Saknad och osanningar.
Det har hunnit bli kväll även i Roslagens mörka skogar, och molntäcket spricker upp och låter solen dra några sista andetag innan det blir mörkt. Jag skall rivstarta detta inlägg med några "dagens". Dagens glädje är att det finns resurser kvar i bag-in-boxen till ännu en "In vino veritas kväll". Dagens sorg är att detta måste drickas i ensamhet i självömkans tecken men detta är inget att "gräva" ned sig för. Dagens positiva överraskning var att jag bevittnade ett så kallat pack som klarade av bedriften att göra en U-sväng med en rullator. Dagens irritationsmoment: Hade det tveksamma nöjet att se en oerhört attraktiv kvinna hålla hand med en ur packet, detta är något som måste komma till ett abrupt slut!
Vidare, och som rubriken avslöjar, så ämnar jag spendera några rader och knapptryckningar på det här med saknad, saknad i allmänhet och att vi saknar andra människor i synnerhet. Jag har nämligen blivit påmind om en så kallad halvsanning eller möjligen osanning, att det finns vissa personer, jag själv inkluderad, som av sin omgivning inte anses kunna sakna en specifik person, utan dessa personer saknar "någon i allmänhet" och med andra ord ingen i synnerhet. Talade med "Gore-Tex, Haglöfs" Ann igår och hon ansåg då att jag inte saknar en specifik person utan att jag saknar "någon". Detta fenomen är något jag stött på tidigare i mitt liv från tiden då det begav sig, när Disa, Sussi och resten av järngänget ofta påminde mig om detsamma som Ann. Jag skall demonstrera med ett hypotetiskt exempel:
X (=Peter Granath), Y (=söt flicka), Z (=omgivningen), N(="någon i allmänhet").
X säger att han saknar Y. Y och Z påpekar till X att detta förmodligen inte är korrekt, utan X saknar N. Nu är det emellertid så att Y och Z kan omöjligen med säkerhet "backa" upp detta med fakta eller tillförlitlig information att det står till på det viset. Det är endast X som med säkerhet kan säga om han saknar Y eller N. Dock så kan det föreligga oegentligheter med X och dessutom så kan Y och Z ha andra "hidden agenda" anledningar till att påpeka X att han inte saknar Y utan N. Hur det nu än ligger till med ovansagda och i vilket sanningen ligger så borde det vara så att: om X känner saknad, oavsett vad ursprunget, källan till saknaden är, så borde X vara berättigad till saknad. Om nu vidare saknaden får ett namn och ett ansikte (Y) så borde varken Y eller Z ifrågasätta X saknad till Y ty saknad är ofta kopplad till hopp och alla människor vet att hopp är det sista som överger människan, det kan därför vara ohälsosamt att neka X hans rätt till saknad.
Nog om detta "mjukost" "messmör" ämne och vidare med osanningar, även sanningar och halvsanningar. Jag har utlovat att redogöra för ovannämnda företeelser och nu är det stor risk att detta inlägg kommer bli oerhört långt men det är inget som kan hjälpas, så håll till godo.
Detta är något som är ytterst komplicerat men jag skall göra mitt allra yttersta för att på ett överskådligt och på ett, även för pack, informativt sätt. Först och främst så finns det ingen "total" sanning då allt ligger i betraktarens öga etc. bla. bla bla. Men en sanning är något som väl överensstämmer med verkligheten. En sanning innehåller ca 80-99% verklighet. En halvsanning är något som stämmer överens med verkligheten men som är beblandad med osanning, vi kan här nämna 20-80% av verkligheten får rum i en halvsanning. En osanning, eller lögn, innehåller ingen eller liten del av verklighet, 0-20% verklighet. Själv använder jag mig ytterst sällan av sanningar utan jag använder mig allra oftast av halvsanningar då dessa är lätta att hantera. Exempel på en sanning är: "Peter gillar öl". Halvsanning: "Peter dricker nästan aldrig vin." En osanning skall jag redogöra för nedan men först så är jag sådär barnsligt förtjust i uttrycket "Att fara i osanning" då det med hjälp av mentala bilder kan bli en visuell människa som mer eller mindre är ute och cyklar, åker bil tillsammans med en osanning. Ja något i den stilen.
Hur som helst jag stod för en osanning av hög rang då vi firade nyår hos Skåne och Sara senast. Jag stod mer eller mindre åtalad av "Pliten" Johansson för att ha begått ett så kallat myteri. Jag var ute och for med osanning vid "efterräkan" "efterfesten" då jag talade om att jag hatade Göteborgare, nu är just det emellertid en så kallad halvsanning men den rena och skära osanning kom i och med uttalandet att jag besökt Göteborg en gång mellan min, Johanssons och Skånes första visit och den visit där osanningen kom, alltså vid nyårsvisiten. Att jag skulle ha besökt Göteborg mer än två gånger är med andra ord en ren lögn och dikt. Det som är viktigt att påpeka är att när man är ute och går med sin lilla osanning så är det viktigt att förneka, förneka, förneka att det är just en osanning som man har bredvid sig, det kan leda till att osanningen purifieras och kan med tiden få benämningen halvsanningen, detta är dock inget jag rekommenderar då det är viktigt för bra lögnare som har många osanningar "i luften" med gott minne, här ligger det nära till hands att säga att det inte är bra med för många bollar, osanningar i luften.
That's all folks! Jag har preparerat VLC media player med tre rykande färska avsnitt av Rescue Me som för övrigt mer eller mindre handlar om mitt liv.
Tackar för ordet gör jag även.
Vidare, och som rubriken avslöjar, så ämnar jag spendera några rader och knapptryckningar på det här med saknad, saknad i allmänhet och att vi saknar andra människor i synnerhet. Jag har nämligen blivit påmind om en så kallad halvsanning eller möjligen osanning, att det finns vissa personer, jag själv inkluderad, som av sin omgivning inte anses kunna sakna en specifik person, utan dessa personer saknar "någon i allmänhet" och med andra ord ingen i synnerhet. Talade med "Gore-Tex, Haglöfs" Ann igår och hon ansåg då att jag inte saknar en specifik person utan att jag saknar "någon". Detta fenomen är något jag stött på tidigare i mitt liv från tiden då det begav sig, när Disa, Sussi och resten av järngänget ofta påminde mig om detsamma som Ann. Jag skall demonstrera med ett hypotetiskt exempel:
X (=Peter Granath), Y (=söt flicka), Z (=omgivningen), N(="någon i allmänhet").
X säger att han saknar Y. Y och Z påpekar till X att detta förmodligen inte är korrekt, utan X saknar N. Nu är det emellertid så att Y och Z kan omöjligen med säkerhet "backa" upp detta med fakta eller tillförlitlig information att det står till på det viset. Det är endast X som med säkerhet kan säga om han saknar Y eller N. Dock så kan det föreligga oegentligheter med X och dessutom så kan Y och Z ha andra "hidden agenda" anledningar till att påpeka X att han inte saknar Y utan N. Hur det nu än ligger till med ovansagda och i vilket sanningen ligger så borde det vara så att: om X känner saknad, oavsett vad ursprunget, källan till saknaden är, så borde X vara berättigad till saknad. Om nu vidare saknaden får ett namn och ett ansikte (Y) så borde varken Y eller Z ifrågasätta X saknad till Y ty saknad är ofta kopplad till hopp och alla människor vet att hopp är det sista som överger människan, det kan därför vara ohälsosamt att neka X hans rätt till saknad.
Nog om detta "mjukost" "messmör" ämne och vidare med osanningar, även sanningar och halvsanningar. Jag har utlovat att redogöra för ovannämnda företeelser och nu är det stor risk att detta inlägg kommer bli oerhört långt men det är inget som kan hjälpas, så håll till godo.
Detta är något som är ytterst komplicerat men jag skall göra mitt allra yttersta för att på ett överskådligt och på ett, även för pack, informativt sätt. Först och främst så finns det ingen "total" sanning då allt ligger i betraktarens öga etc. bla. bla bla. Men en sanning är något som väl överensstämmer med verkligheten. En sanning innehåller ca 80-99% verklighet. En halvsanning är något som stämmer överens med verkligheten men som är beblandad med osanning, vi kan här nämna 20-80% av verkligheten får rum i en halvsanning. En osanning, eller lögn, innehåller ingen eller liten del av verklighet, 0-20% verklighet. Själv använder jag mig ytterst sällan av sanningar utan jag använder mig allra oftast av halvsanningar då dessa är lätta att hantera. Exempel på en sanning är: "Peter gillar öl". Halvsanning: "Peter dricker nästan aldrig vin." En osanning skall jag redogöra för nedan men först så är jag sådär barnsligt förtjust i uttrycket "Att fara i osanning" då det med hjälp av mentala bilder kan bli en visuell människa som mer eller mindre är ute och cyklar, åker bil tillsammans med en osanning. Ja något i den stilen.
Hur som helst jag stod för en osanning av hög rang då vi firade nyår hos Skåne och Sara senast. Jag stod mer eller mindre åtalad av "Pliten" Johansson för att ha begått ett så kallat myteri. Jag var ute och for med osanning vid "efterräkan" "efterfesten" då jag talade om att jag hatade Göteborgare, nu är just det emellertid en så kallad halvsanning men den rena och skära osanning kom i och med uttalandet att jag besökt Göteborg en gång mellan min, Johanssons och Skånes första visit och den visit där osanningen kom, alltså vid nyårsvisiten. Att jag skulle ha besökt Göteborg mer än två gånger är med andra ord en ren lögn och dikt. Det som är viktigt att påpeka är att när man är ute och går med sin lilla osanning så är det viktigt att förneka, förneka, förneka att det är just en osanning som man har bredvid sig, det kan leda till att osanningen purifieras och kan med tiden få benämningen halvsanningen, detta är dock inget jag rekommenderar då det är viktigt för bra lögnare som har många osanningar "i luften" med gott minne, här ligger det nära till hands att säga att det inte är bra med för många bollar, osanningar i luften.
That's all folks! Jag har preparerat VLC media player med tre rykande färska avsnitt av Rescue Me som för övrigt mer eller mindre handlar om mitt liv.
Tackar för ordet gör jag även.
Kommentarer
Trackback
