Att lära sig att ha tråkigt.
Jo, jag återkommer ännu en gång för att skriva i den nystartade bloggen, då kaffebryggaren är preparerad och det har spruckit upp i molntäcket och solens strålar tar sina sista andetag så tänkte jag skriva lite om att ha tråkigt. Och "eftersom det är inne med minoriteter, så tänkte vi ha med något sjungbart om dylika" som Cornelis sa någon gång, OCH eftersom "det är svårt att lära sig att ha tråkigt" som Ulf "Tokuffe" Lundell skrev. Ulf har även, tydligen, sagt något om att han inte har ett förhållande med en kvinna, utan med en vildkatt, eller om han inte kan ha ett förhållande med en kvinna kanske det var? Kan någon upplysa mig hur det är med detta citat så vi kan få det ur världen åtminstone.
Eftersom jag har, min vana trogen, brytit ihop, kastat in handuken, slirat i kåpan, brunnit i proppskåpet, gått en propp, tomtar på loftet, slirat iväg, resignerat, lagt skridskorna på hyllan, istället för att bita ihop (inte för att det är något fel på mina tänder, de fungerar alldeles utmärkt) så finner jag mig själv i skrivande stund några kilometer utanför Norrtälje, denna pärla till stad, denna oslipade diamant till stad.
Vad gör jag här då? Frågar eventuella läsare sig. Jag söker arbete, jobb. Jag dammsugar bankkonton på de sista hopplösa pengarna, jag funderar över min framtid ibland men jag funderar oftast på den tid som varit, i backspegeln som det brukar heta, jag får alltid borsta bort dammet på backspegeln innan jag tittar för annars så ser jag ingenting. För att återgå till rubriceringen, att lära sig att ha tråkigt så är detta något jag funderat på och framför allt praktiserat en tid tillbaka vid det HÄR laget. För alla er som någon gång varit arbetslös, inte haft något att göra om dagarna så vet ni att detta är en fruktansvärd sysselsättning: att inte göra någonting. Jag skall för er summera min dag (tal inom parentes anger tidsåtgång för gärningen nämnd): Vaknar klockan 12 (1ms). Gör kaffe (5min). Dricker en kopp med kaffe inuti (10min). Hjälper min lillasyster med en för mig bagatelliserad sak (1h). Fyller i redan frankerade flyttkort med adresser (30 min). Lyfter upp flyttkorten, tar de med mig, går 50 meter till postlådan, öppnar luckan till postlådan, sveper i, med en liten twist på slutet, flyttkorten, hör en duns i den annars tomma postlådan (2min). Det hänger sladdar "huller och buller" vid nybyggnationen av vårat hus, dessa sladdar skall spikas så att de "limmar" längs väggen, jag fixar detta (ifixit) (15min). Det förstår alla att detta inte är något roligt alls. För det är just vad det inte är, någonting alls. Det betyder ingenting, det menas ingenting med det, det är ingenting alls.
Lösning: Ta tag i saker, ta tag i den där kragen, sträcka på sig, få arslet ur vagnen.
Och nu är ni inte alls intresserade av detta heller, och det är heller inte något som den här bloggen skall handla om, men det är ändock viktigt att tala om, för under resans gång så kommer alla inlägg i den här bloggen att kontextualiseras och de roliga inläggen kommer förstås i annat dager. Eller som Peter Wahlbeck sa: "Det är ju något vi kan skratta åt nu, men DÅ var det ju för fan allvarligt." Vad jag menar är att det jag gör om dagarna inte betyder något ,är ju inte en hel sanning, det är möjligtvis en halvsanning då mina gärningar betyder ju något ändå, sladdarna som hängde "huller och buller" hänger nu rakt och fint och "limmar" väggen men "något" i reell bemärkelse är de facto något som genererar pengar med andra ord sysselsättning med ersättning för utfört arbete, ett jobb. När vi arbetar gör vi "något" och det är dit jag vill. Jag vill dock påpeka att jag inte är helt "la miserable". Vi gör våra val, sen får vi leva därefter, ligga som man bäddar etc.
Jag sitter och tänker på mina goda vänner, på Byggaren Mats, Labbråttan Disa, Ämbetsmannen Skåne, Doktor Ann, Båtbyggare Per och Bil-Allt-i-Allo Werner mfl. (för er som känner sig utelämnade så dra iväg ett mail eller skriv kommentar så ordnar jag det "post-produktion") som alla har tagit sig i kragen och gör "något" och jag sitter och tänker att de är modiga människor och de är produktiva och flitiga människor, bra där, hatten av och en liten liten bock.
Summa summarum, av kardemumma och hela härligheten och Faan och hans moster: Det krävs oerhört mycket arbete för att lära sig att ha tråkigt, det är rent utav en skär konst att göra ingenting. Det är pest och pina, kolera, malaria, digerdöd, spanska sjukan, fågel- och svininfluensa att göra ingenting. Don't try this at home, kids. Ny sida, nytt blad: Det är ett rent och skärt privilegium att ha ett arbete. Punkt.
Nu har det varit alldeles för mycket av "djupgående" meningar det slutar → här.←
Nästa inlägg i bloggen kommer handla om mycket roliga saker, håll till godo. Kommer säkert någongång under nattens gång.
Eftersom jag har, min vana trogen, brytit ihop, kastat in handuken, slirat i kåpan, brunnit i proppskåpet, gått en propp, tomtar på loftet, slirat iväg, resignerat, lagt skridskorna på hyllan, istället för att bita ihop (inte för att det är något fel på mina tänder, de fungerar alldeles utmärkt) så finner jag mig själv i skrivande stund några kilometer utanför Norrtälje, denna pärla till stad, denna oslipade diamant till stad.
Vad gör jag här då? Frågar eventuella läsare sig. Jag söker arbete, jobb. Jag dammsugar bankkonton på de sista hopplösa pengarna, jag funderar över min framtid ibland men jag funderar oftast på den tid som varit, i backspegeln som det brukar heta, jag får alltid borsta bort dammet på backspegeln innan jag tittar för annars så ser jag ingenting. För att återgå till rubriceringen, att lära sig att ha tråkigt så är detta något jag funderat på och framför allt praktiserat en tid tillbaka vid det HÄR laget. För alla er som någon gång varit arbetslös, inte haft något att göra om dagarna så vet ni att detta är en fruktansvärd sysselsättning: att inte göra någonting. Jag skall för er summera min dag (tal inom parentes anger tidsåtgång för gärningen nämnd): Vaknar klockan 12 (1ms). Gör kaffe (5min). Dricker en kopp med kaffe inuti (10min). Hjälper min lillasyster med en för mig bagatelliserad sak (1h). Fyller i redan frankerade flyttkort med adresser (30 min). Lyfter upp flyttkorten, tar de med mig, går 50 meter till postlådan, öppnar luckan till postlådan, sveper i, med en liten twist på slutet, flyttkorten, hör en duns i den annars tomma postlådan (2min). Det hänger sladdar "huller och buller" vid nybyggnationen av vårat hus, dessa sladdar skall spikas så att de "limmar" längs väggen, jag fixar detta (ifixit) (15min). Det förstår alla att detta inte är något roligt alls. För det är just vad det inte är, någonting alls. Det betyder ingenting, det menas ingenting med det, det är ingenting alls.
Lösning: Ta tag i saker, ta tag i den där kragen, sträcka på sig, få arslet ur vagnen.
Och nu är ni inte alls intresserade av detta heller, och det är heller inte något som den här bloggen skall handla om, men det är ändock viktigt att tala om, för under resans gång så kommer alla inlägg i den här bloggen att kontextualiseras och de roliga inläggen kommer förstås i annat dager. Eller som Peter Wahlbeck sa: "Det är ju något vi kan skratta åt nu, men DÅ var det ju för fan allvarligt." Vad jag menar är att det jag gör om dagarna inte betyder något ,är ju inte en hel sanning, det är möjligtvis en halvsanning då mina gärningar betyder ju något ändå, sladdarna som hängde "huller och buller" hänger nu rakt och fint och "limmar" väggen men "något" i reell bemärkelse är de facto något som genererar pengar med andra ord sysselsättning med ersättning för utfört arbete, ett jobb. När vi arbetar gör vi "något" och det är dit jag vill. Jag vill dock påpeka att jag inte är helt "la miserable". Vi gör våra val, sen får vi leva därefter, ligga som man bäddar etc.
Jag sitter och tänker på mina goda vänner, på Byggaren Mats, Labbråttan Disa, Ämbetsmannen Skåne, Doktor Ann, Båtbyggare Per och Bil-Allt-i-Allo Werner mfl. (för er som känner sig utelämnade så dra iväg ett mail eller skriv kommentar så ordnar jag det "post-produktion") som alla har tagit sig i kragen och gör "något" och jag sitter och tänker att de är modiga människor och de är produktiva och flitiga människor, bra där, hatten av och en liten liten bock.
Summa summarum, av kardemumma och hela härligheten och Faan och hans moster: Det krävs oerhört mycket arbete för att lära sig att ha tråkigt, det är rent utav en skär konst att göra ingenting. Det är pest och pina, kolera, malaria, digerdöd, spanska sjukan, fågel- och svininfluensa att göra ingenting. Don't try this at home, kids. Ny sida, nytt blad: Det är ett rent och skärt privilegium att ha ett arbete. Punkt.
Nu har det varit alldeles för mycket av "djupgående" meningar det slutar → här.←
Nästa inlägg i bloggen kommer handla om mycket roliga saker, håll till godo. Kommer säkert någongång under nattens gång.
Kommentarer
Postat av: Ankan
Tjena Granath...
Trevligt att se att du har skaffat dig en blogg så jag kan hålla reda på vad du gör där uppe i Roslags-skogarna. Ska läsa med spänning om hur du fögyller dina dagar med sladd-fästning och brevpostande.
Lovar att höra av mig när jag närmar mig huvfudstaden.
Postat av: Skåne
Det här får min blogg till att verka som ingenting. Du skriver på djup svenska med flotta ord samt om din miserabla tillvaro som äter dig innifrån som en svamp som sagt upp sin symbios med granen.
Postat av: Moderatorn
Ja du Skåne, tänk dig mitt första inlägg med några öl alt. en halv bag-in-box innanför västen :P
Trackback
