med dagens betygsystem. Sedan kom Glenn Strömberg på en 4,8 och sedan 18 st på dryga 3 och sist, inte helt oväntat den legendariske Johnny "Bråttom" Ekström med ett snitt på 1,7. Uttrycket "är han lika dum som han ser ut" är i detta fallet med andra ord helt befogat. Detta är alltså bakgrunden och vi kan nedan påbörja anekdotens utförande.
Landslaget är på ett så kallat för-VM läger i Grekland, Aten närmare bestämt. Mellan alla träningar, matcher och fylleslag har landslagsledningen bestämt att svenskarna behöver supa in lite grekisk kultur och lägger in ett besök till mycket välkända Akropolis. Nu är det morgon, frukosten är avklarad och nästan hela laget och tränarstaben står nu i lobbyn i det hotell där de vistas, alla utom Johnny "1,7" "Bråttom" Ekström. Alla väntar på honom, för även om han gick som tåget på fotbollsplanen så var han hopplöst och nästan alltid försenad utanför planen. Glenn "4,8" Strömberg går sedermera upp till Johnny "Långsam utanför planen" Ekström och knackar på dörren. Inte helt oväntat så öppnar en yrvaken Johnny med så kallad knullfrisyr och ett badlakan virat runt midjan och undrar vad som står på. Glenn Strömberg förklarar att hela laget och tränarstaben väntar på Johnny, vi ska åka till Akropolis säger Glenn. Johnny frågar då med flackande ögon "Vem fan är Akropolis?" Glenn inser då att Johnny tror att Akropolis är en person och gamla polare som de är väljer han att skoja till det med Johnny och säger att "Det är en känd grekisk målare som vi ska hälsa på." Varpå Johnny helt sonika frågar "Måste han måla så jävla tidigt?!"
Det var sannerligen bättre förr, på numera inslagen linje och när jag börjat få upp farten så är det helt enkelt lika bra att skicka iväg en annan anekdot och lite på tal om detta med vad folk med karisma säger och gör. Det hela utspelar sig någon gång på 80-talet, förmodligen i dess tidiga skede, vi har en mycket mycket välkänd journalist som vi kan kalla "Nisse", en man var det hur som helst.
Först och främst måste jag skriva lite om den kontext inom vilken journalister på denna tiden rörde sig i, för det första så var alla journalister på 60-, 70- och 80-talet alltid fulla som örnar och det var rena orgierna när de reste världen över och rapporterade, exempelvis var det vanligt, innan tekniken fanns, att journalisterna ringde in sina reportage och artiklar, allra helst i baren och medans de söp ikapp med andra journalister, och det var oerhört viktigt att både hinna med den sista beställning som att hinna med att ringa hem till Sverige innan det var dags för stängning. Vidare så hade de ekonomisk ansvariga vid tidningarna inte det så lätt på den här tiden, och det blev inte bättre ställt när Nisse skulle lämna in sina kvitton. Det var nämligen så att alla journalister efter hemkomst var tvungna att deklarera sina kvitton och sina förehavanden för de ekonomisk ansvariga på varje redaktion, ett kvitto kunde exempelvis innehålla minst sagt tvivelaktiga summor, allt som oftast förekom det oerhörda mängder summor listade som "kemtvätt", vad denna post självklart syftar på är utgifter för t ex horor, sprit och andra tvivelaktiga saker som måste mörkas. Detta kunde emellertid gå förbi för det var inte läge att syna hårt arbetande journalister som när de egentligen skulle sitta fastklistrade på en kall pressläktare vid OS 1976 i Innsbruck istället satt i baren och hade lite after-ski med tillfälligt kvinnligt bekantskap.
Hur som helst och för att komma till poängen och själva anekdoten. Nisse satt inte i en bar i Innsbruck 1976, Nisse, tidningens egna stjärna hade skickats ned till franska rivieran, "typ" 1982, på tvivelaktigt uppdrag för att skriva om någonting helt ointressant. Vad som försigick i Frankrike är det ingen som med bestämdhet vet, det kom dock fram lite när Nisse med ny fräsch solbränna återvände till Sverige och nu skulle redovisa sina kvitton för den ekonomisk ansvarige. Självklart fanns den ständigt återkommande posten "kemtvätt" för en sisådär 10000kr med, något misstänksamt då logi och mat endast kostat 5000kr. Detta var helt ok och den ekonomisk ansvarige lät det passera, det var ju ändå Nisse och honom ifrågasatte man inte i första taget inte ens chefredaktören skulle komma på den tanken. Det som dock fick bägaren att rinna över var när Nisse presenterade ett annat kvitto, nämligen ett kvitto där den ekonomisk ansvarige kunde utläsa att Nisse inhandlat en klänning för 3000. 3000 franc, vilket alltså 1982 motsvarade, i runda slängar, en 20-25000 svenska kronor. Nu fick den ekonomisk ansvarige nog, "kemtvätt" går bra men vi betalar inte för de klänningar du köper till dina kvinnor Nisse, nej nej. Varpå Nisse helt sonika säger: "Ni ska väl ge fan i vad jag har på mig när jag jobbar!"
Detta är essensen av en rövare, utförd i all sin prakt och enkelhet.
Det vore nästan tjänstefel att inte skriva om det stora bröllopet och fotbolls-VM. Men jag ska ändock suga lite mer på de karamellerna men lovar att återvända och ge min syn på de båda företeelserna.
Nu ämnar jag själv titta på lite fotboll så jag önskar er en fortsatt ljuvlig sommardag så ses vi inom en snar framtid.
MVH Peter
Då Churchill blivit utbytt mot Gynning.
Först och främst så skall jag bara tala lite om att jag återigen blivit, vad man benämner som "uthängd" i media. Min alldeles bedårande före detta flickvän har skrivit om mina förehavanden under den så kallade Örebro-eran och det är alldeles i sin ordning och jag hyser aldrig agg mot andra människor, inte i det långa loppet, men om man nu skall hänga ut någon så kan man ju åtminstone göra det ordentligt och icke i ett lamt försök försöka dölja min identitet genom att skriva han, istället för Peter Granath, dessutom i kursiv stil nu vad detta har med saken att göra. Det finns i egentligen mycket att säga om detta, men samtidigt så är allt egentligen redan sagt, men detta går så kallat hand i hand med min personlighet och att jag alltid sårar mina stackars flickvänner, otrohet är det minsta av problemen. Detta är fakta, så enkelt är det och jag är inte den som gömmer mig bakom ursäkter i första hand. Dock så blir jag aninge fundersam över det faktum att människor, i regel sårade före detta flickvänner, är ett släkte som i allt för stor omfattning ränner omkring i sina egna små sinnen och är långsinta, och att de aldrig helt enkelt kan glömma och förlåta. Ett annat alldeles fenomenalt exempel på detta är A-K, henne hade jag ett långt och minst sagt stormigt förhållande med för en herrans massa år sedan, och när jag skulle ringa och önska en God Jul så la hon helt sonika på luren och jag hann knappt till G i God innan samtalet avslutades. Om man skall försöka sig på en förklaring till detta beteende så görs det nog bäst i samband med lite ordspråk och citat, nu har jag förlagt min citatsamling men jag finner att folk, människor och sårade före detta flickvänner kanske lever i en parallell verklighet, och korsar man det med ett sinne som har svårt att glömma och förlåta då är det oerthört riskabelt och leder ofta till att det brister i det redan försvagade sinnet, och den stora bilden, den reella verkligheten förskjuts. Det handlar helt enkelt om att livet, inte alltid handlar om lycka och olycka, inte om rätt eller fel, utan livet är en sanning, en verklighet som helt enkelt skall levas, nu vad det än handlar om.
Nog om detta, och när jag läser igenom det ovan så märker jag att jag anlade en alldeles för mörk kulör, det var icke min mening utan jag ser alltid på saker och ting i livet med lätta ögon och en klackspark utdelas alltid.
Men detta går aningen hand i hand med det jag ämnar skriva något om nedan, alltså att vi lever i en tid, då så kallade lysmaskar, eller "tomtar" i regel får ett oerhört stort utrymme både i media och i vanliga människors liv. Som Ekengren sade så skall vi i all väsentlighet skatta oss oerhört lyckliga över att leva i denna IT-revolution med bloggar, "fri" nedladdning och självklart gratis pornografi. Men med detta följer det sorgliga faktum att de så kallade tomtarna kommer till tals och då blir det i mångt och mycket miserabelt. Vi har bytt ut Churchill mot Gynning, Strindberg mot Camilla Läckberg och alla dessa storheter, Nietzsche, Goethe, Franklin, Russell, Shaw, listan kan göras lång, lever icke kvar, inte ens deras själar och tankegångar syns till längre. Jag är väl medveten om att människan i grunden är en nyfiken varelse och det har fört med sig oerhörda framsteg inom teknik, medicin och humaniora men om man skulle fråga 1000 människor om de läser så kallade skvallertidningar så skulle inte ens 100 svara ja, men i själva verket så säljer skvallertidningar som bara den, men var finns förklaringar till detta? Jag får inte ut något alls av att veta var den där blonda flickan åt till frukost, ej heller vad hon gjorde på lunchen. Kan människan verkligen uppnå en sådan ofantlig grad av självupptagenhet? Och än mer intressant, vad ligger till grund för den sortens nyfikenhet hos andra människor? Detta är för mig en stor gåta, jag ämnar inte uppehålla mig vid den gåtan, den är alldeles för banal för att rikta uppmärksamhet emot.
Några solglimtar lyser dock tämligen starka, exempelvis Filip & Fredrik och möjligen möjligen Alex Schulman, med deras sylvassa tungor och deras nästintill nytänkande sätt att resonera och diskutera kring världsliga saker.
Denna samhälleliga urholkning av gamla värderingar finner jag på Norrtälje busstation, på Norrtälje bibliotek överallt finner jag dem, tomtarna, lysmaskarna och alla faller under det enorma paraply av så kallade pack.
Finns det hopp om livet? Ja, självfallet finns det hopp, då hoppet är det sista som lämnar människan.
När folk bryr sig för mycket, om fel saker.
Jag ämnar inte uppehålla mig vid detta utan skall raskt gå vidare med veckans, kanske månadens händelse i Norrtälje, nämligen följetongen: "Katten i trädet". Rent generellt så blir det oerhört komplicerat när människor bryr sig för mycket, och det kan få rena katastrofala följder om människor bryr sig för mycket, om helt fel saker. Det som då inträffar är att själva grundproblematiken, "Katten i trädet", blir en bisak och i det stora hela förskjuts hela problematiken till det faktum att folk bryr sig för mycket, med andra ord "Katten i trädet" är inte det problematiska längre utan nu är det oerhört problematiskt med dessa människor, "lysmaskarna", som bryr sig om helt fel sak och i alldeles för stor utsträckning.
Jag skall nedan redogöra för grundproblemet som blev en statist i sitt eget drama, nämligen katten som satt i ett träd. Det är alltså den helt sanna historien om en liten svart katt som klättrade upp i ett träd.
Dag 1: En liten svart katt klättrar upp i ett träd. Okänd individ ser detta.
Dag 2: Den lilla svarta katten sitter kvar i trädet och nu börjar folk bry sig, nu finns det potential för att några proppar skall gå i det lilla proppskåp som vi människor är berikade med.
Dag 3: Den lilla svarta katten sitter fortfarande kvar i trädet, nu uppmärksammas den lille krabaten i Norrtjelje Tidning, första sida och hela köret så att säga. Folk bryr sig oerhört mycket om den lilla svarta katten, nu börjar folk larma räddningstjänst, brandkår, polis, ja praktiskt taget varje myndighet som någonsin existerat i Sverige telefoneras, katten skall till varje pris ned om så huvuden skall rulla på varje brandstation och polisstation i Stockholms län.
Dag 4: Katt fortfarande i träd. Norrtjelje Tidnings följetong om katten fortsätter, tidningens redaktion är formligen "nedringd" och växeln jobbar på alla cylindrar för att mäkta med den "anstormning" den utsätts för, folk är oerthört bekymrade att ingen "hjälper" den "stackars katten" i trädet. Varför gör ingen något åt detta? Brandkår och polis meddelar att de har bättre saker för sig än katter i träd, exempelvis sekundära sysslor som att springa in i brinnande hus och rädda människor och även katter för den delen, polisen ser inte det "farliga" med en katt i ett träd utan har fullt upp med andra saker: mord, våldtäkter, rån och andra banala företeelser.
Dag 5: På västfronten inget nytt, katt i träd, tidningens följetong fortsätter, folk som bryr sig för mycket.
Dag 6: Nu börjar det hända lite saker, någon har kommit på den alldeles briljanta idén att klättra upp i trädet för att ta ned katt. Katten är icke så förtjust i detta som folk som bryr sig om fel saker, den lilla svarta katten gillar inte det oväntade besöket, klättrar ned från trädet och springer in i skogen för vidare äventyr. Nu hörs en ljudlig pust som ekar i Roslagens vinterklädda landskap. Den lokala krisen är över.
Det finns oerhört mycket intressant i denna historien, och det finns oerhört många människor som bryr sig om helt fel saker och alldeles för mycket. Själv så bryr jag mig förmodligen för lite, vare sig det handlar om en jordbävning eller en katt. Vår katt, Trassel, är av riktigt skogskatt virke och far runt som en virtuos från gren till gren och inte en fågel har en sportmössa till chans när han är i farten, ändock så bryr sig min kära mormor oerhört mycket om detta och blir alltid lika orolig när Trassel klättrar i träd och upp på tak, jag lugnar henne med att berätta att han alltid kommer att landa på fyra små tassar och försvinna in i värmen och den lilla fåtölj han alltid ligger och spinner på.
Jag skall försöka återkomma mer frekvent till denna bloggen och fortsätta resa det monument över mänsklighetens brister och förehavanden.
Det hinns dessvärre inte med mer idag då Ronnie "The Rocket" O'Sullivan bedriver snookerskola i den högre klassen vid Welsh Open och är nu framme i semifinal där John Higgins väntar. 14.30 Eurosport.
Väl mött vid nästa inlägg!
MVH Peter K. Granath
Dagens tre irritationsmoment.
Då jag icke har sådär alldeles fullbokade dagar så brukar jag i min stilla ro sitta och avnjuta en bok på biblioteket i Norrtälje, dagen till ära satt jag och läste om mordet på Olof Palme, mer om detta i senare inlägg möjligen. Hur som helst då uppenbarar sig en så kallad bibliotekarie. För er som inte riktigt är insatta hur dessa människor fungerar så skall jag upplysa er. En bibliotekarie föds IN i åldern 50, i regel kvinna till könet, och fem minuter efter denna tragiska födsel så är kvinnan färdigutbildad bibliotekarie, detta beror i huvudsak på att en grundkurs i hur man blir en bibliotekarie går ut på att plocka en bok ur en hylla, ställa boken i en vagn, lyfta ur boken ur vagnen, ställa boken i annan bokhylla. En bibliotekarie blir sällan äldre än 60 år, utan de lever hela sitt liv mellan åldrarna 50 och 60. Hur som helst, denna bibliotekarie skall först rota runt i bokhyllorna där jag sitter, inte alldeles obemärkt heller, lyfter sedan av oklar anledning, in en skaplig mängd böcker i sin medhavda vagn. När detta, fem minuter sedan, och en full bokvagn senare, är klart, så skall bibliotekarien rulla vidare mot nya mål, och böcker. Sätter fart på sin lilla vagn men har lagt in alldeles för mycket böcker i vagnen med påföljden att vagnen blir framtung. Nu är olyckan framme, vagnen går i golvet, efter den en ansenlig mängd böcker och efter böckerna en ansenlig mängd bibliotekarie. Som tur var stod det en neger framför som kunde hjälpa bibliotekarien med att plocka upp vagn, böcker och sedan sig själv. Själv sitter jag och försöker hålla masken bäst jag kan för att inte brista ut i ett så kallat gapskratt. Vid närmare eftertanke så var detta möjligen icke ett irritationsmoment, utan ett glädjemoment, dock så var det irriterande moment innan fallet.
Efter mitt besök på biblioteket var det dags för lunch. Gick till det "stamhak" som jag brukar, och vad får jag då syn på? Alldeles innan mig går den största olyckan av alla in, nämligen gammal tant med "småglin" med sig, förmodligen så kallade barnbarn, eller möjligtvis i detta fallet, barnbarns barn. Hur som helst är detta en livsfarlig kombination. Jag hinner inte smita in före dem, jag hinner heller inte smita före dem i kön då de har barrikerat gången med en barnvagn, så jag får helt enkelt ställa mig efter dem i kön, enligt vanlig sed förvisso, men inte dessa fall, då har nöden ingen lag. Sedan skall det beställas, vad ska det minsta lilla glinet ha? Det går icke att uppfatta, varken av kärringen eller av pizzabagare, pizzabagaren kallar på hjälp, annan pizzabagare som med fördel talade svenska uppenbarar sig. Vad ska då kärringen ha? Något oklart men förmodligen en sådan pizza med ananas på. Hawaii? Ja, så kanske den heter, och vad ska då det tredje hjulet ha? En pizza med salami på. Vad heter den då? Det framkom icke och sedan så skall kärringen betala, rotar runt i den självklara handväskan, finner efter mycket om och men en plånbok, sedan lite knåp till för att fiska upp några sedlar, sedan skall det rotas ännu mer i handväskan för att fiska upp småmynt som förmodligen blev över då senaste pantvändan på Konsum begav sig. Sedan är det min tur. Kebabtallrik, ja det blir 60 kronor, hundringen ligger redan sedan fem minuter och värmer i handen, fram på disken två stycken 20-sedlar tillbaka, och 10 sekunder från det att jag gick fram till disken, så var beställningen klar. Inte nog med detta, jag hade redan innan "de tre vilsna männen" var framme lagt ned väska och tidning på en plats, varvid jag alltså aviserar om att jag ämnar sitta där, när jag sedermera är klar med beställningen så har självfallet lysmaskarna redan trampat in i den hörnan med gammeldags mössa och kappa på strålkärringen, och snowjoggers och vantar som sitter fast med en så kallad säkerhetsanordning på overallen på snorungarna. Jag tar väska och tidning, sätter mig på väl måttat avstånd från pappskallarna.
Efter lunchen var humöret tämligen på topp igen, som sig bör då en riktig karl får i sig en rejäl måltid. Nu skall emellertid denna karlen färdas med buss och, speciellt mitt på blanka dagen, så är detta ett icke ofarligt företag då pensionärer, snorungar och det allmäna packet skall färdas hem, riktigt folk, förutom jag själv då, arbetar nämligen och färdas icke med buss i regel innan klockan har slagit 17.00. Det vanliga klientelet på bussen jag hade onda aningar om självfallet, alltså snorungar, pensionärer och det allmäna packet, det allmäna packet i detta fallet personifierat av en så kallad "Thaihora" eller ett "Thaikör" med andra ord en thailändsk medelålderskvinna med en sådan vagn som huvudsak endast innehåller bananer och nudlar. Det kan förvisso handla om en så kallad "Guling" eller vietnames, men jag uppfattade denna kvinna som ett "Thaikör". Hur som haver så skall vagnen med på bussen, och allt detta flyter på tämligen fint, inte med Granaths egna "fartmått" mätt, men ändock tämligen smärtfritt. Bussen far sedan iväg men redan i första svängen så inser jag att thaiköret inte har lyckats med den tämligen banala bedriften att spänna fast vagnen i de remmar som tillhandahålls på de flesta bussar, åtminstone i Sverige, dock ej i Thailand tydligen. Högersväng, vänstersväng, vid gaspådrag, vid inbromsning, vagnen far runt som en jojo i bussen och först i höjd med Nånö NORRA, icke Nånö SÖDRA, så har thaiköret uppmärksammat sin, vid detta laget ihjälslagna, vagn. Går sedermera ned och spänner fast vagnen, tre hållplatser senare är jag ute i det fria, och kan andas in den friska luften som Roslagen erbjuder och först nu så stillas mitt inre.
För övrigt så har jag blivit smärtsamt varse om att det börjar dra sig mot jul, jag har som sig bör, då endast karlar kan göra detta korrekt, tagit ned gran och satt upp på tomten och även dekorerat denne med belysning, sedan förlängningssladd, en så kallad timer, och förhoppningsvis så kommer den lysa upp de mörka skogarna klockan 16.00 för att först då klockan slagit 07.00 släckas ned. Detta skall jag syssla med resten av dagen och natten, övervaka granen och framför allt sitta med tidtagarur för att synkronisera på- och avslagning med solens respektive ned- och uppgång.
Men först en liten, liten whisky.
MVH Peter K. Granath
Alkohol: Granaths ABC.
God eftermiddag mitt herrskap. Det är en riktigt vacker och frisk höstdag i Roslagen, humöret är på topp och jag ämnar skriva ett alldeles utomordentligt informativt inlägg idag. Det skall, möjligen något subjektivt, handla om alkohol i allmänhet, alkoholvanor och beteenden i synnerhet. Jag skall försöka hålla en någorlunda översiktlig disposition. Subjektivt eftersom det är mina egna observationer som nedan skall redogöras för, möjligen "här och där" objektivt eftersom det finns vissa sanningar som är så kallade universala och som är svåra att förkasta och ifrågasätta. När jag är klar med detta inlägg så skall ni vara så kallade experter i ämnet och jag hoppas att det för er blir en bra "start" på lördagen.
Population:
Jag skall nedan redogöra för de fyra klasserna i vilka den svenska befolkningen klassificieras efter. En slags "mall" om ni så önskar enligt den så vida kända "tårtmodellen". Först och främst har vi klass IV, i denna klassen hittar vi diverse olika personligheter, det alla i denna klassen har gemensamt är att de är nybörjare vad gäller alkoholförtäring. Fjortisar, pingstvänner, muslimer, mesar i allmänhet, veganer, kristdemokrater och så vidare. Individerna i klass IV blir berusade av minsta lilla droppe av alkohol, en 2,25% cider eller en vanlig folköl på 2,8%, det finns även en överhängande risk att dessa människor faller "pladask" efter att ha tagit nattvarden, detta gäller självfallet ej muslimerna. Storleksmässigt får cirkus 15% av hela svenska befolkningen rum i klass IV.
Klass III. Detta är den, utan någon som helst tvekan, den största klassen, cirkus 60% av den svenska befolkningen befinner sig i klass III. Den kan, med viss tvekan, jämföras med den så kallade "anonyma medelklassen" i Sverige, men ingen regel utan undantag självfallet. Vilka slags individer finner vi då i klass III? Det är "gemena man" som har ett arbete att sköta under veckodagarna, och som endast då det är helg unnar sig att gå på krogen och "ta en öl", med vissa undantag kan dessa invidivider även "ta ett glas vin" till maten på en tisdagkväll eller dylika dag. Eftersom dessa individer icke dricker ansenliga mängder alkohol är "tröskeln" inte så vidare hög, och dessa individer blir tämligen snabbt salongsberusade och passar de sig inte har de "supit upp frugans hushållskassa som skall räcka till den 25:e."
Vi går raskt vidare till den så kallade eliten, eller proffsen, klass II. Individer i denna klassen är utomordentlig vana vid att förtära ansenliga mängder alkohol, lite beroende på yrke och andra omständigheter förtär dessa invidider alkohol cirkus 4-5 dagar i veckan. Dessa individer behöver en så kallad "sjuttis" för att "suset och duset" skall märkas på dem, och de har inga problem att "gå på skiftet" fredag eftermiddag för att "gå av skiftet" söndag morgon med ett mer eller mindre konstant "sus och dus" därimellan. Individerna i denna gruppen tillämpar även vad som kallas för en "power-nap", alltså en liten "taktikare" mellan förtäringarna för att på det viset sova av det "värsta ruset" för att alldeles i nästa stund fortsätta förtäringen. I denna klassen befinner sig en utvald grupp av individer, cirkus 15% av den svenska befolkningen.
Den sista, och minsta klassen, klass I är de så kallade "parkbänksnötarna". På grund av den svenska "alkoholhistorien" så är denn klassen tämlig stor, cirkus 10% av den svenska befolkningen har haft oturen, eller turen beroende på synsätt, hamnat i klass I. Dessa invidider har endast ett mål i livet: att förtära alkohol så mycket som möjligt är, och alldeles oavsett veckodag så är det ett måste för dessa individer att få i sig alkohol oavsett i vilken form alkoholen tar sig uttryck i, T-röd, dessertvin, öl, sprit, ättika och så vidare. Vidare så hamnar dessa individer i ett så kallat tillstånd av abstinens om de inte förtär alkohol, på grund av detta så finner vi en ansenlig mängd av kriminella individer i denna klassen.
Slutligen skall det påpekas att det är oerhört lätt att gå från en klass och upp till en annan. Individer i klass III kan exempelvis med ändrade alkoholvanor tämligen snabbt röra sig upp till klass II, individer i klass II, om de icke passar sig, hamnar lätt i den högsta klassificeringen: klass I. Dock är det oerhört ovanligt, nästintill en försvinnande andel går exempelvis från klass III ned till klass IV. Vad beror då detta på, det skall jag redogöra för nedan.
Förtäring av alkohol: Volym, tid, vikt och rutin.
Oavsett i vilken klass en individ befinner sig i, så finns det vissa grundregler, faktorer och variabler som med andra ord gäller för hela populationen. Självfallet tar sig detta olika uttryck beroende inom vilken klass individen befinner sig i. För det första är det alldeles självklart på det viset att den mängd, volym, som en individ förtär står i direkt förhållande till hur pass berusad individen blir, även val av alkoholhaltig dryck spelar självfallet en cental roll, men i slutändan är det endast volymen "ren" alkohol som spelar en avgörande roll. Jag skall i det fortsatta resonemanget hypotetiskt tänka mig en så kallad "sjuttis" vodka av märket "Explorer", alltså 70 cl 40% ren sprit, huruvida ni vill späda ut denna med så kallad "slödryck" eller "groggvirke" spelar för detta resonemangets skull ingen vidare roll.
Beroende på inom vilken tidram en individ förtär denna mängd alkohol står i direkt samband till hur pass berusad en individ blir, förtär en individ en "sjuttis" vodka inom en timmes tid så blir individen förmodligen ofantligt berusad, och befinner sig denna individen i klass IV så finns det vidare en överhängade risk för så kallad "alkholförgiftning" och denna individen skall förmodligen omedelbart uppsöka vård vid närmaste sjukhus. Medans en individ i klass I inte nämndvärt kommer att påverkas av en "sjuttis" inte ens om den förtärs inom en timmes tid.
Hur pass mycket individen väger spelar även det en central roll i hur pass berusad individen blir av "sjuttisen". En grovt byggd individ på ansenliga 100 "pannor" har en större chans att "parera" alkoholen som rinner i blodet än en så kallad "fjortis" som väger 45 kg exempelvis.
Den sista faktorn, och enligt mig, den alldeles i särklass, viktigaste faktorn är rutin. Det är självfallet på det viset att rutinen hos en klass IV individ är avsevärt mindre än hos en klass I individ. Detta beror vidare på den "träning" eller erfarenhet individen besitter. Med andra ord: en klass I individ har en vid erfarenhet av alkohol, och tål på grund av denna erfarenhet mycket, mycket mer än en nybörjare inom klass IV. Hade det icke varit för denna sista faktorn "rutin" så hade det förmodligen varit tämligen enkelt att formulera en slags matematisk formel för hur de tre första faktorerna står i förhållande till varandra, men beroende på den sista faktorn "rutin" så är detta ett oerhört komplicerat och ohanterbart "företag".
Slutligen så skall det nämnas, som ett varningens finger, att det är oerhört viktigt att veta inom vilken klass en man själv befinner sig i, och vidare inom vilka slags ramar förtäring ges utrymme inom. Med andra ord så skall individerna avancera uppåt i klasserna med försiktighet och förstånd. Befinner du dig i klass IV men förtär alkohol som en klass II individ så finns det en oerhört stor risk att du till slut inte "hänger med" och du kommer alldeles snarast befinna dig sovandes i dina egna spyor på en skabbig toalett utan vare sig dignitet eller hopp om att komma ur situationen på egen hand eller maskin, då det redan är tal om ett så kallat "maskinhaveri".
Detta inlägg skall här avslutas, det var cirka dubbelt så långt men på grund av tekniska besvär, försvann nederdelen...
MVH Peter
Svenskheten.
Nog om denna trivialitet. Minns för en herrans massa år sedan, när min gymnasieklass reste ned till Sicilien för ett så kallat "utbyte" studenter emellan. Omständigheterna är oviktiga klart är dock att vi befann oss på Sicilien och var ute och festade rejält under en veckas tid. Själv fick jag smeknamnet "Beerman" eller "Ölmannen" översatt till svenska, och jag minns att alla de italienare, sicilienare, ansåg att vi inte var riktigt kloka som drack sådana kopiösa mängder öl, vin, sprit och ja allt det vi kom över. Deras svar på denna överkonsumtion bestod oftast i att erbjuda oss en så kallat "joint", med andra ord en "cigarett" med antingen hasch eller marijuana inuti. Denna historia förtäljer icke huruvida vi svenskar accepterade deras erbjudande, utan är en slags inledelse till den slags svenskhet, som jag ofta anser är något så när representabel, åtminstone hur en slags moralisk synpunkt.
Jag har, min vana trogen funnit ännu ett så kallat guldkorn i bokhyllan: "Citatboken - En bok om sverige och svenskarna". Detta är en alldeles förtjusande liten bok som, via aforismer och uttalanden försöker fånga vad Sverige representerar, och vad som är själva essensen av svenskheten och möjligvis i "det långa loppet" vad som kännetecknar en "typisk" svensk människa. Jag tänkte inte skriva mer själv, utan skall nedan, som i ett "Granathiskt urval" lista de citat, aforismer och uttalanden jag anser vara mest underhållande, och talande. Mycket nöje så synes vi i andra änden av detta inlägget:
"Så länge konkurrenterna lever har du inte gjort ditt jobb." Peter Wallenberg
"Jag tycker att man tappar litet av verkligheten om det bara rör sig om stålar. Man måste ju knulla lite då och då också." Micke "Svullo" Dubois
"En japansk bil går att bygga på två sätt: rätt sätt eller fel sätt. En Saab går att bygga på 27 sätt: ett av dem är rätt." Saab-arbetare
"Om jag kör omkring i min Ferrari i Amerika så säger folk: Cool car, dude. Här säger man: Jaha, så du har skattefuskat." Yngwie Malmsteen
"Swedes call them stuga, these rustic cottages. In the loving hands of a Swedish family, that stuga is made beautiful and perfect to the last detail. This is the essence of Sweden." Don Belt
"Brännvinet hör till Sveriges klimat." Präst (1817)
"Det stolta öl- och brännvinslandet." August Strindberg
"Svensson köpte en massa souvenirer på Mallorca, men drack upp dom på hemvägen." Carl-Gustaf Lindstedt
"Om Svensson ligger i rännstenen, då är han ett problem för omgivningen och ett fall för nykterhetsnämnden, men om Jensen gör detsamma då är han lycklig!" Dansk socialarbetare
"Sverige håller på att bli som England, med en stor nedsupen underklass utan vare sig kärlek eller uppror." Torbjörn Säfve
"Jag är en typisk svensk. Jag kan inte skratta utan brännvin." Ingvar Kamprad
"Eskilstuna är Sveriges Birmingham med i bästa fall proletära ideal, men i regel bara kriminella ideal." Fredrik Lindström
"Det är i Europa vi har våra rötter, inte i Vilda Västern." Herman Lindqvist
"Al Pacino och Robert De Niro har spelat hårda killar i 25 år. Jag kan inte göra det i ett år utan att det börjar tjafsas. Fan, vad litet det här landet är." Mikael Persbrandt
"Svensken är en apa, ty han äter som en engelsman, dricker som en tysk, klär sig som en fransman, bygger som en italienare, röker som en holländare, snusar som en spanjor, super brännvin som en ryss." Carl von Linné
"Ge mig snus, svenskar och whisky, och jag ska bygga en järnväg till helvetet." Albert Sink
"Tråkigheten är det svenska folkets pågående syndastraff." New York Times (1966)
"Svensken är som en ketchupflaska. Först kommer ingenting...sedan ingenting...sedan allt på en gång." Okänd
"Sverige, världens mest civiliserade nation." Olof Palme
"En gång vart tionde år skrattar svensken. Det är när grannen brutit benet." Gunnar Ohralnder
"När man ser spelare som Klas Ingesson och Stefan Schwartz är det frestande att fantisera om den svenska modellen. Svenssons mannar spelar ett slags sossefotboll i ordet bästa bemärkelse: laget för individen och resultatet före skönheten." Niklas Ekdal
"Jag såg häromdan en tiggare med mobiltelefon." Göran Persson
"Det finns flickor i Stockholm som är så vackra, så kärleksfulla, så oemotståndliga, att en dövstum skulle öppna sin mun och ropa: varm korv." Bruce Reynolds
"Flickor har jag studerat i Uppsala. Därför är jag hedersledamot av Upplands nation." Evert Taube
"Den frigjorda svenska kvinnan vill ha ett äventyr medan potatisen kokar." Ingmar Bergman
"Deb svenske unge mannen blir förälskad, bjuder flickan på konditori och säger: Doppa, ditt helvete" Red Top
"Vi norrlänningar var emot EU för att Stockholm var för." Jan Bylund
"Stockholm är ett miniatyr-New York, ett miniatyr-Chicago, ett miniatyr-Los Angeles, alltsammans inslaget i ett enda paket och skickat till Sverige." Temple Fielding
Ja, det var ett så kallat axplock, rena rama tillfälligheten att jag valde att sluta här. Jag hoppas innerligt att åtminstone några av de ovanstående föll er i smaken.
På återseende!
IKEA.
Ja, god afton mina damer och herrar och återigen önskar jag er välkomna. Skall gå rakt på sak, "cut to the chase". Har idag suttit och ögnat igenom nästintill alla inlägg i denna bloggen och kommit fram till att inläggen följer ett visst mönster: nämligen det att de, med tiden, blivit mer dystra, mörka och möjligen även horisontellt djupa. Min första tanke var att be om ursäkt för detta men vid närmare, andra, eftertanke skall jag icke ära er med detta, då skivandet är en process, i vilken känslor skall svalla, svalla överbord om så önskas. Det kan tyckas, för utomstående, att jag förvandlats från Killinggänget till Strindberg, från Mozart till Beethoven, från Uggla till Lundell. Livet är en berg och dalbana, detta får vi lära oss den hårda vägen, men vi kan ändock inte finna det i oss att kliva av den, för även om den är skrämmande, oförväntad och nervös, så är den lika upprymmande, underhållande och, på ett kärleksfullt vis, pirrig.
Nog om detta. Tänkte jag skulle fortsätta med att tala lite om Ulf Lundell. Jag nämnde Ulf igår, och även idag, ovan, och skall även, nedan, fortsätta med det. Jag har lånat hem, från det alldeles, i allra högsta grad, tveksamma biblioteket i Norrtälje, ett exemplar av Ulf Lundells "Friheten". Som jag antydde, säkerligen hade jag inte behövt antyda detta, så är jag formligen, i en slags kaskader, så vansinnigt förtjust i denna mannen och hans musik och litterära verk. För er som inte visste det så skrev jag en uppsats på högstadiet om densamme: "Ulf Lundell - Mannen, myten, legenden.". Eller om det var gymnasiet, minns ej riktigt. Vad är det då som är så speciellt, med exempelvis, hans litteratur. Ulf Lundells böcker är nästan genomgående så kallade biografier, även om namn, möjligen vissa omständigheter är fiktion. Vidare så rör sig figurerna allt som oftast i Stockholm, och det är få, inte ens Fogelström, som kan beskriva Stockholm på ett sådant träffsäkert, dramatiskt och sanningsenligt vis. Det finns en ärlighet, och en slags uppsluppenhet i hans sätt att skriva, och även om det i mångt och mycket är tämligen "mörka" saker är det samtidigt vackert, en förlösande läsning helt enkelt. Skall nedan citera ur "Friheten", detta är Ulf Lundells version av helvetet på jorden:
"Finns det ett helvete så kommer det att vara som det är på IKEA. Som det IKEA som ligger i Kungens Kurva. Ett stort runt varuhus som det är omöjligt att få något grepp om, att lokalisera sej i. Halv och helplan utan att man vet vad som är hel eller halv. Muzak förstås. Trevligt sömnframkallande speakerröster. Först en regnig parkeringsplats. En lång backe upp till entrén. Väl inne ska dom till helvetesvistelse dömda slumra runt mellan dom olika planen, vilsna. Drömskt ska dom dag efter dag hembära möbler och mattor som ser dyra ut, gedigna, äkta, men som är billiga, skavankiga från start och alldeles oäkta. Ett liv i ständig kitsch. Ta-själv-lagret ska vara obegripligt. Inget ska ligga där det säjs ska ligga. Nånting ska alltid vara slut och det ska inte komma in förrän om tidigast sex veckor. Det gör inget. Det ska plockas på ändå. Korgen, vagnen ska fyllas med vad det nu än kan vara som ögat, handen funnit oemotståndligt på den slingrande, slöslumriga vägen. Köerna till kassorna ska vara tjugo meter långa, alltid, och gå oändligt långsamt. Benjaminfikusen ska redan i kön börja tappa blad. I kassan ska man känna sej korrekt Kampradskt skinnad. Trots att det är så billigt alltihop. Man vet att Helvetesföreståndaren sitter i Schweiz och är miljardär flera gånger om. Man står i kassan och ger honom tvåtusenfemhundra. Till. Så att han ska få bli ännu rikare. Man ska på andra sidan kassan bevakas av en säkerhetsvakt, köpa en mjukglass som ska gå i asfalten utanför skjutdörrarna och halvvägs nerför den långa backen ska varorna på vagnen ramla av. Två gånger. Varje dag. På parkeringen ska det regna. I hemmet sen ska det inhandlade monteras felaktigt trots att man följt beskrivningen. Och alltid ska en skruv fattas. Det felaktigt ihopmonterade ska inte gå att demontera för att därefter åter ihopsättas rätt. Detta ska föranleda återresa till varuhuset nästa dag. Man ska inte få pengarna tillbaka eftersom man inte följt monteringsbeskrivningen trots att man har det, men man ska få den skruv som fattades, gratis.....Och man ska inte kunna motstå en varm korv och man ska ha flickvän alternativt fru som är förtjust i IKEA och som tycker om att gå därinne i det runda varuhuset bara av den anledningen att det är roligt att gå där. Och titta. År efter år...."
Jag instämmer Ulf.
Jag är väl medveten om att jag, igår, lovade att skriva lite om svenskheten, möjligen har detta inlägg, genom Ulf men i synnerhet genom IKEA angränsat ämnet, men jag skall återkomma med en mer utförlig presentation i ämnet vid senare tillfälle.
För övrigt: Har korvarna på IKEA samma kvalité som möblerna...? Varm korv för fem kronor..."tjenare".
Window of Opportunity
Det har självfallet hänt "både det ena och det andra" under min frånvaro. Eller rättare sagt så har möjligen "både det ena och det andra" i huvudsak varit själva ursprunget, anledningen till frånvaron, detta är emellertid ej höjt ur dunklet, främst på grund av att det är oklart vad "både det ena och det andra" innefattar, innebär, har sitt ursprung i. Klart är att ett konsekvent och disciplinerat förhållningssätt till tillvaron ej kan sättas i likhet med Granaths mer kaosliknade, okonventionella förhållningssätt till en tillvaro, i vilken varken reson eller sunt förnuft bor uti.
Hösten är här. Vintern var på besök tidigare i veckan då den första snön föll, självklart var snön borta 15 minuter efter dess ankomst, mycket liknande Granaths intresse för kvinnor. Med anledning av just kvinnor har flertalet samtal utspelat sig mellan Skåne och mig själv. Det har blivit klart för mig att mitt förhållande till kvinnor på senare tid har följt ett visst mönster, som numera går under benämningen "Hit N Run" eller "Hit and Run". Med andra ord så "träffar" "fångar" Granath en kvinnas uppmärksamhet, intresse, för att senare "springa" från henne, mycket likt en bilförare som kör på en fotgängare, inser faran, "trycker plattan i botten" och far iväg med en himla fart. Det har diskuterats mycket kring detta, och det är fortfarande något oklart vad detta beteende beror på, så tills vidare utredning är fullkomlig så lämnas det därhän. Nu är det emellertid så att detta kan vara en produkt av Granaths sinne, en konspirationsteori grundad på felaktiga iakttagelser, då Granath allt som ofta misstar intervallet som går under benämningen "Window of Opportunity", alltså den tid Granath skall göra vidare närmanden, kontakt med kvinnan. Tas det inte upp en kontakt, efter den initiella, så går man miste om det "Window of Opportunity" varvid kontakten helt och hållet bryts. Jag anser rent generellt att detta "Window of Opportunity" har ett tidspann om inte mer än fem dagar. Med andra ord kan Granaths slutlednings- och härledningsförmåga som alltid ifrågasättas starkt. För att göra det än mer klart om vad jag talar om här så kan detta stycke avslutas med: "Man ska smida medans järnet är varmt."
Vidare så har jag funderat, i ett par veckors tid, på och kring ensamheten. Nu är detta inte ett ämne som "man ger sig på" utan att ha reflekterat över det, noga övervägt med sig själv. Själva ordet "Ensamheten" är en så kallad storhet, och ordet är öppet för vida tolkningar, möjligtvis även utsvävningar. Jag gillar icke att människor, eller "gemene man" tar lätt på storheter, en annan storhet är exempelvis ordet "Frihet", vars fundament ofta raseras av illa begrundade förklaringar och som det tas lättvindigt på. Ord som "Ensamhet" och "Frihet" ligger och vilar på toppen av varsin pyramid, de är monument och kräver en delikat hantering. Ord som "Söt", "Rar" och "Snäll" bryr jag mig inget om, de är alla adjektiv som, om inte i olika kontexter, står för samma sak. Tillbaka till ämnet, så skall det påpekas att ensamhet är en tudelad mekanism, ett tillstånd. Det finns många människor i detta avlånga land som säkerligen känner sig ensamma, men inte per definition är det. Vidare så finns de människor som är ensamma, men inte känner sig ensamma. En ensamhet uppenbarar sig själv då de båda påståendena är sanna, alltså att en människa är ensam, och känner sig ensam. Det är emellertid något oklart varför jag tar upp detta, jag tror icke att jag enligt ovanstående definition befinner mig i en ensamhet, men det är oundvikligt att angränsa detta mörka landskap av ord, då jag befinner mig i en så kallad "Uld Lundell-Period", med andra ord så läser jag mycket litteratur skriven av Ulf Lundell, och de flesta känner även till min förkärlek till denna mannen. Då det är ytterst svårt att förneka, min så kallade "ensamhet" så är det av yttersta vikt att sätta vidare ord, förklara tillståndet. Jag har på senare tid insett att ensamheten raderar alla kalendariska och kronologiska förutsättningar, det finnes inga veckodagar, det finns ingen specifik tid, eller för den delen en månad i vilken man befinner sig i, det enda som finnes kvar är ett "nu" och ett "nyss". Man hamnar, befinner sig, mellan två hjärteslag, mellan två andetag, alltså utan minne av det första och utan en föreställning om det nästa. Ett gränslöst tomrum. Förmodligen kan det även karaktäriseras i form av en människa som drunknar, kommer man inte upp till ytan med jämna mellanrum då upphör andetagen, det hela står och faller på armarnas och benens styrka att simma upp till vattenytan, och sippra efter luft.
"Sug på den" mina damer och herrar.
I nästa inlägg ämnar jag skriva om svenskar och svenskheten.
Väl mött tills dess.
Helikopterrånet tia i världen.
Skall bara som i förbifarten skriva, eller rättare sagt, länka till Time Magazine, där de skriver om det så kallade "helikopterrånet":
http://www.time.com/time/specials/packages/article/0,28804,1865132_1865133_1926077,00.html
Oerhört fascinerande att detta rån har fått en så pass internationell uppmärksamhet.
Vidare så skall jag länka till en "ABC" i hur man tänder en majbrasa:
http://www.youtube.com/watch?v=UtJchxJGy-o
Skall, då tid ges, skriva ett mer utförligt och informativt inlägg om konventioner.
Väl mött då.
Gräddhyllor.
Detta skall bli ett, i förhållande till tidigare inlägg, oerhört kort inlägg, jag skall avrunda med en så kallad aforism, eller möjligtvis en historia där det bor en viss sensmoral inuti.
Det handlar kort och gott om en "performance" artist som med sin motorcykel utför de värsta tänkbara "tricken" en människa kan tänka sig. Denna artisten står nu i begrepp att, med hjälp av sin motorcykel, hoppa över 60 stycken skolbussar som, på bredden, står uppradade framför honom. Han varvar upp motorn och far sedermera iväg, hoppar, men missar själva "hoppet" och landar på buss nummer 49. Resultatet är självfallet katastrofalt och han bryter "i runda slängar" 85% av benen i sin kropp. Senare, vid sjukhuset, finner ett kamerateam den olycksbådige artisten bandagerad "upp till öronen" och ställer vidare frågan om han kommer försöka sig på hoppet igen? Artisten svarar då i ett slags lugn av uppenbarelse att detta tänker han ej göra. Varför inte det? "För jag var inte ens i närheten av att lyckas första gången."
Jag befinner mig i en slags tidsnöd, så jag tänker låta den "hänga i luften".
Vi synes i botten av glaset, Peter "The Famous Grouse" Granath.
Definitioner.
Jag har, en viss tid tillbaka, "sparat till skägg" och detta är helt och hållet på grund av en så kallad "fix idé" med andra ord en idé vars grund kan i allra högsta grad ifrågasättas, vidare så har det i mitt fall mynnat ut i ett utseende som liknar en uteliggares utseende, nu är denna jämförelse inte vidare långt från verkligheten, och män som "sparar till skägg" "odlar skägg" gör detta främst på grund av resignation, en hopplöshet innehållande regression, men i mitt fall alltså endast på grund av en "fix idé". Jag skall ut i offentligheten i helgen, och skall i morgon, eller senast fredag vidare bestämma "skäggets" framtid, och dess vara eller icke vara. För övrigt så har jag tidigare haft en arbetskamrat som kort och gott kallades för "Skägget".
Då det ligger en viss farlighet i att definiera "förhållanden" eller "storheter" så kan det tyckas att en viss försiktighet skall råda, detta är självfallet inget jag beblandar mig med men jag skall först exemplifiera var i denna farlighet ligger, detta exempel kommer föras på en hypotetisk nivå. Vi kan till exempel anta att människor vars inkomst understiger, låt säga 40 000 kronor per år, är fattiga. Detta är "standarden". Låt oss vidare anta att "standarden" skall ändras, och gränsen höjs till 50 000 kronor per år, så kommer detta betyda att de människor vars inkomst understiger 50 000 kronor per år, är fattiga. Detta betyder att de som tidigare inte varit "fattiga" nu helt plötsligt är det, inte på grund av att deras inkomst är förändrad, utan på grund av definitionen av "fattig" har ändrats. I slutändan leder detta till att vi har avsevärt flera "fattiga" människor, det kan då i efterhandahållen klokhet, inte varit en så lyckad "fix idé" att ändra "standarden". Det som i detta hypotetiska sammanhang är av yttersta vikt att påpeka, är att själv orsaken till att detta "problem" inte skall utgå från en skam att vi erhållit fler "fattiga" människor, utgångspunkten för skammen måste och bör från första början varit att dessa människor förtjänar ett bättre liv.
Nu skall man aldrig vara "casual" vid definitioner av vänskap och förhållanden, en annan sak är att behandla dessa på ett "casual" sätt, vilket är en helt annan form av diskussion. Jag skall först, och nästan som i "förbifarten" tala om vänner. Detta är en definition som används oerhört flitigt och som allt som oftast missbrukas, detta är inget farlig i sig, och det är heller inte ett brott. För att en människa skall tituleras "vän" måste ett antal påståenden vara korrekta. 1. Personen finns representerad i din telefonbok. 2. Du har träffat denna personen. 3. Du har talat med denna personen. Uppfyller personen dessa tre påståenden, kriterier, så har du dig själv funnit en vän, det är därför vi alla "har" så ofantligt många "vänner".
Vidare, och snart skall vi närma oss den så kallade "kärnan". Vänskap är en "storhet" som, till skillnad från vänner, inte skall tas lättvindigt vid. Om vi leker lite med själv ordet "vänskap" kan vi plocka isär det och kan med en aning fantasi finna "vänner skapta för varandra" och vidare så anser jag att det symboliserar ett ömsesidigt förhållande innehållandes ett utbyte av ärlighet. För att återgå till "vänner" så är kriterierna ytterst "lättvindiga" medans en vänskap måste genomgå en alldeles "uppsjö" av kriterier för att förtjäna titeln över huvudtaget. Och vidare så är jag av den uppfattningen, lite i efterhand, att alltför många "vänner" anser sig befinna sig i en "vänskap" och detta är både omoget och ett klandervärt beteende. Vänskap kommer i form av ett "paketerbjudande", det följer med detta ansvar och ömsesidig förståelse och ärlighet, och en underkastelse för det vänskap symboliserar: ett mått av gränslöst förtroende, som varken omständigheter eller tid, kan förändra. Nu sitter ni säkerligen icke tålmodigt och väntar på ett så kallat praktiskt exempel och för all del: Min gode vän Skåne, han är medveten om mina brister som person, och jag kan telefonera honom på de allra obekvämaste tidpunkter, och vi bragte så många timmar i hans soffa, med varsin konjak och begrundade livet i allmänhet, våra problem, mina problem i synnerhet, och jag finner en sådan oerhörd tröst i denna slags gränlösa ärlighet inför varandra, med andra ord så vet han om mina brister men det gör inget, för vänskapen, en riktig vänskap, ser bortom brister och finner förståelse för dessa brister.
Till slut, det sista stycket, andetaget, "för denna gången" så kommer vissa vänskaper, innehållandes sexuella, attraherande omständigheter att utvecklas, invecklas, till förhållanden. Jag har, från tid till tid, funderat kring det som "Ma Ma Marie" påpekade för mig en viss tid tillbaka, att vårat "förhållande" i själva verket inte var ett förhållande, för, och detta är alldeles korrekt, att "förhållandet" var inte värt titeln "förhållande" det förtjänade inte det. En definition av ett förhållande är inget att ta lättvindigt på, och även det bygger på själva tanken att människor, personer måste sträva efter att förtjäna varandra, genomförs inte detta på ett korrekt vis, då förtjänar vidare icke "förhållandet" dess titel, ej heller vad det är ämnat att symbolisera: gränslös, uppslukande kärlek och underkastelse, förståelse för personerna inblandade.
Jag har kort och kott icke tid att korrekturläsa ovan, så ber i förväg ursäkt om eventuella stavfel.
För övrigt och TILL SIST så börjar hösten bita i de vita knutarna, och det är strax vinterns tur att göra intrång i de alldeles ohyggligt mörka skogarna.
Vi får se vad som kommer fram i tö, då vitsipporna ärar oss med sin närvaro nästa vår.
"Good Night and Good Luck" George Clooney. CHA. CHA. CHA.
Hopptornet vid Kaananbadet.
Idag, den 28:e September år 2009 är det ganska precist 14 år sedan min lillasyster föddes vid Karolinska sjukhuset, Solna stad inuti Stockholms stad, eller möjligtvis Stockholms län skulle vara en mer korrekt beskrivning i det sammanhanget, med andra ord så "fyller hon år" idag, jag sitter i skrivande stund, med anledning av föregående faktum, och "bränner ut" en CD-skiva med låtar vilka hon själv valt ut. Vad finner vi då i låtlistan? Till att börja med finns det oerhört tveksamma val som till exempel denna Hannah Montana och dessa Jonas Brothers, dock (!) kan vi tröstas med andra grupper som finns med; KISS (Kizz, Kiss, KIZZ), The Ramones med flera. Och icke att förglömma: "Hej Hej Monika".
Vidare så tänker jag uppehålla mig vid det kära ämnet som behandlar detta om val och beslut och det som följer därefter, och möjligen än mer intressant vad som FÖRanleder val och beslut. Nu är det "på det lilla viset" att jag "i min lilla värld" har behandlat detta i tidigare inlägg av varierande sanningsgrad och grad av viktighet, ypperlighet. Jag minner mig tillbaka då jag själv befann mig i samma ålder som min lillasyster, alltså "högstadietiden" eller i siffor 14-16 års ålder och vad som då, föranledde beslut och vad som följde efter besluten var tagna och själva genomförandet var till ända.
Jag har blivit varse om de samvetskval som en god vän till mig "bråkat med" "brottats med" och har senare funnit mig själv tänka på dessa i allmänhet och det faktum att i och med att vi blir äldre så blir besluten allt värre att "ta" och sedan att leva med. Granath själv tillsammans med "Haggan" Hagelberg befann sig ofta under "högstadietiden" vid Kaananbadet i utkanten av Stockholm, vid tiden då detta begav sig, alltså cirkus 10 år sedan, fanns vid tidigare nämnt bad, ett hopptorn av ytterst tveksam konstruktion, om man befann sig uppe på detta hopptorn kunde man konstatera följande: Fallhöjden måttades till cirkus 5 meter, vid hårda vindar (10 m/s och uppåt) så knakade det i virket och själva hopptornet svajande av och an, och hade dessa två ungdomar, Hagelberg och Granath, istället varit "herrarna" Hagelberg och Granath vid 26 års ålder, hade dessa två förmodligen i allra högsta grad ifrågasatt deras närvaro uppe på detta hopptorn. Vid tiden så var det vidare ingen "sport" att endast klättra upp och hoppa ned i vattnet, utan det skulle dykas från detta hopptorn, detta genomförde ungdomarna Granath och Hagelberg utan vidare och än vidare med bravur, dessa 5 meter räckte till slut inte som "sport" varvid ungdomarna klättrade upp på det räcke som fanns vid långsidorna uppe på hopptornet, tänkt att skydda folk från att "ramla av" vid sidan, efter att ha klättrat upp på detta räcke kunde Granath och Hagelberg måtta cirkus 6 meters fallhöjd, dök i utan att behöva tänka en sekund.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Det är självfallet så att även om detta konkreta exempel blir i längden en abstrakt diskussion om ansvar, beslut och det faktum att vuxna människor hålls ansvariga för de beslut de tar och detta blir i längden, om många svåra beslut är tvungna att tas, en smärtsam påminnelse om att vi inte längre kan "dyka ned" i "saker och ting" utan att det föranleds av en ytterst allvarlig diskussion med sig själv, och vidare, vid diverse beslut, en ytterst allvar observation eller "vägning" av följder. Vidare så finner jag att detta är en oerhört intressant tankegång: Kan vi inte, mentalt "ta oss tillbaka" till tiden då vi genomförde beslut, utan att vidare begrunda dessa och att det i slutändan blir "OK"? Nu är det emellertid så att jag själv, de facto, har utforskat detta praktiskt och funnit att det allt som oftast, i vuxen ålder leder till, i vissa fall, katastrofala följder både för mig själv som privatperson och än värre för människor i min omgivning som kan tänkas ha påverkats av mina beslut. Möjligen kan en balansgång mellan dessa två, till synes ytterligheter, vara svaret på gåtan som bor inuti detta inlägg.
Tll slut så vill jag gratulera förövarna som genomförde det magnifika inbrottet med hjälp av helikopter och i rena rama "Rambo" "Indiana Jones" stilen då de förhoppningsvis kom undan med en ansenlig mängd monetära "lappar" av varierande valörer. Vidare så anser jag att polismyndigheten kan låta detta rån "gå förbi" då det är bland det häftigaste jag hört talas om i dessa "svängar".
Väl mött vid nästa inlägg...
Eders Majonäs Peter Granath
Straffsatser.
För det första, skall nedan skiljas på vad som i juridisk mening räknas som brott, och när tiden avtjänats från brott som det menas med, och vad som i ren och skär moralisk mening räknas som brott och vad det innebär med samvetskval som möjligen följer efter faktum.
Som "AnnO" tidigare påpekat så kan denna bloggen, för mig som person, vara en aning väl informativ, i den meningen att jag avslöjar en oerhörd mängd information som kan gå under rubricering "personligt", men som jag, även det tidigare, redan har påpekat så är min själ redan såld, i begagnat skick huvudsakligen har jag förstått, det föreligger med andra ord, och för den delen inga visor, inget hinder för mig att avslöja "allt mellan himmel och jord".
Jag var ute i blåsväder för dryga 4 och halva året sedan, blev, av rent missförstånd kan tyckas, tagen "på bar gärning" då jag framförde motordrivet fordon påverkad av otillåtna substanser. Senare samma natt, kunde konstapel A och B med hjälp av vakthavande befäl, vid Uppsala polisstation, konstatera att det "simmade" omkring 1,02 promille alkoholhalt i Granaths blodomlopp, detta innebar att vi rörde oss kring ett så kallat "grovt rattfylleri". Misstanke medgavs, körkort blev "omhändertaget" och Granath befann sig sedermera 2 månader senare vid Uppsala tingsrätt, där han "på ett bananskal" "kom undan med" 50 timmars av samhällstjänst och villkorlig dom. Nu är detta å ena sidan oerhört allvarligt i ren juridisk mening, å andra sidan och för mig som person var detta en så kallad "klackspark" och inget jag reflekterat över sedan dess. Nu är det emellertid så att detta är en sida av myntet, om vi då vänder på myntet finner vi då det faktum, att personer som blivit fällda för grovt rattfylleri anses av lag och ordning som "icke tillförlitliga" "missbrukare" och skall sedermera, för att få tillbaka körkort bevisa så kallat "nyktert levnadssätt". Vidare, och det är nu det börjar bli riktigt intressant, så har dessa ärenden ett bäst före datum, jag har sedermera fått kännedom om att 5 år efter det att min dom föll, så kan jag få tillbaka körkortet utan att bevisa "nyktert levnadssätt" och är med andra ord förlåten för min synd.
Det juridiska är en sak att resonera kring, eller rättare sagt det juridiska kan även det tolkas på olika sätt, kring ovan råder emellertid ingen förvirring vad det juridiska anbehagar, kvar finns då vad som i folkmun går under benämningen "Moral & Etik". Jag är av den uppfattningen att många människor förmodligen anser att köra bil berusad är fel, möjligen även dåligt uppförande, detta är självfallet ett så kallat "understatement" och möjligen skall ovansagda beteende befinna sig under det enorma paraply som vi benämner "en gång är ingen gång", nu är detta inget som skall påpekas för en fallskärmshoppare, och det är vidare inget jag befäster närmare vikt vid, då jag allt som oftast befinner mig i ett tillstånd där "sunt förnuft" lyser med sin frånvaro, och uti tillstånd det bor ingen moral, eller för den delen etik. "AnnO" påpekade för mig, som jag så här i efterhand tänkt på, att för att bli förlåten för en synd, så skall person som begått synd först och främst ångra sitt beteende, sedan kan det bli tal om förlåtelse. Eftersom jag, möjligen i ren protest mot mig själv, bestämt mig för att ångra mitt beteende, så torde jag även i viss moralisk mening vara förlåten. Detta betyder i längden och i ren och skär alkoholpraktisk mening att jag, utan att beröra moralisk synd, tillåts förtära alkohol utan vidare moraliska, orättfärdiga följder.
Vidare så blev jag, via e-mail, meddelad av min kära gamla ex-flickvän, A-K, att jag av densamme blivit förlåten för mina handlingar och förehavanden under vårat förhållande, en 3-4 år efter datum varvid brotten begicks. Så summan av den härliga kardemumman: Efter grovt rattfylleri: 5 års tid i skärselden. Efter att ha varit dålig pojkvän: 3-4 års tid i skärselden.
Nu är det självfallet så att när jag djupdyker i ämnen som dessa kan ett viss samvete synas hos mig, men "i det stora hela" kunde jag icke brytt mig mindre om ovannämnda gärningar, inte ens om jag riktigt försökt.
MVH Peter Granath
