Mayday, mayday, mayday.
God afton mitt herrskap. Jag anländer med dåliga budskap denna kalla sensommarafton. Jag har dock tre till antalet viktiga saker att avhandla vilket det dåliga budskapet ligger i den första av de tre, den andra är av så kallad "Gott & blandad" karaktär men jag skall naturligtvis avsluta med "flaggan i topp" eller om "flaggan" är på väg nedåt eller möjligtvis att det blåser vindstilla och den "svajar av och an" och ingen står i begrepp att varken hissa ned eller upp flaggan.
Det är på det stora sorgliga viset att jag har gått in för kraschlandning, sänt ut både Mayday-signaler och SOS-signaler och ingen har kommit till min undsättning, detta är en så kallad omskrivning då den enda som kan rädda mitt "skinn" är jag själv och ingen annan. Jag bryter med andra ord nu ihop, och mår, utan omskrivningar, "kattpiss" och rent ut sagt "åt helvete". Nu är det för mig, fortfarande, ännu, ytterst oklart varför denna nedbrytning inträffat, och var den svaga länken befinner sig som står i begrepp att brytas. Jag kan tänka mig att det beror på en slags abstinens, en abstinens som beror på möjligen en försvarslöshet, en uppgivenhet, en rastlöshet(!) eller möjligen en självförvållenhet, eller insikt om självförvållande beteende. Det kan, i ett parallellt universum vara tecken på andra slags abstinenser då jag har både "dragit ned" på tobak, alkohol och framför allt kvinnor. Vidare så är jag av den uppfattningen att "kraschen" beror på ett slags "rädd för det okända"-syndrom eller ännu mer korrekt uttryckt: "rädd för det som skall gå förlorat"-syndrom. Biverkningarna är oklart preciserade, det kan vara tal om att personen ifråga går "under jorden" för att senare uppenbara sig vid opreciserat tillfälle och opreciserad lokalisation. I värsta fall, för er läsare, kan en biverkning vara "tafatthet" "tefathet" eller att personen befinner sig i en "koma" eller i ett apatiskt tillstånd, detta låter jag vara osagt men jag lovar och svär att ni kommer att få uppdateringar under "resans gång" nu än i vad, eller var, destinationen kommer att befinna sig. Nu blev det aningen "deppigt" så här i inledande fasen av detta inlägg så jag går raskt vidare.
Jag fick idag ett positivt besked, eller åtminstone positivt för mig, tror jag, hoppas jag "kanske", då jag fick reda på att min käre far skall bli utsläppt från "fängelse" eller anstalten som det heter på "kriminalvårdssvenska". Detta är enligt mig, för mig, goda nyheter då jag de facto, för en gångs skull, saknar min käre far, möjligtvis beror detta faktum på att jag oftast är omringad, omsvärmad av kvinnor, nämligen mor, hennes mor och hennes barnbarn. Alltså min övriga, i närheten boendes, närmaste familj. Nu kan det faktumet att min käre far "släpps fri", nu vad "detta" är för slags frihet, innebära vissa komplikationer då det är ytterst osäkert i vilket slags skick han befinner sig i, jag skall dock denna gången vara med "från början" och se till att denne herre sköter sig och inte hamnar i vidare oegentligheter med lagens korta arm, huruvida jag kommer att lyckas kan med stor säkerhet ifrågasättas då min far och jag är själva urgrunden till begreppet: "Sådan far sådan son" som de flesta av er, haft det tveksamma nöjet att bekanta er med. Jag tror emellertid att detta kommer föra något gott med sig, och som sagt jag är väldigt lycklig över att inom en snar framtid, få träffa, samtala med min gamle far, då det har gått "cirkus" (i dubbel bemärkelse) ett år sedan jag såg "karln" sist. Den 29:e Augusti är det så dags att låsa dörrar, hålla hårt i ölglas, och i öron, och för ögon etc. etc. etc.
Vidare, och till sist, till slut, så gick jag idag på en så kallad promenad, en lång sådan, och då jag endast hade shorts och T-shirt, märkte jag, att vid solens nedgång, att det började bli kyligt och jag blev "frussen" eller "frusen", jag kom då på att denna sommaren strax är till ända och vi har återigen tagit oss igenom värme, klibbighet och gapiga barn på badplatser. Jag tänkte bara som en liten "piruett" säga, i backspegeln, att denna sommaren blev riktigt lyckad och jag har haft nöjet, privilegiet, att få besök, och själv fått besöka, av många, många goda vänner, både nya och gamla vänner, nyfunna vänner och nygamla vänner. Jag har även hunnit med att besöka Stockholm, i mitt hjärta, flertalet gånger och tack så mycket och bockar och bugar och hatten av för denna sommaren.
På grund av att jag har så kallat "kraschat" ihop, och det finns risk för "nedgrävning", så här på sensommaren så kan jag aldrig med säkerhet ge besked, återge när jag återkommer med nya inlägg, men jag skall göra allt i min makt för att försöka hålla kvoten om ett inlägg per dag.
MVH, tills att annat anges, Peter G.
Det är på det stora sorgliga viset att jag har gått in för kraschlandning, sänt ut både Mayday-signaler och SOS-signaler och ingen har kommit till min undsättning, detta är en så kallad omskrivning då den enda som kan rädda mitt "skinn" är jag själv och ingen annan. Jag bryter med andra ord nu ihop, och mår, utan omskrivningar, "kattpiss" och rent ut sagt "åt helvete". Nu är det för mig, fortfarande, ännu, ytterst oklart varför denna nedbrytning inträffat, och var den svaga länken befinner sig som står i begrepp att brytas. Jag kan tänka mig att det beror på en slags abstinens, en abstinens som beror på möjligen en försvarslöshet, en uppgivenhet, en rastlöshet(!) eller möjligen en självförvållenhet, eller insikt om självförvållande beteende. Det kan, i ett parallellt universum vara tecken på andra slags abstinenser då jag har både "dragit ned" på tobak, alkohol och framför allt kvinnor. Vidare så är jag av den uppfattningen att "kraschen" beror på ett slags "rädd för det okända"-syndrom eller ännu mer korrekt uttryckt: "rädd för det som skall gå förlorat"-syndrom. Biverkningarna är oklart preciserade, det kan vara tal om att personen ifråga går "under jorden" för att senare uppenbara sig vid opreciserat tillfälle och opreciserad lokalisation. I värsta fall, för er läsare, kan en biverkning vara "tafatthet" "tefathet" eller att personen befinner sig i en "koma" eller i ett apatiskt tillstånd, detta låter jag vara osagt men jag lovar och svär att ni kommer att få uppdateringar under "resans gång" nu än i vad, eller var, destinationen kommer att befinna sig. Nu blev det aningen "deppigt" så här i inledande fasen av detta inlägg så jag går raskt vidare.
Jag fick idag ett positivt besked, eller åtminstone positivt för mig, tror jag, hoppas jag "kanske", då jag fick reda på att min käre far skall bli utsläppt från "fängelse" eller anstalten som det heter på "kriminalvårdssvenska". Detta är enligt mig, för mig, goda nyheter då jag de facto, för en gångs skull, saknar min käre far, möjligtvis beror detta faktum på att jag oftast är omringad, omsvärmad av kvinnor, nämligen mor, hennes mor och hennes barnbarn. Alltså min övriga, i närheten boendes, närmaste familj. Nu kan det faktumet att min käre far "släpps fri", nu vad "detta" är för slags frihet, innebära vissa komplikationer då det är ytterst osäkert i vilket slags skick han befinner sig i, jag skall dock denna gången vara med "från början" och se till att denne herre sköter sig och inte hamnar i vidare oegentligheter med lagens korta arm, huruvida jag kommer att lyckas kan med stor säkerhet ifrågasättas då min far och jag är själva urgrunden till begreppet: "Sådan far sådan son" som de flesta av er, haft det tveksamma nöjet att bekanta er med. Jag tror emellertid att detta kommer föra något gott med sig, och som sagt jag är väldigt lycklig över att inom en snar framtid, få träffa, samtala med min gamle far, då det har gått "cirkus" (i dubbel bemärkelse) ett år sedan jag såg "karln" sist. Den 29:e Augusti är det så dags att låsa dörrar, hålla hårt i ölglas, och i öron, och för ögon etc. etc. etc.
Vidare, och till sist, till slut, så gick jag idag på en så kallad promenad, en lång sådan, och då jag endast hade shorts och T-shirt, märkte jag, att vid solens nedgång, att det började bli kyligt och jag blev "frussen" eller "frusen", jag kom då på att denna sommaren strax är till ända och vi har återigen tagit oss igenom värme, klibbighet och gapiga barn på badplatser. Jag tänkte bara som en liten "piruett" säga, i backspegeln, att denna sommaren blev riktigt lyckad och jag har haft nöjet, privilegiet, att få besök, och själv fått besöka, av många, många goda vänner, både nya och gamla vänner, nyfunna vänner och nygamla vänner. Jag har även hunnit med att besöka Stockholm, i mitt hjärta, flertalet gånger och tack så mycket och bockar och bugar och hatten av för denna sommaren.
På grund av att jag har så kallat "kraschat" ihop, och det finns risk för "nedgrävning", så här på sensommaren så kan jag aldrig med säkerhet ge besked, återge när jag återkommer med nya inlägg, men jag skall göra allt i min makt för att försöka hålla kvoten om ett inlägg per dag.
MVH, tills att annat anges, Peter G.
Kommentarer
Trackback
