Rövarsången och kärlekskapital.
Goder afton mitt herrskap. Jag har vid det här laget "dragit" mig tillbaka från salongen och sitter som ni säker redan har funderat ut framför datorn. Jag skall vid det här laget, i början av inlägget, starta med att berätta om dagens lilla guldkorn som jag bevittnade när jag skulle ta ett så kallat "kvällsdopp" med andra ord bada på kvällen. Vi valde en något avlägsen och, förutom för en barnfamilj, tom badplats några mil utanför Norrtälje. Den var vackert inbäddad i grönska och berg, och låg som i sked med dalgången som majestätiskt reste sig runtom den. På andra sidan sjön, glimtade jag tre pojkar badandes vid bergssluttningen, när de var klara, så reste de sig upp, klättrade uppför berget och vid toppen så ställde de sig helt sonika och sjöng Rövarsången, om ni minns den från Ronja Rövardotter. Och faktum är att även om det möjligen var ett så kallat "upptåg" från dessa pojkars sida så ekade deras sång så vältonat och dalgången tog emot deras röster i sin famn och det var, ja det var andakt.
Jag har även idag hunnit med dagens goda gärning, jag brände DVD-filmer åt min lillasyster. Min lillasyster, som är en alldeles förtjusande och duktig flicka i 13-årsåldern, använder för övrigt orden "eller", "jag", "vet", "inte" ofta och alldeles för ofta tillsammans i just den meningsuppbyggnaden. Nu är det emellertid så att jag inte är så mycket bättre när det kommer till att ha en åsikt, en åsikt om något över huvudtaget då jag ofta finner mig själv, hör mig själv, säga "Jag har ingen åsikt om varken det ena eller andra." Så jag ämnar sluta irritera mig på min lillasyster och finner istället lugn och tillförsikt med att hon kommer att blomma ut alldeles utmärkt.
Det är vidare, och för att till slut, äntligen, på tal om rubriken, så att jag har sen igår "gått runt" och funderat över en liten liten detalj i våra liv. Norrtelje Tidningen har varje dag ett så kallat "dagens citat" och igår föreföll det så att citatet redaktören valt var: "Den enda kärleken som är för evig, är den obesvarade kärleken, eftersom den alltid kommer finnas inom oss." När jag läste detta så tänkte jag på hur pass mycket kärlek finns det de facto i världen, hos människor i allmänhet och hos, inuti, oss själva i synnerhet? Jag tänkte då att det möjligen förefaller så att vi alla människor vid födsel, blir garanterade ett så kallat kärlekskapital, att vi helt enkelt får en viss summa av kärlek, vad vi väljer att göra med den det är upp till var och en att bestämma. Vidare så har jag ofta frågat människor i min tillvaro vad som händer med kärleken när ett par, två människor "gör slut", flödar kärleken tillbaka till båda parterna eller vaporiseras den och blir, ja blir kärleken luft? Nu ser jag att det är mycket "abstrakt" pågående i texten så låt oss konkretisera lite. Låt säga att just i den sekunden vi blir till, föds, så kan vi göra ett tappert försök och visualisera att vi i gåva får en burk med kärlek. Eftersom att kärlek, som vi alla vet, kan "pressas" ihop så pass mycket, låt oss vidare anta att all kärlek vi är berättigade till vid födsel får plats i en syltburk, praktisk att bära med sig även. Vad och hur och när vi gör av med innehållet i syltburken är upp till oss själva, man kan "bränna" allt på en gång genom att bli ohyggligt kär, förälskad och leva med en människa i hela sitt liv, tills döden skiljer oss åt bla. bla. eller så kan man slösa lite då och då, "pö om pö", på olika människor, "släng" in några vänner vid sidan om så har du någon att umgås med när "kedjan går sönder, och hon kommer loss från spisen". Jag kommer osökt att tänka på min gamle, och fortfarande, goda vän Per. Per har alltid varit svår att få "med ut på stan" utan har hellre tillbragt sin tid med sina jämlika, sina flickvänner. Kan det möjligen vara så att Per använder upp sitt kärlekskapital, så i den breda graden, på sin flickvän, sambo, så att han inte har något till övers för sina vänner? Nu är det emellertid så att Per har jobb, barn och annat att tänka på än gamla stofiler från "hockeytiden" så han må vara ursäktad men jag tror att ni förstår, i vilket jag talar om, mitt resonemang.
Vidare, och för att anknyta till det ordspråk som jag nämnde för 5 minuter sedan, så borde det även ligga till, på det lilla viset, att om kärlek blir obesvarad, om kärlek inte möts vid mitten, om kärleken inte är ömsesidig, så borde den förefalla till den personen från vilken kärleken från första början kom ifrån. Det är med andra ord "ingen fara på taket" om Er kärlek från motpart inte blir besvarad för det blir inte "minus" på kärlekskapitalet.
För övrigt så kan jag inte, i min vildaste fantasi, tro att det finns en kvinna så desperat, så dumdristig som vill leva "tills döden skiljer" henne och mig åt, jag finner då stor tröst till följande: "Utgångsmarschen efter ett bröllop påminner mig alltid om musiken för soldater som går ut i strid."
Till slut, så vill jag tacka er alla för alla rosor, i form av telefonsamtal, kommentarer, som jag har fått sedan jag startade skriva denna blogg. Det har även påtalats av "Kebnekaise" "Naturkompaniet" Ann att bloggen har "slaknat" (=That's what she said.) eller möjligen att intervallet mellan inläggen har ökat, detta skall icke oroa Er då jag alltid, för överskådlig framtid kommer att generera minst ett inlägg per dag.
Nu kommer ni säkerligen med de avslutande orden att sova gott. Buona notte.
Jag har även idag hunnit med dagens goda gärning, jag brände DVD-filmer åt min lillasyster. Min lillasyster, som är en alldeles förtjusande och duktig flicka i 13-årsåldern, använder för övrigt orden "eller", "jag", "vet", "inte" ofta och alldeles för ofta tillsammans i just den meningsuppbyggnaden. Nu är det emellertid så att jag inte är så mycket bättre när det kommer till att ha en åsikt, en åsikt om något över huvudtaget då jag ofta finner mig själv, hör mig själv, säga "Jag har ingen åsikt om varken det ena eller andra." Så jag ämnar sluta irritera mig på min lillasyster och finner istället lugn och tillförsikt med att hon kommer att blomma ut alldeles utmärkt.
Det är vidare, och för att till slut, äntligen, på tal om rubriken, så att jag har sen igår "gått runt" och funderat över en liten liten detalj i våra liv. Norrtelje Tidningen har varje dag ett så kallat "dagens citat" och igår föreföll det så att citatet redaktören valt var: "Den enda kärleken som är för evig, är den obesvarade kärleken, eftersom den alltid kommer finnas inom oss." När jag läste detta så tänkte jag på hur pass mycket kärlek finns det de facto i världen, hos människor i allmänhet och hos, inuti, oss själva i synnerhet? Jag tänkte då att det möjligen förefaller så att vi alla människor vid födsel, blir garanterade ett så kallat kärlekskapital, att vi helt enkelt får en viss summa av kärlek, vad vi väljer att göra med den det är upp till var och en att bestämma. Vidare så har jag ofta frågat människor i min tillvaro vad som händer med kärleken när ett par, två människor "gör slut", flödar kärleken tillbaka till båda parterna eller vaporiseras den och blir, ja blir kärleken luft? Nu ser jag att det är mycket "abstrakt" pågående i texten så låt oss konkretisera lite. Låt säga att just i den sekunden vi blir till, föds, så kan vi göra ett tappert försök och visualisera att vi i gåva får en burk med kärlek. Eftersom att kärlek, som vi alla vet, kan "pressas" ihop så pass mycket, låt oss vidare anta att all kärlek vi är berättigade till vid födsel får plats i en syltburk, praktisk att bära med sig även. Vad och hur och när vi gör av med innehållet i syltburken är upp till oss själva, man kan "bränna" allt på en gång genom att bli ohyggligt kär, förälskad och leva med en människa i hela sitt liv, tills döden skiljer oss åt bla. bla. eller så kan man slösa lite då och då, "pö om pö", på olika människor, "släng" in några vänner vid sidan om så har du någon att umgås med när "kedjan går sönder, och hon kommer loss från spisen". Jag kommer osökt att tänka på min gamle, och fortfarande, goda vän Per. Per har alltid varit svår att få "med ut på stan" utan har hellre tillbragt sin tid med sina jämlika, sina flickvänner. Kan det möjligen vara så att Per använder upp sitt kärlekskapital, så i den breda graden, på sin flickvän, sambo, så att han inte har något till övers för sina vänner? Nu är det emellertid så att Per har jobb, barn och annat att tänka på än gamla stofiler från "hockeytiden" så han må vara ursäktad men jag tror att ni förstår, i vilket jag talar om, mitt resonemang.
Vidare, och för att anknyta till det ordspråk som jag nämnde för 5 minuter sedan, så borde det även ligga till, på det lilla viset, att om kärlek blir obesvarad, om kärlek inte möts vid mitten, om kärleken inte är ömsesidig, så borde den förefalla till den personen från vilken kärleken från första början kom ifrån. Det är med andra ord "ingen fara på taket" om Er kärlek från motpart inte blir besvarad för det blir inte "minus" på kärlekskapitalet.
För övrigt så kan jag inte, i min vildaste fantasi, tro att det finns en kvinna så desperat, så dumdristig som vill leva "tills döden skiljer" henne och mig åt, jag finner då stor tröst till följande: "Utgångsmarschen efter ett bröllop påminner mig alltid om musiken för soldater som går ut i strid."
Till slut, så vill jag tacka er alla för alla rosor, i form av telefonsamtal, kommentarer, som jag har fått sedan jag startade skriva denna blogg. Det har även påtalats av "Kebnekaise" "Naturkompaniet" Ann att bloggen har "slaknat" (=That's what she said.) eller möjligen att intervallet mellan inläggen har ökat, detta skall icke oroa Er då jag alltid, för överskådlig framtid kommer att generera minst ett inlägg per dag.
Nu kommer ni säkerligen med de avslutande orden att sova gott. Buona notte.
Kommentarer
Trackback
