LOST.
God afton mitt herrskap, det är råder fullmåne vilket betyder att det senare är dags att byta om, skall emellertid hinna med att skriva dagens inlägg, då detta är något jag, i föregående inlägg, utlovade.
Har idag, och föregående dag, igår, återupptagit vad vi kan benämna som LOST-beroendet, med andra ord "ser jag om" TV-serien "LOST" denna fascinerande, förvirrande, tidsslukande serie. Serien handlar om:
"...efterdyningarna av en flygplansolycka på en mystisk tropisk ö i Stilla havet. Serien följer två skilda men sammankopplade huvudberättelser; dels de överlevandes kamp och umbäranden på den mystiska ön och dels huvudpersonernas liv innan flygplansolyckan, historier som berättas genom återblickar."
Detta är en serie som ni helt enkelt är tvungna att "slukas upp" av, då detta är hög kvalitétsproduktion av television.
Hur som haver så är detta en TV-serie, det är med andra ord fiktion, ej att förväxla med friktion detta är något HELT annat, dock så genereras värme av både TV-serien LOST och av friktion. Jag fann mig idag sitta och fundera över detta med ödet, och i synnerhet hur ödet för människor tillsammans, eller möjligen hur ödet icke för människor tillsammans, detta är emellertid en parentes då det ofta handlar om dåliga beslut, som i sig är en halvsanning som "spelar" ödet i "händerna". Huruvida, och hur långt, det är möjligt att "dra" "fördjupa" en diskussion om ödet är en fråga om tid och ork, möjligen även om makt, då jag ej tror på varken ödet, spådomar eller annat "krimskrams" utan tror på den egna tankens, sinnets kraft att ta människan dit den vill, till vem man vill så är det i detta fallet en fråga om tro, och detta "gör man i kyrkan". Det är emellertid lätt hänt att människor, med facit i hand, i efterhand fabricerar "ett öde" genom att komma till slutsatser i vilka möten, händelser är ett resultat av. Det är med andra ord "lätt" att säga: "X träffade Y, detta var av ödet bestämt." Vad detta egentligen avspeglar är två människors fria val, det råder med andra ord följande förhållande mellan X och Y:s "öde": Y bestämmer sig för att gå till en bar. X bestämmer sig för att gå till samma bar. I baren träffas X och Y. Det som nu är av yttersta vikt att påpeka, och det är i följande i vilken fabriceringen av "ödet" ligger, är att leder icke detta möte mellan X och Y till en vänskap, förhållande som varar överskådlig framtid, så är detta icke "ödet" utan helt sonika ett möte mellan två människor, X och Y lägger sedermera ej detta möte på minnet, det registreras sedermera icke av "öderådet".
Jag skall starta nytt stycke och be om ursäkt, då jag i afton återvände med, vad som för mig tycktes, ett tomt sinneslag, med inget "driv" i mitt berättande, jag återvände i afton med "inget på hjärtat", med inget särskilt ärende, men som många utav er redan äger vetskap om, detta är inget tillstånd i vilket jag stannar uti.
Vidare så har jag idag, och igår, när tankarna "svävat iväg" tänkt på gamla goda A-K. Detta är jag helt övertygad om beror på det faktum att jag ser på LOST, då jag vet att detta var en serie som hon tog stor del av och uppskattade oerhört. Och OM nu det var ödet att jag från första början träffade henne och sedermera utvecklade ett förhållande med, är då vårat öde "förbrukat" och kan ej återanvändas? Nu är det emellertid "på det lilla viset" att jag själv förbrukade upp en oerhörd stor mängd av förtroende, förtroende för min kapacitet som partner, och förtroendet för mig själv som person, MEN om nu det var öde att vi överhuvudtaget träffades, kan då ödet endast ske i dåtid och ej i framtid?
Nu är detta en diskussion, ett resonemang som mynnar ut i ett slags "LOST" tillstånd, då vi än befinner oss "ingenstans" istället för "någonstans", detta är dock oklart vilket i sig, som är värst att befinna sig i.
Hur som haver och snart skall jag lämna er i fred, för idag, så vill jag veta var, hos vilken myndighet, instans där jag kan lämna in överklaganden av "öden" som inträffat och var kan jag vidare lämna in yrkanden på "öden" som skall inträffa mig?
Återkom gärna om ni har svar på dessa avslutande två frågor, jag sänder ut dem i natten likt en fallande stjärna, och jag önskar.
Har idag, och föregående dag, igår, återupptagit vad vi kan benämna som LOST-beroendet, med andra ord "ser jag om" TV-serien "LOST" denna fascinerande, förvirrande, tidsslukande serie. Serien handlar om:
"...efterdyningarna av en flygplansolycka på en mystisk tropisk ö i Stilla havet. Serien följer två skilda men sammankopplade huvudberättelser; dels de överlevandes kamp och umbäranden på den mystiska ön och dels huvudpersonernas liv innan flygplansolyckan, historier som berättas genom återblickar."
Detta är en serie som ni helt enkelt är tvungna att "slukas upp" av, då detta är hög kvalitétsproduktion av television.
Hur som haver så är detta en TV-serie, det är med andra ord fiktion, ej att förväxla med friktion detta är något HELT annat, dock så genereras värme av både TV-serien LOST och av friktion. Jag fann mig idag sitta och fundera över detta med ödet, och i synnerhet hur ödet för människor tillsammans, eller möjligen hur ödet icke för människor tillsammans, detta är emellertid en parentes då det ofta handlar om dåliga beslut, som i sig är en halvsanning som "spelar" ödet i "händerna". Huruvida, och hur långt, det är möjligt att "dra" "fördjupa" en diskussion om ödet är en fråga om tid och ork, möjligen även om makt, då jag ej tror på varken ödet, spådomar eller annat "krimskrams" utan tror på den egna tankens, sinnets kraft att ta människan dit den vill, till vem man vill så är det i detta fallet en fråga om tro, och detta "gör man i kyrkan". Det är emellertid lätt hänt att människor, med facit i hand, i efterhand fabricerar "ett öde" genom att komma till slutsatser i vilka möten, händelser är ett resultat av. Det är med andra ord "lätt" att säga: "X träffade Y, detta var av ödet bestämt." Vad detta egentligen avspeglar är två människors fria val, det råder med andra ord följande förhållande mellan X och Y:s "öde": Y bestämmer sig för att gå till en bar. X bestämmer sig för att gå till samma bar. I baren träffas X och Y. Det som nu är av yttersta vikt att påpeka, och det är i följande i vilken fabriceringen av "ödet" ligger, är att leder icke detta möte mellan X och Y till en vänskap, förhållande som varar överskådlig framtid, så är detta icke "ödet" utan helt sonika ett möte mellan två människor, X och Y lägger sedermera ej detta möte på minnet, det registreras sedermera icke av "öderådet".
Jag skall starta nytt stycke och be om ursäkt, då jag i afton återvände med, vad som för mig tycktes, ett tomt sinneslag, med inget "driv" i mitt berättande, jag återvände i afton med "inget på hjärtat", med inget särskilt ärende, men som många utav er redan äger vetskap om, detta är inget tillstånd i vilket jag stannar uti.
Vidare så har jag idag, och igår, när tankarna "svävat iväg" tänkt på gamla goda A-K. Detta är jag helt övertygad om beror på det faktum att jag ser på LOST, då jag vet att detta var en serie som hon tog stor del av och uppskattade oerhört. Och OM nu det var ödet att jag från första början träffade henne och sedermera utvecklade ett förhållande med, är då vårat öde "förbrukat" och kan ej återanvändas? Nu är det emellertid "på det lilla viset" att jag själv förbrukade upp en oerhörd stor mängd av förtroende, förtroende för min kapacitet som partner, och förtroendet för mig själv som person, MEN om nu det var öde att vi överhuvudtaget träffades, kan då ödet endast ske i dåtid och ej i framtid?
Nu är detta en diskussion, ett resonemang som mynnar ut i ett slags "LOST" tillstånd, då vi än befinner oss "ingenstans" istället för "någonstans", detta är dock oklart vilket i sig, som är värst att befinna sig i.
Hur som haver och snart skall jag lämna er i fred, för idag, så vill jag veta var, hos vilken myndighet, instans där jag kan lämna in överklaganden av "öden" som inträffat och var kan jag vidare lämna in yrkanden på "öden" som skall inträffa mig?
Återkom gärna om ni har svar på dessa avslutande två frågor, jag sänder ut dem i natten likt en fallande stjärna, och jag önskar.
Kommentarer
Trackback
