Post hoc ergo propter hoc.
God eftermiddag alla glada bloggläsare, nu hoppas jag innerligt att ni haft en bra start på denna dagen, lördagen, och som av en slump råkar vara första dagen i den underbara månaden Augusti. Nu blir detta det andra inlägget vars rubrik består av ett ordspråk artikulerat i form av latin. Detta skall ej göras till en vana.
För att få undan det uppenbara, avverka det som många av er redan har tagit reda på eftersom Wikipedia existerar, vad "Post hoc ergo propter hoc." översätts: "Efter detta, därför av detta". Det handlar med andra ord om ett slags kausalitetsbegrepp, eller orsak-och-effekt-samband. Typ. Det som är intressant med Post hoc ergo propter hoc är dess innehåll, allt som oftast möjligen, av en så kallad sanning men även en så kallad osanning, uttrycket bildar då en så kallad halvsanning. Vi kan klippa och klistra lite och citera från Wikipedia:
Post hoc ergo propter hoc (latin "Efter detta, därför av detta") betecknar ett logiskt felslut där man antar att eftersom en händelse sker efter en annan, måste den andra bero på den första.
För att få undan det uppenbara, avverka det som många av er redan har tagit reda på eftersom Wikipedia existerar, vad "Post hoc ergo propter hoc." översätts: "Efter detta, därför av detta". Det handlar med andra ord om ett slags kausalitetsbegrepp, eller orsak-och-effekt-samband. Typ. Det som är intressant med Post hoc ergo propter hoc är dess innehåll, allt som oftast möjligen, av en så kallad sanning men även en så kallad osanning, uttrycket bildar då en så kallad halvsanning. Vi kan klippa och klistra lite och citera från Wikipedia:
Post hoc ergo propter hoc (latin "Efter detta, därför av detta") betecknar ett logiskt felslut där man antar att eftersom en händelse sker efter en annan, måste den andra bero på den första.
"Exempel: Jag ber alltid på kvällen. På kvällen går alltid solen ner. Alltså måste jag be, för annars går inte solen ner."
Jag är alldeles förtjusad av det faktum att det existerar människor som tänker på detta viset.
Hur som helst så var jag igår inne i ett ohyggligt "In vino veritas" tillstånd, jag skulle kunna "klassa" det, på en skala på 1-10, som en stark 8. Med andra ord alldeles för mycket sanning på en och samma gång och framför allt på en alldeles för kort tidsperiod. Det var i detta "sjöyran, engelska parken, Strindbergska, Bellmanska" tillstånd då jag fann mig själv tänkandes och de facto bedriva ett så kallat orsak och effekt eller "detta kommer du få ångra imorgon" beteende. Och även om jag i 9 fall av 10 premierar sådant beteende så är det något som man dagen efter känner att man måste "väga" upp. Det hela kan liknas vid ett konto, ett konto där alla dina gärningar både goda och onda registreras och är det inte balanserat, är det "minus" på kontot, har du övertrasserat ditt konto med onda gärningar så måste du fylla på med goda igen för att återigen, om möjligt fortfarande, bli så kallad "kreditvärdig" eller kort och gott uppfattas som en god människa. Då jag inte, i några som helst sammanhang, är kreditvärdig över huvudtaget, jag faller nog inte ens under kategorin enskild person, vuxen, myndig etc. etc. så är detta något jag är konstant orolig över och jag försöker varje dag göra åtminstone en god gärning för att fylla på kontot. Nu har både gårdagens goda gärning OCH, än så länge, just nu, även dagens goda gärning uteblivit. Detta måste det göras något åt.
Nu blev det aningen "slirigt" när "säcken" skulle "knytas" ihop. Så det är 5 minuter ni aldrig kommer få tillbaka, nästa inlägg kommer handla om sanningar, halvsanningar och osanningar. Tills dess: God jakt.
In vino veritas.
God kväll mitt herrskap. Tänkte jag skulle "slänga ihop" ett blogginlägg, nu har dagens gärning ej blivit genomförd och den kommer att förbli "ogenomförd" då jag idag ogärna genomför någon gärning över huvudtaget.
Jag fikade igår och det blev fika "a la in vino veritas" med andra ord så kom det så vida kända begreppet "rödvinsdjupet" knackandes på dörren, eller det formligen stormade in genom dörren, efter att dörren blivit nedslagen. Som de flesta vet betyder In vino veritas "I vinet sanningen" vilket självfallet syftar på det faktum att människor som förtär en ansenlig mängd vin under en och samma kväll slutligen befinner sig i ett rus av sentimentalitet eller möjligen i en omedvetenhet om att sanningar ej lämpade för allmän vetskap kommer ut ur munnen på dem, hellre det än att den förtärda drycken skulle komma ut ur munnen i form av en så kallad spya, eller att personen i fråga "lägger en pizza".
Hur som haver så talade jag, en av många i mängden personer jag talade med igår, med "Fjällräven, Into the Wild" Ann igår och nämnde då som i förbifarten Ulf Lundells så fina citat: "Om du inte vet var du är på väg, så kommer alla vägar att ta dig ingenstans." Detta citat gillades ej av Ann och det faktumet att Ulf Lundells citat fick sig en så kallad "bitchslap" eller "känga" så kommer ni kära bloggläsare att få lida (läs upplysas, berikas) av det och jag ämnar nu gräva i det mentala arkivet efter citat av Ulf Lundell och dela med mig av dessa:
"Det står en ganska jobbig människa där. Jag ska bara be honom sätta på sig en t-shirt. Han har nämligen tatuerat mitt ansikte på bröstet. Det är mer än vad jag klarar av å se..."
"Vi var på Gotland i förrgår och blåste bort och kunde inte genomföra spelningen, men vi ställer inte in några gig, vi skjuter bara fram dem..."
Lundell: "Stockholmare är så jävla stela och nervösa"
Bettina: "Tänk om nån stockholmare ser det här?"
Lundell (skrattande): "Ja det skiter jag fullständigt i. Det är ju min stad"
"Jag tror jag fick en gitarr i ögat... det är en tuff bransch"
"Livet är ett helvete. Alternativet är döden. Därför är det gott att leva!"
"Det här med skilsmässor är skit, men det görs mycket bra musik."
"Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
- Essingeleden!
Ingen person?
- Då vore den ju inte öde! Äh, allvarligt talat, en skrivmaskin, papper, tusen tompavor."
"Fitta skall lukta fitta och ingen jävla sommaräng"
"En lögn är bättre än en sanning som ingenstans bär"
" - Kan jag ta ett kort på dig Uffe?"
" - Kort gör inte det ont?"
"Vara nykter efter klockan tolv på krogen är totalt meningslöst"
"Tack så mycket, nu går vi ner och badar allihop!"
"Vad fan glor ni på, låt mig sitta här med min öl i fred"
"Vänta... vänta"
Bandet tystnar
"Stäng av din mobil, vi spelar här"
"En, två, tre, fyr"
"Alltid vart jag en spelar är det alltid några som står längst fram och skriker:
Kom igen! Uffe!
Kom igen! Uffe!
Vad menar ni egentligen? Att jag skall komma igen? eller komma igen, igen eller?"
Ja, det var ett par guldkorn. Jag vill tacka alltomuffe.nu för deras nästintill outtömliga cyberförråd av citat.
Med dem orden så önskar jag Dig en ytterst behaglig och frisk fredagskväll.
Jag fikade igår och det blev fika "a la in vino veritas" med andra ord så kom det så vida kända begreppet "rödvinsdjupet" knackandes på dörren, eller det formligen stormade in genom dörren, efter att dörren blivit nedslagen. Som de flesta vet betyder In vino veritas "I vinet sanningen" vilket självfallet syftar på det faktum att människor som förtär en ansenlig mängd vin under en och samma kväll slutligen befinner sig i ett rus av sentimentalitet eller möjligen i en omedvetenhet om att sanningar ej lämpade för allmän vetskap kommer ut ur munnen på dem, hellre det än att den förtärda drycken skulle komma ut ur munnen i form av en så kallad spya, eller att personen i fråga "lägger en pizza".
Hur som haver så talade jag, en av många i mängden personer jag talade med igår, med "Fjällräven, Into the Wild" Ann igår och nämnde då som i förbifarten Ulf Lundells så fina citat: "Om du inte vet var du är på väg, så kommer alla vägar att ta dig ingenstans." Detta citat gillades ej av Ann och det faktumet att Ulf Lundells citat fick sig en så kallad "bitchslap" eller "känga" så kommer ni kära bloggläsare att få lida (läs upplysas, berikas) av det och jag ämnar nu gräva i det mentala arkivet efter citat av Ulf Lundell och dela med mig av dessa:
"Det står en ganska jobbig människa där. Jag ska bara be honom sätta på sig en t-shirt. Han har nämligen tatuerat mitt ansikte på bröstet. Det är mer än vad jag klarar av å se..."
"Vi var på Gotland i förrgår och blåste bort och kunde inte genomföra spelningen, men vi ställer inte in några gig, vi skjuter bara fram dem..."
Lundell: "Stockholmare är så jävla stela och nervösa"
Bettina: "Tänk om nån stockholmare ser det här?"
Lundell (skrattande): "Ja det skiter jag fullständigt i. Det är ju min stad"
"Jag tror jag fick en gitarr i ögat... det är en tuff bransch"
"Livet är ett helvete. Alternativet är döden. Därför är det gott att leva!"
"Det här med skilsmässor är skit, men det görs mycket bra musik."
"Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
- Essingeleden!
Ingen person?
- Då vore den ju inte öde! Äh, allvarligt talat, en skrivmaskin, papper, tusen tompavor."
"Fitta skall lukta fitta och ingen jävla sommaräng"
"En lögn är bättre än en sanning som ingenstans bär"
" - Kan jag ta ett kort på dig Uffe?"
" - Kort gör inte det ont?"
"Vara nykter efter klockan tolv på krogen är totalt meningslöst"
"Tack så mycket, nu går vi ner och badar allihop!"
"Vad fan glor ni på, låt mig sitta här med min öl i fred"
"Vänta... vänta"
Bandet tystnar
"Stäng av din mobil, vi spelar här"
"En, två, tre, fyr"
"Alltid vart jag en spelar är det alltid några som står längst fram och skriker:
Kom igen! Uffe!
Kom igen! Uffe!
Vad menar ni egentligen? Att jag skall komma igen? eller komma igen, igen eller?"
Ja, det var ett par guldkorn. Jag vill tacka alltomuffe.nu för deras nästintill outtömliga cyberförråd av citat.
Med dem orden så önskar jag Dig en ytterst behaglig och frisk fredagskväll.
Dagens irritationsmoment.
Eftersom jag skall bedriva "fika" under kvällen så blir detta mitt sista för dagen inlägg i bloggen, då Skåne i princip är den ende som vet var "fika" har för dold innebörd så är detta en hyfsad mörkning. Dagens irritationsmoment är till två till antalet, jag ska dock som bonus "slänga" in ett tredje irritationsmoment som jag anser är av yttersta vikt, så det kan få gå som "pre-dagens irritationsmoment post-produktion". Det första irritationsmomenten är även dagens dilemma.
Till att börja med så måste jag upplysa läsare för "den Granathiska terminologin" då det kommer bli mycket "fackuttryck" av det slaget i irritationsmomenten som strax följer. Ett "pack" är en person som beter sig irrationellt och enligt mig oacceptabelt ute bland andra människor, beter sig slött, trött, segt, sakta(!), förvirrat etc. Det finns emellertid olika sorters pack, eller rättare sagt det finns en skala av "packhet". Nu skall jag inte redogöra för alla dessa nivåer i skalan men den finns hur som helst där. Synonymt med pack finner vi det engelska språkets motsvarighet "Riff Raff". Packet eller Riff Raffet beter sig: "slirigt" och det "slirar i kåpan" hos dessa personer. Nu kan jag redogöra för de tre momenten:
1. Jag befinner mig på ICA-butiken "Kryddan" eller möjligtvis "Kryddhyllan" i Norrtälje Centrum. Jag skall inhandla mig en PET-flaska Ramlösa "Citrus". Jag sveper min vana trogen förbi kassorna i motsatt riktning mot resten av butiken med andra ord, går sällan genom den traditionella "svängdörrs" vägen. Jag tar med mig min Ramlösa och "ilar" iväg tillbaka till kassorna. Vägskäl: Till höger tant med krycka och med en liten vagn som korgen kan läggas ovanpå, varorna ligger fortfarande i korgen även fast hon är framme vid kassan och (SNABBKÖPS-) kassörskan är redo att "pipa" in varorna. Slutsats av vägen till höger: Tant+krycka+liten vagn med korg ovanpå+sen med att lägga upp varor=Pack av hög rang, där det har slirat till sig ordentligt i kåpan. Till vänster tant med vagn som endast tanter och dagisfröknar beblandar sig med (en sådan som man kan lägga varor i ett litet avlångt vertikalt satt tyghölje). Tanten till vänster har alltså en vagn av den sorten där det är i princip omöjligt att uppskatta innehållet och framför allt mängden. Det är för dock helt självklart att tidsåtgången att vänta på "tant-vänster" kommer vara åtskilliga sekunder kortare än att stå efter "tant-höger". Jag väljer med andra ord att stå efter "tant-vänster". Nu blev det dock så att "tant-vänster" har ingen bra fingerkoordination och det tar alldeles för lång tid för densamma att knappa in kod och få i kort tillbaka i plånbok. Till slut finner jag mig ändå svepa in min Ramlösa i min kasse medans "tant-höger" fortfarande står och slirar med sina varor.
2. Denna kan bli lite magstark och "rå" men ni som känner mig så pass väl vet att det inte kan hindras att skriva om detta irritationsmoment. Jag är lite "uppe i varv" efter tanterna inne på ICA. Kliver på min buss för vidare färd ut på "landet". På bussen vid stolen bredvid mig sätter sig naturligtvis ett pack och tar upp sin mobiltelefon och börjar att slira med denna. Hur gör hon detta? Jo hon håller telefonen i ena handen, och knappar med hjälpa av den andra handen, och stirrar på ett avstånd av uppskattningsvis 3 cm. Detta är helt oacceptabelt då alla har kännedom om att en telefon hålls och "knappas" på med EN och SAMMA hand och på ett avstånd av en osynlig "skollinjal" ca 30 cm. Nu är det självfallet så att det inte bara var slir i kåpan hos kvinnan bredvid mig, det var kanske tal om syn- och/eller koordinationssvårigheter men då bläddrar vi i ordspåkskartoteket och finner exempelvis "Det spelar ingen roll vad du gör bara du gör det snyggt" och "Om du ska begå misstag, gör det med stil."
3. Detta irritationsmoment har inträffat två gånger om på samma lokalisation: Tobaksshopen vid COOP-Forum utanför Norrtälje. Jag står i begrepp att inhandla tobak men framför mig har jag ett pack som är på ingående med slir och efter att hon börjar tala med kassörskan så inser jag att det slirat i kåpan. Det handlar om ett så kallat "misstag" då butiken tagit för mycket i betalt när packet inhandlar varor, summan vi här rör oss med är av storleksmängden 2 riksdaler, 2 kronor, 4 stycken 50-öringar. Detta är otroligt irriterande. Vi kan här med enkel matematik demonstrera hur pass irriterande detta är. Låt säga att en svensk medborgare tjänar i snitt 200 000 kr per år. Låt oss vidare säga att personen i fråga arbetar mellan 18 och 65 års ålder. Nu får ni rätta mig på all matematik men jag får ett utslag på 9,8 mkr. Om vi sedan slår ut 2 kronorna damen slirade om och slår det på 9,8 mkr så får i alla fall jag ett utslag på 0000000,2 %. Mer än det behöver icke sägas.
Nu penetrerar solen molntäcket så nu skall jag sätta mig på en solstol och läsa vidare i Ulf Lundells underbara litteratur.
Till att börja med så måste jag upplysa läsare för "den Granathiska terminologin" då det kommer bli mycket "fackuttryck" av det slaget i irritationsmomenten som strax följer. Ett "pack" är en person som beter sig irrationellt och enligt mig oacceptabelt ute bland andra människor, beter sig slött, trött, segt, sakta(!), förvirrat etc. Det finns emellertid olika sorters pack, eller rättare sagt det finns en skala av "packhet". Nu skall jag inte redogöra för alla dessa nivåer i skalan men den finns hur som helst där. Synonymt med pack finner vi det engelska språkets motsvarighet "Riff Raff". Packet eller Riff Raffet beter sig: "slirigt" och det "slirar i kåpan" hos dessa personer. Nu kan jag redogöra för de tre momenten:
1. Jag befinner mig på ICA-butiken "Kryddan" eller möjligtvis "Kryddhyllan" i Norrtälje Centrum. Jag skall inhandla mig en PET-flaska Ramlösa "Citrus". Jag sveper min vana trogen förbi kassorna i motsatt riktning mot resten av butiken med andra ord, går sällan genom den traditionella "svängdörrs" vägen. Jag tar med mig min Ramlösa och "ilar" iväg tillbaka till kassorna. Vägskäl: Till höger tant med krycka och med en liten vagn som korgen kan läggas ovanpå, varorna ligger fortfarande i korgen även fast hon är framme vid kassan och (SNABBKÖPS-) kassörskan är redo att "pipa" in varorna. Slutsats av vägen till höger: Tant+krycka+liten vagn med korg ovanpå+sen med att lägga upp varor=Pack av hög rang, där det har slirat till sig ordentligt i kåpan. Till vänster tant med vagn som endast tanter och dagisfröknar beblandar sig med (en sådan som man kan lägga varor i ett litet avlångt vertikalt satt tyghölje). Tanten till vänster har alltså en vagn av den sorten där det är i princip omöjligt att uppskatta innehållet och framför allt mängden. Det är för dock helt självklart att tidsåtgången att vänta på "tant-vänster" kommer vara åtskilliga sekunder kortare än att stå efter "tant-höger". Jag väljer med andra ord att stå efter "tant-vänster". Nu blev det dock så att "tant-vänster" har ingen bra fingerkoordination och det tar alldeles för lång tid för densamma att knappa in kod och få i kort tillbaka i plånbok. Till slut finner jag mig ändå svepa in min Ramlösa i min kasse medans "tant-höger" fortfarande står och slirar med sina varor.
2. Denna kan bli lite magstark och "rå" men ni som känner mig så pass väl vet att det inte kan hindras att skriva om detta irritationsmoment. Jag är lite "uppe i varv" efter tanterna inne på ICA. Kliver på min buss för vidare färd ut på "landet". På bussen vid stolen bredvid mig sätter sig naturligtvis ett pack och tar upp sin mobiltelefon och börjar att slira med denna. Hur gör hon detta? Jo hon håller telefonen i ena handen, och knappar med hjälpa av den andra handen, och stirrar på ett avstånd av uppskattningsvis 3 cm. Detta är helt oacceptabelt då alla har kännedom om att en telefon hålls och "knappas" på med EN och SAMMA hand och på ett avstånd av en osynlig "skollinjal" ca 30 cm. Nu är det självfallet så att det inte bara var slir i kåpan hos kvinnan bredvid mig, det var kanske tal om syn- och/eller koordinationssvårigheter men då bläddrar vi i ordspåkskartoteket och finner exempelvis "Det spelar ingen roll vad du gör bara du gör det snyggt" och "Om du ska begå misstag, gör det med stil."
3. Detta irritationsmoment har inträffat två gånger om på samma lokalisation: Tobaksshopen vid COOP-Forum utanför Norrtälje. Jag står i begrepp att inhandla tobak men framför mig har jag ett pack som är på ingående med slir och efter att hon börjar tala med kassörskan så inser jag att det slirat i kåpan. Det handlar om ett så kallat "misstag" då butiken tagit för mycket i betalt när packet inhandlar varor, summan vi här rör oss med är av storleksmängden 2 riksdaler, 2 kronor, 4 stycken 50-öringar. Detta är otroligt irriterande. Vi kan här med enkel matematik demonstrera hur pass irriterande detta är. Låt säga att en svensk medborgare tjänar i snitt 200 000 kr per år. Låt oss vidare säga att personen i fråga arbetar mellan 18 och 65 års ålder. Nu får ni rätta mig på all matematik men jag får ett utslag på 9,8 mkr. Om vi sedan slår ut 2 kronorna damen slirade om och slår det på 9,8 mkr så får i alla fall jag ett utslag på 0000000,2 %. Mer än det behöver icke sägas.
Nu penetrerar solen molntäcket så nu skall jag sätta mig på en solstol och läsa vidare i Ulf Lundells underbara litteratur.
Epitet och smeknamn.
Nu går tiden så pass sakta, som en orm som vilar sig i solen, så pass sakta så änglarna gråter och tiden står nästan stilla likt ett sovande fyllo vid en busshållplats, med en tom kvarting bredvid sig och några mentolcigaretter utspridda runt omkring sig. Med andra ord så måste jag fylla förmiddagen med något av intresse för att på det viset "kicka" igång klockan så den tickar återigen, jag skall nu tala om ett annat ämne som ligger mig varmt om hjärtat, epitet och smeknamn. Och med den preluden kastar vi in oss i begreppsdefinitioner.
Nu är det lätt hänt att "snöa" in sig i långa utdragningar så jag skall hålla detta kort. Ett exempel på epitet är t ex gamle Peter, då ordet "gamle" är Peters epitet. Ett smeknamn är helt enkelt ett ord som helt och hållet ersätter ett namn, smeknamnet symboliserar personen "bakom" smeknamnet. Sen kan vi trissa vidare med attribut och annat "krimskrams" men ni förstår nog mycket väl, förmodligen innan detta är skrivet, vad jag talar om.
Som sagt så är detta något jag är barnsligt förtjust i, och oftast är det bakgrunden till smeknamnen där det roliga, "rövarhistorien" ligger. Vi startar med en person som jag lärt känna under min korta tid i Norrtälje, hon kallas kort och gott för "Mellanslag". Detta är ett otroligt roligt smeknamn eftersom hennes dator inte riktigt fungerar som andra datorer med andra ord inte korrekt: hennes knapp för mellanslag fungerar inte. Detta gör att det blir svårt för henne att skriva på sin dator av förklarliga skäl. Vi spinner vidare på "Norrtäljespåret". Jag och Peter "Skåne" Nilsson var ute och slirade tillsammans med "Mellanslag" i Norrtälje varpå en bekant till oss uppenbarar sig på krogen, denne bekanta hamnar i oegentligheter med okänd man vid krogen. Den okände berusade mannen vill inte ha trubbel och sträcker därför fram "våfflan" (=handen) för att skaka fred med vår bekanta, vår bekanta svarar kort och gott: "Gå hem och stek din jävla våffla." Vår bekanta är efter denna "incident" kallad för "Våfflan".
Eftersom att "Skåne" är ett frekvent återkommande smeknamn i denna bloggen krävs även här bakgrund. Peter Nilsson är född och uppvuxen i en stad i Skåne, när vi sedan började studera vid Örebro Universitet fick han först smeknamnet "Lill-Skåne" då det fanns en viss herr Magnusson som var något, till växten, större som fick, enligt mig, preliminärt, smeknamnet "Skåne". Numera är Peter Nilsson mer känd som "Skåne" kort och gott. Johansson förnamn Karl är en annan herre som ofta nämns i denna sfär och här har vi om möjligt, mer att avhandla. Karl "Lill-Karl, Kalaskarl, Bare knuckle, The Claw" Johansson: Lill-Karl pga hans enorma och ståtliga kroppshydda, Kalaskarl är av ytterst okänt ursprung, Bare knuckle och The Claw pga hans spelstil vid ett biljardbord. Här stöter vi på det första av många epitet, Bare knuckle Johansson skall det korrekta uttalandet vara. Några andra Örebroprofiler följer. Annika "Ankan" Lindell ett annat ytterst bra smeknamn, här får faktiskt Ankan själv påminna en gammal man om ursprung och bakgrund. Det förmodligen mest kända smeknamnet från min tid i Örebro är jag upphovsman: Aldijana (stavning?) även kallad "Elvis". Detta uppkom i "fyllan och yran" vid en "nollning". Då jag helt enkelt inte uppfattade hennes namn så sa jag att det får bli Elvis, och så blev det. Det återfinns självfallet många, många mer att "rada" upp här men jag skall övergå till mer makabra smeknamn.
Min gode vän och en man som jag alltid skrattar gott och länge med, Tapio, har informerat mig om en, för mig, okänd dam som helt enkelt inte hade några kvinnliga former, hon var "platt" för att uttrycka det milt, då detta utspelar sig norröver i vårat avlånga land fick hon smeknamnet "Falurakan" med andra ord uppkallad efter en rak väg. Samma dam ska enligt samma upphovsman även i folkmun, vid ort där hon hade uppehälle, ha kallats för "Sista chansen" då hon var en dam man vände sig till för ett "Kvart i två ragg". Tapio själv har faktiskt av "Engelska parken, Skammen" gänget kallats "Ljudlös" då han oftast befinner sig i ett sådant tillstånd på söndagar efter en hård helg.
Mer inhemska smeknamn som jag tycker är alldeles förträffliga men på annan nivå, "kändisnivå". Den gamle fotbollsspelaren tillika "Blåvitaren" Johnny Ekström har enligt mig förmodligen det bästa av smeknamn. Han kallades nämligen för "Bråttom" pga hans snabbhet på fotbollsplanen. Detta är som det är ett fenomenalt smeknamn men vi skall ta detta till en annan nivå nämligen till engelsk nivå och vi knappar in Johnny Ekström på den engelska vers. av Wikipedia: "His nicknames...."Johnny Bråttom" (Johnny in a hurry) due to his speed on the football pitch." Att bli kallad "In a Hurry" det har han tjänat all min respekt för.
Jag skall avsluta detta oerhört långa inlägg (vid det här laget kanske jag skriver för "tomma ögon") med att redogöra för mina smeknamn. Nu är smeknamn en lokal "sak" då jag har olika smeknamn beroende på i vilka sammanhang och framför allt med vilka jag umgås med. Epitetet "Thumbs-up" kommer från min spelstil vid ett biljardbord. De smeknamn som är mest intressanta och som många läsare förmodligen inte känner till är "Rysaren" och "Skräcken" hur dessa smeknamn har uppkommit är oerhört luddigt och ingen kan riktigt säga den totala och absoluta sanningen. Jag är kort och gott mest känd som "Granath". Vad jag kallas när jag inte är närvarande har jag ingen aning om men Disas "ett svin" ligger säkert många nära till hands.
Stor eloge till er som mäktat med all denna läsning, jag återkommer vid annan, för mig och säkert andra, okänd tidpunkt för mer "rappakalja".
Nu är det lätt hänt att "snöa" in sig i långa utdragningar så jag skall hålla detta kort. Ett exempel på epitet är t ex gamle Peter, då ordet "gamle" är Peters epitet. Ett smeknamn är helt enkelt ett ord som helt och hållet ersätter ett namn, smeknamnet symboliserar personen "bakom" smeknamnet. Sen kan vi trissa vidare med attribut och annat "krimskrams" men ni förstår nog mycket väl, förmodligen innan detta är skrivet, vad jag talar om.
Som sagt så är detta något jag är barnsligt förtjust i, och oftast är det bakgrunden till smeknamnen där det roliga, "rövarhistorien" ligger. Vi startar med en person som jag lärt känna under min korta tid i Norrtälje, hon kallas kort och gott för "Mellanslag". Detta är ett otroligt roligt smeknamn eftersom hennes dator inte riktigt fungerar som andra datorer med andra ord inte korrekt: hennes knapp för mellanslag fungerar inte. Detta gör att det blir svårt för henne att skriva på sin dator av förklarliga skäl. Vi spinner vidare på "Norrtäljespåret". Jag och Peter "Skåne" Nilsson var ute och slirade tillsammans med "Mellanslag" i Norrtälje varpå en bekant till oss uppenbarar sig på krogen, denne bekanta hamnar i oegentligheter med okänd man vid krogen. Den okände berusade mannen vill inte ha trubbel och sträcker därför fram "våfflan" (=handen) för att skaka fred med vår bekanta, vår bekanta svarar kort och gott: "Gå hem och stek din jävla våffla." Vår bekanta är efter denna "incident" kallad för "Våfflan".
Eftersom att "Skåne" är ett frekvent återkommande smeknamn i denna bloggen krävs även här bakgrund. Peter Nilsson är född och uppvuxen i en stad i Skåne, när vi sedan började studera vid Örebro Universitet fick han först smeknamnet "Lill-Skåne" då det fanns en viss herr Magnusson som var något, till växten, större som fick, enligt mig, preliminärt, smeknamnet "Skåne". Numera är Peter Nilsson mer känd som "Skåne" kort och gott. Johansson förnamn Karl är en annan herre som ofta nämns i denna sfär och här har vi om möjligt, mer att avhandla. Karl "Lill-Karl, Kalaskarl, Bare knuckle, The Claw" Johansson: Lill-Karl pga hans enorma och ståtliga kroppshydda, Kalaskarl är av ytterst okänt ursprung, Bare knuckle och The Claw pga hans spelstil vid ett biljardbord. Här stöter vi på det första av många epitet, Bare knuckle Johansson skall det korrekta uttalandet vara. Några andra Örebroprofiler följer. Annika "Ankan" Lindell ett annat ytterst bra smeknamn, här får faktiskt Ankan själv påminna en gammal man om ursprung och bakgrund. Det förmodligen mest kända smeknamnet från min tid i Örebro är jag upphovsman: Aldijana (stavning?) även kallad "Elvis". Detta uppkom i "fyllan och yran" vid en "nollning". Då jag helt enkelt inte uppfattade hennes namn så sa jag att det får bli Elvis, och så blev det. Det återfinns självfallet många, många mer att "rada" upp här men jag skall övergå till mer makabra smeknamn.
Min gode vän och en man som jag alltid skrattar gott och länge med, Tapio, har informerat mig om en, för mig, okänd dam som helt enkelt inte hade några kvinnliga former, hon var "platt" för att uttrycka det milt, då detta utspelar sig norröver i vårat avlånga land fick hon smeknamnet "Falurakan" med andra ord uppkallad efter en rak väg. Samma dam ska enligt samma upphovsman även i folkmun, vid ort där hon hade uppehälle, ha kallats för "Sista chansen" då hon var en dam man vände sig till för ett "Kvart i två ragg". Tapio själv har faktiskt av "Engelska parken, Skammen" gänget kallats "Ljudlös" då han oftast befinner sig i ett sådant tillstånd på söndagar efter en hård helg.
Mer inhemska smeknamn som jag tycker är alldeles förträffliga men på annan nivå, "kändisnivå". Den gamle fotbollsspelaren tillika "Blåvitaren" Johnny Ekström har enligt mig förmodligen det bästa av smeknamn. Han kallades nämligen för "Bråttom" pga hans snabbhet på fotbollsplanen. Detta är som det är ett fenomenalt smeknamn men vi skall ta detta till en annan nivå nämligen till engelsk nivå och vi knappar in Johnny Ekström på den engelska vers. av Wikipedia: "His nicknames...."Johnny Bråttom" (Johnny in a hurry) due to his speed on the football pitch." Att bli kallad "In a Hurry" det har han tjänat all min respekt för.
Jag skall avsluta detta oerhört långa inlägg (vid det här laget kanske jag skriver för "tomma ögon") med att redogöra för mina smeknamn. Nu är smeknamn en lokal "sak" då jag har olika smeknamn beroende på i vilka sammanhang och framför allt med vilka jag umgås med. Epitetet "Thumbs-up" kommer från min spelstil vid ett biljardbord. De smeknamn som är mest intressanta och som många läsare förmodligen inte känner till är "Rysaren" och "Skräcken" hur dessa smeknamn har uppkommit är oerhört luddigt och ingen kan riktigt säga den totala och absoluta sanningen. Jag är kort och gott mest känd som "Granath". Vad jag kallas när jag inte är närvarande har jag ingen aning om men Disas "ett svin" ligger säkert många nära till hands.
Stor eloge till er som mäktat med all denna läsning, jag återkommer vid annan, för mig och säkert andra, okänd tidpunkt för mer "rappakalja".
That's what she said.
God morgon allesammans, det är början till en strålande sommardag i Roslagen så jag skall nu starta dagen med en rivstart i cyberrymden. Först och främst är det en liten bagatelliserad "lek-med-ord" sak jag vill få avklarad innan jag inleder med vad som i rubriken ovan anges och själva inlägget är tänkt att handla om.
Vi hade igår besök här hos oss, och då frågade jag mig varifrån uttrycket: "Vi får främmande ikväll." kan tänkas komma. Nu hoppas jag verkligen att alla vet vad som menas när en person använder sig av den frasen, alltså att ett besök är på ingående. Hur som helst jag tycker nog ändå att det är aningen okonventionellt beteende att bjuda in okända människor hem till sig. Det finns säkerligen en logisk förklaring till denna stilla undran men det är inget jag tänker slösa tid på att undersöka.
Nu till själva höjdpunkten, i inlägget, på dagen, ja kanske på hela denna vecka. Det har blivit dags, och egentligen är det underligt att jag väntat så länge med detta, att informera möjliga ovetande läsare om frasen "That's what she said.".
Jag kan tänka mig att många förknippar frasen med ett beteende hos mannen ofta betecknat av min gode vän Disa som "svinaktigt" beteende. Alltså en fras, ett uttryck, som mansgrisar använder sig av. Nu är detta helt korrekt, men det är samtidigt så att frasen har funnits användbar av flera andra kategorier av människor än just mansgrisar, vanliga män har man hört använda frasen, även en och annan kvinna, det sistnämnda är dock ett mycket ovanligt förekommande fenomen.
Ursprung då? Uttrycket "That's what she said" kommer ifrån den ohyggligt trevliga och skojiga tv-serien The Office, den amerikanska version. Från att vara en tämligen okänd och oanvänd fras startade Johansson att använda denna frasen och i ett spann efteråt följde jag själv, Skåne mfl. Nu är det emellertid så att Johansson, blev så pass "övertagen" mentalt av denna frasen att han kom att missbruka den totalt och till den gräns att vi fick "gå in" och stoppa detta. Här behövdes det ett regelverk, hur skulle frasen "That's what she said" användas? I vilka sammanhang kan den tänkas användas? Vad kan vi göra för att förhindra att frasen inte missbrukas?
Först och främst hur använder man frasen? Det hela är tämligen okomplicerat. När någon säger, kvinna eller man, något som kan konnoteras med vad en tjej, kvinna, dam kan tänkas säga till en man i sängen när de "gör det". Exempelvis: Ni sitter med en kompis på ett café, er kompis beställer en stor kopp kaffe, servitören anländer med kaffet varpå er kompis säger: "Gud vad stor den var, hur skall jag klara av detta?" Då svara ni helt enkelt: "That's what she said." Nu är det självklart så att detta skulle kunna uppfattas i fel sammanhang som en otrevlig kommentar, men i rätt sammanhang och sällskap är det "success".
Nu är det emellertid så att personer, Johansson, jag själv, Skåne har funnit att frasen kan missbrukas så att den "töms ut" på dess innan så innehållsrika användbarhet. Vi har därför beslutat att man inte får använda frasen efter en egen kommentar, det vill säga om jag säger: "Jag kommer snart." så får jag själv inte följa upp med en "That's what she said." utan detta måste någon annan i omgivningen säga.
Nu hoppas jag att ni förstår detta och var inte blyga med att använda frasen, så länge ni håller er till den sista "förordningen" så kommer ni klara er galant är jag alldeles övertygad om. Jag tänkte avsluta med att rada upp kommentarer som kan följas upp med en "That's what she said." Så när ni hör någon säga något av följande, var beredd att säga "That's what she said."
"Gud vad hård den var."
"Nej jag tänker inte gå ner dit."
"Nej nu räcker det för ikväll."
"Herregud hur länge orkar du?"
"Du får stå upp för din sak."
Ja, ni förstår, ni kommer upptäcka att med lite övning så kommer det flyta på som bara den. ("That's what she said.")
Vi hade igår besök här hos oss, och då frågade jag mig varifrån uttrycket: "Vi får främmande ikväll." kan tänkas komma. Nu hoppas jag verkligen att alla vet vad som menas när en person använder sig av den frasen, alltså att ett besök är på ingående. Hur som helst jag tycker nog ändå att det är aningen okonventionellt beteende att bjuda in okända människor hem till sig. Det finns säkerligen en logisk förklaring till denna stilla undran men det är inget jag tänker slösa tid på att undersöka.
Nu till själva höjdpunkten, i inlägget, på dagen, ja kanske på hela denna vecka. Det har blivit dags, och egentligen är det underligt att jag väntat så länge med detta, att informera möjliga ovetande läsare om frasen "That's what she said.".
Jag kan tänka mig att många förknippar frasen med ett beteende hos mannen ofta betecknat av min gode vän Disa som "svinaktigt" beteende. Alltså en fras, ett uttryck, som mansgrisar använder sig av. Nu är detta helt korrekt, men det är samtidigt så att frasen har funnits användbar av flera andra kategorier av människor än just mansgrisar, vanliga män har man hört använda frasen, även en och annan kvinna, det sistnämnda är dock ett mycket ovanligt förekommande fenomen.
Ursprung då? Uttrycket "That's what she said" kommer ifrån den ohyggligt trevliga och skojiga tv-serien The Office, den amerikanska version. Från att vara en tämligen okänd och oanvänd fras startade Johansson att använda denna frasen och i ett spann efteråt följde jag själv, Skåne mfl. Nu är det emellertid så att Johansson, blev så pass "övertagen" mentalt av denna frasen att han kom att missbruka den totalt och till den gräns att vi fick "gå in" och stoppa detta. Här behövdes det ett regelverk, hur skulle frasen "That's what she said" användas? I vilka sammanhang kan den tänkas användas? Vad kan vi göra för att förhindra att frasen inte missbrukas?
Först och främst hur använder man frasen? Det hela är tämligen okomplicerat. När någon säger, kvinna eller man, något som kan konnoteras med vad en tjej, kvinna, dam kan tänkas säga till en man i sängen när de "gör det". Exempelvis: Ni sitter med en kompis på ett café, er kompis beställer en stor kopp kaffe, servitören anländer med kaffet varpå er kompis säger: "Gud vad stor den var, hur skall jag klara av detta?" Då svara ni helt enkelt: "That's what she said." Nu är det självklart så att detta skulle kunna uppfattas i fel sammanhang som en otrevlig kommentar, men i rätt sammanhang och sällskap är det "success".
Nu är det emellertid så att personer, Johansson, jag själv, Skåne har funnit att frasen kan missbrukas så att den "töms ut" på dess innan så innehållsrika användbarhet. Vi har därför beslutat att man inte får använda frasen efter en egen kommentar, det vill säga om jag säger: "Jag kommer snart." så får jag själv inte följa upp med en "That's what she said." utan detta måste någon annan i omgivningen säga.
Nu hoppas jag att ni förstår detta och var inte blyga med att använda frasen, så länge ni håller er till den sista "förordningen" så kommer ni klara er galant är jag alldeles övertygad om. Jag tänkte avsluta med att rada upp kommentarer som kan följas upp med en "That's what she said." Så när ni hör någon säga något av följande, var beredd att säga "That's what she said."
"Gud vad hård den var."
"Nej jag tänker inte gå ner dit."
"Nej nu räcker det för ikväll."
"Herregud hur länge orkar du?"
"Du får stå upp för din sak."
Ja, ni förstår, ni kommer upptäcka att med lite övning så kommer det flyta på som bara den. ("That's what she said.")
Somna till Ulf Lundell.
Jag har ju i princip lovat er läsare att jag skulle ta upp något om kärlek i detta inlägg, och eftersom jag nu (åtminstone två gånger i rad) har stått vid mitt ord så skall ni ej gå lottlösa. Det är emellertid viktigt för mig att påpeka några saker först: Jag har varken mjukost eller messmör på mina smörgåsar, jag har italiensk salami alt. tysk pepparsalami.
Då jag inte riktigt är förälskad men möjligen står i begrepp att bli förälskad så har jag anledning att ta upp detta krystade ämne. Detta kommer inte på något sätt och vis bli ett återkommande inslag i bloggen utan detta är snarare det väl kända undantaget som bekräftar den beryktade regeln. Jag satt och bläddrade i mitt mentala kartotek över kända citat och kom på det där om att "Gammal kärlek aldrig rostar." och allt det där andra "krimskramset", nu är detta inte Kärlek ABC med Peter Granath utan som det står ovan i rubriceringen skall jag låta Ulf "Kärleksgurun, kärleksvirtuosen" Lundell tala i mitt ställe:
"Den natten sov hon lugnt på min arm och jag ville titta på henne när hon sov men jag tordes inte röra mej för jag ville inte väcka henne, men hon sov alldeles tyst och stilla och jag kunde bara föreställa mej hur vacker hon var när jag sneglade på henne och dom där näktergalarna gav sej till slut och jag hade ådorna nere vid havet som en sövande skrockande kör och jag låg och tänkte att vad som än händer vad som än händer så stannar vi hos varann och jag ska inte ljuga och jag ska inte göra nånting som jag inte kan eller vill, jag ska bara vara den jag är och allt det gamla är glömt och det här är nytt det här är nytt och bra och om jag misslyckas så ska jag inte fly för jag kan inte misslyckas, jag ska bara vara så bra jag kan vad som än händer och jag ska älska henne som jag älskar henne nu och jag somnade av den sövande ejderkören och havsbruset och suset i tallskogen och hennes andetag."
Nu när jag reciterar det för mig själv märker jag att detta är aningen magstarkt men Ulf kan verkligen ibland sätta fingret på saker och ting och han kan verkligen få till det med ord och sinneslag.
Nu ämnar jag bryta ihop med lite Lundell skvalandes i högtalarna, God Natt.
Då jag inte riktigt är förälskad men möjligen står i begrepp att bli förälskad så har jag anledning att ta upp detta krystade ämne. Detta kommer inte på något sätt och vis bli ett återkommande inslag i bloggen utan detta är snarare det väl kända undantaget som bekräftar den beryktade regeln. Jag satt och bläddrade i mitt mentala kartotek över kända citat och kom på det där om att "Gammal kärlek aldrig rostar." och allt det där andra "krimskramset", nu är detta inte Kärlek ABC med Peter Granath utan som det står ovan i rubriceringen skall jag låta Ulf "Kärleksgurun, kärleksvirtuosen" Lundell tala i mitt ställe:
"Den natten sov hon lugnt på min arm och jag ville titta på henne när hon sov men jag tordes inte röra mej för jag ville inte väcka henne, men hon sov alldeles tyst och stilla och jag kunde bara föreställa mej hur vacker hon var när jag sneglade på henne och dom där näktergalarna gav sej till slut och jag hade ådorna nere vid havet som en sövande skrockande kör och jag låg och tänkte att vad som än händer vad som än händer så stannar vi hos varann och jag ska inte ljuga och jag ska inte göra nånting som jag inte kan eller vill, jag ska bara vara den jag är och allt det gamla är glömt och det här är nytt det här är nytt och bra och om jag misslyckas så ska jag inte fly för jag kan inte misslyckas, jag ska bara vara så bra jag kan vad som än händer och jag ska älska henne som jag älskar henne nu och jag somnade av den sövande ejderkören och havsbruset och suset i tallskogen och hennes andetag."
Nu när jag reciterar det för mig själv märker jag att detta är aningen magstarkt men Ulf kan verkligen ibland sätta fingret på saker och ting och han kan verkligen få till det med ord och sinneslag.
Nu ämnar jag bryta ihop med lite Lundell skvalandes i högtalarna, God Natt.
Dagens irritationsmoment.
Dagens irritationsmoment kolliderade med min dagens goda gärning som jag alltid genomför. Jag skulle följa med min kära mor och kära lillasyster för inhandlande av diverse varor på Flygfyren (typ ICA Maxi) i Norrtälje. När jag stod i kön till tobaksaffären som Flygfyren själva tillhandahåller inuti själva livsmedelsbutiken, så inträffar följande. Tobaksshopen har ett kösystem liknande många Systembolag: kunderna måste ta en kölapp för att få service. Det är vida och allmänt känt att när man tar en kölapp så skall det gå till på ungefär följande sätt: Man tar tag i nederkant av kölappen som sitter fast i en "manick", sedan måste man dra och "vicka" av kölappen så den bryts från resterande kölappar, allt detta skall ske i samma rörelse för att uppnå bästa möjliga resultat, ungefär samma rörelse som när man drar av en plastkasse från en rulle av plastkassar.
Hur som helst nog med vetenskapen, jag skall precis gå fram för att "rycka" av en kölapp då en okänd person, utan rullstol, alltså med inget synbart handikapp, kommer före mig, "rycker" med en alldeles för kraftig rörelse och får ut minst 20 nummer "längd" med kölappar och står och knycklar och knåpar med detta. Vilket jävla "spån". Nu börjar det koka hos herr Granath, fullt med folk, och varmt är det också. Nästa spån hittar vi i själva kassan till tobaksshopen, fördelen med att ha ett kösystem med kölappar torde vara att folk, pappskallar mfl. hinner tänka ut vad de skall inhandla INNAN de kommer fram till kassan, nej "spånet" dock ej samma "spån" som drog ut alla kölappar, måste stå och fundera 2-3 minuter innan den bestämmer sig för att köpa cigarer med "vaniljsmak" vilket bara det tyder på att det har slirat i kåpan.
För övrigt så vet jag redan när jag vaknar på morgonen vilka varor jag kan tänkas inhandla dagen framför mig, detta är något som ALLA borde veta.
Nu får vi besök, grillning och gott sällskap lovas. Ikväll/natt ämnar jag skriva ett inlägg om kärlek tro det eller ej beroende på mängd "rötjut" som kan tänkas förtäras vid middagen.
Hur som helst nog med vetenskapen, jag skall precis gå fram för att "rycka" av en kölapp då en okänd person, utan rullstol, alltså med inget synbart handikapp, kommer före mig, "rycker" med en alldeles för kraftig rörelse och får ut minst 20 nummer "längd" med kölappar och står och knycklar och knåpar med detta. Vilket jävla "spån". Nu börjar det koka hos herr Granath, fullt med folk, och varmt är det också. Nästa spån hittar vi i själva kassan till tobaksshopen, fördelen med att ha ett kösystem med kölappar torde vara att folk, pappskallar mfl. hinner tänka ut vad de skall inhandla INNAN de kommer fram till kassan, nej "spånet" dock ej samma "spån" som drog ut alla kölappar, måste stå och fundera 2-3 minuter innan den bestämmer sig för att köpa cigarer med "vaniljsmak" vilket bara det tyder på att det har slirat i kåpan.
För övrigt så vet jag redan när jag vaknar på morgonen vilka varor jag kan tänkas inhandla dagen framför mig, detta är något som ALLA borde veta.
Nu får vi besök, grillning och gott sällskap lovas. Ikväll/natt ämnar jag skriva ett inlägg om kärlek tro det eller ej beroende på mängd "rötjut" som kan tänkas förtäras vid middagen.
Födelsedagsfest hos en isbjörn.
Ja god morgon på er allesammans, eller god eftermiddag nu vilket passar en bäst. Har precis surplat lite kaffe och läst Norrtelje Tidningen lite sporadiskt och fastnade för en liten artikel om att Coca-Cola skall lansera en ny dryck.
Drycken skall enligt Norrtelje Tidningen (eller SvD) vara kolsyrad mjölk med fruktsmak, och detta gör nu att mjölkbönder formligen hoppar av glädje då det skulle innebära ett stort uppsving för mjölkproduktionen. Huruvida drycken är lika nyttig och bra för Dig som vanlig okolsyrad, ej smaksatt, mjölk framgår inte av artikeln. Det som dock framgår av artikeln är hur den nya drycken kan tänkas smaka och jag citerar:
"Drycken uppges smaka födelsedagsfest hos en isbjörn."
Som många av er känner till så formligen hoppar jag av glädje när jag läser sådana uttalanden. Vi stannar upp och analyserar detta citat en kort stund. För det första så förstår ju alla att Coca-Colas nya kolsyrade mjölk är ett så kallat "trick" och kommer förmodligen leda till ökad fetma hos barn etc. etc. bla. bla. Detta är dock helt ointressant för mig det som dock är ytterst intressant är hur en "födelsedagsfest hos en isbjörn" kan tänkas se ut och framför allt hur man kommer undan med ett sådant kalas. Vi vänder oss till wikipedia för att först urskilja vad som kännetecknar en isbjörn och dess levnadssätt, fritt citerat från sidan om isbjörnar finner vi bland annat:
"Isbjörnen (Ursus maritimus) är en art björnar som lever i arktiska områden på norra halvklotet, och kännetecknas av sin vita päls."
"Isbjörnen är ett av världens största landrovdjur och den blir mellan 2,40 och 3,3 meter lång. Hanarna väger upp till 650 kg (vanligen mellan 400 och 650 kg[2]) och honorna upp till 225 kg."
"Isbjörnen simmar gärna och kan ses simmande flera kilometer från land, men rör sig och jagar gärna på land. En isbjörn kan lätt fälla en människa. Björnens högsta hastighet då den springer på land kan nå 40 kilometer i timmen."
"Isbjörnen är köttätare."
Isbjörnen är ett ohyggligt stort djur, och lever som sagt i områden som inte är lämpade för människor att vistas i, om man inte är t ex upptäcktsresande eller Inuit och har ohyggligt mycket kläder på sig. Så om vi skall komma till någon slags slutsats om det stundande födelsedagsfirandet hos en isbjörn. Först och främst, innan ni reser hemifrån, skriv testamente för säkerhetens skull. Ta med dig oerhört varma kläder. Anställ en rutinerad guide som känner till mycket om den natur som väntar och som vet hur man över huvudtaget hittar "hem" till isbjörnen då han/hon knappast har en adress eller är folkbokförd någonstans. Ta med dig god mat, isbjörnar gillar sälkött så det är att rekommendera, och tårta så klart den kommer inte att smälta. Det är nog även att rekommendera att ta med sig någon slags eldvapen, pistol, gevär eller dylika, och ammunition. Isbjörnen kan bli våldsam och attackera dig, inte för att han/hon har dåligt ölsinne eller fått i sig för mycket sprit, utan för att den är helt enkelt ett köttätande rovdjur.
Om detta är något för er, så för gärna journal från äventyret, för jag skulle bli oerhört glad om jag fick reda på hur en "födelsedagsfest hos en isbjörn" ser ut.
Drycken skall enligt Norrtelje Tidningen (eller SvD) vara kolsyrad mjölk med fruktsmak, och detta gör nu att mjölkbönder formligen hoppar av glädje då det skulle innebära ett stort uppsving för mjölkproduktionen. Huruvida drycken är lika nyttig och bra för Dig som vanlig okolsyrad, ej smaksatt, mjölk framgår inte av artikeln. Det som dock framgår av artikeln är hur den nya drycken kan tänkas smaka och jag citerar:
"Drycken uppges smaka födelsedagsfest hos en isbjörn."
Som många av er känner till så formligen hoppar jag av glädje när jag läser sådana uttalanden. Vi stannar upp och analyserar detta citat en kort stund. För det första så förstår ju alla att Coca-Colas nya kolsyrade mjölk är ett så kallat "trick" och kommer förmodligen leda till ökad fetma hos barn etc. etc. bla. bla. Detta är dock helt ointressant för mig det som dock är ytterst intressant är hur en "födelsedagsfest hos en isbjörn" kan tänkas se ut och framför allt hur man kommer undan med ett sådant kalas. Vi vänder oss till wikipedia för att först urskilja vad som kännetecknar en isbjörn och dess levnadssätt, fritt citerat från sidan om isbjörnar finner vi bland annat:
"Isbjörnen (Ursus maritimus) är en art björnar som lever i arktiska områden på norra halvklotet, och kännetecknas av sin vita päls."
"Isbjörnen är ett av världens största landrovdjur och den blir mellan 2,40 och 3,3 meter lång. Hanarna väger upp till 650 kg (vanligen mellan 400 och 650 kg[2]) och honorna upp till 225 kg."
"Isbjörnen simmar gärna och kan ses simmande flera kilometer från land, men rör sig och jagar gärna på land. En isbjörn kan lätt fälla en människa. Björnens högsta hastighet då den springer på land kan nå 40 kilometer i timmen."
"Isbjörnen är köttätare."
Isbjörnen är ett ohyggligt stort djur, och lever som sagt i områden som inte är lämpade för människor att vistas i, om man inte är t ex upptäcktsresande eller Inuit och har ohyggligt mycket kläder på sig. Så om vi skall komma till någon slags slutsats om det stundande födelsedagsfirandet hos en isbjörn. Först och främst, innan ni reser hemifrån, skriv testamente för säkerhetens skull. Ta med dig oerhört varma kläder. Anställ en rutinerad guide som känner till mycket om den natur som väntar och som vet hur man över huvudtaget hittar "hem" till isbjörnen då han/hon knappast har en adress eller är folkbokförd någonstans. Ta med dig god mat, isbjörnar gillar sälkött så det är att rekommendera, och tårta så klart den kommer inte att smälta. Det är nog även att rekommendera att ta med sig någon slags eldvapen, pistol, gevär eller dylika, och ammunition. Isbjörnen kan bli våldsam och attackera dig, inte för att han/hon har dåligt ölsinne eller fått i sig för mycket sprit, utan för att den är helt enkelt ett köttätande rovdjur.
Om detta är något för er, så för gärna journal från äventyret, för jag skulle bli oerhört glad om jag fick reda på hur en "födelsedagsfest hos en isbjörn" ser ut.
Att "mörka" saker och ting.
Eftersom kafferuset inte hunnit lägga sig, så kan inte jag heller gå och lägga mig. Så jag tänkte bryta mot en tradition och hålla mitt ord och skriva lite om att "mörka" saker och ting. Först och främst måste vi reda ut begreppen så vi har det klart för oss: Att mörka något är att först klanta till sig, göra något, medvetet eller omedvetet, dumt sen försöka sopa igen spåren efter misstaget, sopa under mattan. "Att mörka" något, menar jag, rör sig om en "liten" sak eller företeelse. Till exempel som att proppa munnen full med minttabletter om man är lite "bakis" och har dålig andedräkt. "En mörkerläggning" då talar vi om en stor företeelse, ni har säkert hört talas om "Watergateskandalen", där har vi ett bra exempel på en mörkerläggning som gick åt pipsvängen (se Frost/Nixon, bra film om detta.).
Jag kommer endast att behandla "att mörka" saker och ting här, för mörkerläggningar får ni vända er någon annanstans, susning.nu eller wikipedia. För solFÖRMÖRKELSE, se nationalencyklopedin. Jag kan med gott samvete och inte för att skryta säga mig veta mycket om att mörka saker och ting, då jag med tiden blivit oerhört skicklig på detta, eftersom jag jämt och ständigt befinner mig i trubbel, eller rättare sagt sätter mig själv i trubbel. Då det ligger i en mörknings natur att inte bli avslöjad är det ganska så knepigt att skriva om det, eftersom en väl genomförd mörkning går obemärkt förbi, är det på sätt och vis paradoxalt att över huvudtaget skriva om det. Lite som att avslöja hur trolleritrick går till. Men jag gör ett tappert försök.
Det finns tre sorters av mörkningar:
1. En mörkning som är väl genomförd, går obemärkt förbi, som om det inte föreligger något trubbel, inte ens en gnutta misstanke om trubbel.
2. En mörkning som är väl genomförd, men som inte går obemärkt förbi, omgivningen anar ugglor i mossen, begravda hundar, det finns en misstanke som inte kan bekräftas om att trubbel föreligger.
3. En mörkning som inte är väl genomförd (se Rena Rama Rolf och Basil Fawlty i Pang i Bygget för fiktiva, dåligt genomförda mörkningar.), mörkningen går inte obemärkt förbi, misstanke uppstår alt. tas "gärningsmannen", "mörkermannen" eller "mörkerkvinnan" på bar gärning. Nu blir det trubbel gånger 2.
Som jag tidigare har nämnt så har jag genomfört många mörkningar, jag har i mitt liv haft mycket att mörka. Jag ska nu ta upp några exempel om mörkningar som jag bevittnat alt. varit delaktig i, hur det gick till och varför det om möjligt gick snett.
Exempel på en mycket väl genomförd mörkning. Plats: Vällingbyskolan. Inblandade: Daniel Hagelberg och jag själv, två stycken stöddiga, otäcka typer några år äldre än mig och Daniel. När: Högstadiet. Jag och Daniel står i den långa korridoren i Vällingbyskolan, Daniel har en godispåse med godis i, står och smackar med den vid ett skåp. Två otäcka, stöddiga typer dyker upp, kräver att få ta del av godispåsen. Daniel skrynklar då ihop godispåsen, kastar den i marken, som om den varit tom, problemet löst, de två stöddiga typerna anar inte att det finns godis kvar i påsen, lämnar mig och Daniel ifred. När typerna lämnat platsen, plockar Daniel upp godispåsen, tar upp en karamell, smackar vidare med ett leende.
Exempel på en väl genomförd mörkning, men där det uppstått misstanke om oegentligheter. Plats: Drottningholm. Vad: Fest i stor villa. Inblandade: Jag själv, Danne Steen mfl. på festen medverkande personer. Jag och Daniel står utanför villan, smuttar på varsin öl, röker varsin cigarett, njuter av tillvaron. På övervåningen inne i huset pågår oegentligheter, en okänd kille är inlåst på ett rum med okänd tjej. Killen i rummet har en flickvän, det är inte hon som är inne i det rummet han befinner sig i, hans flickvän uppenbarar sig på festen. Trubbel för killen i rummet. Flickvännen anar ugglor i mossen, springer upp på övervåningen och börja leva "rövare", bankar på dörren, skriker, väsnas, ett himla "liv" helt enkelt. Killen i rummet måste mörka detta, öppnar fönstret på övervåningen, måttar fallhöjden: ca 3 meter. Chansar, hoppar ned från övervåningen och klarar sig utan märkbara skador och går lugnt och sansat in i villan och säger till sin flickvän: "Nej men jag är inte där inne och hånglar, jag är ju här ute." Det är emellertid okänt hur detta slutar men det är en mörkning som är värd att nämna. Dock ej inget att rekommendera för nya mörkare.
Den sista kommer bli lite magstark men då jag har en oerhörd självdistans så kommer jag ta upp den, händelseförlopp och så vidare är även så väl och vida känt att det inte är "tabu" för mig att skriva om det. Så här kommer ett exempel på en mörkning som gick helt åt helvetet på ren svenska:
Plats: Uppsala. Inblandade: Jag själv och två poliser. När: Mitt i natten. Jag hade varit ute och slirat på Stockholms gator, Karlsson & Co på Kungsgatan för att vara exakt. Fått i mig några "järn" och började känna mig något rund om fötterna. Avlägsnar mig från Karlsson & Co, åker taxi hem. Då känner jag, eller får för mig att jag bara måste åka upp och träffa min dåvarande stora kärlek, Ann-Kristin, boendes i Uppsala lite drygt 6 mil norr om Stockholm. Vad göra? Jo, köra bil upp till Uppsala. Rattfylleri=haveri i maskineriet. Stort slir i kåpan och en oerhört stor mängd med trubbel. Allt går mycket väl på vägen upp till Uppsala, dock inne i Uppsala börjar det bli slirigt, jag "glider" omkring och försöker lokalisera var Ann-Kristin bor, kör omedvetet mot "motortrafik förbjuden" skylt. Tittar i backspegeln: polisbil. Här börjar ett mycket tappert om än på förhand redan misslyckat försök till "att mörka" mitt fatala misstag. Jag kör mycket försiktigt vidare, smyger fram i nattrafiken, smeker gaspedalen, dricker ur min medhavda Coca-Cola, försöker mörka det hela. Polisen anar ugglor i mossen, sirener, polisstation, rättegång, samhällstjänst. Bar gärning. Case closed.
Som ni själva ser så är det både underhållande och ibland lite magstarkt att tala om "att mörka" saker och ting. Då man står vid det berömda vägskälet och står i begrepp att mörka någonting är det viktigt att påpeka några saker för er som är nya och tänker ge er ut i "mörkerland": Man skall vara väl medveten om att om mörkningen går till på fel sätt, så kan den kommas på av omgivningen, detta betyder att Du inte bara har gjort något fel, du har även försökt att mörka ditt misstag vilket gör det hela ännu värre. Du är då inte bara ännu en i mängden som begår misstag då och då, du är numera vilse i pannkakan, och det kan då bli tal om moral, samvetskval, etiska regler och annat krimskrams.
Det lättaste är självklart att hålla sig undan problem och hålla sig till sanningen, men det skulle resultera i färre "rövarhistorier" som jag är så barnsligt förtjust i. Så gå ut och mörka nu gott folk!
Jag kommer endast att behandla "att mörka" saker och ting här, för mörkerläggningar får ni vända er någon annanstans, susning.nu eller wikipedia. För solFÖRMÖRKELSE, se nationalencyklopedin. Jag kan med gott samvete och inte för att skryta säga mig veta mycket om att mörka saker och ting, då jag med tiden blivit oerhört skicklig på detta, eftersom jag jämt och ständigt befinner mig i trubbel, eller rättare sagt sätter mig själv i trubbel. Då det ligger i en mörknings natur att inte bli avslöjad är det ganska så knepigt att skriva om det, eftersom en väl genomförd mörkning går obemärkt förbi, är det på sätt och vis paradoxalt att över huvudtaget skriva om det. Lite som att avslöja hur trolleritrick går till. Men jag gör ett tappert försök.
Det finns tre sorters av mörkningar:
1. En mörkning som är väl genomförd, går obemärkt förbi, som om det inte föreligger något trubbel, inte ens en gnutta misstanke om trubbel.
2. En mörkning som är väl genomförd, men som inte går obemärkt förbi, omgivningen anar ugglor i mossen, begravda hundar, det finns en misstanke som inte kan bekräftas om att trubbel föreligger.
3. En mörkning som inte är väl genomförd (se Rena Rama Rolf och Basil Fawlty i Pang i Bygget för fiktiva, dåligt genomförda mörkningar.), mörkningen går inte obemärkt förbi, misstanke uppstår alt. tas "gärningsmannen", "mörkermannen" eller "mörkerkvinnan" på bar gärning. Nu blir det trubbel gånger 2.
Som jag tidigare har nämnt så har jag genomfört många mörkningar, jag har i mitt liv haft mycket att mörka. Jag ska nu ta upp några exempel om mörkningar som jag bevittnat alt. varit delaktig i, hur det gick till och varför det om möjligt gick snett.
Exempel på en mycket väl genomförd mörkning. Plats: Vällingbyskolan. Inblandade: Daniel Hagelberg och jag själv, två stycken stöddiga, otäcka typer några år äldre än mig och Daniel. När: Högstadiet. Jag och Daniel står i den långa korridoren i Vällingbyskolan, Daniel har en godispåse med godis i, står och smackar med den vid ett skåp. Två otäcka, stöddiga typer dyker upp, kräver att få ta del av godispåsen. Daniel skrynklar då ihop godispåsen, kastar den i marken, som om den varit tom, problemet löst, de två stöddiga typerna anar inte att det finns godis kvar i påsen, lämnar mig och Daniel ifred. När typerna lämnat platsen, plockar Daniel upp godispåsen, tar upp en karamell, smackar vidare med ett leende.
Exempel på en väl genomförd mörkning, men där det uppstått misstanke om oegentligheter. Plats: Drottningholm. Vad: Fest i stor villa. Inblandade: Jag själv, Danne Steen mfl. på festen medverkande personer. Jag och Daniel står utanför villan, smuttar på varsin öl, röker varsin cigarett, njuter av tillvaron. På övervåningen inne i huset pågår oegentligheter, en okänd kille är inlåst på ett rum med okänd tjej. Killen i rummet har en flickvän, det är inte hon som är inne i det rummet han befinner sig i, hans flickvän uppenbarar sig på festen. Trubbel för killen i rummet. Flickvännen anar ugglor i mossen, springer upp på övervåningen och börja leva "rövare", bankar på dörren, skriker, väsnas, ett himla "liv" helt enkelt. Killen i rummet måste mörka detta, öppnar fönstret på övervåningen, måttar fallhöjden: ca 3 meter. Chansar, hoppar ned från övervåningen och klarar sig utan märkbara skador och går lugnt och sansat in i villan och säger till sin flickvän: "Nej men jag är inte där inne och hånglar, jag är ju här ute." Det är emellertid okänt hur detta slutar men det är en mörkning som är värd att nämna. Dock ej inget att rekommendera för nya mörkare.
Den sista kommer bli lite magstark men då jag har en oerhörd självdistans så kommer jag ta upp den, händelseförlopp och så vidare är även så väl och vida känt att det inte är "tabu" för mig att skriva om det. Så här kommer ett exempel på en mörkning som gick helt åt helvetet på ren svenska:
Plats: Uppsala. Inblandade: Jag själv och två poliser. När: Mitt i natten. Jag hade varit ute och slirat på Stockholms gator, Karlsson & Co på Kungsgatan för att vara exakt. Fått i mig några "järn" och började känna mig något rund om fötterna. Avlägsnar mig från Karlsson & Co, åker taxi hem. Då känner jag, eller får för mig att jag bara måste åka upp och träffa min dåvarande stora kärlek, Ann-Kristin, boendes i Uppsala lite drygt 6 mil norr om Stockholm. Vad göra? Jo, köra bil upp till Uppsala. Rattfylleri=haveri i maskineriet. Stort slir i kåpan och en oerhört stor mängd med trubbel. Allt går mycket väl på vägen upp till Uppsala, dock inne i Uppsala börjar det bli slirigt, jag "glider" omkring och försöker lokalisera var Ann-Kristin bor, kör omedvetet mot "motortrafik förbjuden" skylt. Tittar i backspegeln: polisbil. Här börjar ett mycket tappert om än på förhand redan misslyckat försök till "att mörka" mitt fatala misstag. Jag kör mycket försiktigt vidare, smyger fram i nattrafiken, smeker gaspedalen, dricker ur min medhavda Coca-Cola, försöker mörka det hela. Polisen anar ugglor i mossen, sirener, polisstation, rättegång, samhällstjänst. Bar gärning. Case closed.
Som ni själva ser så är det både underhållande och ibland lite magstarkt att tala om "att mörka" saker och ting. Då man står vid det berömda vägskälet och står i begrepp att mörka någonting är det viktigt att påpeka några saker för er som är nya och tänker ge er ut i "mörkerland": Man skall vara väl medveten om att om mörkningen går till på fel sätt, så kan den kommas på av omgivningen, detta betyder att Du inte bara har gjort något fel, du har även försökt att mörka ditt misstag vilket gör det hela ännu värre. Du är då inte bara ännu en i mängden som begår misstag då och då, du är numera vilse i pannkakan, och det kan då bli tal om moral, samvetskval, etiska regler och annat krimskrams.
Det lättaste är självklart att hålla sig undan problem och hålla sig till sanningen, men det skulle resultera i färre "rövarhistorier" som jag är så barnsligt förtjust i. Så gå ut och mörka nu gott folk!
Blandade anekdoter från arkivet.
Jo det var så här. Eftersom att jag antar att de som kommer att, eventuellt redan läser denna bloggen är bekanta till mig så tyckte jag att det vore roligt att "dra iväg" några anekdoter från tiden då det begav sig, tiden på den vilda sidan eller "the wild side" som någon herre skrev i en låttext. Först och främst vänder vi oss till Wikipedia, denna outtömliga källa av information om allt och alla och himmel och jord, vi skriver a n e k d o t och finner bland annat:
"I nyare tider avses med anekdot en kort och uddig berättelse om en mer eller mindre märkvärdig tilldragelse eller om ett karaktärsdrag, ett träffande yttrande, en egenhet hos en person eller just själva tinget kopplat till berättelsen. Prokopios kallade en hemlig berättelse som var full av skandalösa avslöjanden om Justinianus regering, för Anekdota. Utifrån den berättelsen har den moderna betydelsen av ordet utvecklats. "
Selektiv informationsvisning kallas detta, möjligen.
Hur som helst nu blir det pang på rödbättan som det heter, rakt på sak, cut to the chase för er engelsktalande läsare.
Först ut: Granath (jag) och Karl "The Claw, Bare knuckle" Johansson i Stockholm. Vi skall ut på stan, Stockholm City och göra den osäker, först skall det förtäras alkohol i en lägenhet som är lokaliserad i utkanten av Stor-Stockholmsområdet, en förort helt enkelt, Råcksta (Rocksta) kan vi kalla den. Hur ta sig herrarna Granath och Johansson in till City? Taxi. Ringer taxi (Stockholm alt. Kurir var det) och får napp direkt. Ned till gatan, medhaver "färddryck" med andra ord ölflaskor. Detta gillas inte av taxichauffören, taxametern har startat, det hinner åkas ca 100 meter med taxi varpå Granath mer eller mindre skriker "Stopp! Får vi inte dricka i taxin då tar vi en annan." Granath betalar 60 kr för 100 meters taxifärd, ringer en annan taxi, får en snäll chaufför som är mer mottaglig för förtäring av dryck i taxibil.
Vi letar djupare i arkivet, drar fram en annan mapp: Göteborg, Skåne har precis flyttat dit, Granath, Skåne och Johansson skall ut och göra den staden osäker. Då, av förklarliga skäl, denna kväll blev något luddig så är det följande något osäkert och overifierat, främst på grund av att en person inte är identifierad och kan med andra ord inte få anekdoten helt sanningsenlig. Hur som helst, ut på stan kom vi, sommar och sol, Avenyn på högtryck, på anabola rent utav. Första krogen betas av, minns ej namnet på denna. Öl på öl på drink och Whisky och mer öl på det. Vidare till nästa "hak" nu är det riktigt luddigt och det står inte helt rätt till med herrarna Granath, Skåne och Johansson. Nästa hållplats: Park Lane, detta är alldeles säkert då det har funnits bevis, kvitton från denna nattklubb. Vad som sker inne på Park Lane är emellertid mer osäkert, vad som är säkert att det blev ännu mera alkohol och Granath "raggar" upp en en tjej i baren, möjligen var det tvärtom men eftersom det stod "Vitt vin" på ett av Granaths kvitton så var det nog han som "raggade" upp och inte tvärtom. Nu är klockan mycket, nu är vi inne på småtimmar och det har inte blivit bättre ställt med ölsinnet. Granath hamnar i en förort till Göteborg, på "bortamatch" som det populärt kallas i folkmun, detta går inte alls som Granath hade tänkt sig, Granath blir utkastad förmodligen på grund av att han beter sig som ett "svin". Granath är nu helt redlöst berusad och går runt i hyreshuset och "ringer på dörrar" och "åker hissen upp och ner" och "sover på en bänk lite sporadiskt". Granath får kontakt med herrarna Skåne och Johansson, vill bli insläppt i lägenheten. Men Granath är inte utanför lägenheten, Granath är kvar i samma hyreshus flera mil från Skånes lägenhet och "slirar omkring". Skåne ringer polisen. Polisen kan inte hjälpa Granath, det är många "fyllon" ute på gatorna. Dessutom går det inte att lokalisera Granath då han själv inte vet var han befinner sig. Hur som helst, Granath somnar på en busshållplats, när solen går upp tar han en taxi till Skånes lägenhet. Sover en timme eller så, sen iväg till tåget hem till Örebro. Nycklar, heder, förstånd och lite allt möjligt är kvar i tjejens lägenhet, Granath ringer fastighetsjour, får betala för upplås av lägenhet i Örebro. Cut.
Som ni säkert redan listat ut så är det mycket med det värdsliga och framför allt med alkohol inblandat i bilden så blir det drag under galoscherna. Nu vidare till den underbara sommarstaden Visby på den kala ön Gotland. Här finns gott om anekdoter, vi tar ett axplock. Först lite kontext: Ett gäng (Peter, Jajje-Brajje Jansson, Disa, Sussi-Pussi, Mia, Niclas och någon mer som jag faktiskt glömt namnet på.) har hyrt ett hus i Hogrän några mil utanför Visby. Massor av sprit och öl, cider och vin finns tillhandahållen på ort.
Eftersom det var långt till Visby så fick en ur gänget agera chaufför, "fyllechaffis" som man säger åt resten av "packet". Niclas kör Granaths bil även kallad "Diplomaten" (Granath tejpade fast A4-ark på dörrarna med bokstäver på.) Tom motorväg in till Visby, Granath säger att Niclas har hans fulla tillstånd "att köra skiten ur Diplomaten". Niclas följer Granaths råd, gasar på blyfötter, 180 "knyck" då PANG, det risslar och gnisslar och skrapar och det bokstavligen slår gnistor bakom bilen, bilen börjar koka, Niclas flaggar in Diplomaten på okänt bostadsområde utanför Visby, taxi kallas till platsen, Diplomaten lämnas därhän, festen fortsätter i Visby. (Jajje-Brajje Jansson, Peter och Granath hittar dagen därpå en skrot, "fixar" en remskiva från en gammal Audi 80, lagar bilen.)
Samma vecka, samma bil. "Grabbarna i gänget" ska "glida" omkring i Diplomaten nere i Visby hamn. Nu blir det mycket trafikregler här och det är lite dåligt ställt med hur pass många lagar som "grabbarna" bröt mot men det var ett antal hur som helst. Nere i Visby Hamn får ej motortrafik finnas till efter ett visst klockslag, "grabbarna" struntar helt sonika i detta och de försöker heller inte "mörka" sina felsteg utan beter sig helt tvärtom, vevar ned alla rutorna och sätter på hög musik, Canneloni Macaroni av Lasse Holm för att vara exakt. "Glider" ner till hamnen, Diplomaten "parkeras" på ett övergångsställe, alla personer i bilen avlägsnar sig från bilen för att bland annat "ragga" på en tjej som säljer baguetter i ett stånd nere i hamnen. När "grabbarna" några minuter senare återvänder till bilen, så står det två poliser vid bilen. Polisen frågar vem det är som äger fordonet, Granath svarar sluddrigt: "Det är jag." Polisen vill försäkra sig om att Granath inte kör bil i det tillståndet och så var heller inte fallet, det var Peter som körde, Peter var i nyktert tillstånd. Polisen påpekar för "grabbarna" att "detta är inte en parkerad bil, detta är en ÖVERGIVEN bil". Polisen räknar upp alla de lagar som "grabbarna" har brutit mot men "grabbarna" kommer iväg "på en räkmacka" med bortförklaringen att de inte bodde på Gotland, utan var stadsbor. Allt avskrivs som ett oskyldigt misstag och "grabbarna" "glider" iväg med svansarna mellan benen, med Canneloni Macaroni skvalandes över Visby Hamn, och ned i solnedgången.
Nu blev det lite väl mycket här känner jag, i fortsättningen så skall jag hålla inläggen kortare. Jag känner att jag behöver behandla detta om att "mörka" saker bättre, möjligen kommer nästa inlägg att handla om detta.
Att lära sig att ha tråkigt.
Jo, jag återkommer ännu en gång för att skriva i den nystartade bloggen, då kaffebryggaren är preparerad och det har spruckit upp i molntäcket och solens strålar tar sina sista andetag så tänkte jag skriva lite om att ha tråkigt. Och "eftersom det är inne med minoriteter, så tänkte vi ha med något sjungbart om dylika" som Cornelis sa någon gång, OCH eftersom "det är svårt att lära sig att ha tråkigt" som Ulf "Tokuffe" Lundell skrev. Ulf har även, tydligen, sagt något om att han inte har ett förhållande med en kvinna, utan med en vildkatt, eller om han inte kan ha ett förhållande med en kvinna kanske det var? Kan någon upplysa mig hur det är med detta citat så vi kan få det ur världen åtminstone.
Eftersom jag har, min vana trogen, brytit ihop, kastat in handuken, slirat i kåpan, brunnit i proppskåpet, gått en propp, tomtar på loftet, slirat iväg, resignerat, lagt skridskorna på hyllan, istället för att bita ihop (inte för att det är något fel på mina tänder, de fungerar alldeles utmärkt) så finner jag mig själv i skrivande stund några kilometer utanför Norrtälje, denna pärla till stad, denna oslipade diamant till stad.
Vad gör jag här då? Frågar eventuella läsare sig. Jag söker arbete, jobb. Jag dammsugar bankkonton på de sista hopplösa pengarna, jag funderar över min framtid ibland men jag funderar oftast på den tid som varit, i backspegeln som det brukar heta, jag får alltid borsta bort dammet på backspegeln innan jag tittar för annars så ser jag ingenting. För att återgå till rubriceringen, att lära sig att ha tråkigt så är detta något jag funderat på och framför allt praktiserat en tid tillbaka vid det HÄR laget. För alla er som någon gång varit arbetslös, inte haft något att göra om dagarna så vet ni att detta är en fruktansvärd sysselsättning: att inte göra någonting. Jag skall för er summera min dag (tal inom parentes anger tidsåtgång för gärningen nämnd): Vaknar klockan 12 (1ms). Gör kaffe (5min). Dricker en kopp med kaffe inuti (10min). Hjälper min lillasyster med en för mig bagatelliserad sak (1h). Fyller i redan frankerade flyttkort med adresser (30 min). Lyfter upp flyttkorten, tar de med mig, går 50 meter till postlådan, öppnar luckan till postlådan, sveper i, med en liten twist på slutet, flyttkorten, hör en duns i den annars tomma postlådan (2min). Det hänger sladdar "huller och buller" vid nybyggnationen av vårat hus, dessa sladdar skall spikas så att de "limmar" längs väggen, jag fixar detta (ifixit) (15min). Det förstår alla att detta inte är något roligt alls. För det är just vad det inte är, någonting alls. Det betyder ingenting, det menas ingenting med det, det är ingenting alls.
Lösning: Ta tag i saker, ta tag i den där kragen, sträcka på sig, få arslet ur vagnen.
Och nu är ni inte alls intresserade av detta heller, och det är heller inte något som den här bloggen skall handla om, men det är ändock viktigt att tala om, för under resans gång så kommer alla inlägg i den här bloggen att kontextualiseras och de roliga inläggen kommer förstås i annat dager. Eller som Peter Wahlbeck sa: "Det är ju något vi kan skratta åt nu, men DÅ var det ju för fan allvarligt." Vad jag menar är att det jag gör om dagarna inte betyder något ,är ju inte en hel sanning, det är möjligtvis en halvsanning då mina gärningar betyder ju något ändå, sladdarna som hängde "huller och buller" hänger nu rakt och fint och "limmar" väggen men "något" i reell bemärkelse är de facto något som genererar pengar med andra ord sysselsättning med ersättning för utfört arbete, ett jobb. När vi arbetar gör vi "något" och det är dit jag vill. Jag vill dock påpeka att jag inte är helt "la miserable". Vi gör våra val, sen får vi leva därefter, ligga som man bäddar etc.
Jag sitter och tänker på mina goda vänner, på Byggaren Mats, Labbråttan Disa, Ämbetsmannen Skåne, Doktor Ann, Båtbyggare Per och Bil-Allt-i-Allo Werner mfl. (för er som känner sig utelämnade så dra iväg ett mail eller skriv kommentar så ordnar jag det "post-produktion") som alla har tagit sig i kragen och gör "något" och jag sitter och tänker att de är modiga människor och de är produktiva och flitiga människor, bra där, hatten av och en liten liten bock.
Summa summarum, av kardemumma och hela härligheten och Faan och hans moster: Det krävs oerhört mycket arbete för att lära sig att ha tråkigt, det är rent utav en skär konst att göra ingenting. Det är pest och pina, kolera, malaria, digerdöd, spanska sjukan, fågel- och svininfluensa att göra ingenting. Don't try this at home, kids. Ny sida, nytt blad: Det är ett rent och skärt privilegium att ha ett arbete. Punkt.
Nu har det varit alldeles för mycket av "djupgående" meningar det slutar → här.←
Nästa inlägg i bloggen kommer handla om mycket roliga saker, håll till godo. Kommer säkert någongång under nattens gång.
Eftersom jag har, min vana trogen, brytit ihop, kastat in handuken, slirat i kåpan, brunnit i proppskåpet, gått en propp, tomtar på loftet, slirat iväg, resignerat, lagt skridskorna på hyllan, istället för att bita ihop (inte för att det är något fel på mina tänder, de fungerar alldeles utmärkt) så finner jag mig själv i skrivande stund några kilometer utanför Norrtälje, denna pärla till stad, denna oslipade diamant till stad.
Vad gör jag här då? Frågar eventuella läsare sig. Jag söker arbete, jobb. Jag dammsugar bankkonton på de sista hopplösa pengarna, jag funderar över min framtid ibland men jag funderar oftast på den tid som varit, i backspegeln som det brukar heta, jag får alltid borsta bort dammet på backspegeln innan jag tittar för annars så ser jag ingenting. För att återgå till rubriceringen, att lära sig att ha tråkigt så är detta något jag funderat på och framför allt praktiserat en tid tillbaka vid det HÄR laget. För alla er som någon gång varit arbetslös, inte haft något att göra om dagarna så vet ni att detta är en fruktansvärd sysselsättning: att inte göra någonting. Jag skall för er summera min dag (tal inom parentes anger tidsåtgång för gärningen nämnd): Vaknar klockan 12 (1ms). Gör kaffe (5min). Dricker en kopp med kaffe inuti (10min). Hjälper min lillasyster med en för mig bagatelliserad sak (1h). Fyller i redan frankerade flyttkort med adresser (30 min). Lyfter upp flyttkorten, tar de med mig, går 50 meter till postlådan, öppnar luckan till postlådan, sveper i, med en liten twist på slutet, flyttkorten, hör en duns i den annars tomma postlådan (2min). Det hänger sladdar "huller och buller" vid nybyggnationen av vårat hus, dessa sladdar skall spikas så att de "limmar" längs väggen, jag fixar detta (ifixit) (15min). Det förstår alla att detta inte är något roligt alls. För det är just vad det inte är, någonting alls. Det betyder ingenting, det menas ingenting med det, det är ingenting alls.
Lösning: Ta tag i saker, ta tag i den där kragen, sträcka på sig, få arslet ur vagnen.
Och nu är ni inte alls intresserade av detta heller, och det är heller inte något som den här bloggen skall handla om, men det är ändock viktigt att tala om, för under resans gång så kommer alla inlägg i den här bloggen att kontextualiseras och de roliga inläggen kommer förstås i annat dager. Eller som Peter Wahlbeck sa: "Det är ju något vi kan skratta åt nu, men DÅ var det ju för fan allvarligt." Vad jag menar är att det jag gör om dagarna inte betyder något ,är ju inte en hel sanning, det är möjligtvis en halvsanning då mina gärningar betyder ju något ändå, sladdarna som hängde "huller och buller" hänger nu rakt och fint och "limmar" väggen men "något" i reell bemärkelse är de facto något som genererar pengar med andra ord sysselsättning med ersättning för utfört arbete, ett jobb. När vi arbetar gör vi "något" och det är dit jag vill. Jag vill dock påpeka att jag inte är helt "la miserable". Vi gör våra val, sen får vi leva därefter, ligga som man bäddar etc.
Jag sitter och tänker på mina goda vänner, på Byggaren Mats, Labbråttan Disa, Ämbetsmannen Skåne, Doktor Ann, Båtbyggare Per och Bil-Allt-i-Allo Werner mfl. (för er som känner sig utelämnade så dra iväg ett mail eller skriv kommentar så ordnar jag det "post-produktion") som alla har tagit sig i kragen och gör "något" och jag sitter och tänker att de är modiga människor och de är produktiva och flitiga människor, bra där, hatten av och en liten liten bock.
Summa summarum, av kardemumma och hela härligheten och Faan och hans moster: Det krävs oerhört mycket arbete för att lära sig att ha tråkigt, det är rent utav en skär konst att göra ingenting. Det är pest och pina, kolera, malaria, digerdöd, spanska sjukan, fågel- och svininfluensa att göra ingenting. Don't try this at home, kids. Ny sida, nytt blad: Det är ett rent och skärt privilegium att ha ett arbete. Punkt.
Nu har det varit alldeles för mycket av "djupgående" meningar det slutar → här.←
Nästa inlägg i bloggen kommer handla om mycket roliga saker, håll till godo. Kommer säkert någongång under nattens gång.
Det klassiska 1:a inlägget, om rövare.
Ja då skall vi se sa blinda Sara, som det heter. Eftersom att Nilsson "Lill-Skåne, Skåne, Peter" allt mer frekvent skriver i sin blogg och pga att alla verkar ha en blogg, så skall även jag följa detta exempel.
Bloggen kommer att handla om allt "mellan himmel och jord" vilket oftast betyder en himla massa skräp om ingenting, så även i detta fallet.
Dagens mission handlar om att lära människor, personer i gemene man (läsare av denna bloggen) om uttrycket "en rövare".
Många människor är av den bestämda uppfattningen att en rövare är en person, någon som rövar bort saker och ibland andra människor i sin omgivning. Även om denna uppfattning är korrekt så finns det alltid fler sidor på myntet, oftast 2 till antalet sidor.
En rövare, som jag menar det, är inte en person utan en handling. Att "göra en rövare" är att göra något dumt, klantigt, chansartat, medvetet. Eftersom att praktik nästan alltid slår teori så skall jag "dra" ett exempel om en riktig rövare. Jag kan med säkerhet säga att personen som utförde denna ohyggligt roliga rövare inte bryr sig om att få statuera ett exempel. Han heter Micke (inte åh Micke Micke Micke utan Kristinehamns Micke). Jag lärde känna Micke under den oerhört varma sommaren 2007, tror det var 2007 i alla fall. Vi arbetade tillsammans på Tele2 kundtjänst i Karlskoga, efter 1 månad av hårda studier om master, abonnemang och allt annat som idioter som ringer kundtjänster kan tänkas fråga om, så påbörjade vi vårat praktiska arbete: svara i telefon och hjälpa idioter. Hur som helst, Micke nybörjaren fick ett samtal, jag medlyssnade vid detta tillfälle, frågan var oerhört komplicerad, ja den var över våra huvuden minst sagt. Vad göra? Fråga en rutinerad medarbetare om hjälp? Be kunden vänta i luren? Nej. Vi skickar vidare samtalet till en annan avdelning, L2 kallad där de hårda grabbar och tjejerna sitter på Tele2:s kundtjänst. Sagt och gjort. 2 minuter efter detta, ringer det. "Skickade du en kund till vår avdelning med...bla bla bla problemet?" Micke: "Ja, jag körde en rövare."
Även om det möjligen är lite svårt att se och höra detta framför sig, i sig, så tror jag att ni förstår vilken bra rövare detta är, Micke erkände till och med att han gjort en rövare, vilket han ska ha en eloge för. Hatten av för den Micke, en bra sommar var det också. Nästa rövare behöver jag hämta litteratur för att den skall njutas i korrekt tillstånd, inte med mina "utsvävningar". Vi bläddrar i "Tidernas bästa Sportgrodor" av Lasse Anrell. Slår upp sidan 89.
Bengt Bedrup står i begrepp att avannonsera en sportsändning, vad Bengt Bedrup inte är medveten om, ännu, är att han kommer att dra en riktig rövare. Med i bilden, ja hotbilden rent utav finns en bildproducent av grekiskt ursprung. Bengt Bedrup kan inte uttala bildproducentens namn korrekt:
"Och bildproducent var Georgios Kaga...Karge...Georgios Karagag...Ka...Kar...(tystnad) Georgios Ka...nån grek."
Oerhört bra rövare han drar på slutet, Bengt Bedrup ger helt enkelt upp. Eftersom alla goda saker, rövare, visa män, kronor kommer i tre så skall jag berätta om en sista rövare.
Denna rövare borde utspelas någon gång under år 2004 i den västerländska kalendern, använder du en annan, typ asiatisk så hänvisar jag till susning.nu eller annan källa, jag kan dock inte med säkerhet stå god för att källkritiken är av NE rang. Per "Brevbäraren" Edsbäcker, jag själv, Baran och Mats kanske, sen ett följe av flickor (minns ej vilka som var med) är ute och "slirar" (slirar=dricker alkohol) på Söder i Stockholm, det kan ha varit på Söderhof detta är dock osäkert. Vad som är säkert är att Per hade fått upp ögonen på en trevlig flicka vars namn inte utges, Per "Don Juan" vill bli intim med denna flicka, detta lyckas inte Per "fyllot vid det här laget" med. Per drar då en rövare och "drar till Snaps" för vidare förtäring av alkohol, jag och Baran är redan inne på Snaps (ligger i hörnet på Medborgarplatsen "Medis"). Per godkännes ej av vakt vid ovan nämnda nattklubb, för berusad för att godkännas av vakt och flicka. Och en rövare är slutförd, den godkännes helt klart. Nu lever legenden om "dra till Snaps" vidare. Jo på tal om källkritik, enligt Mats så har ovanstående rövare aldrig inträffat utan är en produkt av mitt sinneslag, min näsa för rövare. Huruvida ni tror på mig eller Mats lämnar jag därhän.
Så till sist så skall jag sätta upp några punkter för de som är intresserade av att göra rövare, en "att göra en rövare för dummies handbok" typ.
1. Hamna i trubbel
2. Tänk ut vad du kan tänkas göra för att komma ur trubbel med hedern i behåll
3. Se punkt 2, gör tvärtom
4. Skyll på någon annan, försök att "mörka" (för vidare, högre, avancerad utbildning i "mörka" se Rena Rama Rolf och Basil Fawlty i Pang i Bygget.)
5. Berätta om din rövare för andra, desto mer personer som hör den desto bättre kommer den att bli för att på vägen kommer den att "kristalliseras" av sådana personer som jag t ex, som har en tendens att utveckla och ljuga till saker som "kryddar" rövaren.
Så gott folk där har ni det, det första inlägget i min blogg, nu hoppas jag att ni har haft en trevlig lässtund med detta. Kommentarer välkomnas, även av häcklade karaktär, det är de som är roligast att läsa.
Med ytterst vänliga "regnet i luften" hälsningar från Roslagens mörka skogar, Peter Granath
Bloggen kommer att handla om allt "mellan himmel och jord" vilket oftast betyder en himla massa skräp om ingenting, så även i detta fallet.
Dagens mission handlar om att lära människor, personer i gemene man (läsare av denna bloggen) om uttrycket "en rövare".
Många människor är av den bestämda uppfattningen att en rövare är en person, någon som rövar bort saker och ibland andra människor i sin omgivning. Även om denna uppfattning är korrekt så finns det alltid fler sidor på myntet, oftast 2 till antalet sidor.
En rövare, som jag menar det, är inte en person utan en handling. Att "göra en rövare" är att göra något dumt, klantigt, chansartat, medvetet. Eftersom att praktik nästan alltid slår teori så skall jag "dra" ett exempel om en riktig rövare. Jag kan med säkerhet säga att personen som utförde denna ohyggligt roliga rövare inte bryr sig om att få statuera ett exempel. Han heter Micke (inte åh Micke Micke Micke utan Kristinehamns Micke). Jag lärde känna Micke under den oerhört varma sommaren 2007, tror det var 2007 i alla fall. Vi arbetade tillsammans på Tele2 kundtjänst i Karlskoga, efter 1 månad av hårda studier om master, abonnemang och allt annat som idioter som ringer kundtjänster kan tänkas fråga om, så påbörjade vi vårat praktiska arbete: svara i telefon och hjälpa idioter. Hur som helst, Micke nybörjaren fick ett samtal, jag medlyssnade vid detta tillfälle, frågan var oerhört komplicerad, ja den var över våra huvuden minst sagt. Vad göra? Fråga en rutinerad medarbetare om hjälp? Be kunden vänta i luren? Nej. Vi skickar vidare samtalet till en annan avdelning, L2 kallad där de hårda grabbar och tjejerna sitter på Tele2:s kundtjänst. Sagt och gjort. 2 minuter efter detta, ringer det. "Skickade du en kund till vår avdelning med...bla bla bla problemet?" Micke: "Ja, jag körde en rövare."
Även om det möjligen är lite svårt att se och höra detta framför sig, i sig, så tror jag att ni förstår vilken bra rövare detta är, Micke erkände till och med att han gjort en rövare, vilket han ska ha en eloge för. Hatten av för den Micke, en bra sommar var det också. Nästa rövare behöver jag hämta litteratur för att den skall njutas i korrekt tillstånd, inte med mina "utsvävningar". Vi bläddrar i "Tidernas bästa Sportgrodor" av Lasse Anrell. Slår upp sidan 89.
Bengt Bedrup står i begrepp att avannonsera en sportsändning, vad Bengt Bedrup inte är medveten om, ännu, är att han kommer att dra en riktig rövare. Med i bilden, ja hotbilden rent utav finns en bildproducent av grekiskt ursprung. Bengt Bedrup kan inte uttala bildproducentens namn korrekt:
"Och bildproducent var Georgios Kaga...Karge...Georgios Karagag...Ka...Kar...(tystnad) Georgios Ka...nån grek."
Oerhört bra rövare han drar på slutet, Bengt Bedrup ger helt enkelt upp. Eftersom alla goda saker, rövare, visa män, kronor kommer i tre så skall jag berätta om en sista rövare.
Denna rövare borde utspelas någon gång under år 2004 i den västerländska kalendern, använder du en annan, typ asiatisk så hänvisar jag till susning.nu eller annan källa, jag kan dock inte med säkerhet stå god för att källkritiken är av NE rang. Per "Brevbäraren" Edsbäcker, jag själv, Baran och Mats kanske, sen ett följe av flickor (minns ej vilka som var med) är ute och "slirar" (slirar=dricker alkohol) på Söder i Stockholm, det kan ha varit på Söderhof detta är dock osäkert. Vad som är säkert är att Per hade fått upp ögonen på en trevlig flicka vars namn inte utges, Per "Don Juan" vill bli intim med denna flicka, detta lyckas inte Per "fyllot vid det här laget" med. Per drar då en rövare och "drar till Snaps" för vidare förtäring av alkohol, jag och Baran är redan inne på Snaps (ligger i hörnet på Medborgarplatsen "Medis"). Per godkännes ej av vakt vid ovan nämnda nattklubb, för berusad för att godkännas av vakt och flicka. Och en rövare är slutförd, den godkännes helt klart. Nu lever legenden om "dra till Snaps" vidare. Jo på tal om källkritik, enligt Mats så har ovanstående rövare aldrig inträffat utan är en produkt av mitt sinneslag, min näsa för rövare. Huruvida ni tror på mig eller Mats lämnar jag därhän.
Så till sist så skall jag sätta upp några punkter för de som är intresserade av att göra rövare, en "att göra en rövare för dummies handbok" typ.
1. Hamna i trubbel
2. Tänk ut vad du kan tänkas göra för att komma ur trubbel med hedern i behåll
3. Se punkt 2, gör tvärtom
4. Skyll på någon annan, försök att "mörka" (för vidare, högre, avancerad utbildning i "mörka" se Rena Rama Rolf och Basil Fawlty i Pang i Bygget.)
5. Berätta om din rövare för andra, desto mer personer som hör den desto bättre kommer den att bli för att på vägen kommer den att "kristalliseras" av sådana personer som jag t ex, som har en tendens att utveckla och ljuga till saker som "kryddar" rövaren.
Så gott folk där har ni det, det första inlägget i min blogg, nu hoppas jag att ni har haft en trevlig lässtund med detta. Kommentarer välkomnas, även av häcklade karaktär, det är de som är roligast att läsa.
Med ytterst vänliga "regnet i luften" hälsningar från Roslagens mörka skogar, Peter Granath
