Thumbs-up

God eftermiddag mina damer och herrar. Jag blev idag "slagen av blixten" och har välsignats med en så kallad "uppenbarelse". Jag tror och hoppas innerligt att ni är väl medvetna om att, när jag står i begrepp att starta ett inlägg, så ligger alltid tyngdpunkten i min intention, min utgångspunkt, att inlägget skall verka på ett överskådligt plan och ämnar alltid utföra skrivandet så i en natur av tydlighet. Nu är det emellertid så att avståndet mellan en intention och vidare, genom utförande och till slut resultat, är långt och det finns inga garantier att intentionen omvandlas till verklighet. Jag skall dock nedan, och i huvudsak, berätta för er om vänner, vänskap och förhållanden och hur dessa "storheter" skall och bör definieras. Detta är ett plan där "messmör verkar" för övrigt. Nu är ni säkerligen fyllda av förväntan, jag skall dock vidare starta med en liten, liten detalj, ett "huvudbry".

Jag har, en viss tid tillbaka, "sparat till skägg" och detta är helt och hållet på grund av en så kallad "fix idé" med andra ord en idé vars grund kan i allra högsta grad ifrågasättas, vidare så har det i mitt fall mynnat ut i ett utseende som liknar en uteliggares utseende, nu är denna jämförelse inte vidare långt från verkligheten, och män som "sparar till skägg" "odlar skägg" gör detta främst på grund av resignation, en hopplöshet innehållande regression, men i mitt fall alltså endast på grund av en "fix idé". Jag skall ut i offentligheten i helgen, och skall i morgon, eller senast fredag vidare bestämma "skäggets" framtid, och dess vara eller icke vara. För övrigt så har jag tidigare haft en arbetskamrat som kort och gott kallades för "Skägget".

Då det ligger en viss farlighet i att definiera "förhållanden" eller "storheter" så kan det tyckas att en viss försiktighet skall råda, detta är självfallet inget jag beblandar mig med men jag skall först exemplifiera var i denna farlighet ligger, detta exempel kommer föras på en hypotetisk nivå. Vi kan till exempel anta att människor vars inkomst understiger, låt säga 40 000 kronor per år, är fattiga. Detta är "standarden". Låt oss vidare anta att "standarden" skall ändras, och gränsen höjs till 50 000 kronor per år, så kommer detta betyda att de människor vars inkomst understiger 50 000 kronor per år, är fattiga. Detta betyder att de som tidigare inte varit "fattiga" nu helt plötsligt är det, inte på grund av att deras inkomst är förändrad, utan på grund av definitionen av "fattig" har ändrats. I slutändan leder detta till att vi har avsevärt flera "fattiga" människor, det kan då i efterhandahållen klokhet, inte varit en så lyckad "fix idé" att ändra "standarden". Det som i detta hypotetiska sammanhang är av yttersta vikt att påpeka, är att själv orsaken till att detta "problem" inte skall utgå från en skam att vi erhållit fler "fattiga" människor, utgångspunkten för skammen måste och bör från första början varit att dessa människor förtjänar ett bättre liv.

Nu skall man aldrig vara "casual" vid definitioner av vänskap och förhållanden, en annan sak är att behandla dessa på ett "casual" sätt, vilket är en helt annan form av diskussion. Jag skall först, och nästan som i "förbifarten" tala om vänner. Detta är en definition som används oerhört flitigt och som allt som oftast missbrukas, detta är inget farlig i sig, och det är heller inte ett brott. För att en människa skall tituleras "vän" måste ett antal påståenden vara korrekta. 1. Personen finns representerad i din telefonbok. 2. Du har träffat denna personen. 3. Du har talat med denna personen. Uppfyller personen dessa tre påståenden, kriterier, så har du dig själv funnit en vän, det är därför vi alla "har" så ofantligt många "vänner".

Vidare, och snart skall vi närma oss den så kallade "kärnan". Vänskap är en "storhet" som, till skillnad från vänner, inte skall tas lättvindigt vid. Om vi leker lite med själv ordet "vänskap" kan vi plocka isär det och kan med en aning fantasi finna "vänner skapta för varandra" och vidare så anser jag att det symboliserar ett ömsesidigt förhållande innehållandes ett utbyte av ärlighet. För att återgå till "vänner" så är kriterierna ytterst "lättvindiga" medans en vänskap måste genomgå en alldeles "uppsjö" av kriterier för att förtjäna titeln över huvudtaget. Och vidare så är jag av den uppfattningen, lite i efterhand, att alltför många "vänner" anser sig befinna sig i en "vänskap" och detta är både omoget och ett klandervärt beteende. Vänskap kommer i form av ett "paketerbjudande", det följer med detta ansvar och ömsesidig förståelse och ärlighet, och en underkastelse för det vänskap symboliserar: ett mått av gränslöst förtroende, som varken omständigheter eller tid, kan förändra. Nu sitter ni säkerligen icke tålmodigt och väntar på ett så kallat praktiskt exempel och för all del: Min gode vän Skåne, han är medveten om mina brister som person, och jag kan telefonera honom på de allra obekvämaste tidpunkter, och vi bragte så många timmar i hans soffa, med varsin konjak och begrundade livet i allmänhet, våra problem, mina problem i synnerhet, och jag finner en sådan oerhörd tröst i denna slags gränlösa ärlighet inför varandra, med andra ord så vet han om mina brister men det gör inget, för vänskapen, en riktig vänskap, ser bortom brister och finner förståelse för dessa brister.

Till slut, det sista stycket, andetaget, "för denna gången" så kommer vissa vänskaper, innehållandes sexuella, attraherande omständigheter att utvecklas, invecklas, till förhållanden. Jag har, från tid till tid, funderat kring det som "Ma Ma Marie" påpekade för mig en viss tid tillbaka, att vårat "förhållande" i själva verket inte var ett förhållande, för, och detta är alldeles korrekt, att "förhållandet" var inte värt titeln "förhållande" det förtjänade inte det. En definition av ett förhållande är inget att ta lättvindigt på, och även det bygger på själva tanken att människor, personer måste sträva efter att förtjäna varandra, genomförs inte detta på ett korrekt vis, då förtjänar vidare icke "förhållandet" dess titel, ej heller vad det är ämnat att symbolisera: gränslös, uppslukande kärlek och underkastelse, förståelse för personerna inblandade.

Jag har kort och kott icke tid att korrekturläsa ovan, så ber i förväg ursäkt om eventuella stavfel.

För övrigt och TILL SIST så börjar hösten bita i de vita knutarna, och det är strax vinterns tur att göra intrång i de alldeles ohyggligt mörka skogarna.

Vi får se vad som kommer fram i tö, då vitsipporna ärar oss med sin närvaro nästa vår.

"Good Night and Good Luck" George Clooney. CHA. CHA. CHA.

God eftermiddag mitt herrskap. Jag har gått igenom samvetskval då jag, som ni redan är väl medvetna, blivit varse om, varit från denna bloggen frånvarande, frånkopplad och till viss del frikopplad även. Detta beror till viss del på det alldeles fantastiskt tidskrävande, tidsomsättande spelet World of Warcraft, nu kan personer, folk i allmänhet ha åsikter om detta faktum, jag väljer att inte uppehålla mig vid detta, för närvarande skall tilläggas. Min återuppståelse, beror till största delen dock på att jag vid en "snabb titt" på statistiken blir varse om att det fortfarande är en "hygglig" skara läsare som fortfarande följer denna bloggen, nu går det ej att följa något som "ligger och vilar" annat än att lugnt observera, därav tänkte jag ge er något att "bita i".

Idag, den 28:e September år 2009 är det ganska precist 14 år sedan min lillasyster föddes vid Karolinska sjukhuset, Solna stad inuti Stockholms stad, eller möjligtvis Stockholms län skulle vara en mer korrekt beskrivning i det sammanhanget, med andra ord så "fyller hon år" idag, jag sitter i skrivande stund, med anledning av föregående faktum, och "bränner ut" en CD-skiva med låtar vilka hon själv valt ut. Vad finner vi då i låtlistan? Till att börja med finns det oerhört tveksamma val som till exempel denna Hannah Montana och dessa Jonas Brothers, dock (!) kan vi tröstas med andra grupper som finns med; KISS (Kizz, Kiss, KIZZ), The Ramones med flera. Och icke att förglömma: "Hej Hej Monika".

Vidare så tänker jag uppehålla mig vid det kära ämnet som behandlar detta om val och beslut och det som följer därefter, och möjligen än mer intressant vad som FÖRanleder val och beslut. Nu är det "på det lilla viset" att jag "i min lilla värld" har behandlat detta i tidigare inlägg av varierande sanningsgrad och grad av viktighet, ypperlighet. Jag minner mig tillbaka då jag själv befann mig i samma ålder som min lillasyster, alltså "högstadietiden" eller i siffor 14-16 års ålder och vad som då, föranledde beslut och vad som följde efter besluten var tagna och själva genomförandet var till ända.

Jag har blivit varse om de samvetskval som en god vän till mig "bråkat med" "brottats med" och har senare funnit mig själv tänka på dessa i allmänhet och det faktum att i och med att vi blir äldre så blir besluten allt värre att "ta" och sedan att leva med. Granath själv tillsammans med "Haggan" Hagelberg befann sig ofta under "högstadietiden" vid Kaananbadet i utkanten av Stockholm, vid tiden då detta begav sig, alltså cirkus 10 år sedan, fanns vid tidigare nämnt bad, ett hopptorn av ytterst tveksam konstruktion, om man befann sig uppe på detta hopptorn kunde man konstatera följande: Fallhöjden måttades till cirkus 5 meter, vid hårda vindar (10 m/s och uppåt) så knakade det i virket och själva hopptornet svajande av och an, och hade dessa två ungdomar, Hagelberg och Granath, istället varit "herrarna" Hagelberg och Granath vid 26 års ålder, hade dessa två förmodligen i allra högsta grad ifrågasatt deras närvaro uppe på detta hopptorn. Vid tiden så var det vidare ingen "sport" att endast klättra upp och hoppa ned i vattnet, utan det skulle dykas från detta hopptorn, detta genomförde ungdomarna Granath och Hagelberg utan vidare och än vidare med bravur, dessa 5 meter räckte till slut inte som "sport" varvid ungdomarna klättrade upp på det räcke som fanns vid långsidorna uppe på hopptornet, tänkt att skydda folk från att "ramla av" vid sidan, efter att ha klättrat upp på detta räcke kunde Granath och Hagelberg måtta cirkus 6 meters fallhöjd, dök i utan att behöva tänka en sekund.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Det är självfallet så att även om detta konkreta exempel blir i längden en abstrakt diskussion om ansvar, beslut och det faktum att vuxna människor hålls ansvariga för de beslut de tar och detta blir i längden, om många svåra beslut är tvungna att tas, en smärtsam påminnelse om att vi inte längre kan "dyka ned" i "saker och ting" utan att det föranleds av en ytterst allvarlig diskussion med sig själv, och vidare, vid diverse beslut, en ytterst allvar observation eller "vägning" av följder. Vidare så finner jag att detta är en oerhört intressant tankegång: Kan vi inte, mentalt "ta oss tillbaka" till tiden då vi genomförde beslut, utan att vidare begrunda dessa och att det i slutändan blir "OK"? Nu är det emellertid så att jag själv, de facto, har utforskat detta praktiskt och funnit att det allt som oftast, i vuxen ålder leder till, i vissa fall, katastrofala följder både för mig själv som privatperson och än värre för människor i min omgivning som kan tänkas ha påverkats av mina beslut. Möjligen kan en balansgång mellan dessa två, till synes ytterligheter, vara svaret på gåtan som bor inuti detta inlägg.

Tll slut så vill jag gratulera förövarna som genomförde det magnifika inbrottet med hjälp av helikopter och i rena rama "Rambo" "Indiana Jones" stilen då de förhoppningsvis kom undan med en ansenlig mängd monetära "lappar" av varierande valörer. Vidare så anser jag att polismyndigheten kan låta detta rån "gå förbi" då det är bland det häftigaste jag hört talas om i dessa "svängar".

Väl mött vid nästa inlägg...

Eders Majonäs Peter Granath

God eftermiddag mitt herrskap. Jag återvänder, efter en viss tids frånvaro, till denna bloggen för att tala lite om straffsatser, straff och brott i allmänhet och möjligen nåd i dess synnerhet.

För det första, skall nedan skiljas på vad som i juridisk mening räknas som brott, och när tiden avtjänats från brott som det menas med, och vad som i ren och skär moralisk mening räknas som brott och vad det innebär med samvetskval som möjligen följer efter faktum.

Som "AnnO" tidigare påpekat så kan denna bloggen, för mig som person, vara en aning väl informativ, i den meningen att jag avslöjar en oerhörd mängd information som kan gå under rubricering "personligt", men som jag, även det tidigare, redan har påpekat så är min själ redan såld, i begagnat skick huvudsakligen har jag förstått, det föreligger med andra ord, och för den delen inga visor, inget hinder för mig att avslöja "allt mellan himmel och jord".

Jag var ute i blåsväder för dryga 4 och halva året sedan, blev, av rent missförstånd kan tyckas, tagen "på bar gärning" då jag framförde motordrivet fordon påverkad av otillåtna substanser. Senare samma natt, kunde konstapel A och B med hjälp av vakthavande befäl, vid Uppsala polisstation, konstatera att det "simmade" omkring 1,02 promille alkoholhalt i Granaths blodomlopp, detta innebar att vi rörde oss kring ett så kallat "grovt rattfylleri". Misstanke medgavs, körkort blev "omhändertaget" och Granath befann sig sedermera 2 månader senare vid Uppsala tingsrätt, där han "på ett bananskal" "kom undan med" 50 timmars av samhällstjänst och villkorlig dom. Nu är detta å ena sidan oerhört allvarligt i ren juridisk mening, å andra sidan och för mig som person var detta en så kallad "klackspark" och inget jag reflekterat över sedan dess. Nu är det emellertid så att detta är en sida av myntet, om vi då vänder på myntet finner vi då det faktum, att personer som blivit fällda för grovt rattfylleri anses av lag och ordning som "icke tillförlitliga" "missbrukare" och skall sedermera, för att få tillbaka körkort bevisa så kallat "nyktert levnadssätt". Vidare, och det är nu det börjar bli riktigt intressant, så har dessa ärenden ett bäst före datum, jag har sedermera fått kännedom om att 5 år efter det att min dom föll, så kan jag få tillbaka körkortet utan att bevisa "nyktert levnadssätt" och är med andra ord förlåten för min synd.

Det juridiska är en sak att resonera kring, eller rättare sagt det juridiska kan även det tolkas på olika sätt, kring ovan råder emellertid ingen förvirring vad det juridiska anbehagar, kvar finns då vad som i folkmun går under benämningen "Moral & Etik". Jag är av den uppfattningen att många människor förmodligen anser att köra bil berusad är fel, möjligen även dåligt uppförande, detta är självfallet ett så kallat "understatement" och möjligen skall ovansagda beteende befinna sig under det enorma paraply som vi benämner "en gång är ingen gång", nu är detta inget som skall påpekas för en fallskärmshoppare, och det är vidare inget jag befäster närmare vikt vid, då jag allt som oftast befinner mig i ett tillstånd där "sunt förnuft" lyser med sin frånvaro, och uti tillstånd det bor ingen moral, eller för den delen etik. "AnnO" påpekade för mig, som jag så här i efterhand tänkt på, att för att bli förlåten för en synd, så skall person som begått synd först och främst ångra sitt beteende, sedan kan det bli tal om förlåtelse. Eftersom jag, möjligen i ren protest mot mig själv, bestämt mig för att ångra mitt beteende, så torde jag även i viss moralisk mening vara förlåten. Detta betyder i längden och i ren och skär alkoholpraktisk mening att jag, utan att beröra moralisk synd, tillåts förtära alkohol utan vidare moraliska, orättfärdiga följder.

Vidare så blev jag, via e-mail, meddelad av min kära gamla ex-flickvän, A-K, att jag av densamme blivit förlåten för mina handlingar och förehavanden under vårat förhållande, en 3-4 år efter datum varvid brotten begicks. Så summan av den härliga kardemumman: Efter grovt rattfylleri: 5 års tid i skärselden. Efter att ha varit dålig pojkvän: 3-4 års tid i skärselden.

Nu är det självfallet så att när jag djupdyker i ämnen som dessa kan ett viss samvete synas hos mig, men "i det stora hela" kunde jag icke brytt mig mindre om ovannämnda gärningar, inte ens om jag riktigt försökt.

MVH Peter Granath

Since I'm only writing in english now a days (märk sär skrivning) this small and quite post should'nt be any differ. "I'm all in" playing WoW, World of Warcraft at the moment so this "blogg" has to suffer somewhat.

I'll return soon and write more about my tragic life and all that's included in it, but for now you'll have to live with a post, written by me, on one of our WoW-forums:

God afton mitt herrskap, det är råder fullmåne vilket betyder att det senare är dags att byta om, skall emellertid hinna med att skriva dagens inlägg, då detta är något jag, i föregående inlägg, utlovade.

Har idag, och föregående dag, igår, återupptagit vad vi kan benämna som LOST-beroendet, med andra ord "ser jag om" TV-serien "LOST" denna fascinerande, förvirrande, tidsslukande serie. Serien handlar om:

"...efterdyningarna av en flygplansolycka på en mystisk tropisk ö i Stilla havet. Serien följer två skilda men sammankopplade huvudberättelser; dels de överlevandes kamp och umbäranden på den mystiska ön och dels huvudpersonernas liv innan flygplansolyckan, historier som berättas genom återblickar."

Detta är en serie som ni helt enkelt är tvungna att "slukas upp" av, då detta är hög kvalitétsproduktion av television.

Hur som haver så är detta en TV-serie, det är med andra ord fiktion, ej att förväxla med friktion detta är något HELT annat, dock så genereras värme av både TV-serien LOST och av friktion. Jag fann mig idag sitta och fundera över detta med ödet, och i synnerhet hur ödet för människor tillsammans, eller möjligen hur ödet icke för människor tillsammans, detta är emellertid en parentes då det ofta handlar om dåliga beslut, som i sig är en halvsanning som "spelar" ödet i "händerna". Huruvida, och hur långt, det är möjligt att "dra" "fördjupa" en diskussion om ödet är en fråga om tid och ork, möjligen även om makt, då jag ej tror på varken ödet, spådomar eller annat "krimskrams" utan tror på den egna tankens, sinnets kraft att ta människan dit den vill, till vem man vill så är det i detta fallet en fråga om tro, och detta "gör man i kyrkan". Det är emellertid lätt hänt att människor, med facit i hand, i efterhand fabricerar "ett öde" genom att komma till slutsatser i vilka möten, händelser är ett resultat av. Det är med andra ord "lätt" att säga: "X träffade Y, detta var av ödet bestämt." Vad detta egentligen avspeglar är två människors fria val, det råder med andra ord följande förhållande mellan X och Y:s "öde": Y bestämmer sig för att gå till en bar. X bestämmer sig för att gå till samma bar. I baren träffas X och Y. Det som nu är av yttersta vikt att påpeka, och det är i följande i vilken fabriceringen av "ödet" ligger, är att leder icke detta möte mellan X och Y till en vänskap, förhållande som varar överskådlig framtid, så är detta icke "ödet" utan helt sonika ett möte mellan två människor, X och Y lägger sedermera ej detta möte på minnet, det registreras sedermera icke av "öderådet".

Jag skall starta nytt stycke och be om ursäkt, då jag i afton återvände med, vad som för mig tycktes, ett tomt sinneslag, med inget "driv" i mitt berättande, jag återvände i afton med "inget på hjärtat", med inget särskilt ärende, men som många utav er redan äger vetskap om, detta är inget tillstånd i vilket jag stannar uti.

Vidare så har jag idag, och igår, när tankarna "svävat iväg" tänkt på gamla goda A-K. Detta är jag helt övertygad om beror på det faktum att jag ser på LOST, då jag vet att detta var en serie som hon tog stor del av och uppskattade oerhört. Och OM nu det var ödet att jag från första början träffade henne och sedermera utvecklade ett förhållande med, är då vårat öde "förbrukat" och kan ej återanvändas? Nu är det emellertid "på det lilla viset" att jag själv förbrukade upp en oerhörd stor mängd av förtroende, förtroende för min kapacitet som partner, och förtroendet för mig själv som person, MEN om nu det var öde att vi överhuvudtaget träffades, kan då ödet endast ske i dåtid och ej i framtid?

Nu är detta en diskussion, ett resonemang som mynnar ut i ett slags "LOST" tillstånd, då vi än befinner oss "ingenstans" istället för "någonstans", detta är dock oklart vilket i sig, som är värst att befinna sig i.

Hur som haver och snart skall jag lämna er i fred, för idag, så vill jag veta var, hos vilken myndighet, instans där jag kan lämna in överklaganden av "öden" som inträffat och var kan jag vidare lämna in yrkanden på "öden" som skall inträffa mig?

Återkom gärna om ni har svar på dessa avslutande två frågor, jag sänder ut dem i natten likt en fallande stjärna, och jag önskar.