Thumbs-up

"Den här imposanta våningen är som ett museum över någon sorts stolthet, gamla ideal, svunnen ridderlighet, kanske. Biblioteket är tyst och inrökt, serveringsgångarna med dunkla skänkar och höga skåp är skräckinjagande, köket har slammat igen, sovrummen står obäddade, vardagsrummet är kallt; på varsin sida om den öppna spisen - där vi tillbragte så många timmar i chippendalemöbeln med toddys och underhöll varann med sällsamma anekdoter - står två parianfigurer tillverkade av Gustafsbergs Fabriker mot slutet av förra seklet. Pjäserna är omkring halvmetern höga och porslinet ser precis ut som den äkta marmor de härmar. Den ena representerar "Sanningen" och gestaltas av en muskulös man utan en tråd på kroppen, med utsökt skulpterade anletsdrag som dock inte förmår dölja något obestämt, undflyende i blicken. Den andra parianfiguren representerar följaktligen "Lögnen" - en gycklare, nonchalant lutad mot en vintunna, utrustad med ett stränginstrument, sprudlande av espri, i full färd att berätta en ekivok herdehistoria, kan man tänka."..."Vedervärdig, är jag. Under den här löjliga engelska tweedkepsen håller mitt rakade och misshandlade huvud så sakteliga på att återfå sina forna proportioner. I den mån det nu kommer att lyckas."

Klas Östergren, Gentlemen (1980).