Dagens tre irritationsmoment.
Ja, god eftermiddag ute i stugorna. Skall be lite om ursäkt för det senaste inlägget som så här i efterhand ser något trasigt ut, detta beror emellertid på ett så kallat tekniskt fel, och som jag nämner i inlägget så fattas nederdelen, de avslutande styckena gick förlorade. Nu är icke jag en sådan som gråter över spilld mjölk, och tur är väl det. Jag ämnar idag skriva om tre irritationsmoment som jag idag smärtsamt fick erfara. Jag vill dock varna känsliga läsare, då det i det som följer både förekommer rasistiska uttryck samt de normala "Granathska" ordvalen. För de som känner mig väl är sedan länge införstådda med det faktumet att jag icke är rasist, inte heller nazist för den delen. Jag behandlar "packet" oavsett hudfärg, sneda ögon och språk på samma otäcka vis. Nog om detta och vi går raskt vidare till irritationsmoment nummer ett:
Då jag icke har sådär alldeles fullbokade dagar så brukar jag i min stilla ro sitta och avnjuta en bok på biblioteket i Norrtälje, dagen till ära satt jag och läste om mordet på Olof Palme, mer om detta i senare inlägg möjligen. Hur som helst då uppenbarar sig en så kallad bibliotekarie. För er som inte riktigt är insatta hur dessa människor fungerar så skall jag upplysa er. En bibliotekarie föds IN i åldern 50, i regel kvinna till könet, och fem minuter efter denna tragiska födsel så är kvinnan färdigutbildad bibliotekarie, detta beror i huvudsak på att en grundkurs i hur man blir en bibliotekarie går ut på att plocka en bok ur en hylla, ställa boken i en vagn, lyfta ur boken ur vagnen, ställa boken i annan bokhylla. En bibliotekarie blir sällan äldre än 60 år, utan de lever hela sitt liv mellan åldrarna 50 och 60. Hur som helst, denna bibliotekarie skall först rota runt i bokhyllorna där jag sitter, inte alldeles obemärkt heller, lyfter sedan av oklar anledning, in en skaplig mängd böcker i sin medhavda vagn. När detta, fem minuter sedan, och en full bokvagn senare, är klart, så skall bibliotekarien rulla vidare mot nya mål, och böcker. Sätter fart på sin lilla vagn men har lagt in alldeles för mycket böcker i vagnen med påföljden att vagnen blir framtung. Nu är olyckan framme, vagnen går i golvet, efter den en ansenlig mängd böcker och efter böckerna en ansenlig mängd bibliotekarie. Som tur var stod det en neger framför som kunde hjälpa bibliotekarien med att plocka upp vagn, böcker och sedan sig själv. Själv sitter jag och försöker hålla masken bäst jag kan för att inte brista ut i ett så kallat gapskratt. Vid närmare eftertanke så var detta möjligen icke ett irritationsmoment, utan ett glädjemoment, dock så var det irriterande moment innan fallet.
Efter mitt besök på biblioteket var det dags för lunch. Gick till det "stamhak" som jag brukar, och vad får jag då syn på? Alldeles innan mig går den största olyckan av alla in, nämligen gammal tant med "småglin" med sig, förmodligen så kallade barnbarn, eller möjligtvis i detta fallet, barnbarns barn. Hur som helst är detta en livsfarlig kombination. Jag hinner inte smita in före dem, jag hinner heller inte smita före dem i kön då de har barrikerat gången med en barnvagn, så jag får helt enkelt ställa mig efter dem i kön, enligt vanlig sed förvisso, men inte dessa fall, då har nöden ingen lag. Sedan skall det beställas, vad ska det minsta lilla glinet ha? Det går icke att uppfatta, varken av kärringen eller av pizzabagare, pizzabagaren kallar på hjälp, annan pizzabagare som med fördel talade svenska uppenbarar sig. Vad ska då kärringen ha? Något oklart men förmodligen en sådan pizza med ananas på. Hawaii? Ja, så kanske den heter, och vad ska då det tredje hjulet ha? En pizza med salami på. Vad heter den då? Det framkom icke och sedan så skall kärringen betala, rotar runt i den självklara handväskan, finner efter mycket om och men en plånbok, sedan lite knåp till för att fiska upp några sedlar, sedan skall det rotas ännu mer i handväskan för att fiska upp småmynt som förmodligen blev över då senaste pantvändan på Konsum begav sig. Sedan är det min tur. Kebabtallrik, ja det blir 60 kronor, hundringen ligger redan sedan fem minuter och värmer i handen, fram på disken två stycken 20-sedlar tillbaka, och 10 sekunder från det att jag gick fram till disken, så var beställningen klar. Inte nog med detta, jag hade redan innan "de tre vilsna männen" var framme lagt ned väska och tidning på en plats, varvid jag alltså aviserar om att jag ämnar sitta där, när jag sedermera är klar med beställningen så har självfallet lysmaskarna redan trampat in i den hörnan med gammeldags mössa och kappa på strålkärringen, och snowjoggers och vantar som sitter fast med en så kallad säkerhetsanordning på overallen på snorungarna. Jag tar väska och tidning, sätter mig på väl måttat avstånd från pappskallarna.
Efter lunchen var humöret tämligen på topp igen, som sig bör då en riktig karl får i sig en rejäl måltid. Nu skall emellertid denna karlen färdas med buss och, speciellt mitt på blanka dagen, så är detta ett icke ofarligt företag då pensionärer, snorungar och det allmäna packet skall färdas hem, riktigt folk, förutom jag själv då, arbetar nämligen och färdas icke med buss i regel innan klockan har slagit 17.00. Det vanliga klientelet på bussen jag hade onda aningar om självfallet, alltså snorungar, pensionärer och det allmäna packet, det allmäna packet i detta fallet personifierat av en så kallad "Thaihora" eller ett "Thaikör" med andra ord en thailändsk medelålderskvinna med en sådan vagn som huvudsak endast innehåller bananer och nudlar. Det kan förvisso handla om en så kallad "Guling" eller vietnames, men jag uppfattade denna kvinna som ett "Thaikör". Hur som haver så skall vagnen med på bussen, och allt detta flyter på tämligen fint, inte med Granaths egna "fartmått" mätt, men ändock tämligen smärtfritt. Bussen far sedan iväg men redan i första svängen så inser jag att thaiköret inte har lyckats med den tämligen banala bedriften att spänna fast vagnen i de remmar som tillhandahålls på de flesta bussar, åtminstone i Sverige, dock ej i Thailand tydligen. Högersväng, vänstersväng, vid gaspådrag, vid inbromsning, vagnen far runt som en jojo i bussen och först i höjd med Nånö NORRA, icke Nånö SÖDRA, så har thaiköret uppmärksammat sin, vid detta laget ihjälslagna, vagn. Går sedermera ned och spänner fast vagnen, tre hållplatser senare är jag ute i det fria, och kan andas in den friska luften som Roslagen erbjuder och först nu så stillas mitt inre.
För övrigt så har jag blivit smärtsamt varse om att det börjar dra sig mot jul, jag har som sig bör, då endast karlar kan göra detta korrekt, tagit ned gran och satt upp på tomten och även dekorerat denne med belysning, sedan förlängningssladd, en så kallad timer, och förhoppningsvis så kommer den lysa upp de mörka skogarna klockan 16.00 för att först då klockan slagit 07.00 släckas ned. Detta skall jag syssla med resten av dagen och natten, övervaka granen och framför allt sitta med tidtagarur för att synkronisera på- och avslagning med solens respektive ned- och uppgång.
Men först en liten, liten whisky.
MVH Peter K. Granath
Då jag icke har sådär alldeles fullbokade dagar så brukar jag i min stilla ro sitta och avnjuta en bok på biblioteket i Norrtälje, dagen till ära satt jag och läste om mordet på Olof Palme, mer om detta i senare inlägg möjligen. Hur som helst då uppenbarar sig en så kallad bibliotekarie. För er som inte riktigt är insatta hur dessa människor fungerar så skall jag upplysa er. En bibliotekarie föds IN i åldern 50, i regel kvinna till könet, och fem minuter efter denna tragiska födsel så är kvinnan färdigutbildad bibliotekarie, detta beror i huvudsak på att en grundkurs i hur man blir en bibliotekarie går ut på att plocka en bok ur en hylla, ställa boken i en vagn, lyfta ur boken ur vagnen, ställa boken i annan bokhylla. En bibliotekarie blir sällan äldre än 60 år, utan de lever hela sitt liv mellan åldrarna 50 och 60. Hur som helst, denna bibliotekarie skall först rota runt i bokhyllorna där jag sitter, inte alldeles obemärkt heller, lyfter sedan av oklar anledning, in en skaplig mängd böcker i sin medhavda vagn. När detta, fem minuter sedan, och en full bokvagn senare, är klart, så skall bibliotekarien rulla vidare mot nya mål, och böcker. Sätter fart på sin lilla vagn men har lagt in alldeles för mycket böcker i vagnen med påföljden att vagnen blir framtung. Nu är olyckan framme, vagnen går i golvet, efter den en ansenlig mängd böcker och efter böckerna en ansenlig mängd bibliotekarie. Som tur var stod det en neger framför som kunde hjälpa bibliotekarien med att plocka upp vagn, böcker och sedan sig själv. Själv sitter jag och försöker hålla masken bäst jag kan för att inte brista ut i ett så kallat gapskratt. Vid närmare eftertanke så var detta möjligen icke ett irritationsmoment, utan ett glädjemoment, dock så var det irriterande moment innan fallet.
Efter mitt besök på biblioteket var det dags för lunch. Gick till det "stamhak" som jag brukar, och vad får jag då syn på? Alldeles innan mig går den största olyckan av alla in, nämligen gammal tant med "småglin" med sig, förmodligen så kallade barnbarn, eller möjligtvis i detta fallet, barnbarns barn. Hur som helst är detta en livsfarlig kombination. Jag hinner inte smita in före dem, jag hinner heller inte smita före dem i kön då de har barrikerat gången med en barnvagn, så jag får helt enkelt ställa mig efter dem i kön, enligt vanlig sed förvisso, men inte dessa fall, då har nöden ingen lag. Sedan skall det beställas, vad ska det minsta lilla glinet ha? Det går icke att uppfatta, varken av kärringen eller av pizzabagare, pizzabagaren kallar på hjälp, annan pizzabagare som med fördel talade svenska uppenbarar sig. Vad ska då kärringen ha? Något oklart men förmodligen en sådan pizza med ananas på. Hawaii? Ja, så kanske den heter, och vad ska då det tredje hjulet ha? En pizza med salami på. Vad heter den då? Det framkom icke och sedan så skall kärringen betala, rotar runt i den självklara handväskan, finner efter mycket om och men en plånbok, sedan lite knåp till för att fiska upp några sedlar, sedan skall det rotas ännu mer i handväskan för att fiska upp småmynt som förmodligen blev över då senaste pantvändan på Konsum begav sig. Sedan är det min tur. Kebabtallrik, ja det blir 60 kronor, hundringen ligger redan sedan fem minuter och värmer i handen, fram på disken två stycken 20-sedlar tillbaka, och 10 sekunder från det att jag gick fram till disken, så var beställningen klar. Inte nog med detta, jag hade redan innan "de tre vilsna männen" var framme lagt ned väska och tidning på en plats, varvid jag alltså aviserar om att jag ämnar sitta där, när jag sedermera är klar med beställningen så har självfallet lysmaskarna redan trampat in i den hörnan med gammeldags mössa och kappa på strålkärringen, och snowjoggers och vantar som sitter fast med en så kallad säkerhetsanordning på overallen på snorungarna. Jag tar väska och tidning, sätter mig på väl måttat avstånd från pappskallarna.
Efter lunchen var humöret tämligen på topp igen, som sig bör då en riktig karl får i sig en rejäl måltid. Nu skall emellertid denna karlen färdas med buss och, speciellt mitt på blanka dagen, så är detta ett icke ofarligt företag då pensionärer, snorungar och det allmäna packet skall färdas hem, riktigt folk, förutom jag själv då, arbetar nämligen och färdas icke med buss i regel innan klockan har slagit 17.00. Det vanliga klientelet på bussen jag hade onda aningar om självfallet, alltså snorungar, pensionärer och det allmäna packet, det allmäna packet i detta fallet personifierat av en så kallad "Thaihora" eller ett "Thaikör" med andra ord en thailändsk medelålderskvinna med en sådan vagn som huvudsak endast innehåller bananer och nudlar. Det kan förvisso handla om en så kallad "Guling" eller vietnames, men jag uppfattade denna kvinna som ett "Thaikör". Hur som haver så skall vagnen med på bussen, och allt detta flyter på tämligen fint, inte med Granaths egna "fartmått" mätt, men ändock tämligen smärtfritt. Bussen far sedan iväg men redan i första svängen så inser jag att thaiköret inte har lyckats med den tämligen banala bedriften att spänna fast vagnen i de remmar som tillhandahålls på de flesta bussar, åtminstone i Sverige, dock ej i Thailand tydligen. Högersväng, vänstersväng, vid gaspådrag, vid inbromsning, vagnen far runt som en jojo i bussen och först i höjd med Nånö NORRA, icke Nånö SÖDRA, så har thaiköret uppmärksammat sin, vid detta laget ihjälslagna, vagn. Går sedermera ned och spänner fast vagnen, tre hållplatser senare är jag ute i det fria, och kan andas in den friska luften som Roslagen erbjuder och först nu så stillas mitt inre.
För övrigt så har jag blivit smärtsamt varse om att det börjar dra sig mot jul, jag har som sig bör, då endast karlar kan göra detta korrekt, tagit ned gran och satt upp på tomten och även dekorerat denne med belysning, sedan förlängningssladd, en så kallad timer, och förhoppningsvis så kommer den lysa upp de mörka skogarna klockan 16.00 för att först då klockan slagit 07.00 släckas ned. Detta skall jag syssla med resten av dagen och natten, övervaka granen och framför allt sitta med tidtagarur för att synkronisera på- och avslagning med solens respektive ned- och uppgång.
Men först en liten, liten whisky.
MVH Peter K. Granath
Kommentarer
Postat av: Skåne
jisses... du har haft en omtumlande. tur att du är så poetisk att du förmår folk att inse detta.
Trackback
