Dagens tre irritationsmoment.
Då jag icke har sådär alldeles fullbokade dagar så brukar jag i min stilla ro sitta och avnjuta en bok på biblioteket i Norrtälje, dagen till ära satt jag och läste om mordet på Olof Palme, mer om detta i senare inlägg möjligen. Hur som helst då uppenbarar sig en så kallad bibliotekarie. För er som inte riktigt är insatta hur dessa människor fungerar så skall jag upplysa er. En bibliotekarie föds IN i åldern 50, i regel kvinna till könet, och fem minuter efter denna tragiska födsel så är kvinnan färdigutbildad bibliotekarie, detta beror i huvudsak på att en grundkurs i hur man blir en bibliotekarie går ut på att plocka en bok ur en hylla, ställa boken i en vagn, lyfta ur boken ur vagnen, ställa boken i annan bokhylla. En bibliotekarie blir sällan äldre än 60 år, utan de lever hela sitt liv mellan åldrarna 50 och 60. Hur som helst, denna bibliotekarie skall först rota runt i bokhyllorna där jag sitter, inte alldeles obemärkt heller, lyfter sedan av oklar anledning, in en skaplig mängd böcker i sin medhavda vagn. När detta, fem minuter sedan, och en full bokvagn senare, är klart, så skall bibliotekarien rulla vidare mot nya mål, och böcker. Sätter fart på sin lilla vagn men har lagt in alldeles för mycket böcker i vagnen med påföljden att vagnen blir framtung. Nu är olyckan framme, vagnen går i golvet, efter den en ansenlig mängd böcker och efter böckerna en ansenlig mängd bibliotekarie. Som tur var stod det en neger framför som kunde hjälpa bibliotekarien med att plocka upp vagn, böcker och sedan sig själv. Själv sitter jag och försöker hålla masken bäst jag kan för att inte brista ut i ett så kallat gapskratt. Vid närmare eftertanke så var detta möjligen icke ett irritationsmoment, utan ett glädjemoment, dock så var det irriterande moment innan fallet.
Efter mitt besök på biblioteket var det dags för lunch. Gick till det "stamhak" som jag brukar, och vad får jag då syn på? Alldeles innan mig går den största olyckan av alla in, nämligen gammal tant med "småglin" med sig, förmodligen så kallade barnbarn, eller möjligtvis i detta fallet, barnbarns barn. Hur som helst är detta en livsfarlig kombination. Jag hinner inte smita in före dem, jag hinner heller inte smita före dem i kön då de har barrikerat gången med en barnvagn, så jag får helt enkelt ställa mig efter dem i kön, enligt vanlig sed förvisso, men inte dessa fall, då har nöden ingen lag. Sedan skall det beställas, vad ska det minsta lilla glinet ha? Det går icke att uppfatta, varken av kärringen eller av pizzabagare, pizzabagaren kallar på hjälp, annan pizzabagare som med fördel talade svenska uppenbarar sig. Vad ska då kärringen ha? Något oklart men förmodligen en sådan pizza med ananas på. Hawaii? Ja, så kanske den heter, och vad ska då det tredje hjulet ha? En pizza med salami på. Vad heter den då? Det framkom icke och sedan så skall kärringen betala, rotar runt i den självklara handväskan, finner efter mycket om och men en plånbok, sedan lite knåp till för att fiska upp några sedlar, sedan skall det rotas ännu mer i handväskan för att fiska upp småmynt som förmodligen blev över då senaste pantvändan på Konsum begav sig. Sedan är det min tur. Kebabtallrik, ja det blir 60 kronor, hundringen ligger redan sedan fem minuter och värmer i handen, fram på disken två stycken 20-sedlar tillbaka, och 10 sekunder från det att jag gick fram till disken, så var beställningen klar. Inte nog med detta, jag hade redan innan "de tre vilsna männen" var framme lagt ned väska och tidning på en plats, varvid jag alltså aviserar om att jag ämnar sitta där, när jag sedermera är klar med beställningen så har självfallet lysmaskarna redan trampat in i den hörnan med gammeldags mössa och kappa på strålkärringen, och snowjoggers och vantar som sitter fast med en så kallad säkerhetsanordning på overallen på snorungarna. Jag tar väska och tidning, sätter mig på väl måttat avstånd från pappskallarna.
Efter lunchen var humöret tämligen på topp igen, som sig bör då en riktig karl får i sig en rejäl måltid. Nu skall emellertid denna karlen färdas med buss och, speciellt mitt på blanka dagen, så är detta ett icke ofarligt företag då pensionärer, snorungar och det allmäna packet skall färdas hem, riktigt folk, förutom jag själv då, arbetar nämligen och färdas icke med buss i regel innan klockan har slagit 17.00. Det vanliga klientelet på bussen jag hade onda aningar om självfallet, alltså snorungar, pensionärer och det allmäna packet, det allmäna packet i detta fallet personifierat av en så kallad "Thaihora" eller ett "Thaikör" med andra ord en thailändsk medelålderskvinna med en sådan vagn som huvudsak endast innehåller bananer och nudlar. Det kan förvisso handla om en så kallad "Guling" eller vietnames, men jag uppfattade denna kvinna som ett "Thaikör". Hur som haver så skall vagnen med på bussen, och allt detta flyter på tämligen fint, inte med Granaths egna "fartmått" mätt, men ändock tämligen smärtfritt. Bussen far sedan iväg men redan i första svängen så inser jag att thaiköret inte har lyckats med den tämligen banala bedriften att spänna fast vagnen i de remmar som tillhandahålls på de flesta bussar, åtminstone i Sverige, dock ej i Thailand tydligen. Högersväng, vänstersväng, vid gaspådrag, vid inbromsning, vagnen far runt som en jojo i bussen och först i höjd med Nånö NORRA, icke Nånö SÖDRA, så har thaiköret uppmärksammat sin, vid detta laget ihjälslagna, vagn. Går sedermera ned och spänner fast vagnen, tre hållplatser senare är jag ute i det fria, och kan andas in den friska luften som Roslagen erbjuder och först nu så stillas mitt inre.
För övrigt så har jag blivit smärtsamt varse om att det börjar dra sig mot jul, jag har som sig bör, då endast karlar kan göra detta korrekt, tagit ned gran och satt upp på tomten och även dekorerat denne med belysning, sedan förlängningssladd, en så kallad timer, och förhoppningsvis så kommer den lysa upp de mörka skogarna klockan 16.00 för att först då klockan slagit 07.00 släckas ned. Detta skall jag syssla med resten av dagen och natten, övervaka granen och framför allt sitta med tidtagarur för att synkronisera på- och avslagning med solens respektive ned- och uppgång.
Men först en liten, liten whisky.
MVH Peter K. Granath
Alkohol: Granaths ABC.
God eftermiddag mitt herrskap. Det är en riktigt vacker och frisk höstdag i Roslagen, humöret är på topp och jag ämnar skriva ett alldeles utomordentligt informativt inlägg idag. Det skall, möjligen något subjektivt, handla om alkohol i allmänhet, alkoholvanor och beteenden i synnerhet. Jag skall försöka hålla en någorlunda översiktlig disposition. Subjektivt eftersom det är mina egna observationer som nedan skall redogöras för, möjligen "här och där" objektivt eftersom det finns vissa sanningar som är så kallade universala och som är svåra att förkasta och ifrågasätta. När jag är klar med detta inlägg så skall ni vara så kallade experter i ämnet och jag hoppas att det för er blir en bra "start" på lördagen.
Population:
Jag skall nedan redogöra för de fyra klasserna i vilka den svenska befolkningen klassificieras efter. En slags "mall" om ni så önskar enligt den så vida kända "tårtmodellen". Först och främst har vi klass IV, i denna klassen hittar vi diverse olika personligheter, det alla i denna klassen har gemensamt är att de är nybörjare vad gäller alkoholförtäring. Fjortisar, pingstvänner, muslimer, mesar i allmänhet, veganer, kristdemokrater och så vidare. Individerna i klass IV blir berusade av minsta lilla droppe av alkohol, en 2,25% cider eller en vanlig folköl på 2,8%, det finns även en överhängande risk att dessa människor faller "pladask" efter att ha tagit nattvarden, detta gäller självfallet ej muslimerna. Storleksmässigt får cirkus 15% av hela svenska befolkningen rum i klass IV.
Klass III. Detta är den, utan någon som helst tvekan, den största klassen, cirkus 60% av den svenska befolkningen befinner sig i klass III. Den kan, med viss tvekan, jämföras med den så kallade "anonyma medelklassen" i Sverige, men ingen regel utan undantag självfallet. Vilka slags individer finner vi då i klass III? Det är "gemena man" som har ett arbete att sköta under veckodagarna, och som endast då det är helg unnar sig att gå på krogen och "ta en öl", med vissa undantag kan dessa invidivider även "ta ett glas vin" till maten på en tisdagkväll eller dylika dag. Eftersom dessa individer icke dricker ansenliga mängder alkohol är "tröskeln" inte så vidare hög, och dessa individer blir tämligen snabbt salongsberusade och passar de sig inte har de "supit upp frugans hushållskassa som skall räcka till den 25:e."
Vi går raskt vidare till den så kallade eliten, eller proffsen, klass II. Individer i denna klassen är utomordentlig vana vid att förtära ansenliga mängder alkohol, lite beroende på yrke och andra omständigheter förtär dessa invidider alkohol cirkus 4-5 dagar i veckan. Dessa individer behöver en så kallad "sjuttis" för att "suset och duset" skall märkas på dem, och de har inga problem att "gå på skiftet" fredag eftermiddag för att "gå av skiftet" söndag morgon med ett mer eller mindre konstant "sus och dus" därimellan. Individerna i denna gruppen tillämpar även vad som kallas för en "power-nap", alltså en liten "taktikare" mellan förtäringarna för att på det viset sova av det "värsta ruset" för att alldeles i nästa stund fortsätta förtäringen. I denna klassen befinner sig en utvald grupp av individer, cirkus 15% av den svenska befolkningen.
Den sista, och minsta klassen, klass I är de så kallade "parkbänksnötarna". På grund av den svenska "alkoholhistorien" så är denn klassen tämlig stor, cirkus 10% av den svenska befolkningen har haft oturen, eller turen beroende på synsätt, hamnat i klass I. Dessa invidider har endast ett mål i livet: att förtära alkohol så mycket som möjligt är, och alldeles oavsett veckodag så är det ett måste för dessa individer att få i sig alkohol oavsett i vilken form alkoholen tar sig uttryck i, T-röd, dessertvin, öl, sprit, ättika och så vidare. Vidare så hamnar dessa individer i ett så kallat tillstånd av abstinens om de inte förtär alkohol, på grund av detta så finner vi en ansenlig mängd av kriminella individer i denna klassen.
Slutligen skall det påpekas att det är oerhört lätt att gå från en klass och upp till en annan. Individer i klass III kan exempelvis med ändrade alkoholvanor tämligen snabbt röra sig upp till klass II, individer i klass II, om de icke passar sig, hamnar lätt i den högsta klassificeringen: klass I. Dock är det oerhört ovanligt, nästintill en försvinnande andel går exempelvis från klass III ned till klass IV. Vad beror då detta på, det skall jag redogöra för nedan.
Förtäring av alkohol: Volym, tid, vikt och rutin.
Oavsett i vilken klass en individ befinner sig i, så finns det vissa grundregler, faktorer och variabler som med andra ord gäller för hela populationen. Självfallet tar sig detta olika uttryck beroende inom vilken klass individen befinner sig i. För det första är det alldeles självklart på det viset att den mängd, volym, som en individ förtär står i direkt förhållande till hur pass berusad individen blir, även val av alkoholhaltig dryck spelar självfallet en cental roll, men i slutändan är det endast volymen "ren" alkohol som spelar en avgörande roll. Jag skall i det fortsatta resonemanget hypotetiskt tänka mig en så kallad "sjuttis" vodka av märket "Explorer", alltså 70 cl 40% ren sprit, huruvida ni vill späda ut denna med så kallad "slödryck" eller "groggvirke" spelar för detta resonemangets skull ingen vidare roll.
Beroende på inom vilken tidram en individ förtär denna mängd alkohol står i direkt samband till hur pass berusad en individ blir, förtär en individ en "sjuttis" vodka inom en timmes tid så blir individen förmodligen ofantligt berusad, och befinner sig denna individen i klass IV så finns det vidare en överhängade risk för så kallad "alkholförgiftning" och denna individen skall förmodligen omedelbart uppsöka vård vid närmaste sjukhus. Medans en individ i klass I inte nämndvärt kommer att påverkas av en "sjuttis" inte ens om den förtärs inom en timmes tid.
Hur pass mycket individen väger spelar även det en central roll i hur pass berusad individen blir av "sjuttisen". En grovt byggd individ på ansenliga 100 "pannor" har en större chans att "parera" alkoholen som rinner i blodet än en så kallad "fjortis" som väger 45 kg exempelvis.
Den sista faktorn, och enligt mig, den alldeles i särklass, viktigaste faktorn är rutin. Det är självfallet på det viset att rutinen hos en klass IV individ är avsevärt mindre än hos en klass I individ. Detta beror vidare på den "träning" eller erfarenhet individen besitter. Med andra ord: en klass I individ har en vid erfarenhet av alkohol, och tål på grund av denna erfarenhet mycket, mycket mer än en nybörjare inom klass IV. Hade det icke varit för denna sista faktorn "rutin" så hade det förmodligen varit tämligen enkelt att formulera en slags matematisk formel för hur de tre första faktorerna står i förhållande till varandra, men beroende på den sista faktorn "rutin" så är detta ett oerhört komplicerat och ohanterbart "företag".
Slutligen så skall det nämnas, som ett varningens finger, att det är oerhört viktigt att veta inom vilken klass en man själv befinner sig i, och vidare inom vilka slags ramar förtäring ges utrymme inom. Med andra ord så skall individerna avancera uppåt i klasserna med försiktighet och förstånd. Befinner du dig i klass IV men förtär alkohol som en klass II individ så finns det en oerhört stor risk att du till slut inte "hänger med" och du kommer alldeles snarast befinna dig sovandes i dina egna spyor på en skabbig toalett utan vare sig dignitet eller hopp om att komma ur situationen på egen hand eller maskin, då det redan är tal om ett så kallat "maskinhaveri".
Detta inlägg skall här avslutas, det var cirka dubbelt så långt men på grund av tekniska besvär, försvann nederdelen...
MVH Peter
Svenskheten.
Nog om denna trivialitet. Minns för en herrans massa år sedan, när min gymnasieklass reste ned till Sicilien för ett så kallat "utbyte" studenter emellan. Omständigheterna är oviktiga klart är dock att vi befann oss på Sicilien och var ute och festade rejält under en veckas tid. Själv fick jag smeknamnet "Beerman" eller "Ölmannen" översatt till svenska, och jag minns att alla de italienare, sicilienare, ansåg att vi inte var riktigt kloka som drack sådana kopiösa mängder öl, vin, sprit och ja allt det vi kom över. Deras svar på denna överkonsumtion bestod oftast i att erbjuda oss en så kallat "joint", med andra ord en "cigarett" med antingen hasch eller marijuana inuti. Denna historia förtäljer icke huruvida vi svenskar accepterade deras erbjudande, utan är en slags inledelse till den slags svenskhet, som jag ofta anser är något så när representabel, åtminstone hur en slags moralisk synpunkt.
Jag har, min vana trogen funnit ännu ett så kallat guldkorn i bokhyllan: "Citatboken - En bok om sverige och svenskarna". Detta är en alldeles förtjusande liten bok som, via aforismer och uttalanden försöker fånga vad Sverige representerar, och vad som är själva essensen av svenskheten och möjligvis i "det långa loppet" vad som kännetecknar en "typisk" svensk människa. Jag tänkte inte skriva mer själv, utan skall nedan, som i ett "Granathiskt urval" lista de citat, aforismer och uttalanden jag anser vara mest underhållande, och talande. Mycket nöje så synes vi i andra änden av detta inlägget:
"Så länge konkurrenterna lever har du inte gjort ditt jobb." Peter Wallenberg
"Jag tycker att man tappar litet av verkligheten om det bara rör sig om stålar. Man måste ju knulla lite då och då också." Micke "Svullo" Dubois
"En japansk bil går att bygga på två sätt: rätt sätt eller fel sätt. En Saab går att bygga på 27 sätt: ett av dem är rätt." Saab-arbetare
"Om jag kör omkring i min Ferrari i Amerika så säger folk: Cool car, dude. Här säger man: Jaha, så du har skattefuskat." Yngwie Malmsteen
"Swedes call them stuga, these rustic cottages. In the loving hands of a Swedish family, that stuga is made beautiful and perfect to the last detail. This is the essence of Sweden." Don Belt
"Brännvinet hör till Sveriges klimat." Präst (1817)
"Det stolta öl- och brännvinslandet." August Strindberg
"Svensson köpte en massa souvenirer på Mallorca, men drack upp dom på hemvägen." Carl-Gustaf Lindstedt
"Om Svensson ligger i rännstenen, då är han ett problem för omgivningen och ett fall för nykterhetsnämnden, men om Jensen gör detsamma då är han lycklig!" Dansk socialarbetare
"Sverige håller på att bli som England, med en stor nedsupen underklass utan vare sig kärlek eller uppror." Torbjörn Säfve
"Jag är en typisk svensk. Jag kan inte skratta utan brännvin." Ingvar Kamprad
"Eskilstuna är Sveriges Birmingham med i bästa fall proletära ideal, men i regel bara kriminella ideal." Fredrik Lindström
"Det är i Europa vi har våra rötter, inte i Vilda Västern." Herman Lindqvist
"Al Pacino och Robert De Niro har spelat hårda killar i 25 år. Jag kan inte göra det i ett år utan att det börjar tjafsas. Fan, vad litet det här landet är." Mikael Persbrandt
"Svensken är en apa, ty han äter som en engelsman, dricker som en tysk, klär sig som en fransman, bygger som en italienare, röker som en holländare, snusar som en spanjor, super brännvin som en ryss." Carl von Linné
"Ge mig snus, svenskar och whisky, och jag ska bygga en järnväg till helvetet." Albert Sink
"Tråkigheten är det svenska folkets pågående syndastraff." New York Times (1966)
"Svensken är som en ketchupflaska. Först kommer ingenting...sedan ingenting...sedan allt på en gång." Okänd
"Sverige, världens mest civiliserade nation." Olof Palme
"En gång vart tionde år skrattar svensken. Det är när grannen brutit benet." Gunnar Ohralnder
"När man ser spelare som Klas Ingesson och Stefan Schwartz är det frestande att fantisera om den svenska modellen. Svenssons mannar spelar ett slags sossefotboll i ordet bästa bemärkelse: laget för individen och resultatet före skönheten." Niklas Ekdal
"Jag såg häromdan en tiggare med mobiltelefon." Göran Persson
"Det finns flickor i Stockholm som är så vackra, så kärleksfulla, så oemotståndliga, att en dövstum skulle öppna sin mun och ropa: varm korv." Bruce Reynolds
"Flickor har jag studerat i Uppsala. Därför är jag hedersledamot av Upplands nation." Evert Taube
"Den frigjorda svenska kvinnan vill ha ett äventyr medan potatisen kokar." Ingmar Bergman
"Deb svenske unge mannen blir förälskad, bjuder flickan på konditori och säger: Doppa, ditt helvete" Red Top
"Vi norrlänningar var emot EU för att Stockholm var för." Jan Bylund
"Stockholm är ett miniatyr-New York, ett miniatyr-Chicago, ett miniatyr-Los Angeles, alltsammans inslaget i ett enda paket och skickat till Sverige." Temple Fielding
Ja, det var ett så kallat axplock, rena rama tillfälligheten att jag valde att sluta här. Jag hoppas innerligt att åtminstone några av de ovanstående föll er i smaken.
På återseende!
IKEA.
Ja, god afton mina damer och herrar och återigen önskar jag er välkomna. Skall gå rakt på sak, "cut to the chase". Har idag suttit och ögnat igenom nästintill alla inlägg i denna bloggen och kommit fram till att inläggen följer ett visst mönster: nämligen det att de, med tiden, blivit mer dystra, mörka och möjligen även horisontellt djupa. Min första tanke var att be om ursäkt för detta men vid närmare, andra, eftertanke skall jag icke ära er med detta, då skivandet är en process, i vilken känslor skall svalla, svalla överbord om så önskas. Det kan tyckas, för utomstående, att jag förvandlats från Killinggänget till Strindberg, från Mozart till Beethoven, från Uggla till Lundell. Livet är en berg och dalbana, detta får vi lära oss den hårda vägen, men vi kan ändock inte finna det i oss att kliva av den, för även om den är skrämmande, oförväntad och nervös, så är den lika upprymmande, underhållande och, på ett kärleksfullt vis, pirrig.
Nog om detta. Tänkte jag skulle fortsätta med att tala lite om Ulf Lundell. Jag nämnde Ulf igår, och även idag, ovan, och skall även, nedan, fortsätta med det. Jag har lånat hem, från det alldeles, i allra högsta grad, tveksamma biblioteket i Norrtälje, ett exemplar av Ulf Lundells "Friheten". Som jag antydde, säkerligen hade jag inte behövt antyda detta, så är jag formligen, i en slags kaskader, så vansinnigt förtjust i denna mannen och hans musik och litterära verk. För er som inte visste det så skrev jag en uppsats på högstadiet om densamme: "Ulf Lundell - Mannen, myten, legenden.". Eller om det var gymnasiet, minns ej riktigt. Vad är det då som är så speciellt, med exempelvis, hans litteratur. Ulf Lundells böcker är nästan genomgående så kallade biografier, även om namn, möjligen vissa omständigheter är fiktion. Vidare så rör sig figurerna allt som oftast i Stockholm, och det är få, inte ens Fogelström, som kan beskriva Stockholm på ett sådant träffsäkert, dramatiskt och sanningsenligt vis. Det finns en ärlighet, och en slags uppsluppenhet i hans sätt att skriva, och även om det i mångt och mycket är tämligen "mörka" saker är det samtidigt vackert, en förlösande läsning helt enkelt. Skall nedan citera ur "Friheten", detta är Ulf Lundells version av helvetet på jorden:
"Finns det ett helvete så kommer det att vara som det är på IKEA. Som det IKEA som ligger i Kungens Kurva. Ett stort runt varuhus som det är omöjligt att få något grepp om, att lokalisera sej i. Halv och helplan utan att man vet vad som är hel eller halv. Muzak förstås. Trevligt sömnframkallande speakerröster. Först en regnig parkeringsplats. En lång backe upp till entrén. Väl inne ska dom till helvetesvistelse dömda slumra runt mellan dom olika planen, vilsna. Drömskt ska dom dag efter dag hembära möbler och mattor som ser dyra ut, gedigna, äkta, men som är billiga, skavankiga från start och alldeles oäkta. Ett liv i ständig kitsch. Ta-själv-lagret ska vara obegripligt. Inget ska ligga där det säjs ska ligga. Nånting ska alltid vara slut och det ska inte komma in förrän om tidigast sex veckor. Det gör inget. Det ska plockas på ändå. Korgen, vagnen ska fyllas med vad det nu än kan vara som ögat, handen funnit oemotståndligt på den slingrande, slöslumriga vägen. Köerna till kassorna ska vara tjugo meter långa, alltid, och gå oändligt långsamt. Benjaminfikusen ska redan i kön börja tappa blad. I kassan ska man känna sej korrekt Kampradskt skinnad. Trots att det är så billigt alltihop. Man vet att Helvetesföreståndaren sitter i Schweiz och är miljardär flera gånger om. Man står i kassan och ger honom tvåtusenfemhundra. Till. Så att han ska få bli ännu rikare. Man ska på andra sidan kassan bevakas av en säkerhetsvakt, köpa en mjukglass som ska gå i asfalten utanför skjutdörrarna och halvvägs nerför den långa backen ska varorna på vagnen ramla av. Två gånger. Varje dag. På parkeringen ska det regna. I hemmet sen ska det inhandlade monteras felaktigt trots att man följt beskrivningen. Och alltid ska en skruv fattas. Det felaktigt ihopmonterade ska inte gå att demontera för att därefter åter ihopsättas rätt. Detta ska föranleda återresa till varuhuset nästa dag. Man ska inte få pengarna tillbaka eftersom man inte följt monteringsbeskrivningen trots att man har det, men man ska få den skruv som fattades, gratis.....Och man ska inte kunna motstå en varm korv och man ska ha flickvän alternativt fru som är förtjust i IKEA och som tycker om att gå därinne i det runda varuhuset bara av den anledningen att det är roligt att gå där. Och titta. År efter år...."
Jag instämmer Ulf.
Jag är väl medveten om att jag, igår, lovade att skriva lite om svenskheten, möjligen har detta inlägg, genom Ulf men i synnerhet genom IKEA angränsat ämnet, men jag skall återkomma med en mer utförlig presentation i ämnet vid senare tillfälle.
För övrigt: Har korvarna på IKEA samma kvalité som möblerna...? Varm korv för fem kronor..."tjenare".
Window of Opportunity
Det har självfallet hänt "både det ena och det andra" under min frånvaro. Eller rättare sagt så har möjligen "både det ena och det andra" i huvudsak varit själva ursprunget, anledningen till frånvaron, detta är emellertid ej höjt ur dunklet, främst på grund av att det är oklart vad "både det ena och det andra" innefattar, innebär, har sitt ursprung i. Klart är att ett konsekvent och disciplinerat förhållningssätt till tillvaron ej kan sättas i likhet med Granaths mer kaosliknade, okonventionella förhållningssätt till en tillvaro, i vilken varken reson eller sunt förnuft bor uti.
Hösten är här. Vintern var på besök tidigare i veckan då den första snön föll, självklart var snön borta 15 minuter efter dess ankomst, mycket liknande Granaths intresse för kvinnor. Med anledning av just kvinnor har flertalet samtal utspelat sig mellan Skåne och mig själv. Det har blivit klart för mig att mitt förhållande till kvinnor på senare tid har följt ett visst mönster, som numera går under benämningen "Hit N Run" eller "Hit and Run". Med andra ord så "träffar" "fångar" Granath en kvinnas uppmärksamhet, intresse, för att senare "springa" från henne, mycket likt en bilförare som kör på en fotgängare, inser faran, "trycker plattan i botten" och far iväg med en himla fart. Det har diskuterats mycket kring detta, och det är fortfarande något oklart vad detta beteende beror på, så tills vidare utredning är fullkomlig så lämnas det därhän. Nu är det emellertid så att detta kan vara en produkt av Granaths sinne, en konspirationsteori grundad på felaktiga iakttagelser, då Granath allt som ofta misstar intervallet som går under benämningen "Window of Opportunity", alltså den tid Granath skall göra vidare närmanden, kontakt med kvinnan. Tas det inte upp en kontakt, efter den initiella, så går man miste om det "Window of Opportunity" varvid kontakten helt och hållet bryts. Jag anser rent generellt att detta "Window of Opportunity" har ett tidspann om inte mer än fem dagar. Med andra ord kan Granaths slutlednings- och härledningsförmåga som alltid ifrågasättas starkt. För att göra det än mer klart om vad jag talar om här så kan detta stycke avslutas med: "Man ska smida medans järnet är varmt."
Vidare så har jag funderat, i ett par veckors tid, på och kring ensamheten. Nu är detta inte ett ämne som "man ger sig på" utan att ha reflekterat över det, noga övervägt med sig själv. Själva ordet "Ensamheten" är en så kallad storhet, och ordet är öppet för vida tolkningar, möjligtvis även utsvävningar. Jag gillar icke att människor, eller "gemene man" tar lätt på storheter, en annan storhet är exempelvis ordet "Frihet", vars fundament ofta raseras av illa begrundade förklaringar och som det tas lättvindigt på. Ord som "Ensamhet" och "Frihet" ligger och vilar på toppen av varsin pyramid, de är monument och kräver en delikat hantering. Ord som "Söt", "Rar" och "Snäll" bryr jag mig inget om, de är alla adjektiv som, om inte i olika kontexter, står för samma sak. Tillbaka till ämnet, så skall det påpekas att ensamhet är en tudelad mekanism, ett tillstånd. Det finns många människor i detta avlånga land som säkerligen känner sig ensamma, men inte per definition är det. Vidare så finns de människor som är ensamma, men inte känner sig ensamma. En ensamhet uppenbarar sig själv då de båda påståendena är sanna, alltså att en människa är ensam, och känner sig ensam. Det är emellertid något oklart varför jag tar upp detta, jag tror icke att jag enligt ovanstående definition befinner mig i en ensamhet, men det är oundvikligt att angränsa detta mörka landskap av ord, då jag befinner mig i en så kallad "Uld Lundell-Period", med andra ord så läser jag mycket litteratur skriven av Ulf Lundell, och de flesta känner även till min förkärlek till denna mannen. Då det är ytterst svårt att förneka, min så kallade "ensamhet" så är det av yttersta vikt att sätta vidare ord, förklara tillståndet. Jag har på senare tid insett att ensamheten raderar alla kalendariska och kronologiska förutsättningar, det finnes inga veckodagar, det finns ingen specifik tid, eller för den delen en månad i vilken man befinner sig i, det enda som finnes kvar är ett "nu" och ett "nyss". Man hamnar, befinner sig, mellan två hjärteslag, mellan två andetag, alltså utan minne av det första och utan en föreställning om det nästa. Ett gränslöst tomrum. Förmodligen kan det även karaktäriseras i form av en människa som drunknar, kommer man inte upp till ytan med jämna mellanrum då upphör andetagen, det hela står och faller på armarnas och benens styrka att simma upp till vattenytan, och sippra efter luft.
"Sug på den" mina damer och herrar.
I nästa inlägg ämnar jag skriva om svenskar och svenskheten.
Väl mött tills dess.
