Smörgåsbord.
Jag har, fallit in i gamla mönster, gamla fotspår och ej stått vid mitt ord, då jag talade om för er att jag ämnade fylla min kvot om ett blogginlägg om dagen. Detta kan möjligen varit ett tryckfel och då ber jag er att ödmjukt vända er till blogg.se och dess "staff" eller moderatorer, eller nu vem eller vilka, eller vad som sköter den så kallade "ruljansen".
Jag skall i detta inlägget avhandla flertalet, från varandra beroende och eller oberoende, ämnen och vad passar då bättre än att duka upp ett smörgåsbord av, varierande substans, "smått och gott".
För det första så skulle jag vilja ta tillf'ället i akt och rikta ett stort och hjärtligt tack till busschauffören med stort b, alltså Busschaffören som "snitsade och trixade" den väldiga "14.20, 676:an" bussen ut ur Stockholms söndagstrafik och satte i höjd med Danderyd på sig skor gjutna i bly och vi formligen flög fram över den heta asfalten och avhandlade, med några enskilda stopp ute i "ingenstans", sträckan Stockholm - Norrtälje på väl acceptabla 50 min plus och lite minus. Då han injicerat bussens AC med anabola steroider så befann vi oss i videon till "Fångad av en stormvind" av Carola.
Vidare så hade jag tänkt att jag skulle, i detta inlägg, dock ej längre, skriva lite om Koalan denna alldeles förtjusande lilla varelse. Varför? Jo, jag har någonstans, någon gång, av okänd anledning intalat mig själv, vilselett mig själv eller möjligen manipulerat mig själv in i osanningen att koalan befinner sig i ett ständigt "rus" och blir "hög" av sin föda, som är eucalyptusblad. Nu är det emellertid på det lilla trogna, visa viset att den lilla koalans ännu mindre lever tar hand om de giftiga ämnena i eucalyptusbladen och förhindrar det lilla djuret att bli "hög" eller ännu värre det fatala faktumet att koalan kan "trilla av grenen" för evigt, så att säga. Ett annat faktum som må vara det enda intressanta i denna diskussionen är att koalan mer eller mindre "ligger på sofflocket" eller "tar sig en power-nap" eller "taktikar" ca 20 av dygnets timmar och spenderar de resterande fyra timmarna med att äta, fortplanta sig, må gott och mysa med sin lurviga päls.
Jag har som ni möjligen redan har funderat ut på era små kammare, inte skrivit på några, i följd, dagar. Nu beror det icke på ett feltryck, utan på det faktumet att jag varit mentalt och, nu i lördags fysiskt, frånvarande från bloggen och haft "annat on my mind". Vad det må vara ämnar jag ej avslöja men det finns säkert många "ute i stugorna" som kan, utan större hjärnverksamhet lista ut detta lilla mysterium som jag sänder iväg likt en testballong, eller sätter upp likt en åskledare, möjligen. Jag styrde min "rassliga", "gängliga", "med-silvertejp-ihopsatta" skuta mot vår kära hufvudstad då det stod i begrepp att anordnas kräftskiva däri. Ord blev till handling och jag befann mig i gott sällskap med bland annat "Hogrän" Martin, "Tjuvrökaren" Kattis, "En enkel Tulipan" Judith, med flera på kräftskivan deltagande gäster, alla oerhört trevliga. Värdinnan som stod "för hela kalaset" var "Ligg alldeles stilla och ej röra på huvudet, dagen efter." Ann och dennes trevliga föräldrar. Nu var det även så att den komponerade besättningen av gäster kom från vitt skilda kontexter och befann sig i olika bekantskapskretsar, detta faktumet gjorde att det kreativa meningsutbytet gäster emellan låg på hög nivå och det var snaps, och visor och skratt och när mörkret lade sitt duntäcke över gården och lyktorna tändes så fanns det något andligt och andaktsfullt över långbordet, något som bara långbord kan erbjuda då det skimrar i glasen och luften är frisk och det skimrar även till i ögonen på gästerna och det blir lite mer att dricka och äta och alla är nöjda och glada.
Dagens citat finner vi i Aftonbladets söndagsbilaga: "Att våga är att tillfälligt förlora fotfästet. Att inte våga är att förlora sig själv." Kommer från filosofen Kierkegaard och jag kunde inte sagt det bättre själv, eller det är säkerligen inte hela sanningen men ändock.
Vidare så befinner jag mig i skrivande stund och rena skära allmänheten och "generellt sätt" i ett emotionellt, känslomässigt Amazonas djungel och då jag ej har lämpligt vertkyg, machete eller dylika, att slå mig ur denna djungel så får jag tills vidare "strosa" omkring och beundra alla dessa vackra djur och växter som Amazonas djungel har att erbjuda. Och, som Skåne väl formulerat det, så är kärlekens väg alltid kurvig och ej rak. Nu bor det fler sanningar inuti detta guldkorn till citat dessa får ni lista ut på egen hand. Che. Che. Che.
Dagens alla-måste-känna-till-ord: Parant. En parant dam.
Och med det så lämnar jag er därhän och jag hoppas innerligt att ni inte tagit illa vid er då jag ej förräns idag återkommit med ännu ett inlägg.
Jag önskar er en fortsatt god afton och må solen skina över kommande vecka som den gör i skrivande stund utanför det lilla fönster jag tittar ut genom.
MVH Peter. K. Granath
Jag skall i detta inlägget avhandla flertalet, från varandra beroende och eller oberoende, ämnen och vad passar då bättre än att duka upp ett smörgåsbord av, varierande substans, "smått och gott".
För det första så skulle jag vilja ta tillf'ället i akt och rikta ett stort och hjärtligt tack till busschauffören med stort b, alltså Busschaffören som "snitsade och trixade" den väldiga "14.20, 676:an" bussen ut ur Stockholms söndagstrafik och satte i höjd med Danderyd på sig skor gjutna i bly och vi formligen flög fram över den heta asfalten och avhandlade, med några enskilda stopp ute i "ingenstans", sträckan Stockholm - Norrtälje på väl acceptabla 50 min plus och lite minus. Då han injicerat bussens AC med anabola steroider så befann vi oss i videon till "Fångad av en stormvind" av Carola.
Vidare så hade jag tänkt att jag skulle, i detta inlägg, dock ej längre, skriva lite om Koalan denna alldeles förtjusande lilla varelse. Varför? Jo, jag har någonstans, någon gång, av okänd anledning intalat mig själv, vilselett mig själv eller möjligen manipulerat mig själv in i osanningen att koalan befinner sig i ett ständigt "rus" och blir "hög" av sin föda, som är eucalyptusblad. Nu är det emellertid på det lilla trogna, visa viset att den lilla koalans ännu mindre lever tar hand om de giftiga ämnena i eucalyptusbladen och förhindrar det lilla djuret att bli "hög" eller ännu värre det fatala faktumet att koalan kan "trilla av grenen" för evigt, så att säga. Ett annat faktum som må vara det enda intressanta i denna diskussionen är att koalan mer eller mindre "ligger på sofflocket" eller "tar sig en power-nap" eller "taktikar" ca 20 av dygnets timmar och spenderar de resterande fyra timmarna med att äta, fortplanta sig, må gott och mysa med sin lurviga päls.
Jag har som ni möjligen redan har funderat ut på era små kammare, inte skrivit på några, i följd, dagar. Nu beror det icke på ett feltryck, utan på det faktumet att jag varit mentalt och, nu i lördags fysiskt, frånvarande från bloggen och haft "annat on my mind". Vad det må vara ämnar jag ej avslöja men det finns säkert många "ute i stugorna" som kan, utan större hjärnverksamhet lista ut detta lilla mysterium som jag sänder iväg likt en testballong, eller sätter upp likt en åskledare, möjligen. Jag styrde min "rassliga", "gängliga", "med-silvertejp-ihopsatta" skuta mot vår kära hufvudstad då det stod i begrepp att anordnas kräftskiva däri. Ord blev till handling och jag befann mig i gott sällskap med bland annat "Hogrän" Martin, "Tjuvrökaren" Kattis, "En enkel Tulipan" Judith, med flera på kräftskivan deltagande gäster, alla oerhört trevliga. Värdinnan som stod "för hela kalaset" var "Ligg alldeles stilla och ej röra på huvudet, dagen efter." Ann och dennes trevliga föräldrar. Nu var det även så att den komponerade besättningen av gäster kom från vitt skilda kontexter och befann sig i olika bekantskapskretsar, detta faktumet gjorde att det kreativa meningsutbytet gäster emellan låg på hög nivå och det var snaps, och visor och skratt och när mörkret lade sitt duntäcke över gården och lyktorna tändes så fanns det något andligt och andaktsfullt över långbordet, något som bara långbord kan erbjuda då det skimrar i glasen och luften är frisk och det skimrar även till i ögonen på gästerna och det blir lite mer att dricka och äta och alla är nöjda och glada.
Dagens citat finner vi i Aftonbladets söndagsbilaga: "Att våga är att tillfälligt förlora fotfästet. Att inte våga är att förlora sig själv." Kommer från filosofen Kierkegaard och jag kunde inte sagt det bättre själv, eller det är säkerligen inte hela sanningen men ändock.
Vidare så befinner jag mig i skrivande stund och rena skära allmänheten och "generellt sätt" i ett emotionellt, känslomässigt Amazonas djungel och då jag ej har lämpligt vertkyg, machete eller dylika, att slå mig ur denna djungel så får jag tills vidare "strosa" omkring och beundra alla dessa vackra djur och växter som Amazonas djungel har att erbjuda. Och, som Skåne väl formulerat det, så är kärlekens väg alltid kurvig och ej rak. Nu bor det fler sanningar inuti detta guldkorn till citat dessa får ni lista ut på egen hand. Che. Che. Che.
Dagens alla-måste-känna-till-ord: Parant. En parant dam.
Och med det så lämnar jag er därhän och jag hoppas innerligt att ni inte tagit illa vid er då jag ej förräns idag återkommit med ännu ett inlägg.
Jag önskar er en fortsatt god afton och må solen skina över kommande vecka som den gör i skrivande stund utanför det lilla fönster jag tittar ut genom.
MVH Peter. K. Granath
Kommentarer
Trackback
