Thumbs-up

God eftermiddag mitt herrskap. Jag återvänder, efter en viss tids frånvaro, till denna bloggen för att tala lite om straffsatser, straff och brott i allmänhet och möjligen nåd i dess synnerhet.

För det första, skall nedan skiljas på vad som i juridisk mening räknas som brott, och när tiden avtjänats från brott som det menas med, och vad som i ren och skär moralisk mening räknas som brott och vad det innebär med samvetskval som möjligen följer efter faktum.

Som "AnnO" tidigare påpekat så kan denna bloggen, för mig som person, vara en aning väl informativ, i den meningen att jag avslöjar en oerhörd mängd information som kan gå under rubricering "personligt", men som jag, även det tidigare, redan har påpekat så är min själ redan såld, i begagnat skick huvudsakligen har jag förstått, det föreligger med andra ord, och för den delen inga visor, inget hinder för mig att avslöja "allt mellan himmel och jord".

Jag var ute i blåsväder för dryga 4 och halva året sedan, blev, av rent missförstånd kan tyckas, tagen "på bar gärning" då jag framförde motordrivet fordon påverkad av otillåtna substanser. Senare samma natt, kunde konstapel A och B med hjälp av vakthavande befäl, vid Uppsala polisstation, konstatera att det "simmade" omkring 1,02 promille alkoholhalt i Granaths blodomlopp, detta innebar att vi rörde oss kring ett så kallat "grovt rattfylleri". Misstanke medgavs, körkort blev "omhändertaget" och Granath befann sig sedermera 2 månader senare vid Uppsala tingsrätt, där han "på ett bananskal" "kom undan med" 50 timmars av samhällstjänst och villkorlig dom. Nu är detta å ena sidan oerhört allvarligt i ren juridisk mening, å andra sidan och för mig som person var detta en så kallad "klackspark" och inget jag reflekterat över sedan dess. Nu är det emellertid så att detta är en sida av myntet, om vi då vänder på myntet finner vi då det faktum, att personer som blivit fällda för grovt rattfylleri anses av lag och ordning som "icke tillförlitliga" "missbrukare" och skall sedermera, för att få tillbaka körkort bevisa så kallat "nyktert levnadssätt". Vidare, och det är nu det börjar bli riktigt intressant, så har dessa ärenden ett bäst före datum, jag har sedermera fått kännedom om att 5 år efter det att min dom föll, så kan jag få tillbaka körkortet utan att bevisa "nyktert levnadssätt" och är med andra ord förlåten för min synd.

Det juridiska är en sak att resonera kring, eller rättare sagt det juridiska kan även det tolkas på olika sätt, kring ovan råder emellertid ingen förvirring vad det juridiska anbehagar, kvar finns då vad som i folkmun går under benämningen "Moral & Etik". Jag är av den uppfattningen att många människor förmodligen anser att köra bil berusad är fel, möjligen även dåligt uppförande, detta är självfallet ett så kallat "understatement" och möjligen skall ovansagda beteende befinna sig under det enorma paraply som vi benämner "en gång är ingen gång", nu är detta inget som skall påpekas för en fallskärmshoppare, och det är vidare inget jag befäster närmare vikt vid, då jag allt som oftast befinner mig i ett tillstånd där "sunt förnuft" lyser med sin frånvaro, och uti tillstånd det bor ingen moral, eller för den delen etik. "AnnO" påpekade för mig, som jag så här i efterhand tänkt på, att för att bli förlåten för en synd, så skall person som begått synd först och främst ångra sitt beteende, sedan kan det bli tal om förlåtelse. Eftersom jag, möjligen i ren protest mot mig själv, bestämt mig för att ångra mitt beteende, så torde jag även i viss moralisk mening vara förlåten. Detta betyder i längden och i ren och skär alkoholpraktisk mening att jag, utan att beröra moralisk synd, tillåts förtära alkohol utan vidare moraliska, orättfärdiga följder.

Vidare så blev jag, via e-mail, meddelad av min kära gamla ex-flickvän, A-K, att jag av densamme blivit förlåten för mina handlingar och förehavanden under vårat förhållande, en 3-4 år efter datum varvid brotten begicks. Så summan av den härliga kardemumman: Efter grovt rattfylleri: 5 års tid i skärselden. Efter att ha varit dålig pojkvän: 3-4 års tid i skärselden.

Nu är det självfallet så att när jag djupdyker i ämnen som dessa kan ett viss samvete synas hos mig, men "i det stora hela" kunde jag icke brytt mig mindre om ovannämnda gärningar, inte ens om jag riktigt försökt.

MVH Peter Granath