IKEA.
Ja, god afton mina damer och herrar och återigen önskar jag er välkomna. Skall gå rakt på sak, "cut to the chase". Har idag suttit och ögnat igenom nästintill alla inlägg i denna bloggen och kommit fram till att inläggen följer ett visst mönster: nämligen det att de, med tiden, blivit mer dystra, mörka och möjligen även horisontellt djupa. Min första tanke var att be om ursäkt för detta men vid närmare, andra, eftertanke skall jag icke ära er med detta, då skivandet är en process, i vilken känslor skall svalla, svalla överbord om så önskas. Det kan tyckas, för utomstående, att jag förvandlats från Killinggänget till Strindberg, från Mozart till Beethoven, från Uggla till Lundell. Livet är en berg och dalbana, detta får vi lära oss den hårda vägen, men vi kan ändock inte finna det i oss att kliva av den, för även om den är skrämmande, oförväntad och nervös, så är den lika upprymmande, underhållande och, på ett kärleksfullt vis, pirrig.
Nog om detta. Tänkte jag skulle fortsätta med att tala lite om Ulf Lundell. Jag nämnde Ulf igår, och även idag, ovan, och skall även, nedan, fortsätta med det. Jag har lånat hem, från det alldeles, i allra högsta grad, tveksamma biblioteket i Norrtälje, ett exemplar av Ulf Lundells "Friheten". Som jag antydde, säkerligen hade jag inte behövt antyda detta, så är jag formligen, i en slags kaskader, så vansinnigt förtjust i denna mannen och hans musik och litterära verk. För er som inte visste det så skrev jag en uppsats på högstadiet om densamme: "Ulf Lundell - Mannen, myten, legenden.". Eller om det var gymnasiet, minns ej riktigt. Vad är det då som är så speciellt, med exempelvis, hans litteratur. Ulf Lundells böcker är nästan genomgående så kallade biografier, även om namn, möjligen vissa omständigheter är fiktion. Vidare så rör sig figurerna allt som oftast i Stockholm, och det är få, inte ens Fogelström, som kan beskriva Stockholm på ett sådant träffsäkert, dramatiskt och sanningsenligt vis. Det finns en ärlighet, och en slags uppsluppenhet i hans sätt att skriva, och även om det i mångt och mycket är tämligen "mörka" saker är det samtidigt vackert, en förlösande läsning helt enkelt. Skall nedan citera ur "Friheten", detta är Ulf Lundells version av helvetet på jorden:
"Finns det ett helvete så kommer det att vara som det är på IKEA. Som det IKEA som ligger i Kungens Kurva. Ett stort runt varuhus som det är omöjligt att få något grepp om, att lokalisera sej i. Halv och helplan utan att man vet vad som är hel eller halv. Muzak förstås. Trevligt sömnframkallande speakerröster. Först en regnig parkeringsplats. En lång backe upp till entrén. Väl inne ska dom till helvetesvistelse dömda slumra runt mellan dom olika planen, vilsna. Drömskt ska dom dag efter dag hembära möbler och mattor som ser dyra ut, gedigna, äkta, men som är billiga, skavankiga från start och alldeles oäkta. Ett liv i ständig kitsch. Ta-själv-lagret ska vara obegripligt. Inget ska ligga där det säjs ska ligga. Nånting ska alltid vara slut och det ska inte komma in förrän om tidigast sex veckor. Det gör inget. Det ska plockas på ändå. Korgen, vagnen ska fyllas med vad det nu än kan vara som ögat, handen funnit oemotståndligt på den slingrande, slöslumriga vägen. Köerna till kassorna ska vara tjugo meter långa, alltid, och gå oändligt långsamt. Benjaminfikusen ska redan i kön börja tappa blad. I kassan ska man känna sej korrekt Kampradskt skinnad. Trots att det är så billigt alltihop. Man vet att Helvetesföreståndaren sitter i Schweiz och är miljardär flera gånger om. Man står i kassan och ger honom tvåtusenfemhundra. Till. Så att han ska få bli ännu rikare. Man ska på andra sidan kassan bevakas av en säkerhetsvakt, köpa en mjukglass som ska gå i asfalten utanför skjutdörrarna och halvvägs nerför den långa backen ska varorna på vagnen ramla av. Två gånger. Varje dag. På parkeringen ska det regna. I hemmet sen ska det inhandlade monteras felaktigt trots att man följt beskrivningen. Och alltid ska en skruv fattas. Det felaktigt ihopmonterade ska inte gå att demontera för att därefter åter ihopsättas rätt. Detta ska föranleda återresa till varuhuset nästa dag. Man ska inte få pengarna tillbaka eftersom man inte följt monteringsbeskrivningen trots att man har det, men man ska få den skruv som fattades, gratis.....Och man ska inte kunna motstå en varm korv och man ska ha flickvän alternativt fru som är förtjust i IKEA och som tycker om att gå därinne i det runda varuhuset bara av den anledningen att det är roligt att gå där. Och titta. År efter år...."
Jag instämmer Ulf.
Jag är väl medveten om att jag, igår, lovade att skriva lite om svenskheten, möjligen har detta inlägg, genom Ulf men i synnerhet genom IKEA angränsat ämnet, men jag skall återkomma med en mer utförlig presentation i ämnet vid senare tillfälle.
För övrigt: Har korvarna på IKEA samma kvalité som möblerna...? Varm korv för fem kronor..."tjenare".
Jaa, men gar man tillrackligt ofta till ikea, sa lar man sig hur planlosningen fungerar, koper man tillrackligt manga saker i olika omgangar sa lar man sig hur ihopsattandet fungerar, allt med att rakna igenom alla skruvar och systematiskt och metodiskt ga igenom beskrivning och i slutandan satta ihop allt som det ska vara, UTAN problem. Jag och Kattis brukade ata lunch pa ikea, i Uppsala, kottbullar, billigt ar det ocksa. Jag och Carolina brukade aka till Ikea i Milton Keynes nar vi hade trakigt och saknade Sverige. OCH upplagget ar precis detsamma, MEN som jag namnde tidigare, kan man upplagget ar det svart att ga vilse. Da kan man till och med AVANCERA och borja anvanda genvagarna ;)
Det enda som var avancerat med att besoka Ikea i Milton Keynes var alla forbannade roundabouts som tacker hela "stan" och far en att aka vilse varenda gang, bara det fick en att saga, aldrig mer...till nasta gang da forstas..
Och aven om du hatar ikea efter varje gang du varit dar, sa aker du likforbannat dit nasta gang anda, och avslutar alltid med Aldrig Mer.