Gräddhyllor.
God eftermiddag "gott folk". Skorna är nu putsade, kostymen är hämtad från den kemtvätt som, helt otroligt nog, uppenbarligen finnes vid ort där Granath numera är bosatt, metropolen, världsstaden Norrtälje. Jag skall alldeles strax fara ned till Stockholm, där det vankas inflyttningsfest hos "ICA-Sofia" och dennes respektive. De har flyttat in på representabel adress på ö(f)vre Östermalm, vilket alltså är en så kallad "gräddhylla", andra kända "gräddhyllor" är exempelvis Lidingö och Dangeryd där alltså "packet" icke är välkommet, nu har emellertid kära Sofia gjort ett undantag, då jag är välkommen, detta tackar jag för! Jag själv bor på en så kallad "whiskyhylla". Denna hylla är uppsatt med rostig spik, och dess konstruktion kan, rent ingenjörsmässigt, i allra högsta grad på goda grunder ifrågasättas.
Detta skall bli ett, i förhållande till tidigare inlägg, oerhört kort inlägg, jag skall avrunda med en så kallad aforism, eller möjligtvis en historia där det bor en viss sensmoral inuti.
Det handlar kort och gott om en "performance" artist som med sin motorcykel utför de värsta tänkbara "tricken" en människa kan tänka sig. Denna artisten står nu i begrepp att, med hjälp av sin motorcykel, hoppa över 60 stycken skolbussar som, på bredden, står uppradade framför honom. Han varvar upp motorn och far sedermera iväg, hoppar, men missar själva "hoppet" och landar på buss nummer 49. Resultatet är självfallet katastrofalt och han bryter "i runda slängar" 85% av benen i sin kropp. Senare, vid sjukhuset, finner ett kamerateam den olycksbådige artisten bandagerad "upp till öronen" och ställer vidare frågan om han kommer försöka sig på hoppet igen? Artisten svarar då i ett slags lugn av uppenbarelse att detta tänker han ej göra. Varför inte det? "För jag var inte ens i närheten av att lyckas första gången."
Jag befinner mig i en slags tidsnöd, så jag tänker låta den "hänga i luften".
Vi synes i botten av glaset, Peter "The Famous Grouse" Granath.
Detta skall bli ett, i förhållande till tidigare inlägg, oerhört kort inlägg, jag skall avrunda med en så kallad aforism, eller möjligtvis en historia där det bor en viss sensmoral inuti.
Det handlar kort och gott om en "performance" artist som med sin motorcykel utför de värsta tänkbara "tricken" en människa kan tänka sig. Denna artisten står nu i begrepp att, med hjälp av sin motorcykel, hoppa över 60 stycken skolbussar som, på bredden, står uppradade framför honom. Han varvar upp motorn och far sedermera iväg, hoppar, men missar själva "hoppet" och landar på buss nummer 49. Resultatet är självfallet katastrofalt och han bryter "i runda slängar" 85% av benen i sin kropp. Senare, vid sjukhuset, finner ett kamerateam den olycksbådige artisten bandagerad "upp till öronen" och ställer vidare frågan om han kommer försöka sig på hoppet igen? Artisten svarar då i ett slags lugn av uppenbarelse att detta tänker han ej göra. Varför inte det? "För jag var inte ens i närheten av att lyckas första gången."
Jag befinner mig i en slags tidsnöd, så jag tänker låta den "hänga i luften".
Vi synes i botten av glaset, Peter "The Famous Grouse" Granath.
Kommentarer
Trackback
