When the eagles are silent, the parrots begin to jabber.
God morgon alla glada människor, och alla andra också för den delen herregud. Jag är idag "uppe med tuppen" eller åtminstone med MIN tupp som inte gal som alla andra tuppar, tidigt, utan som gal när den vaknat ur sitt rus vilket allt som oftast är runt klockan 09.00 på morgonkvisten. Kaffet är kokat och idag är det struktur som är dagens mission, skall emellertid skriva ett inlägg innan jag tar reda på den "röra" som jag befinner mig i.
Jag skall börja med att komplettera, och med det revidera, föregående inlägg med en så kallad rövare som jag "stötte" på i Stockholm i lördags. Jag "ilade" omkring i Stockholms innerstad och utförde några ärenden, skulle korsa "creme de la creme" gatan Biblioteksgatan då en man uppenbarade sig mitt bland turister och annat "fint folk" som rör sig på detta "stråk" av fashionabla butiker. Mannen ifråga var klädd oerhört, i brist på bättre ord och detta torde vara ett "understatement" av rang, klädd som en bohem, pack, uteliggare, rövare. För det första är det oerhört ironiskt att denna mannen rörde sig på Biblioteksgatan av alla gator då de oftast "står", "ranglar" på "plattan" för att bedriva sin verksamhet. Hur som helst, här kommer lilla jag, skall korsa Biblioteksgatan, hör denna mannen tala väldigt högt, så högt att alla inom en 30 meters radie klart och tydligt hör vad denne säger, han börjar med att forma sin högerhand likt en telefon (=Tumme och lillfinger utvikta) och håller handen invid sitt öra som om han talade med någon, genom handen. Vidare så uttalar han följande: "Ja, pengarna är överförda." och tar sedan bort sin "telefon" från örat, viker in tummen och lillfingret, "lägger på" med att säga: "Klick!". Detta beteende premieras av mig och jag kan tänka mig att mannen ifråga gjorde detta för att "driva" med den så kallade normen, konventionen att endast "fint folk" rör sig på denna fashionabla gata, Biblioteksgatan, där fick de så de teg.
Vidare så mindes jag idag ett samtal jag hade med några av gästerna vid lördagens kräftskiva. Det hade blivit några snapsar då denna diskussionen uppenbarade sig och som alla är väl medvetna om är det då sinnet och förståndet börjat forma sig och det blir oerhört kreativa diskussioner som föres. Vi talade om det faktumet att många eminenta personligheter, många "genier" har sin grund i ett så kallat "rus" eller ett tillstånd av onykterhet då de "ser" på världen med andra ögon, från andra vinklar, och möjligen befinner sig i en annan verklighet. Skall nedan redogöra för vad två "giganter" sagt och möjligen gjort sig skyldiga till.
Sir Winston Churchill (1874-1965) var som många redan har vetskap om brittisk premiärminister under de svåra åren 1940-1945 (även 1951-1955, dessa år var möjligen inte lika svåra att "beta av".). Han var även författare och erhöll 1953 nobelpriset i litteratur. Nog med biografi och över till "beruseri". Käre Winston var oerhört "glad" i alkohol och enligt något osäkra källor så drack Winston minst en flaska konjak om dagen, men kunde utan större svårigheter och med ytterst stor finess utföra sitt arbete på ett alldeles fenomenalt sätt. Och då ligger det nära till hands att understryka det faktumet att då Winston "mer eller mindre" "jämt och ständigt" befann sig i ett så kallat "rus" och var "salongsberusad" så torde det ligga något i att en person av Winstons kaliber sa och gjorde så oerhört många fina saker möjligen på grund av detta ständiga "rus". Nedan följer några kända citat från denna eminenta herre:
"All great things are simple, and many can be expressed in single words: freedom, justice, honor, duty, mercy, hope."
"I have taken more out of alcohol than alcohol has taken out of me."
Min personliga favorit:
"Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning."
Vi vänder kappan efter vinden, slickar pekfingret vått, sätter upp det i luften, det blåser mot Sverige. Jag minns tillbaka till den så oerhört framgångsrika "rövartiden" på gymnasiet och minns en lektion i svenska: Lärare Hultman frågar herr Granath vad boken "Röda Rummet" handlar om (Detta var läxan som Granath antogs ha genomfört.) varpå Granath svarar: "Ett rött rum." Lärare Hultman: "Nej, det gör den inte." Detta var en något lång parentes men det för mig osökt in på August Strindberg (1849-1912), författare, dramatiker och framför allt ett stort "fyllo", "gruvfyllo". Det var "mycket kring" August och hans person var allt som oftast ute i "blåsväder" då det begav sig och han var oerhört kontroversiell men betraktas i dags datum som förmodligen den störste svenske författaren någonsin och som banbrytande i det svenska språket och inom många genrer. Detta beror till stor del på Strindberg som person men ännu viktigare är det faktumet att Strindberg drack oerhörda, kopiösa mängder med absint och befann sig även han i ett ständigt "rus" då han satt ensam på kammaren och diktade ned sina numera odödliga verk. Några väl valda ord från denne herre:
"Det var inte segern jag ville åt, det var kampen."
"Det finns tillfällen då man skulle vilja hänga hela den mänskliga rasen och göra slut på farsen."
"Genom att försöka göra det omöjliga når man högsta graden av det möjliga."
Om jag nu skall göra ett tappert försök att knyta ihop denna "säck" så skall jag anknyta till rubriken som inledde detta inlägg: "When the eagles are silent, the parrots begin to jabber." och för er som till fullo kan uppskatta sådana citat och förstå den dubbla meningen, den dolda innebörden i citaten så vet ni vad "det hela handlar om". Jag skall fritt, med lite fantasi översätta det, i form av ett annat citat: "De som säger det bäst, säger ingenting längre." Det vill säga att när eminenta personligheter som Churchill och Strindberg inte är bland oss längre så är det bara "packet" som har tillgång till den gigantiska megafon som vi benämner offentligheten, eller möjligen "pressen" eller "media". Lösning: Mer alkoholister i riksdag och regering, mer alkohol åt folket, då skall ni se att allt löser sig.
Jag säger God Morgon återigen och hoppas ni får en produktiv och tillfredställande dag.
Jag skall börja med att komplettera, och med det revidera, föregående inlägg med en så kallad rövare som jag "stötte" på i Stockholm i lördags. Jag "ilade" omkring i Stockholms innerstad och utförde några ärenden, skulle korsa "creme de la creme" gatan Biblioteksgatan då en man uppenbarade sig mitt bland turister och annat "fint folk" som rör sig på detta "stråk" av fashionabla butiker. Mannen ifråga var klädd oerhört, i brist på bättre ord och detta torde vara ett "understatement" av rang, klädd som en bohem, pack, uteliggare, rövare. För det första är det oerhört ironiskt att denna mannen rörde sig på Biblioteksgatan av alla gator då de oftast "står", "ranglar" på "plattan" för att bedriva sin verksamhet. Hur som helst, här kommer lilla jag, skall korsa Biblioteksgatan, hör denna mannen tala väldigt högt, så högt att alla inom en 30 meters radie klart och tydligt hör vad denne säger, han börjar med att forma sin högerhand likt en telefon (=Tumme och lillfinger utvikta) och håller handen invid sitt öra som om han talade med någon, genom handen. Vidare så uttalar han följande: "Ja, pengarna är överförda." och tar sedan bort sin "telefon" från örat, viker in tummen och lillfingret, "lägger på" med att säga: "Klick!". Detta beteende premieras av mig och jag kan tänka mig att mannen ifråga gjorde detta för att "driva" med den så kallade normen, konventionen att endast "fint folk" rör sig på denna fashionabla gata, Biblioteksgatan, där fick de så de teg.
Vidare så mindes jag idag ett samtal jag hade med några av gästerna vid lördagens kräftskiva. Det hade blivit några snapsar då denna diskussionen uppenbarade sig och som alla är väl medvetna om är det då sinnet och förståndet börjat forma sig och det blir oerhört kreativa diskussioner som föres. Vi talade om det faktumet att många eminenta personligheter, många "genier" har sin grund i ett så kallat "rus" eller ett tillstånd av onykterhet då de "ser" på världen med andra ögon, från andra vinklar, och möjligen befinner sig i en annan verklighet. Skall nedan redogöra för vad två "giganter" sagt och möjligen gjort sig skyldiga till.
Sir Winston Churchill (1874-1965) var som många redan har vetskap om brittisk premiärminister under de svåra åren 1940-1945 (även 1951-1955, dessa år var möjligen inte lika svåra att "beta av".). Han var även författare och erhöll 1953 nobelpriset i litteratur. Nog med biografi och över till "beruseri". Käre Winston var oerhört "glad" i alkohol och enligt något osäkra källor så drack Winston minst en flaska konjak om dagen, men kunde utan större svårigheter och med ytterst stor finess utföra sitt arbete på ett alldeles fenomenalt sätt. Och då ligger det nära till hands att understryka det faktumet att då Winston "mer eller mindre" "jämt och ständigt" befann sig i ett så kallat "rus" och var "salongsberusad" så torde det ligga något i att en person av Winstons kaliber sa och gjorde så oerhört många fina saker möjligen på grund av detta ständiga "rus". Nedan följer några kända citat från denna eminenta herre:
"All great things are simple, and many can be expressed in single words: freedom, justice, honor, duty, mercy, hope."
"I have taken more out of alcohol than alcohol has taken out of me."
Min personliga favorit:
Vi vänder kappan efter vinden, slickar pekfingret vått, sätter upp det i luften, det blåser mot Sverige. Jag minns tillbaka till den så oerhört framgångsrika "rövartiden" på gymnasiet och minns en lektion i svenska: Lärare Hultman frågar herr Granath vad boken "Röda Rummet" handlar om (Detta var läxan som Granath antogs ha genomfört.) varpå Granath svarar: "Ett rött rum." Lärare Hultman: "Nej, det gör den inte." Detta var en något lång parentes men det för mig osökt in på August Strindberg (1849-1912), författare, dramatiker och framför allt ett stort "fyllo", "gruvfyllo". Det var "mycket kring" August och hans person var allt som oftast ute i "blåsväder" då det begav sig och han var oerhört kontroversiell men betraktas i dags datum som förmodligen den störste svenske författaren någonsin och som banbrytande i det svenska språket och inom många genrer. Detta beror till stor del på Strindberg som person men ännu viktigare är det faktumet att Strindberg drack oerhörda, kopiösa mängder med absint och befann sig även han i ett ständigt "rus" då han satt ensam på kammaren och diktade ned sina numera odödliga verk. Några väl valda ord från denne herre:
"Det var inte segern jag ville åt, det var kampen."
"Det finns tillfällen då man skulle vilja hänga hela den mänskliga rasen och göra slut på farsen."
"Genom att försöka göra det omöjliga når man högsta graden av det möjliga."
Om jag nu skall göra ett tappert försök att knyta ihop denna "säck" så skall jag anknyta till rubriken som inledde detta inlägg: "When the eagles are silent, the parrots begin to jabber." och för er som till fullo kan uppskatta sådana citat och förstå den dubbla meningen, den dolda innebörden i citaten så vet ni vad "det hela handlar om". Jag skall fritt, med lite fantasi översätta det, i form av ett annat citat: "De som säger det bäst, säger ingenting längre." Det vill säga att när eminenta personligheter som Churchill och Strindberg inte är bland oss längre så är det bara "packet" som har tillgång till den gigantiska megafon som vi benämner offentligheten, eller möjligen "pressen" eller "media". Lösning: Mer alkoholister i riksdag och regering, mer alkohol åt folket, då skall ni se att allt löser sig.
Jag säger God Morgon återigen och hoppas ni får en produktiv och tillfredställande dag.
Kommentarer
Trackback
