Vem fan är Akropolis?
Ja god eftermiddag kära, eventuella, läsare. Det är en sprakande sommardag i Roslagen och jag återvänder nu till bloggen som fått legat i ide under vintern, tämligen passande då även jag legat i ide och formligen barrikerade stugan med plankor efter det att jag bunkrat upp med passande flytande proviant. Men men nu är det sommar och sol, och svensk sommar framför allt och allt vad det innebär, på gott och ont. Jag tänker nog inte vara mer formell än så utan låter mig helt enkelt konstatera att tråden är funnen och det är dags att forma det första riktiga inlägget på mycket, mycket lång tid. Väl mött och jag hoppas ni får en trevlig läsning.
Tänkte att det blir något av ett "slit och släng" inlägg och vad passar då bättre än att, på sätt och vis, rivstarta med en så kallad anekdot, på gränsen till en rövare. Detta är mycket passande eftersom det pågår ett VM och även denna anekdot angränsar till ett VM, nämligen VM 1990 som spelades i Italien.
Det svenska landslaget 1990 är förmodligen det sista "riktiga" landslaget, om än de blev ett katastrofalt VM så var de oerhört kompetenta och framför allt så var det ett landslag fullt med så kallade rövare, Glenn Hysén, Johnny "Bråttom" Ekström, Glenn Strömberg med flera. Inför VM så gjordes det för det första en ingående analys av spelarna i landslaget i den svenska pressen, som på den tiden tillämpade en mer penetrerande journalistik än dagens ytliga journalistik. Det togs bland annat fram betygen som varje spelare hade när de gick ut gymnasieskolan, Roger Ljung den gamle vänsterbacken låg i topp med smått otroliga 5,0. Vilket alltså skulle motsvara ett så kallat rent papper innehållandes endast MVG med dagens betygsystem. Sedan kom Glenn Strömberg på en 4,8 och sedan 18 st på dryga 3 och sist, inte helt oväntat den legendariske Johnny "Bråttom" Ekström med ett snitt på 1,7. Uttrycket "är han lika dum som han ser ut" är i detta fallet med andra ord helt befogat. Detta är alltså bakgrunden och vi kan nedan påbörja anekdotens utförande.
Landslaget är på ett så kallat för-VM läger i Grekland, Aten närmare bestämt. Mellan alla träningar, matcher och fylleslag har landslagsledningen bestämt att svenskarna behöver supa in lite grekisk kultur och lägger in ett besök till mycket välkända Akropolis. Nu är det morgon, frukosten är avklarad och nästan hela laget och tränarstaben står nu i lobbyn i det hotell där de vistas, alla utom Johnny "1,7" "Bråttom" Ekström. Alla väntar på honom, för även om han gick som tåget på fotbollsplanen så var han hopplöst och nästan alltid försenad utanför planen. Glenn "4,8" Strömberg går sedermera upp till Johnny "Långsam utanför planen" Ekström och knackar på dörren. Inte helt oväntat så öppnar en yrvaken Johnny med så kallad knullfrisyr och ett badlakan virat runt midjan och undrar vad som står på. Glenn Strömberg förklarar att hela laget och tränarstaben väntar på Johnny, vi ska åka till Akropolis säger Glenn. Johnny frågar då med flackande ögon "Vem fan är Akropolis?" Glenn inser då att Johnny tror att Akropolis är en person och gamla polare som de är väljer han att skoja till det med Johnny och säger att "Det är en känd grekisk målare som vi ska hälsa på." Varpå Johnny helt sonika frågar "Måste han måla så jävla tidigt?!"
Det var sannerligen bättre förr, på numera inslagen linje och när jag börjat få upp farten så är det helt enkelt lika bra att skicka iväg en annan anekdot och lite på tal om detta med vad folk med karisma säger och gör. Det hela utspelar sig någon gång på 80-talet, förmodligen i dess tidiga skede, vi har en mycket mycket välkänd journalist som vi kan kalla "Nisse", en man var det hur som helst.
Först och främst måste jag skriva lite om den kontext inom vilken journalister på denna tiden rörde sig i, för det första så var alla journalister på 60-, 70- och 80-talet alltid fulla som örnar och det var rena orgierna när de reste världen över och rapporterade, exempelvis var det vanligt, innan tekniken fanns, att journalisterna ringde in sina reportage och artiklar, allra helst i baren och medans de söp ikapp med andra journalister, och det var oerhört viktigt att både hinna med den sista beställning som att hinna med att ringa hem till Sverige innan det var dags för stängning. Vidare så hade de ekonomisk ansvariga vid tidningarna inte det så lätt på den här tiden, och det blev inte bättre ställt när Nisse skulle lämna in sina kvitton. Det var nämligen så att alla journalister efter hemkomst var tvungna att deklarera sina kvitton och sina förehavanden för de ekonomisk ansvariga på varje redaktion, ett kvitto kunde exempelvis innehålla minst sagt tvivelaktiga summor, allt som oftast förekom det oerhörda mängder summor listade som "kemtvätt", vad denna post självklart syftar på är utgifter för t ex horor, sprit och andra tvivelaktiga saker som måste mörkas. Detta kunde emellertid gå förbi för det var inte läge att syna hårt arbetande journalister som när de egentligen skulle sitta fastklistrade på en kall pressläktare vid OS 1976 i Innsbruck istället satt i baren och hade lite after-ski med tillfälligt kvinnligt bekantskap.
Hur som helst och för att komma till poängen och själva anekdoten. Nisse satt inte i en bar i Innsbruck 1976, Nisse, tidningens egna stjärna hade skickats ned till franska rivieran, "typ" 1982, på tvivelaktigt uppdrag för att skriva om någonting helt ointressant. Vad som försigick i Frankrike är det ingen som med bestämdhet vet, det kom dock fram lite när Nisse med ny fräsch solbränna återvände till Sverige och nu skulle redovisa sina kvitton för den ekonomisk ansvarige. Självklart fanns den ständigt återkommande posten "kemtvätt" för en sisådär 10000kr med, något misstänksamt då logi och mat endast kostat 5000kr. Detta var helt ok och den ekonomisk ansvarige lät det passera, det var ju ändå Nisse och honom ifrågasatte man inte i första taget inte ens chefredaktören skulle komma på den tanken. Det som dock fick bägaren att rinna över var när Nisse presenterade ett annat kvitto, nämligen ett kvitto där den ekonomisk ansvarige kunde utläsa att Nisse inhandlat en klänning för 3000. 3000 franc, vilket alltså 1982 motsvarade, i runda slängar, en 20-25000 svenska kronor. Nu fick den ekonomisk ansvarige nog, "kemtvätt" går bra men vi betalar inte för de klänningar du köper till dina kvinnor Nisse, nej nej. Varpå Nisse helt sonika säger: "Ni ska väl ge fan i vad jag har på mig när jag jobbar!"
Detta är essensen av en rövare, utförd i all sin prakt och enkelhet.
Det vore nästan tjänstefel att inte skriva om det stora bröllopet och fotbolls-VM. Men jag ska ändock suga lite mer på de karamellerna men lovar att återvända och ge min syn på de båda företeelserna.
Nu ämnar jag själv titta på lite fotboll så jag önskar er en fortsatt ljuvlig sommardag så ses vi inom en snar framtid.
MVH Peter
Tänkte att det blir något av ett "slit och släng" inlägg och vad passar då bättre än att, på sätt och vis, rivstarta med en så kallad anekdot, på gränsen till en rövare. Detta är mycket passande eftersom det pågår ett VM och även denna anekdot angränsar till ett VM, nämligen VM 1990 som spelades i Italien.
Det svenska landslaget 1990 är förmodligen det sista "riktiga" landslaget, om än de blev ett katastrofalt VM så var de oerhört kompetenta och framför allt så var det ett landslag fullt med så kallade rövare, Glenn Hysén, Johnny "Bråttom" Ekström, Glenn Strömberg med flera. Inför VM så gjordes det för det första en ingående analys av spelarna i landslaget i den svenska pressen, som på den tiden tillämpade en mer penetrerande journalistik än dagens ytliga journalistik. Det togs bland annat fram betygen som varje spelare hade när de gick ut gymnasieskolan, Roger Ljung den gamle vänsterbacken låg i topp med smått otroliga 5,0. Vilket alltså skulle motsvara ett så kallat rent papper innehållandes endast MVG med dagens betygsystem. Sedan kom Glenn Strömberg på en 4,8 och sedan 18 st på dryga 3 och sist, inte helt oväntat den legendariske Johnny "Bråttom" Ekström med ett snitt på 1,7. Uttrycket "är han lika dum som han ser ut" är i detta fallet med andra ord helt befogat. Detta är alltså bakgrunden och vi kan nedan påbörja anekdotens utförande.
Landslaget är på ett så kallat för-VM läger i Grekland, Aten närmare bestämt. Mellan alla träningar, matcher och fylleslag har landslagsledningen bestämt att svenskarna behöver supa in lite grekisk kultur och lägger in ett besök till mycket välkända Akropolis. Nu är det morgon, frukosten är avklarad och nästan hela laget och tränarstaben står nu i lobbyn i det hotell där de vistas, alla utom Johnny "1,7" "Bråttom" Ekström. Alla väntar på honom, för även om han gick som tåget på fotbollsplanen så var han hopplöst och nästan alltid försenad utanför planen. Glenn "4,8" Strömberg går sedermera upp till Johnny "Långsam utanför planen" Ekström och knackar på dörren. Inte helt oväntat så öppnar en yrvaken Johnny med så kallad knullfrisyr och ett badlakan virat runt midjan och undrar vad som står på. Glenn Strömberg förklarar att hela laget och tränarstaben väntar på Johnny, vi ska åka till Akropolis säger Glenn. Johnny frågar då med flackande ögon "Vem fan är Akropolis?" Glenn inser då att Johnny tror att Akropolis är en person och gamla polare som de är väljer han att skoja till det med Johnny och säger att "Det är en känd grekisk målare som vi ska hälsa på." Varpå Johnny helt sonika frågar "Måste han måla så jävla tidigt?!"
Det var sannerligen bättre förr, på numera inslagen linje och när jag börjat få upp farten så är det helt enkelt lika bra att skicka iväg en annan anekdot och lite på tal om detta med vad folk med karisma säger och gör. Det hela utspelar sig någon gång på 80-talet, förmodligen i dess tidiga skede, vi har en mycket mycket välkänd journalist som vi kan kalla "Nisse", en man var det hur som helst.
Först och främst måste jag skriva lite om den kontext inom vilken journalister på denna tiden rörde sig i, för det första så var alla journalister på 60-, 70- och 80-talet alltid fulla som örnar och det var rena orgierna när de reste världen över och rapporterade, exempelvis var det vanligt, innan tekniken fanns, att journalisterna ringde in sina reportage och artiklar, allra helst i baren och medans de söp ikapp med andra journalister, och det var oerhört viktigt att både hinna med den sista beställning som att hinna med att ringa hem till Sverige innan det var dags för stängning. Vidare så hade de ekonomisk ansvariga vid tidningarna inte det så lätt på den här tiden, och det blev inte bättre ställt när Nisse skulle lämna in sina kvitton. Det var nämligen så att alla journalister efter hemkomst var tvungna att deklarera sina kvitton och sina förehavanden för de ekonomisk ansvariga på varje redaktion, ett kvitto kunde exempelvis innehålla minst sagt tvivelaktiga summor, allt som oftast förekom det oerhörda mängder summor listade som "kemtvätt", vad denna post självklart syftar på är utgifter för t ex horor, sprit och andra tvivelaktiga saker som måste mörkas. Detta kunde emellertid gå förbi för det var inte läge att syna hårt arbetande journalister som när de egentligen skulle sitta fastklistrade på en kall pressläktare vid OS 1976 i Innsbruck istället satt i baren och hade lite after-ski med tillfälligt kvinnligt bekantskap.
Hur som helst och för att komma till poängen och själva anekdoten. Nisse satt inte i en bar i Innsbruck 1976, Nisse, tidningens egna stjärna hade skickats ned till franska rivieran, "typ" 1982, på tvivelaktigt uppdrag för att skriva om någonting helt ointressant. Vad som försigick i Frankrike är det ingen som med bestämdhet vet, det kom dock fram lite när Nisse med ny fräsch solbränna återvände till Sverige och nu skulle redovisa sina kvitton för den ekonomisk ansvarige. Självklart fanns den ständigt återkommande posten "kemtvätt" för en sisådär 10000kr med, något misstänksamt då logi och mat endast kostat 5000kr. Detta var helt ok och den ekonomisk ansvarige lät det passera, det var ju ändå Nisse och honom ifrågasatte man inte i första taget inte ens chefredaktören skulle komma på den tanken. Det som dock fick bägaren att rinna över var när Nisse presenterade ett annat kvitto, nämligen ett kvitto där den ekonomisk ansvarige kunde utläsa att Nisse inhandlat en klänning för 3000. 3000 franc, vilket alltså 1982 motsvarade, i runda slängar, en 20-25000 svenska kronor. Nu fick den ekonomisk ansvarige nog, "kemtvätt" går bra men vi betalar inte för de klänningar du köper till dina kvinnor Nisse, nej nej. Varpå Nisse helt sonika säger: "Ni ska väl ge fan i vad jag har på mig när jag jobbar!"
Detta är essensen av en rövare, utförd i all sin prakt och enkelhet.
Det vore nästan tjänstefel att inte skriva om det stora bröllopet och fotbolls-VM. Men jag ska ändock suga lite mer på de karamellerna men lovar att återvända och ge min syn på de båda företeelserna.
Nu ämnar jag själv titta på lite fotboll så jag önskar er en fortsatt ljuvlig sommardag så ses vi inom en snar framtid.
MVH Peter
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du borde bli författare.
Trackback
