That's what she said 2: How to do it.
God afton mina damer och herrar, befinner mig i så kallad tidsbrist, skall se Gudfadern III i afton men skall självfallet ej lämna er, trogna bloggläsare lottlösa. Vidare så är ovan sagda möjligen en så kallad mörkning, då jag ej har hunnit med att, från vinden, hämta ned min andra dator, där det finns oändligt med "ögongodis" på, detta skall jag imorgon återvända med och vi skall då tala om flosklar, möjligen floskler och i synnerhet de gamla floskeltopparna.
Vidare så har jag talat med Skåne och vi kom då fram till det faktum att detta kommer vara en så kallad "hård"(=that's what she said) vecka. Vi hoppas då på ett så kallat "lyckligt slut"(=that's what she said), ja ni förstår nog vad jag talar om, detta kan jag "hålla" på med hela kvällen(=that's what she said).
För Er som har följt denna bloggen en tid tillbaka så är ni väl medvetna om frasen "That's what she said" och i vilka sammanhang, kontext den skall användas. För vidare instruktioner, sök då efter "That's what she said" i arkivet, jag skall emellertid lämna er med ett, för mig i denna bloggen första länk, här i form av en instruktionsvideo, i videon så demonstreras det när och hur frasen "That's what she said" skall användas:
http://www.youtube.com/watch?v=q-wf2pP7T0Y
Jag önskar er en fortsatt trevlig afton, och imorgon lovar jag, sanna mina ord, att det skall bjudas på "ögongodis".
MVH Peter Granath
Vidare så har jag talat med Skåne och vi kom då fram till det faktum att detta kommer vara en så kallad "hård"(=that's what she said) vecka. Vi hoppas då på ett så kallat "lyckligt slut"(=that's what she said), ja ni förstår nog vad jag talar om, detta kan jag "hålla" på med hela kvällen(=that's what she said).
För Er som har följt denna bloggen en tid tillbaka så är ni väl medvetna om frasen "That's what she said" och i vilka sammanhang, kontext den skall användas. För vidare instruktioner, sök då efter "That's what she said" i arkivet, jag skall emellertid lämna er med ett, för mig i denna bloggen första länk, här i form av en instruktionsvideo, i videon så demonstreras det när och hur frasen "That's what she said" skall användas:
http://www.youtube.com/watch?v=q-wf2pP7T0Y
Jag önskar er en fortsatt trevlig afton, och imorgon lovar jag, sanna mina ord, att det skall bjudas på "ögongodis".
MVH Peter Granath
Allt ont för något gott med sig.
God afton mitt herrskap, jag har varit frånvarande under helgen, det har hänt oerhörda saker, huruvida hela sanningar skall avslöjas i detta inlägg är, för mig fortfarande oklart och det står och "väger". Oavsett, bortsett från detta så tänkte jag resonera i detta inlägg om ovan rubricering: att det onda allt som oftast för något gott med sig. Jag tänkte konkretisera, avabstraktera och kontexualisera detta genom att tala om de val vi "jämt och ständigt" ställs inför.
Val, ett val eller flera val. Dock ej blåval, för detta se Wikipedia. Vi ställs, alltid, ständigt, med jämna mellanrum, då och då, inför olika sorters val i våra liv, i vår vardag. Ett val, har enligt mig föregåtts av så kallad rådgörelse, med sig själv, eller med andra i sin omgivning personer, efter detta så kommer då personen ifråga till ett beslut, som sedan efter det att beslutet "vunnit laga kraft" omvandlas till ett val. Till exempel så ligger de flesta i sängen efter de vaknat, och rådgör med sig själv: Skall jag gå upp? Sedan följer sedermera beslutet, i detta fallet "Ja" eller "Nej". Är beslutet jakande följer det tveksamma valet att de facto sätta muskler i rörelser och resa sig upp, klä på sig, klä av sig nu hur det ter sig och i vilken kontext personen rör sig i.
Vidare så finns det självfallet olika slags val, det finns bra val, mindre bra val, dåliga val, val där ren och skär katastrof följer, det finns omedvetna val, exempelvis att andas, det finns även tillfällen då: "Det inte finns något annat val". Den senare har allt som oftast föregåtts av, en i raden, dåliga beslut, och det kan här även finnas misstanke om det helt enkelt handlar om ett "omhändertagande" av en persons frihet att välja, exempelvis om en konstapel griper dig, då finns det med andra ord inga val kvar att välja utav.
Fredag tillbragtes i Stockholm, jag tänkte nedan redogöra för kvällen i form av tre herrars val, jag har emellertid valt att avsluta "mitt i" historien då "småtimmarna" endast är klargjorda för en person, med andra ord är sanningen om småtimmarna ej redo för ironisering. Granath står vid 18.00 inför ett val: fara med lämpligt färdmedel mot huvudstaden eller stanna kvar i Roslagen, detta val går undan: Granath befinner sig sedermera vid 20.00 i Danderyd hos Simon och Lundin, herrarna Granath, Simon och Lundin väljer sedan att förtära öl och whisky, ytterst bra val båda två. "So far so good" eller så långt kommet allt väl, de tre vise männen väljer sedan att promenera till T-banestation "Mörby C" och färdas sedermera "kommunalt" till "Östermalmstorg" där stiger de av. Så här dags så börjar det bli "sisådär" med valen och det är alldeles strax som "Allt ont för något gott med sig" kommer in i denna "bilden". Denna bildserien fortsätter sedermera Birger Jarlsgatan där Granath något "osmidigt" slinker ned en medhavd ölburk i jackfickan, detta observeras emellertid icke av de två konstaplar, de tre vise männen "ilar" "småspringer" då Simon vid detta laget behöver en latrin, en pissoar, han presenteras dock av Lundin med ett val: stå i gränd och urinera, Simon, väljer att icke följa detta "råd". De tre vise männen väljer vidare förtäring på etablissemang "KGB" uppkallat efter rysk, ökänd, underättelsetjänst, detta visar sig vara ett dåligt beslut, de tre vise männen, vid detta laget ståendes med alkoholhaltig dryck bland "Marilyn Manson" folk, står nu inför ett vägskäl: stanna eller helt sonika gå därifrån. De stannar. Vi skall här sakta ned en aning och diskutera lite kring ovan. De tre vise männens val att gå till "KGB" måste uppfattas som, ett i sammanhanget dåligt val, nu är det emellertid på det viset att de tre vise männen hade, förutom vissa "gropar i vägen" det ytterst trevligt och då det på "KGB" rör sig "loose women and pickpockets" så blev även meningsutbytet mellan de tre vise männen och de andra "udda" gästerna vid ovan nämnda etablissemang gott. Vad som senare under småtimmarna skulle komma är som jag redan nämnt icke redo för offentlighet, jag lovar att återkomma med detta.
För övrigt, fredagskvällens citat: Granath frågar bartender på KGB: "Vad dricker man här då?" Bartender replikerar: "Vodka och Whisky."
Nu sitter ni alldeles säkert och undrar var allt detta skall leda till? Eftersom mina val är till 90% dåliga val så anser jag med "kött på benen" kunna säga följande: Var ej rädd för att välja, var ej rädd för följder, var ej rädd för att ha valt fel, var ej rädd för att "ta tillbaka beslut". Detta säger jag då jag de facto vet att: Även om vi väljer fel, även om det "blir knasigt" så för det alltid något gott med sig, om inte annat så "är det något vi kan skratta åt nu, men då var det ju allvarligt".
Detta blev ett, i mina sammanhang, kort inlägg, detta skall ni vara glada över.
MVH Peter
Val, ett val eller flera val. Dock ej blåval, för detta se Wikipedia. Vi ställs, alltid, ständigt, med jämna mellanrum, då och då, inför olika sorters val i våra liv, i vår vardag. Ett val, har enligt mig föregåtts av så kallad rådgörelse, med sig själv, eller med andra i sin omgivning personer, efter detta så kommer då personen ifråga till ett beslut, som sedan efter det att beslutet "vunnit laga kraft" omvandlas till ett val. Till exempel så ligger de flesta i sängen efter de vaknat, och rådgör med sig själv: Skall jag gå upp? Sedan följer sedermera beslutet, i detta fallet "Ja" eller "Nej". Är beslutet jakande följer det tveksamma valet att de facto sätta muskler i rörelser och resa sig upp, klä på sig, klä av sig nu hur det ter sig och i vilken kontext personen rör sig i.
Vidare så finns det självfallet olika slags val, det finns bra val, mindre bra val, dåliga val, val där ren och skär katastrof följer, det finns omedvetna val, exempelvis att andas, det finns även tillfällen då: "Det inte finns något annat val". Den senare har allt som oftast föregåtts av, en i raden, dåliga beslut, och det kan här även finnas misstanke om det helt enkelt handlar om ett "omhändertagande" av en persons frihet att välja, exempelvis om en konstapel griper dig, då finns det med andra ord inga val kvar att välja utav.
Fredag tillbragtes i Stockholm, jag tänkte nedan redogöra för kvällen i form av tre herrars val, jag har emellertid valt att avsluta "mitt i" historien då "småtimmarna" endast är klargjorda för en person, med andra ord är sanningen om småtimmarna ej redo för ironisering. Granath står vid 18.00 inför ett val: fara med lämpligt färdmedel mot huvudstaden eller stanna kvar i Roslagen, detta val går undan: Granath befinner sig sedermera vid 20.00 i Danderyd hos Simon och Lundin, herrarna Granath, Simon och Lundin väljer sedan att förtära öl och whisky, ytterst bra val båda två. "So far so good" eller så långt kommet allt väl, de tre vise männen väljer sedan att promenera till T-banestation "Mörby C" och färdas sedermera "kommunalt" till "Östermalmstorg" där stiger de av. Så här dags så börjar det bli "sisådär" med valen och det är alldeles strax som "Allt ont för något gott med sig" kommer in i denna "bilden". Denna bildserien fortsätter sedermera Birger Jarlsgatan där Granath något "osmidigt" slinker ned en medhavd ölburk i jackfickan, detta observeras emellertid icke av de två konstaplar, de tre vise männen "ilar" "småspringer" då Simon vid detta laget behöver en latrin, en pissoar, han presenteras dock av Lundin med ett val: stå i gränd och urinera, Simon, väljer att icke följa detta "råd". De tre vise männen väljer vidare förtäring på etablissemang "KGB" uppkallat efter rysk, ökänd, underättelsetjänst, detta visar sig vara ett dåligt beslut, de tre vise männen, vid detta laget ståendes med alkoholhaltig dryck bland "Marilyn Manson" folk, står nu inför ett vägskäl: stanna eller helt sonika gå därifrån. De stannar. Vi skall här sakta ned en aning och diskutera lite kring ovan. De tre vise männens val att gå till "KGB" måste uppfattas som, ett i sammanhanget dåligt val, nu är det emellertid på det viset att de tre vise männen hade, förutom vissa "gropar i vägen" det ytterst trevligt och då det på "KGB" rör sig "loose women and pickpockets" så blev även meningsutbytet mellan de tre vise männen och de andra "udda" gästerna vid ovan nämnda etablissemang gott. Vad som senare under småtimmarna skulle komma är som jag redan nämnt icke redo för offentlighet, jag lovar att återkomma med detta.
För övrigt, fredagskvällens citat: Granath frågar bartender på KGB: "Vad dricker man här då?" Bartender replikerar: "Vodka och Whisky."
Nu sitter ni alldeles säkert och undrar var allt detta skall leda till? Eftersom mina val är till 90% dåliga val så anser jag med "kött på benen" kunna säga följande: Var ej rädd för att välja, var ej rädd för följder, var ej rädd för att ha valt fel, var ej rädd för att "ta tillbaka beslut". Detta säger jag då jag de facto vet att: Även om vi väljer fel, även om det "blir knasigt" så för det alltid något gott med sig, om inte annat så "är det något vi kan skratta åt nu, men då var det ju allvarligt".
Detta blev ett, i mina sammanhang, kort inlägg, detta skall ni vara glada över.
MVH Peter
Sund egoism.
God afton mitt herrskap. Jag återvänder i afton för att möjligen "rensa systemet" eller helt enkelt för att skriva ett inlägg om det jag "svansat" omkring de senaste dagarna. Jag skall ta god tid på mig med inledningen i detta inlägg, det är av yttersta vikt att klargöra, göra klart, ett "X" antal variabler vilket inlägget kommer att byggas kring.
Det jag i afton ämnar skriva om, dikta ned, kommer att tolkas, beroende på läsaren, på olika sätt och vis, många av er kommer helt enkelt inte alls förstå vilken verklighet jag talar om, några av er kommer möjligen ha en aning, "en susning", om vad jag talar om och ett fåtal av er kommer i och med den fortlöpande texten bli varse om, och senare få klart för er vad jag talar om. Jag har, i några dagar vid det här laget, "gått runt" och tänkt hur jag skall skriva detta, jag har över huvudtaget frågat mig själv om VAD det är jag skall skriva om, och möjligen i ännu större utsträckning, HUR jag skall formulera, komponera ord till mening, så att det skall få en underliggande vidare mening, innebörd.
Vidare så är det viktigt att påpeka, även om, olika läsare kan tolka texten på olika sätt, så är det EJ att rekommendera att ÖVERtolka texten, detta är något jag alltid vill avråda från, då det jag skriver alltid är, av mig redan, övertolkat, överdrivet. Det är helt enkelt så jag fungerar som berättare, möjligen även som person. Nu är det emellertid så att huruvida texten kommer att vara begriplig eller inte, med andra ord om den dolda innebörden i budskapet går fram till er läsare, så kommer det vara en text, en text som med fantasi, med inlevelse och entusiasm kan njutas av då det helt enkelt är bra skrivet av författaren. Jag har, som så ofta, valt att använda, inte mina egna ord, utan andra väl utvalda ord, av annan författare diktat i en roman, jag skall emellertid inte avslöja från vilken roman följande är taget ur, det skulle möjligen förstöra mystiken kring den dolda innebörden. Varför använder jag då ej mina egna ord? Av den enkla anledningen att jag skulle förmodligen inte kunnat författa det bättre, förmodligen skulle jag kunna göra detta, så låt oss kalla det lathet. Cha. Cha. Cha. Vidare, och strax skall jag börja citera, så ber jag er att beväpna er med tålamod och inlevelse som sagt, då jag kommer i den löpande texten bli tvungen att retuschera, då vissa delar av texten inte är kompatibel med det jag "mörkar", jag lämnar då helt enkelt ut orden, och i vissa fall hela meningar, ni kan då med er egen fantasi fylla i med, ja med vad ni vill. Till sist, och anledning till önskat tålamod, så är det en "hoppande" "haltande" citering, detta kommer att märkas väl. Nu skall jag inte "hålla er längre" utan jag överlåter er nu till följande text, låt orden "bubbla" i gommen och reta era litterära smaklökar, detta är "rena rama" fyrverkeriet:
"En stund infann sig när saker och ting stod och vägde, jag stod bokstavligt talat inför ett antal olika dörrar, som i en övertydlig drömsekvens i en film; där var dörren till hennes sovrum, dörren till trapphuset med allt vad det innebar av nederlag och självömkan och där var dörren till köket där jag kunde sitta med ett glas whisky och en cigarett vid ett fönster på glänt och bara låta tiden gå, ge livet en chans att komma ifatt, ge oss en chans, ge henne en chans att komma ut till mig, lägga en hand på min kind och bryta ner allt motstånd. Allting handlade om detta motstånd men vi förstod det aldrig då, vi var alltför självupptagna..........Ingen av oss kunde se riktigt klart och det fanns heller ingen i närheten som kunde tala om för oss hur det låg till, vi hade inga gemensamma vänner, ingen anhörig som kunde se vilka möjligheter vi hade och hur vi gjorde allt för att förstöra dessa möjligheter..........Idag kan det verka ofattbart hur jag så envetet kunde gå därifrån, lämna henne, när jag vet att jag innerst inne bara ville kasta mig ner i sängen och ligga där med en arm om hennes liv, en varm hand kupad över...........Kanske intalade jag mig att det var ett problem, för att det såg ut som ett problem, förutsattes att vara ett problem, medan det egentligen inte alls var något problem.........Upptagen med att göra motstånd, för att rädda min själ, för att bevara det lilla förstånd jag hade kvar. Jag hade känt riktiga skakningar ett par gånger, sådana där sättningar som får hela tillvaron att gunga, förskalv inför den verkligt stora omkastningen. Det var fasansfullt. Dålig kärlek kunde utlösa en ångest som inte bara hotade ens förstånd utan också berövade en den frihet man åtnjöt, själens rätt att identifiera en känsla, att benämna den, att avgöra om den är falsk eller äkta. Det är själens manifest. Att ständigt konfronteras med falska känslor, möta en känsla förklädd, maskerad i fel benämning, gör själen ansträngd, snart trött och oförmögen, till slut opålitlig, sjuk, förbrukad........Som en alldeles naturlig konsekvens av denna misstro och allt detta hänsynstagande, denna brist på vad moderna terapeuter kallar "sund egoism", blev många fler chanser förspillda, stunder och scener som kunde ha vänt åt ett annat håll, tagit en annan riktning. Det var som om vi undvek det som borde ha varit det väsentliga, som om vi accepterat tidens sätt att se på det privata och hellre pratade om det som såg ut som politik........"
Jag lämnar det ovan därhän nu, och jag ber om ursäkt till "Ankan" som så gärna vill att jag ska skriva "om något roligt" detta skall jag självfallet, en annan dag, återvända med.
Ikväll/inatt: Gudfadern trilogin.
MVH Peter Granath
Det jag i afton ämnar skriva om, dikta ned, kommer att tolkas, beroende på läsaren, på olika sätt och vis, många av er kommer helt enkelt inte alls förstå vilken verklighet jag talar om, några av er kommer möjligen ha en aning, "en susning", om vad jag talar om och ett fåtal av er kommer i och med den fortlöpande texten bli varse om, och senare få klart för er vad jag talar om. Jag har, i några dagar vid det här laget, "gått runt" och tänkt hur jag skall skriva detta, jag har över huvudtaget frågat mig själv om VAD det är jag skall skriva om, och möjligen i ännu större utsträckning, HUR jag skall formulera, komponera ord till mening, så att det skall få en underliggande vidare mening, innebörd.
Vidare så är det viktigt att påpeka, även om, olika läsare kan tolka texten på olika sätt, så är det EJ att rekommendera att ÖVERtolka texten, detta är något jag alltid vill avråda från, då det jag skriver alltid är, av mig redan, övertolkat, överdrivet. Det är helt enkelt så jag fungerar som berättare, möjligen även som person. Nu är det emellertid så att huruvida texten kommer att vara begriplig eller inte, med andra ord om den dolda innebörden i budskapet går fram till er läsare, så kommer det vara en text, en text som med fantasi, med inlevelse och entusiasm kan njutas av då det helt enkelt är bra skrivet av författaren. Jag har, som så ofta, valt att använda, inte mina egna ord, utan andra väl utvalda ord, av annan författare diktat i en roman, jag skall emellertid inte avslöja från vilken roman följande är taget ur, det skulle möjligen förstöra mystiken kring den dolda innebörden. Varför använder jag då ej mina egna ord? Av den enkla anledningen att jag skulle förmodligen inte kunnat författa det bättre, förmodligen skulle jag kunna göra detta, så låt oss kalla det lathet. Cha. Cha. Cha. Vidare, och strax skall jag börja citera, så ber jag er att beväpna er med tålamod och inlevelse som sagt, då jag kommer i den löpande texten bli tvungen att retuschera, då vissa delar av texten inte är kompatibel med det jag "mörkar", jag lämnar då helt enkelt ut orden, och i vissa fall hela meningar, ni kan då med er egen fantasi fylla i med, ja med vad ni vill. Till sist, och anledning till önskat tålamod, så är det en "hoppande" "haltande" citering, detta kommer att märkas väl. Nu skall jag inte "hålla er längre" utan jag överlåter er nu till följande text, låt orden "bubbla" i gommen och reta era litterära smaklökar, detta är "rena rama" fyrverkeriet:
"En stund infann sig när saker och ting stod och vägde, jag stod bokstavligt talat inför ett antal olika dörrar, som i en övertydlig drömsekvens i en film; där var dörren till hennes sovrum, dörren till trapphuset med allt vad det innebar av nederlag och självömkan och där var dörren till köket där jag kunde sitta med ett glas whisky och en cigarett vid ett fönster på glänt och bara låta tiden gå, ge livet en chans att komma ifatt, ge oss en chans, ge henne en chans att komma ut till mig, lägga en hand på min kind och bryta ner allt motstånd. Allting handlade om detta motstånd men vi förstod det aldrig då, vi var alltför självupptagna..........Ingen av oss kunde se riktigt klart och det fanns heller ingen i närheten som kunde tala om för oss hur det låg till, vi hade inga gemensamma vänner, ingen anhörig som kunde se vilka möjligheter vi hade och hur vi gjorde allt för att förstöra dessa möjligheter..........Idag kan det verka ofattbart hur jag så envetet kunde gå därifrån, lämna henne, när jag vet att jag innerst inne bara ville kasta mig ner i sängen och ligga där med en arm om hennes liv, en varm hand kupad över...........Kanske intalade jag mig att det var ett problem, för att det såg ut som ett problem, förutsattes att vara ett problem, medan det egentligen inte alls var något problem.........Upptagen med att göra motstånd, för att rädda min själ, för att bevara det lilla förstånd jag hade kvar. Jag hade känt riktiga skakningar ett par gånger, sådana där sättningar som får hela tillvaron att gunga, förskalv inför den verkligt stora omkastningen. Det var fasansfullt. Dålig kärlek kunde utlösa en ångest som inte bara hotade ens förstånd utan också berövade en den frihet man åtnjöt, själens rätt att identifiera en känsla, att benämna den, att avgöra om den är falsk eller äkta. Det är själens manifest. Att ständigt konfronteras med falska känslor, möta en känsla förklädd, maskerad i fel benämning, gör själen ansträngd, snart trött och oförmögen, till slut opålitlig, sjuk, förbrukad........Som en alldeles naturlig konsekvens av denna misstro och allt detta hänsynstagande, denna brist på vad moderna terapeuter kallar "sund egoism", blev många fler chanser förspillda, stunder och scener som kunde ha vänt åt ett annat håll, tagit en annan riktning. Det var som om vi undvek det som borde ha varit det väsentliga, som om vi accepterat tidens sätt att se på det privata och hellre pratade om det som såg ut som politik........"
Jag lämnar det ovan därhän nu, och jag ber om ursäkt till "Ankan" som så gärna vill att jag ska skriva "om något roligt" detta skall jag självfallet, en annan dag, återvända med.
Ikväll/inatt: Gudfadern trilogin.
MVH Peter Granath
Att få det man vill ha.
Dagens inlägg kommer, av mig, författas under ytterst diffusa omständigheter och intentioner, jag vill på förhand be om ursäkt om detta inlägg blir aningen "flytande" och möjligen ostrukturerat. Tog mig en kvällspromenad i det väder som nu allt mer liknar höst, luften är "krispig" och frisk och jag tycker mig notera hur löven sakta tar sig ett sista andetag innan det är dags att "packa ihop" och dra sig tillbaka in i trädstammen för att bedriva "vintervila" eller helt enkelt gå i ide, för att återkomma, återvända, återuppstå på hoppets och kärlekens årstid, våren.
Som jag gav en "hint" om, maskerade i ord, i föregående inlägg så finns det "saker och ting" som jag egentligen skulle vilja adressera i denna bloggen, jag har emellertid ytterst svårt att framför mig se en komposition av ord som kan tänkas, möjligen, beskriva detta på ett förtjänstfullt sätt, vidare så anser jag att, det jag nu talar "omkring", förtjänar eftertanke och noga planering, jag lämnar det därför, tills vidare, därhän.
Jag skall, för att värma upp fingertopparna, och möjligen i och med detta annalka en möjlig "fingertoppskänsla", starta med dagens visdomsord:
"Ordet god har många betydelser. Om en man till exempel skulle skjuta sin farmor på 500 meters avstånd, skulle jag kalla honom en god skytt, men inte nödvändigtvis en god människa."
Vidare och för att bilda något som möjligen kan likna essens, så skall jag nedan redogöra, "tala kring, runtom" detta prikära med att inte få det man vill ha, eller möjligen om att inte få sin vilja igenom, eller möjligen om att förlora någonting som man har haft ELLER möjligen om att önskningar, förhoppningar icke "går igenom".
Det är emellertid viktigt, att så här i ett tidigt skede, urskilja två saker: Saker(=bilar, datorer, leksaker osv.) kan köpas med lämplig valuta och i lämplig mängd, vad det här är på tal om är en ren monetär transaktion och enda anledningen till att "inte få vad man vill ha" är brist på monetära resurser. Kvinnor, i vilket det handlar om i mitt fall, går icke att köpas för pengar i den meningen att en kvinnas kärlek inte kan köpas, mutas eller hyras. Nu är detta emellertid en sanning med modifikation då jag har befunnit mig vid oändligt många bardiskar och "har varit med ett tag", kärlek, om än av tillfällig natur, KAN köpas, förhandlas eller mutas detta är dock icke bra för moralen att tala om, och vidare så är detta ett så kallat sidospår. Jag har i mitt vuxna liv, varit lyckosam, och, inom vad vi kan kalla rimlighetens ramar, oftast fått vad jag velat ha. Vad grunden i detta ligger, är aningen oklart men jag kan med något så när säkerhet säga att i ett fall, vad som för nuet får gå under rubriceringen "A-K fallet", så har jag fått min vilja igenom, genom att övertyga och övertala personen ifråga om att kärleken oss emellan var äkta, och framför allt att min kärlek, mina intentioner var äkta. Det är i dessa fall, och i synnerhet var det viktigt i A-K fallet att ha, kunna formulera sig "röra sig med ord" som bevis på kärlek.
Exempelvis: Granath har betett sig illa, omoraliskt och "svinaktigt". A-K anser sedermera att Granath måste förklara sig, förklara var kärleken i Granaths beteende ligger, vidare anser A-K att hon snart "fått nog" och står i begrepp att lämna Granath och om "detta är kärlek ja då vill jag inte ha med kärlek att göra". Granath letar, kalkulerar fram, efter ord som kan ta Granath ur kris som han nu befinner sig i: "Men jag älskar ju dig, det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra."
Nu är det emellertid av yttersta vikt att påpeka följande: Huruvida Granath de facto älskar A-K, det har i detta fallet, liten eller ingen vikt över huvudtaget, vidare så är A-K en frigjord kvinna, hon är sedermera fri att göra som hon vill, och i slutändan "handlar det hela om" vem som får sin vilja igenom, det är även viktigt att påpeka, lyfta fram ur dunklet, att om Granath får sin vilja igenom så står detta inte i direkt, eller för den delen i motsatt, förhållande till om A-K får sin vilja igenom. Nu är det dock på det "lilla viset" att "Men jag älskar ju dig, det har jag alltid gjort och kommer alltid att göra" var ett "kort" en "nödlösning" som "köpte" Granath genom två, möjligtvis tre år av "lycka" med A-K. Dock så fick även Granath se sig besegrad i slutändan och vad gör vi då?
Ni som har varit kring små barn, kanske till och med, har små barn, vet att när små barn inte får sin vilja igenom, börjar de i regel att skrika, grina, snyfta, "hänga läpp". Vad jag har lärt mig genom åren är att det finns två möjliga lösningar på denna prikära problematik: Antingen så låter man barnet vara, barnet får med andra ord "sitta där och skrika" bäst det vill, det kommer ändå inte få sin vilja igenom, detta är förmodligen det korrekta sättet då barnet på det viset lär sig att "man kan inte få allt här i livet". Alternativ nummer två, eller skenmanövern, går ut på att dra barnets uppmärksamhet från ursprungligt objekt, som barnet "trånar" efter, och leda uppmärksamheten mot annat objekt, som barnet kan tänkas "få upp ögonen för" detta brukar i regel betyda att barnet "glömmer bort" vad det i första hand ville ha, och barnet vill istället ha objekt nummer två som nyligen presenterats för det.
Nu är det självfallet så att ni redan "listat" ut vilket alternativ jag väljer då jag inte får som jag vill, jag väljer att rikta min uppmärksamhet FRÅN det intressanta objekt som fångat min uppmärksamhet, och istället koncentrera mig, rikta min uppmärksamhet mot annat intressant objekt. Detta är något som jag skall bedriva de kommande veckorna, jag tänker med andra ord inte vara det barnet "som helt enkelt måste inse att man inte kan få allt här i världen".
Två nya filmer har anlänt: "The Good German" och "The Crypt". Jag ämnar nu titta på dessa två, får vi se "om det är något att hänga i julgranen".
God fortsättning, snart är det höst, sen är det vinter, sen blir det vår, och detta måste vi ta oss igenom för att nå nästa sommar.
MVH Peter Granath
A walk down memory lane.
God afton mitt herrskap. Regnet piskar den nyklippta gräsmattan och jag återvänder i afton till bloggen hållandes i ett fynd, ett guldkorn, ett förflutet i ord nedskrivet inuti en kalender. Jag ämnar citera fritt från denna kalender för er, det finns mycket, mycket, oerhört mycket bra skrivet i denna kalender. Och nog med prelude, med inledning och "let's get down to business". Jag tänkte "mer eller mindre" först citera, ett urval, vad som står skrivet i kalendern för att sedan, efter det, kommentera det citerade.
"Lilla Studieåret 2001/2002" innehavare herr Peter Granath, NV3A.
2002-03-28 Torsdag:
"Karin 22 år." "Spec. Arb. klart" Karin är min äldre syster. Oerhört intressant hur jag använder mig av förkortningar för övrigt.
2002-03-31 Söndag:
"Disa å co drar till Åre!" Detta är jag alldeles säker på att Disa "herself" skrev ned, grundat på handstilen i vilket det är skrivet.
2002-04-28 Söndag:
"Mats & Sara 2år!" Även detta skrivet av Disa, det var tydligen "på det lilla" viset att min gode vän Herr Lundin skulle fira att han varit tillsammans med den gamla flickvännen "SSSSSara" i två år.
2002-05-01 Onsdag:
"Mösspåtagningsfest på Gastons."
2002-05-02 Torsdag:
"Ann-Kristin 19 år" Ytterst stolt över mig själv att jag mindes skriva ned detta, det är emellertid den enda födelsedagen som jag ALLTID kommer att minnas, utan att behöva anteckna det.
2002-05-07 Tisdag:
Studentskiva. Engelen Gamla Stan Middag" Minns i ärlighetens namn inte så mycket från denna kvällen.
2002-06-03 Måndag:
"Historiska veckan påbörjas! Skola - njuta"
2002-06-06 Torsdag (skrivet över hela sidan, och vidare på nästa sida) 2002-06-12 Onsdag:
"AVSLUTNING. Avslutningsfest på Gastons. Skolan tar slut. 12 år i helvetet/paradis. FRIHET. Resan har varit lärorik men smärtsam, men jag vet att en vacker dag så kommer jag titta tillbaka med ett leende. Nya vänner, nya ovänner, brutna löften och minnesvärda dagar, långa nätter som mynnat ut i ett hav fyllt med kunskap och erfarenheter som kommer vägleda på den återstående resan, resan mot slutet, innan ska vi skriva historia tillsammans, så låt oss höja ett glas och hylla tiden då vi skrev förord, då vi växte upp tillsammans."
Jag har absolut inget att tillägga, skall dock påpeka: så rätt jag hade, redan då.
2002-08-04 Söndag:
"Ramlar man och skadar sig, res dig upp och säg: "What tha hell!" Inte den blekaste aning vad detta syftar på.
2002-08-05 Måndag:
"Sussi 19 år" Detta innebär att jag missade hennes födelsedag i år, nu skall man inte "gråta över spilld mjölk" då det är "vatten under bron", hon vet vad jag "står". Cha. Cha. Cha.
Vidare, då kalendern är till ända, till "Anteckningar" jag skrev då ned följande för över sju år sedan:
"Han tog en sista klunk av det svarta kaffet. Svart som natten var det likaså hans sinne var beskt. Det hade en lugnande inverkan på honom och han kände varken rädsla eller tvivel. Höstjackan hängde ned lik en trött gammal man på den nästintill spartanska stolen och kaffet svalnade likaså hans sinne. Han gick in och nu fanns det ingen återvändo. Nu fanns det bara koncentration och sinnesfrid, snart skulle det vara över, väntandet. Att leva i ovisshet är som att inte leva alls."
Jag har för mig att detta skrev jag i väntan utanför den aula där vi bedrev, eller där vi skrev våra tentor i gymnasiet. Vidare i anteckningar har jag diktat ned följande; på tal om skolan:
"När jag var liten kunde jag trolla. Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet, färdas obegränsat i tid och rum, jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny. När jag var liten kunde jag trolla. Det var innan de lärde mig att jag inte kunde."
Ja, detta var några av de citat som jag skrev för sju år sedan, under våren år 2002, examensåret, året då det sanna mina ord begav sig "utav bara helvetet". Ta mig tillbaka, "NOW!" som Johansson skulle sagt det.
För övrigt så hittade jag ett guldkorn till citat längs bak i kalendern: "En pistol hos de onda, det är farligt men en pistol hos de goda, det är bara farligt för de onda." F E N O M E N A L T
Detta var inte det ämne, om vilket jag ursprungligen, när jag vaknade "till" idag på morgonen, hade tänkt att skriva om, jag hade tänkt att skriva om ALLT men samtidigt INGENTING. Då det för tillfället, i mitt liv, händer MYCKET men samtidigt INGENTING.
Jag skall nu ägna mig åt, för er ointressanta sysslor, men jag skall avsluta detta inlägg med ännu ett citat, innan det så säger jag god afton och önskar er en fortsatt trevlig tillvaro.
"Avstånd gör en liten kärlek mindre och stor kärlek större."
"Lilla Studieåret 2001/2002" innehavare herr Peter Granath, NV3A.
2002-03-28 Torsdag:
"Karin 22 år." "Spec. Arb. klart" Karin är min äldre syster. Oerhört intressant hur jag använder mig av förkortningar för övrigt.
2002-03-31 Söndag:
"Disa å co drar till Åre!" Detta är jag alldeles säker på att Disa "herself" skrev ned, grundat på handstilen i vilket det är skrivet.
2002-04-28 Söndag:
"Mats & Sara 2år!" Även detta skrivet av Disa, det var tydligen "på det lilla" viset att min gode vän Herr Lundin skulle fira att han varit tillsammans med den gamla flickvännen "SSSSSara" i två år.
2002-05-01 Onsdag:
"Mösspåtagningsfest på Gastons."
2002-05-02 Torsdag:
"Ann-Kristin 19 år" Ytterst stolt över mig själv att jag mindes skriva ned detta, det är emellertid den enda födelsedagen som jag ALLTID kommer att minnas, utan att behöva anteckna det.
2002-05-07 Tisdag:
Studentskiva. Engelen Gamla Stan Middag" Minns i ärlighetens namn inte så mycket från denna kvällen.
2002-06-03 Måndag:
"Historiska veckan påbörjas! Skola - njuta"
2002-06-06 Torsdag (skrivet över hela sidan, och vidare på nästa sida) 2002-06-12 Onsdag:
"AVSLUTNING. Avslutningsfest på Gastons. Skolan tar slut. 12 år i helvetet/paradis. FRIHET. Resan har varit lärorik men smärtsam, men jag vet att en vacker dag så kommer jag titta tillbaka med ett leende. Nya vänner, nya ovänner, brutna löften och minnesvärda dagar, långa nätter som mynnat ut i ett hav fyllt med kunskap och erfarenheter som kommer vägleda på den återstående resan, resan mot slutet, innan ska vi skriva historia tillsammans, så låt oss höja ett glas och hylla tiden då vi skrev förord, då vi växte upp tillsammans."
Jag har absolut inget att tillägga, skall dock påpeka: så rätt jag hade, redan då.
2002-08-04 Söndag:
"Ramlar man och skadar sig, res dig upp och säg: "What tha hell!" Inte den blekaste aning vad detta syftar på.
2002-08-05 Måndag:
"Sussi 19 år" Detta innebär att jag missade hennes födelsedag i år, nu skall man inte "gråta över spilld mjölk" då det är "vatten under bron", hon vet vad jag "står". Cha. Cha. Cha.
Vidare, då kalendern är till ända, till "Anteckningar" jag skrev då ned följande för över sju år sedan:
"Han tog en sista klunk av det svarta kaffet. Svart som natten var det likaså hans sinne var beskt. Det hade en lugnande inverkan på honom och han kände varken rädsla eller tvivel. Höstjackan hängde ned lik en trött gammal man på den nästintill spartanska stolen och kaffet svalnade likaså hans sinne. Han gick in och nu fanns det ingen återvändo. Nu fanns det bara koncentration och sinnesfrid, snart skulle det vara över, väntandet. Att leva i ovisshet är som att inte leva alls."
Jag har för mig att detta skrev jag i väntan utanför den aula där vi bedrev, eller där vi skrev våra tentor i gymnasiet. Vidare i anteckningar har jag diktat ned följande; på tal om skolan:
"När jag var liten kunde jag trolla. Jag kunde göra underverk, läka sår och gå på vattnet, färdas obegränsat i tid och rum, jag hade makt att förvandla världen eller skapa en ny. När jag var liten kunde jag trolla. Det var innan de lärde mig att jag inte kunde."
Ja, detta var några av de citat som jag skrev för sju år sedan, under våren år 2002, examensåret, året då det sanna mina ord begav sig "utav bara helvetet". Ta mig tillbaka, "NOW!" som Johansson skulle sagt det.
För övrigt så hittade jag ett guldkorn till citat längs bak i kalendern: "En pistol hos de onda, det är farligt men en pistol hos de goda, det är bara farligt för de onda." F E N O M E N A L T
Detta var inte det ämne, om vilket jag ursprungligen, när jag vaknade "till" idag på morgonen, hade tänkt att skriva om, jag hade tänkt att skriva om ALLT men samtidigt INGENTING. Då det för tillfället, i mitt liv, händer MYCKET men samtidigt INGENTING.
Jag skall nu ägna mig åt, för er ointressanta sysslor, men jag skall avsluta detta inlägg med ännu ett citat, innan det så säger jag god afton och önskar er en fortsatt trevlig tillvaro.
"Avstånd gör en liten kärlek mindre och stor kärlek större."
Lämna-saker-bakom-sig-knepet.
God morgon ärade bloggläsare. Det är idag måndag vilket i sig är en katastrof men det är bara bita i det sura äpplet, för de som har tänder kvar det vill säga.
Jag vaknade idag, och skulle efter "många om och men" sedermera klä på mig för att åtminstone likna något som kan betecknas som "respektabel medborgare". Letade efter en tröja som jag hyser stor respekt för och som är trevlig att ha på sig, denna tröja fanns ej i min ägo, den kunde icke lokaliseras i garderoben, var är den? Den är hemmahörande hos Mellanslag och nu kan det möjligen vara så att det beror på ett så kallat "ärligt misstag" detta är emellertid ej hela sanningen.
Jag tror att många av er har kännedom om, som jag kallar det, "Lämna-saker-bakom-sig-knepet." med andra ord så är detta en slags "mörkning" eller tecken på "hidden agenda" då en person lämnar något hos en annan person, oftast i mitt fall en trevlig kvinna, för att sedan, oftast efter några dagar, komma tillbaka för att hämta "tröjan". Genom att lämna något bakom sig, så har jag då en "ursäkt" för att återkomma och det är svårt för "trevlig kvinna" att neka mig tillträde till lokalen, hem till sig. Nu är det dock på det viset att jag fatalt misslyckas med detta "knep" "jämt och ständigt" och har i skrivande stund två stycken tröjor som "ligger och samlar damm" hos två "trevliga kvinnor" och har ännu inte, även fast några månader har passerat, "hämtat" upp dessa tröjor. Vidare så har, "i runda slängar", tre stycken av övriga tröjor i min ägo gått förlorade på detta viset, så jag är ingen vidare ambassadör för detta "knep" men om ni har disciplin nog för att genomföra detta så är det något jag varmt kan rekommendera.
Vidare så skall jag fortsätta, möjligen avsluta, detta inlägg med att återberätta en så kallad "rövare" som genomfördes på ytterst "genomskinligt" vis och den genomfördes så pass "öppet" att omgivningen inte visste vad den skulle "ta sig till" eller förhålla sig till "rövaren". Denna rövaren är något bortglömd men jag är helt övertygad om att det finns åtminstone 2-3 personer som formligen kommer hoppa av glädje när jag återigen tar fram denna i ljuset.
Granath, Lundin och FÖRMODLIGEN, Ökten, Edsbäcker, KANSKE Disa och Sussi med flera, det är något "otydligt" vilka som var med vid tillfälle. "Vi" befinner hos inne i Stockholm City, korsningen Kungsgatan/Sveavägen. Det är glada miner och alla "har fått i sig" ansenliga mängder alkohol, Granath har vidare en "kvarting" Famous Grouse i sin jackficka, "väl" gömd. Festen skall nu leta sig vidare till "Mango" en "klubb" "krog" eller dylika karaktär, följande utspelar sig i "kön" till garderoben: Granath är vid detta laget oerhört salongsberusad och anser att garderobiären tar alldeles för lång tid på sig, tar då fram, ur sin jackficka, "kvartingen" och ställer sig helt sonika och dricker ur den inne i lokalen och väl synligt för resterande gäster och framför allt personal på lokal. Orutinerad vakt/garderobiär blir helt "ställd" när han ser Granath utföra detta, säger: "Hallå! Vad gör du?!" "Ehum, stanna här!" varpå han går iväg och ämnar nu hämta "mer" rutinerad vakt, detta har han aldrig sett "maken till" och vad är nu proceduren för detta, av Granath, beteende? Rutinerad vakt anländer till plats, Granath plus följe blir sedermera "avvisade" från lokal och, detta är något oklart, på vägen ut genom lokalen "skriker" Granath "Bra! Bra! Detta var ändå ett jävla skitställe! Gud så skönt!" Det är oklart var sällskapet letade sig vidare efter detta.
Jag önskar eder alla en trevlig måndag och hoppas ni får den start på veckan som är så viktig då: "Med en bra start är halva arbetet utfört".
MVH Peter
Jag vaknade idag, och skulle efter "många om och men" sedermera klä på mig för att åtminstone likna något som kan betecknas som "respektabel medborgare". Letade efter en tröja som jag hyser stor respekt för och som är trevlig att ha på sig, denna tröja fanns ej i min ägo, den kunde icke lokaliseras i garderoben, var är den? Den är hemmahörande hos Mellanslag och nu kan det möjligen vara så att det beror på ett så kallat "ärligt misstag" detta är emellertid ej hela sanningen.
Jag tror att många av er har kännedom om, som jag kallar det, "Lämna-saker-bakom-sig-knepet." med andra ord så är detta en slags "mörkning" eller tecken på "hidden agenda" då en person lämnar något hos en annan person, oftast i mitt fall en trevlig kvinna, för att sedan, oftast efter några dagar, komma tillbaka för att hämta "tröjan". Genom att lämna något bakom sig, så har jag då en "ursäkt" för att återkomma och det är svårt för "trevlig kvinna" att neka mig tillträde till lokalen, hem till sig. Nu är det dock på det viset att jag fatalt misslyckas med detta "knep" "jämt och ständigt" och har i skrivande stund två stycken tröjor som "ligger och samlar damm" hos två "trevliga kvinnor" och har ännu inte, även fast några månader har passerat, "hämtat" upp dessa tröjor. Vidare så har, "i runda slängar", tre stycken av övriga tröjor i min ägo gått förlorade på detta viset, så jag är ingen vidare ambassadör för detta "knep" men om ni har disciplin nog för att genomföra detta så är det något jag varmt kan rekommendera.
Vidare så skall jag fortsätta, möjligen avsluta, detta inlägg med att återberätta en så kallad "rövare" som genomfördes på ytterst "genomskinligt" vis och den genomfördes så pass "öppet" att omgivningen inte visste vad den skulle "ta sig till" eller förhålla sig till "rövaren". Denna rövaren är något bortglömd men jag är helt övertygad om att det finns åtminstone 2-3 personer som formligen kommer hoppa av glädje när jag återigen tar fram denna i ljuset.
Granath, Lundin och FÖRMODLIGEN, Ökten, Edsbäcker, KANSKE Disa och Sussi med flera, det är något "otydligt" vilka som var med vid tillfälle. "Vi" befinner hos inne i Stockholm City, korsningen Kungsgatan/Sveavägen. Det är glada miner och alla "har fått i sig" ansenliga mängder alkohol, Granath har vidare en "kvarting" Famous Grouse i sin jackficka, "väl" gömd. Festen skall nu leta sig vidare till "Mango" en "klubb" "krog" eller dylika karaktär, följande utspelar sig i "kön" till garderoben: Granath är vid detta laget oerhört salongsberusad och anser att garderobiären tar alldeles för lång tid på sig, tar då fram, ur sin jackficka, "kvartingen" och ställer sig helt sonika och dricker ur den inne i lokalen och väl synligt för resterande gäster och framför allt personal på lokal. Orutinerad vakt/garderobiär blir helt "ställd" när han ser Granath utföra detta, säger: "Hallå! Vad gör du?!" "Ehum, stanna här!" varpå han går iväg och ämnar nu hämta "mer" rutinerad vakt, detta har han aldrig sett "maken till" och vad är nu proceduren för detta, av Granath, beteende? Rutinerad vakt anländer till plats, Granath plus följe blir sedermera "avvisade" från lokal och, detta är något oklart, på vägen ut genom lokalen "skriker" Granath "Bra! Bra! Detta var ändå ett jävla skitställe! Gud så skönt!" Det är oklart var sällskapet letade sig vidare efter detta.
Jag önskar eder alla en trevlig måndag och hoppas ni får den start på veckan som är så viktig då: "Med en bra start är halva arbetet utfört".
MVH Peter
Att skriva kontrakt på sin själ.
Jag säger God afton, och med det så har startskottet på detta inlägg avfyrats. Det blåser hårda vindar som stramar åt knutarna i Roslagens mörka skogar vill jag lova er. Jag anar att sommaren inte längre har ork, inte längre med sina solbrända armar orkar hålla igen för hösten som formligen står och "bankar" på dörren.
Gräset idag har varit nervöst, eller möjligen är det så, var det så, att dess urmoder, min mormor varit nervös å gräset vägnar. Så jag fick idag order om att gräset skulle "tystas ned" och vred om nyckeln till de 15 hästar och en pony som står i stallet under "huven" till den åkgräsklippare som tillhandahålles. Och en virtuos är jag med denna gräsklippare, "slänger" i lämplig växel, sänker ned "klippet" och far iväg på det lilla äventyr, det konstäventyr som det kan kallas då klippa gräs, ja det är konst. Äppelträden har blommat färdigt och så sakteliga "pumpas" äpplena upp och tar form, jag "knycker" ett äpple i "förbifarten" och "drar" iväg. Jag ser en groda i färdriktningen, rådslag med mitt samvete, nej jag stannar icke, KÖR ÖVER grodan, börjar "flabba" "fnittra" åt detta, varför vet jag ej.
Vidare har jag idag "bakat" paj, rabarberpaj var det tänkt, detta blev dock ej som JAG hade tänkt det, plockade alldeles för liten mängd "rabarberstavar" för att fylla den formen som jag stod i begrepp att baka pajen i, jag orkar ej gå ut de 50 meter till "stavarna" utan rotar i frysen, "fyller upp" tomrummen mellan rabarberbitar med blåbär och svartvinbär, resultat okänt, paj ej avsmakad i skrivande stund.
Ännu vidare, ännu längre ned i det lilla hålet som "tösen" Alice ramlade ned i, så har jag fått klart för mig, eller rättare sagt, och med andra ord, så har det påpekats av "Annchorage" att föregående inlägg var väldigt självutlämnade, och då menas att jag, Peter Granath, som person stod känslomässigt "naken" eller bar inför "offentligheten" (=läsare av denna bloggen). Detta är självfallet en "hyfsad" sanning, och en valid poäng, det är emellertid inget jag är orolig för eller för den delen ångrar, då jag alltid befinner mig i ett slags "öppen bok" förhållande med min omgivning, och än mer närmre sanningen, så anser jag att bloggar, denna bloggen i synnerhet, måste innehålla något av "värde" och "essens" och jag finner tröst i att jag "i min lilla värld" har en "gnutta" vetskap om att ni som läser denna bloggen, står i nära bekantskap med mig, och OM det nu "snubblar" in för mig okända läsare, så "ger väl jag blanka f*n" i vad dessa personer anser. Jag anser även att föregående inlägg inte ens kommer i en närhet, till en början, av de "saker" jag sagt och gjort genom åren, och en annan kan påpeka, antyda att jag redan har sålt min själ till djävulen, detta är emellertid icke sanning, då jag har skrivit ett kontrakt på min själ, "leasat ut" den till djävulen, hur länge den kommer att befinna sig i dennes ägo är oklart men klart är att den ännu icke har funnit sin väg tillbaka, återkommer med detta vid senare tillfälle.
Nu anser jag att det blev lite "krystat", lite som "när kristdemokrater har samlag och det luktar ättika" så jag går vidare med goda nyheter som ankom mig då jag läste i Aftonbladets söndagsbilaga. Om ni vill minnas tillbaka till ett inlägg då jag redogjorde för en intressant konversation som jag befann mig i vid en kräftskiva någon vecka sedan, då det diskuterades att alla personer som "gjort något stort" "skrivit eller sagt något fenomenalt" alltid befinner sig i ett så kallat "rus" och är av alkohol påverkade. Jag lyfte då fram, dammade av, August Strindberg och Winston Churchill som ambassadörer för detta fenomen. Hur som haver så har detta "ämne" idag fått utrymme i media, och jag skall nedan citera från Aftonbladet söndagsbilaga, artikeln "Författare + alkohol = sant", här i form av en fråga och sedermera ett svar på frågan:
"Hej, Tore. Varför är så många författare alkisar?" Stina
"Tore: Jag är ingen expert med det är ett jobb i ensamhet, fria arbetstider, plus - säger somliga författare - det kickstartar inspirationen (slår det över i grav alkoholism kan det ta död på den också). Och - håller påståendet? Är det säkert att inte rörmokare super lika hårt, bara det att ingen kopplar drickandet till yrket? Men fan vet: Sinclair Lewis, Eugene O'Neill, William Faulkner, Ernest Hemingway...Nobelpristagare och alkisar. Jack Kerouac, Dylan Thomas, PO Enquist (men han la som bekant av)....Raden är lång, den saken är klar."
Jag blir så barnsligt förtjust när jag läser detta. Det som diskuteras på kräftskivor: icke att nedvärdera eller för den delen förkastas.
Detta inlägget blev nu aningen längre än vad jag hade föreställt mig, jag skall nu duscha av alla gräsrester, alla synder (ringde och väckte Skåne inatt) och sedan avnjuta(?) "rabarberpaj". I afton ser jag på gamla "Beck" filmer, de med ensemble: Gösta Ekman som Martin Beck, Rolf Lassgård som Gunvald Larsson och Kjell Bergqvist som Lennart Kollberg. "Sug" på den besättningen ni.
God afton och tills nästa vecka: "Hej då för fan".
"Eders Majonäs" Peter Granath
Gräset idag har varit nervöst, eller möjligen är det så, var det så, att dess urmoder, min mormor varit nervös å gräset vägnar. Så jag fick idag order om att gräset skulle "tystas ned" och vred om nyckeln till de 15 hästar och en pony som står i stallet under "huven" till den åkgräsklippare som tillhandahålles. Och en virtuos är jag med denna gräsklippare, "slänger" i lämplig växel, sänker ned "klippet" och far iväg på det lilla äventyr, det konstäventyr som det kan kallas då klippa gräs, ja det är konst. Äppelträden har blommat färdigt och så sakteliga "pumpas" äpplena upp och tar form, jag "knycker" ett äpple i "förbifarten" och "drar" iväg. Jag ser en groda i färdriktningen, rådslag med mitt samvete, nej jag stannar icke, KÖR ÖVER grodan, börjar "flabba" "fnittra" åt detta, varför vet jag ej.
Vidare har jag idag "bakat" paj, rabarberpaj var det tänkt, detta blev dock ej som JAG hade tänkt det, plockade alldeles för liten mängd "rabarberstavar" för att fylla den formen som jag stod i begrepp att baka pajen i, jag orkar ej gå ut de 50 meter till "stavarna" utan rotar i frysen, "fyller upp" tomrummen mellan rabarberbitar med blåbär och svartvinbär, resultat okänt, paj ej avsmakad i skrivande stund.
Ännu vidare, ännu längre ned i det lilla hålet som "tösen" Alice ramlade ned i, så har jag fått klart för mig, eller rättare sagt, och med andra ord, så har det påpekats av "Annchorage" att föregående inlägg var väldigt självutlämnade, och då menas att jag, Peter Granath, som person stod känslomässigt "naken" eller bar inför "offentligheten" (=läsare av denna bloggen). Detta är självfallet en "hyfsad" sanning, och en valid poäng, det är emellertid inget jag är orolig för eller för den delen ångrar, då jag alltid befinner mig i ett slags "öppen bok" förhållande med min omgivning, och än mer närmre sanningen, så anser jag att bloggar, denna bloggen i synnerhet, måste innehålla något av "värde" och "essens" och jag finner tröst i att jag "i min lilla värld" har en "gnutta" vetskap om att ni som läser denna bloggen, står i nära bekantskap med mig, och OM det nu "snubblar" in för mig okända läsare, så "ger väl jag blanka f*n" i vad dessa personer anser. Jag anser även att föregående inlägg inte ens kommer i en närhet, till en början, av de "saker" jag sagt och gjort genom åren, och en annan kan påpeka, antyda att jag redan har sålt min själ till djävulen, detta är emellertid icke sanning, då jag har skrivit ett kontrakt på min själ, "leasat ut" den till djävulen, hur länge den kommer att befinna sig i dennes ägo är oklart men klart är att den ännu icke har funnit sin väg tillbaka, återkommer med detta vid senare tillfälle.
Nu anser jag att det blev lite "krystat", lite som "när kristdemokrater har samlag och det luktar ättika" så jag går vidare med goda nyheter som ankom mig då jag läste i Aftonbladets söndagsbilaga. Om ni vill minnas tillbaka till ett inlägg då jag redogjorde för en intressant konversation som jag befann mig i vid en kräftskiva någon vecka sedan, då det diskuterades att alla personer som "gjort något stort" "skrivit eller sagt något fenomenalt" alltid befinner sig i ett så kallat "rus" och är av alkohol påverkade. Jag lyfte då fram, dammade av, August Strindberg och Winston Churchill som ambassadörer för detta fenomen. Hur som haver så har detta "ämne" idag fått utrymme i media, och jag skall nedan citera från Aftonbladet söndagsbilaga, artikeln "Författare + alkohol = sant", här i form av en fråga och sedermera ett svar på frågan:
"Hej, Tore. Varför är så många författare alkisar?" Stina
"Tore: Jag är ingen expert med det är ett jobb i ensamhet, fria arbetstider, plus - säger somliga författare - det kickstartar inspirationen (slår det över i grav alkoholism kan det ta död på den också). Och - håller påståendet? Är det säkert att inte rörmokare super lika hårt, bara det att ingen kopplar drickandet till yrket? Men fan vet: Sinclair Lewis, Eugene O'Neill, William Faulkner, Ernest Hemingway...Nobelpristagare och alkisar. Jack Kerouac, Dylan Thomas, PO Enquist (men han la som bekant av)....Raden är lång, den saken är klar."
Jag blir så barnsligt förtjust när jag läser detta. Det som diskuteras på kräftskivor: icke att nedvärdera eller för den delen förkastas.
Detta inlägget blev nu aningen längre än vad jag hade föreställt mig, jag skall nu duscha av alla gräsrester, alla synder (ringde och väckte Skåne inatt) och sedan avnjuta(?) "rabarberpaj". I afton ser jag på gamla "Beck" filmer, de med ensemble: Gösta Ekman som Martin Beck, Rolf Lassgård som Gunvald Larsson och Kjell Bergqvist som Lennart Kollberg. "Sug" på den besättningen ni.
God afton och tills nästa vecka: "Hej då för fan".
"Eders Majonäs" Peter Granath
Mayday, mayday, mayday.
God afton mitt herrskap. Jag anländer med dåliga budskap denna kalla sensommarafton. Jag har dock tre till antalet viktiga saker att avhandla vilket det dåliga budskapet ligger i den första av de tre, den andra är av så kallad "Gott & blandad" karaktär men jag skall naturligtvis avsluta med "flaggan i topp" eller om "flaggan" är på väg nedåt eller möjligtvis att det blåser vindstilla och den "svajar av och an" och ingen står i begrepp att varken hissa ned eller upp flaggan.
Det är på det stora sorgliga viset att jag har gått in för kraschlandning, sänt ut både Mayday-signaler och SOS-signaler och ingen har kommit till min undsättning, detta är en så kallad omskrivning då den enda som kan rädda mitt "skinn" är jag själv och ingen annan. Jag bryter med andra ord nu ihop, och mår, utan omskrivningar, "kattpiss" och rent ut sagt "åt helvete". Nu är det för mig, fortfarande, ännu, ytterst oklart varför denna nedbrytning inträffat, och var den svaga länken befinner sig som står i begrepp att brytas. Jag kan tänka mig att det beror på en slags abstinens, en abstinens som beror på möjligen en försvarslöshet, en uppgivenhet, en rastlöshet(!) eller möjligen en självförvållenhet, eller insikt om självförvållande beteende. Det kan, i ett parallellt universum vara tecken på andra slags abstinenser då jag har både "dragit ned" på tobak, alkohol och framför allt kvinnor. Vidare så är jag av den uppfattningen att "kraschen" beror på ett slags "rädd för det okända"-syndrom eller ännu mer korrekt uttryckt: "rädd för det som skall gå förlorat"-syndrom. Biverkningarna är oklart preciserade, det kan vara tal om att personen ifråga går "under jorden" för att senare uppenbara sig vid opreciserat tillfälle och opreciserad lokalisation. I värsta fall, för er läsare, kan en biverkning vara "tafatthet" "tefathet" eller att personen befinner sig i en "koma" eller i ett apatiskt tillstånd, detta låter jag vara osagt men jag lovar och svär att ni kommer att få uppdateringar under "resans gång" nu än i vad, eller var, destinationen kommer att befinna sig. Nu blev det aningen "deppigt" så här i inledande fasen av detta inlägg så jag går raskt vidare.
Jag fick idag ett positivt besked, eller åtminstone positivt för mig, tror jag, hoppas jag "kanske", då jag fick reda på att min käre far skall bli utsläppt från "fängelse" eller anstalten som det heter på "kriminalvårdssvenska". Detta är enligt mig, för mig, goda nyheter då jag de facto, för en gångs skull, saknar min käre far, möjligtvis beror detta faktum på att jag oftast är omringad, omsvärmad av kvinnor, nämligen mor, hennes mor och hennes barnbarn. Alltså min övriga, i närheten boendes, närmaste familj. Nu kan det faktumet att min käre far "släpps fri", nu vad "detta" är för slags frihet, innebära vissa komplikationer då det är ytterst osäkert i vilket slags skick han befinner sig i, jag skall dock denna gången vara med "från början" och se till att denne herre sköter sig och inte hamnar i vidare oegentligheter med lagens korta arm, huruvida jag kommer att lyckas kan med stor säkerhet ifrågasättas då min far och jag är själva urgrunden till begreppet: "Sådan far sådan son" som de flesta av er, haft det tveksamma nöjet att bekanta er med. Jag tror emellertid att detta kommer föra något gott med sig, och som sagt jag är väldigt lycklig över att inom en snar framtid, få träffa, samtala med min gamle far, då det har gått "cirkus" (i dubbel bemärkelse) ett år sedan jag såg "karln" sist. Den 29:e Augusti är det så dags att låsa dörrar, hålla hårt i ölglas, och i öron, och för ögon etc. etc. etc.
Vidare, och till sist, till slut, så gick jag idag på en så kallad promenad, en lång sådan, och då jag endast hade shorts och T-shirt, märkte jag, att vid solens nedgång, att det började bli kyligt och jag blev "frussen" eller "frusen", jag kom då på att denna sommaren strax är till ända och vi har återigen tagit oss igenom värme, klibbighet och gapiga barn på badplatser. Jag tänkte bara som en liten "piruett" säga, i backspegeln, att denna sommaren blev riktigt lyckad och jag har haft nöjet, privilegiet, att få besök, och själv fått besöka, av många, många goda vänner, både nya och gamla vänner, nyfunna vänner och nygamla vänner. Jag har även hunnit med att besöka Stockholm, i mitt hjärta, flertalet gånger och tack så mycket och bockar och bugar och hatten av för denna sommaren.
På grund av att jag har så kallat "kraschat" ihop, och det finns risk för "nedgrävning", så här på sensommaren så kan jag aldrig med säkerhet ge besked, återge när jag återkommer med nya inlägg, men jag skall göra allt i min makt för att försöka hålla kvoten om ett inlägg per dag.
MVH, tills att annat anges, Peter G.
Det är på det stora sorgliga viset att jag har gått in för kraschlandning, sänt ut både Mayday-signaler och SOS-signaler och ingen har kommit till min undsättning, detta är en så kallad omskrivning då den enda som kan rädda mitt "skinn" är jag själv och ingen annan. Jag bryter med andra ord nu ihop, och mår, utan omskrivningar, "kattpiss" och rent ut sagt "åt helvete". Nu är det för mig, fortfarande, ännu, ytterst oklart varför denna nedbrytning inträffat, och var den svaga länken befinner sig som står i begrepp att brytas. Jag kan tänka mig att det beror på en slags abstinens, en abstinens som beror på möjligen en försvarslöshet, en uppgivenhet, en rastlöshet(!) eller möjligen en självförvållenhet, eller insikt om självförvållande beteende. Det kan, i ett parallellt universum vara tecken på andra slags abstinenser då jag har både "dragit ned" på tobak, alkohol och framför allt kvinnor. Vidare så är jag av den uppfattningen att "kraschen" beror på ett slags "rädd för det okända"-syndrom eller ännu mer korrekt uttryckt: "rädd för det som skall gå förlorat"-syndrom. Biverkningarna är oklart preciserade, det kan vara tal om att personen ifråga går "under jorden" för att senare uppenbara sig vid opreciserat tillfälle och opreciserad lokalisation. I värsta fall, för er läsare, kan en biverkning vara "tafatthet" "tefathet" eller att personen befinner sig i en "koma" eller i ett apatiskt tillstånd, detta låter jag vara osagt men jag lovar och svär att ni kommer att få uppdateringar under "resans gång" nu än i vad, eller var, destinationen kommer att befinna sig. Nu blev det aningen "deppigt" så här i inledande fasen av detta inlägg så jag går raskt vidare.
Jag fick idag ett positivt besked, eller åtminstone positivt för mig, tror jag, hoppas jag "kanske", då jag fick reda på att min käre far skall bli utsläppt från "fängelse" eller anstalten som det heter på "kriminalvårdssvenska". Detta är enligt mig, för mig, goda nyheter då jag de facto, för en gångs skull, saknar min käre far, möjligtvis beror detta faktum på att jag oftast är omringad, omsvärmad av kvinnor, nämligen mor, hennes mor och hennes barnbarn. Alltså min övriga, i närheten boendes, närmaste familj. Nu kan det faktumet att min käre far "släpps fri", nu vad "detta" är för slags frihet, innebära vissa komplikationer då det är ytterst osäkert i vilket slags skick han befinner sig i, jag skall dock denna gången vara med "från början" och se till att denne herre sköter sig och inte hamnar i vidare oegentligheter med lagens korta arm, huruvida jag kommer att lyckas kan med stor säkerhet ifrågasättas då min far och jag är själva urgrunden till begreppet: "Sådan far sådan son" som de flesta av er, haft det tveksamma nöjet att bekanta er med. Jag tror emellertid att detta kommer föra något gott med sig, och som sagt jag är väldigt lycklig över att inom en snar framtid, få träffa, samtala med min gamle far, då det har gått "cirkus" (i dubbel bemärkelse) ett år sedan jag såg "karln" sist. Den 29:e Augusti är det så dags att låsa dörrar, hålla hårt i ölglas, och i öron, och för ögon etc. etc. etc.
Vidare, och till sist, till slut, så gick jag idag på en så kallad promenad, en lång sådan, och då jag endast hade shorts och T-shirt, märkte jag, att vid solens nedgång, att det började bli kyligt och jag blev "frussen" eller "frusen", jag kom då på att denna sommaren strax är till ända och vi har återigen tagit oss igenom värme, klibbighet och gapiga barn på badplatser. Jag tänkte bara som en liten "piruett" säga, i backspegeln, att denna sommaren blev riktigt lyckad och jag har haft nöjet, privilegiet, att få besök, och själv fått besöka, av många, många goda vänner, både nya och gamla vänner, nyfunna vänner och nygamla vänner. Jag har även hunnit med att besöka Stockholm, i mitt hjärta, flertalet gånger och tack så mycket och bockar och bugar och hatten av för denna sommaren.
På grund av att jag har så kallat "kraschat" ihop, och det finns risk för "nedgrävning", så här på sensommaren så kan jag aldrig med säkerhet ge besked, återge när jag återkommer med nya inlägg, men jag skall göra allt i min makt för att försöka hålla kvoten om ett inlägg per dag.
MVH, tills att annat anges, Peter G.
Vedervärdig, är jag.
"Den här imposanta våningen är som ett museum över någon sorts stolthet, gamla ideal, svunnen ridderlighet, kanske. Biblioteket är tyst och inrökt, serveringsgångarna med dunkla skänkar och höga skåp är skräckinjagande, köket har slammat igen, sovrummen står obäddade, vardagsrummet är kallt; på varsin sida om den öppna spisen - där vi tillbragte så många timmar i chippendalemöbeln med toddys och underhöll varann med sällsamma anekdoter - står två parianfigurer tillverkade av Gustafsbergs Fabriker mot slutet av förra seklet. Pjäserna är omkring halvmetern höga och porslinet ser precis ut som den äkta marmor de härmar. Den ena representerar "Sanningen" och gestaltas av en muskulös man utan en tråd på kroppen, med utsökt skulpterade anletsdrag som dock inte förmår dölja något obestämt, undflyende i blicken. Den andra parianfiguren representerar följaktligen "Lögnen" - en gycklare, nonchalant lutad mot en vintunna, utrustad med ett stränginstrument, sprudlande av espri, i full färd att berätta en ekivok herdehistoria, kan man tänka."..."Vedervärdig, är jag. Under den här löjliga engelska tweedkepsen håller mitt rakade och misshandlade huvud så sakteliga på att återfå sina forna proportioner. I den mån det nu kommer att lyckas."
Klas Östergren, Gentlemen (1980).
Klas Östergren, Gentlemen (1980).
Trassel.
God afton mina damer och herrar. Det har varit en fin dag i Roslagen och jag hoppas innerligt att även ni, nu vad ni än har befunnit er, haft en bra dag, idag. Skall redogöra i korthet hur min dag har utvecklat sig, tänkte även i detta inlägg försöka visualisera med bilder(!).
Jag har utfört, gjort mig skyldig till, till antalet flera, goda gärningar idag då jag hjälpt min kära mor med bestyr i huset. Jag har borrat i väggar, "dammsugit" boden för spår av "plugg" och skruvar, hängt upp klocka, hyllplan med mera och dylika som endast riktiga män klarar av att utföra med finess, och till synes utan större ansträngning.
Vidare så fann jag, i en "bortglömd" låda, ammunition (Diablo "Dogg match") till mina gevär. Detta fynd skulle självfallet icke gå till spillo, häller åt mig själv upp rykande färskt kaffe, sätter mig vid en stol, utomhus, laddar geväret. Vad skjuta på? Eller vad skall jag sikta på i förhoppning att föremålet som jag har vid "kornet" kommer att träffas? Tanken att skjuta mot en av min lillasysters kaniner skjuter jag illa kvickt bort, tar sikte mot en rabatt där det finns ett så kallat "regnmått" eller möjligtvis "vattenmått". Siktar och avfyrar. Nu blev det trassel.
Jag är emellertid aningen imponerade att jag träffade målet, det jag dock inte var beredd på var att det gamla geväret hade så pass mycket kraft kvar i sig, kulan penetrerade den hårda plasten likt smör i solsken. Jag "sipprade" vidare på mitt kaffe, tog sats och siktade vidare runt kring trädgården.
Vidare så fick jag idag oväntat besök av våran katt, han "strosade" omkring i mitt lilla hus, lekte med en soffa(?) och mådde gott. När denna lilla krabat var liten så hade han otroligt "lurvig" hårväxt som "trasslade sig" så min mor döpte honom kort och gott till Trassel. Här är rovdjuret för övrigt:
Nu har det med tiden visat sig att detta namn, "Trassel", har varit oerhört passande på herren ovan, då det alltid blir "trassligt" när denne är i "farten". Han har exempelvis lyckats med bedriften att "gömma" sig i mitt lilla hus för att sedan övernatta däri. Han tar frekvent med sig hem, efter en "rövarnatt", möss, fåglar och ja i princip allt han kommer över.
Detta inlägget kom nu att handla om "ingenting" och det får bli på det lilla viset, jag tror säkerligen att ni har "annat" för er ändå.
MVH Trassel & Peter
Jag har utfört, gjort mig skyldig till, till antalet flera, goda gärningar idag då jag hjälpt min kära mor med bestyr i huset. Jag har borrat i väggar, "dammsugit" boden för spår av "plugg" och skruvar, hängt upp klocka, hyllplan med mera och dylika som endast riktiga män klarar av att utföra med finess, och till synes utan större ansträngning.
Vidare så fann jag, i en "bortglömd" låda, ammunition (Diablo "Dogg match") till mina gevär. Detta fynd skulle självfallet icke gå till spillo, häller åt mig själv upp rykande färskt kaffe, sätter mig vid en stol, utomhus, laddar geväret. Vad skjuta på? Eller vad skall jag sikta på i förhoppning att föremålet som jag har vid "kornet" kommer att träffas? Tanken att skjuta mot en av min lillasysters kaniner skjuter jag illa kvickt bort, tar sikte mot en rabatt där det finns ett så kallat "regnmått" eller möjligtvis "vattenmått". Siktar och avfyrar. Nu blev det trassel.
Jag är emellertid aningen imponerade att jag träffade målet, det jag dock inte var beredd på var att det gamla geväret hade så pass mycket kraft kvar i sig, kulan penetrerade den hårda plasten likt smör i solsken. Jag "sipprade" vidare på mitt kaffe, tog sats och siktade vidare runt kring trädgården.
Vidare så fick jag idag oväntat besök av våran katt, han "strosade" omkring i mitt lilla hus, lekte med en soffa(?) och mådde gott. När denna lilla krabat var liten så hade han otroligt "lurvig" hårväxt som "trasslade sig" så min mor döpte honom kort och gott till Trassel. Här är rovdjuret för övrigt:
Nu har det med tiden visat sig att detta namn, "Trassel", har varit oerhört passande på herren ovan, då det alltid blir "trassligt" när denne är i "farten". Han har exempelvis lyckats med bedriften att "gömma" sig i mitt lilla hus för att sedan övernatta däri. Han tar frekvent med sig hem, efter en "rövarnatt", möss, fåglar och ja i princip allt han kommer över.
Detta inlägget kom nu att handla om "ingenting" och det får bli på det lilla viset, jag tror säkerligen att ni har "annat" för er ändå.
MVH Trassel & Peter
Dagen i ord.
God Afton mitt herrskap. Tänkte att jag skulle ägna detta inlägg med att helt sonika redogöra för min dag. Och med denna lilla "preluden" så startar jag:
Vaknar 09.00. Kliver upp, öppnar sovrumsfönstret på vid gavel, sätter på kaffebryggaren och återvänder till sängen för att "snooza" "snutta kudde" "vakna till liv" medans kaffet bryggs. Somnar ofrivilligt, vaknar återigen 11.30. Preparerar sedan VLC media player med den alldeles fenomenala filmen om Johnny Cash, "Walk the line". "Bunkrar" upp brunchen: 4 st pannkakor med jordgubbssylt och grädde, filmjölk med kanel (!) och socker i, 4 st skivor rostat bröd, apelsinjuice och så klart kaffet som sedan tidigare varit klart. Ögnar igenom Norrtelje Tidningen och ser på filmen, blir tagen av denna historia om Johnny Cash och blir rörd, "messmör", "mjukost" över skådespeleriet. Vilken film!
Letar efter något av värde att läsa i bokhyllorna, hittar den "gamle" 1984 av Orwell. Bläddrar i den och startar läsningen någonstans i mitten av boken, vilken avskyvärd liten "historia" till bok detta är, kastar den åt sidan och tar lämpligt färdmedel för vidare färd in mot "downtown" Norrtälje. Kliver in på biblioteket, ögnar igenom några tidskrifter, letar vidare, hittar sedan en alldeles förtjusande biografi om Sir Winston Churchill, "Churchill: A Study in Greatness ". Finner mig skratta okonventionellt högt när jag läser i denna så okänd kvinna "tittar snett", och nej hon var ICKE asiat. "Ångar" ut i regnet som formligen "piskar" gatorna, "ilar" "stormar" in på lämpligt café vid ort, beställer svart kaffe, "glor" ut genom fönstret och "bryter ihop".
Då regnet lugnat ned sig en aning och tagit ett så kallat "chillpill" makar jag mig vidare mot Åhléns. Ögnar bokhyllorna och letar efter något av värde. Under "D" hittar jag dem: Brott och Straff, Idioten och Bröderna Karamazov. Fjodor Dostojevskij. Nu är det på det tragiska eller möjligt på grund av en ren missuppfattning att jag aldrig läst någon av dessa, enligt andra källor, mästerverk. Står och funderar, vill inhandla någon av dem, ingen prislapp på böckerna finnes. Frågar en förbipasserande, i farten, expedit: "Vad kostar dessa böcker?" Expedit lyfter upp Brott och Straff väger den på något vis, uppskattar vikten, värdet och frågar sedan sig själv, och möjligen mig: "Vad är detta?". Jag replikerar: "Ja...du..." Expedit: "Brott och Straff?! Ingen prislapp? Var vänlig vänta så skall jag "kolla upp detta"". 10 minuter efter detta står expedit fortfarande framför sin kassa, kliar sig i huvudet, ser bekymrad ut: "Kan du återkomma någon annan gång?" Jag replikerar: "Eh...ja...okej..." Svansen mellan benen "rullar" jag sedan nedför rulltrappan och frågar mig själv: "Vad tusan hände?".
Regnet har vid detta laget avtagit, det är kvavt, jag rycker av mig den tjocka tröjan, "strosar" genom parken uppför backen mot busshållplatsen, några fnittrande flickor är berusade "mitt på blanka dagen" ber mig titta bort då en av dessa står i begrepp att urinera, jag skrattar, nämner i "förbifarten" att det finns toaletter 10 meter ditåt, jag pekar mot stationen, detta undgår flickorna, jag köper mig en biljett, bussen kommer i tid, vidare färd ut mot "ingenstans".
Väl hemma väntar varm mat, "roffar" åt mig lite köttfärslimpa, brunsås, klyftpotatis, tar detta med mig, preparerar VLC med "The International" som visade sig vara en riktig "höjdare". Sitter i skrivande stund vid datorn. Ögnar igenom mina mail: Hittar ett guldkorn! Min gode vän från Serbien "Cidian" skall starta ett nytt "guild" i den underbara WoW världen, detta ser jag fram emot till hösten. The End.
God fortsättning mitt herrskap och tills vidare: En gubbe går på gatan, frågar en vacker kvinna vad hon heter, hon heter Erstin, gubben frågar vidare: "K:et då?" Erstin replikerar: "Ja, lite grann."
MVH
Vaknar 09.00. Kliver upp, öppnar sovrumsfönstret på vid gavel, sätter på kaffebryggaren och återvänder till sängen för att "snooza" "snutta kudde" "vakna till liv" medans kaffet bryggs. Somnar ofrivilligt, vaknar återigen 11.30. Preparerar sedan VLC media player med den alldeles fenomenala filmen om Johnny Cash, "Walk the line". "Bunkrar" upp brunchen: 4 st pannkakor med jordgubbssylt och grädde, filmjölk med kanel (!) och socker i, 4 st skivor rostat bröd, apelsinjuice och så klart kaffet som sedan tidigare varit klart. Ögnar igenom Norrtelje Tidningen och ser på filmen, blir tagen av denna historia om Johnny Cash och blir rörd, "messmör", "mjukost" över skådespeleriet. Vilken film!
Letar efter något av värde att läsa i bokhyllorna, hittar den "gamle" 1984 av Orwell. Bläddrar i den och startar läsningen någonstans i mitten av boken, vilken avskyvärd liten "historia" till bok detta är, kastar den åt sidan och tar lämpligt färdmedel för vidare färd in mot "downtown" Norrtälje. Kliver in på biblioteket, ögnar igenom några tidskrifter, letar vidare, hittar sedan en alldeles förtjusande biografi om Sir Winston Churchill, "Churchill: A Study in Greatness ". Finner mig skratta okonventionellt högt när jag läser i denna så okänd kvinna "tittar snett", och nej hon var ICKE asiat. "Ångar" ut i regnet som formligen "piskar" gatorna, "ilar" "stormar" in på lämpligt café vid ort, beställer svart kaffe, "glor" ut genom fönstret och "bryter ihop".
Då regnet lugnat ned sig en aning och tagit ett så kallat "chillpill" makar jag mig vidare mot Åhléns. Ögnar bokhyllorna och letar efter något av värde. Under "D" hittar jag dem: Brott och Straff, Idioten och Bröderna Karamazov. Fjodor Dostojevskij. Nu är det på det tragiska eller möjligt på grund av en ren missuppfattning att jag aldrig läst någon av dessa, enligt andra källor, mästerverk. Står och funderar, vill inhandla någon av dem, ingen prislapp på böckerna finnes. Frågar en förbipasserande, i farten, expedit: "Vad kostar dessa böcker?" Expedit lyfter upp Brott och Straff väger den på något vis, uppskattar vikten, värdet och frågar sedan sig själv, och möjligen mig: "Vad är detta?". Jag replikerar: "Ja...du..." Expedit: "Brott och Straff?! Ingen prislapp? Var vänlig vänta så skall jag "kolla upp detta"". 10 minuter efter detta står expedit fortfarande framför sin kassa, kliar sig i huvudet, ser bekymrad ut: "Kan du återkomma någon annan gång?" Jag replikerar: "Eh...ja...okej..." Svansen mellan benen "rullar" jag sedan nedför rulltrappan och frågar mig själv: "Vad tusan hände?".
Regnet har vid detta laget avtagit, det är kvavt, jag rycker av mig den tjocka tröjan, "strosar" genom parken uppför backen mot busshållplatsen, några fnittrande flickor är berusade "mitt på blanka dagen" ber mig titta bort då en av dessa står i begrepp att urinera, jag skrattar, nämner i "förbifarten" att det finns toaletter 10 meter ditåt, jag pekar mot stationen, detta undgår flickorna, jag köper mig en biljett, bussen kommer i tid, vidare färd ut mot "ingenstans".
Väl hemma väntar varm mat, "roffar" åt mig lite köttfärslimpa, brunsås, klyftpotatis, tar detta med mig, preparerar VLC med "The International" som visade sig vara en riktig "höjdare". Sitter i skrivande stund vid datorn. Ögnar igenom mina mail: Hittar ett guldkorn! Min gode vän från Serbien "Cidian" skall starta ett nytt "guild" i den underbara WoW världen, detta ser jag fram emot till hösten. The End.
God fortsättning mitt herrskap och tills vidare: En gubbe går på gatan, frågar en vacker kvinna vad hon heter, hon heter Erstin, gubben frågar vidare: "K:et då?" Erstin replikerar: "Ja, lite grann."
MVH
De enda som kan hjälpa barnen, det är de vuxna.
God eftermiddag. Jag återvänder nu för att skriva ned ännu ett inlägg. Har idag gjort två saker av vikt, men emellertid av ringa eller ytterst liten vikt för denna bloggen därför lämnar jag dessa därhän. Skall starta detta inlägg med en redogörelse för dagens stora prestation:
Jag lyckades med den oerhört imponerande, må vara triviala, prestationen att "smita" förbi en gammal tant i en kö idag. Jag ilade in i butiken, kryssade mellan hyllor, "rafsade" åt mina varor som jag ämnade handla, tog bestämda kliv mot kassorna, "sick-sackade" förbi en gammal tant med rulator, på vilken hennes varor låg, och "slank" förbi någorlunda obemärkt, dåligt samvete slog till, en sekund senare lade jag upp mina varor på "bandet", betalade och "ångade" vidare ut i det kvava vädret. Det är vad vissa människor i världen skulle benämna som ett "Job well done." så även Herr Granath. "Next case.".
Vidare så låg jag idag och läste, den alldeles strålande boken "Gangsters" av Klas Östergren. Den är uppföljaren till "Gentlemen" som, om möjligt, är ännu, "strået vassare", bättre än den tidigare nämnda boken i detta stycke. Detta är två litterära mästerverk som ALLA SKALL läsa om de inte ännu har gjort det eller står i begrepp att göra det. Hur som haver så har jag blivit "manipulerad" tillbaka till att lyssna på Manic Street Preachers (MSP). Nu är detta något jag har gjort i många år och har alltid uppskattat deras musik. Jag ligger sedermera i min soffa, har MSP skvalandes i bakgrunden, och då kommer den. Den odödliga, enligt mig den numera legendariska "If you tolerate this your children will be next" och det har gått så många år sedan jag hörde den senast och jag hör den "skvala" och jag tänker att den förtjänar bättre så jag höjer volym på dator, på högtalare och jag höjer så det nästan brister i högtalarnas stackars membran och jag bara överlåter mig till låten och dess öde, och jag bara "kapitulerar" över dess storhet.
Efter att "ruset" lagt sig och låten är till ända, så pustar jag ut och mindes då ett samtal från i lördags, nu hörde jag ej detta samtal på en kräftskiva utan på en krog i utkanten av Stockholm. Kan dock ej redogöra för hela samtalet men en okänd person sa helt sonika att: "De enda som kan hjälpa barnen, det är de vuxna." och så här i efterhand och då MSP "tryckte" på rätt "knappar" så är det ett uttalande som på sätt och vis, säger det mesta. Nu är det emellertid så att jag någonstans vid okänt forum hört någon säga att: "Om Gud finns, ja då har han lämnat oss för länge sedan." men vad kan vara mer fundamentalt och "rätt sak att göra" än att hjälpa barnen? Jag syftar då inte på att spendera mer medel på förskola, ungdomsgårdar utan jag syftar på att vi borde, i all ärlighet och "mjukost" anda, att vi verkligen borde göra något åt det gigantiskt stora problemet som i folkmun ofta går under benämningen "Växthuseffekten" eller "Global Warming" etc. etc. etc. bla. bla. bla.
Jag lämnar detaljerna åt expertisen, så ni behöver inte oroa er för att Jag skall komma med en lösning, det är alldeles för "litet" för mig, jag har "större saker" att oroa mig för.
Så dagens uppmaningar: Först inhandla en kopia av "Gentlemen" och en kopia av "Gangsters" båda skrivna av Klas Östergren. Inhandla, "ladda ned", "tanka ned" en kopia av Manic Street Preachers "Forever Delayed". Sedan när detta är avklarat, börja "typ" källsortera. Äger ni ingen källare, kasta då "skiten" på närmaste soptipp (=Var tvungen att ta den.).
Jag önskar er alla en god fortsättning på denna underbara sensommaraftonen.
Yours truly, Peter.
Jag lyckades med den oerhört imponerande, må vara triviala, prestationen att "smita" förbi en gammal tant i en kö idag. Jag ilade in i butiken, kryssade mellan hyllor, "rafsade" åt mina varor som jag ämnade handla, tog bestämda kliv mot kassorna, "sick-sackade" förbi en gammal tant med rulator, på vilken hennes varor låg, och "slank" förbi någorlunda obemärkt, dåligt samvete slog till, en sekund senare lade jag upp mina varor på "bandet", betalade och "ångade" vidare ut i det kvava vädret. Det är vad vissa människor i världen skulle benämna som ett "Job well done." så även Herr Granath. "Next case.".
Vidare så låg jag idag och läste, den alldeles strålande boken "Gangsters" av Klas Östergren. Den är uppföljaren till "Gentlemen" som, om möjligt, är ännu, "strået vassare", bättre än den tidigare nämnda boken i detta stycke. Detta är två litterära mästerverk som ALLA SKALL läsa om de inte ännu har gjort det eller står i begrepp att göra det. Hur som haver så har jag blivit "manipulerad" tillbaka till att lyssna på Manic Street Preachers (MSP). Nu är detta något jag har gjort i många år och har alltid uppskattat deras musik. Jag ligger sedermera i min soffa, har MSP skvalandes i bakgrunden, och då kommer den. Den odödliga, enligt mig den numera legendariska "If you tolerate this your children will be next" och det har gått så många år sedan jag hörde den senast och jag hör den "skvala" och jag tänker att den förtjänar bättre så jag höjer volym på dator, på högtalare och jag höjer så det nästan brister i högtalarnas stackars membran och jag bara överlåter mig till låten och dess öde, och jag bara "kapitulerar" över dess storhet.
Efter att "ruset" lagt sig och låten är till ända, så pustar jag ut och mindes då ett samtal från i lördags, nu hörde jag ej detta samtal på en kräftskiva utan på en krog i utkanten av Stockholm. Kan dock ej redogöra för hela samtalet men en okänd person sa helt sonika att: "De enda som kan hjälpa barnen, det är de vuxna." och så här i efterhand och då MSP "tryckte" på rätt "knappar" så är det ett uttalande som på sätt och vis, säger det mesta. Nu är det emellertid så att jag någonstans vid okänt forum hört någon säga att: "Om Gud finns, ja då har han lämnat oss för länge sedan." men vad kan vara mer fundamentalt och "rätt sak att göra" än att hjälpa barnen? Jag syftar då inte på att spendera mer medel på förskola, ungdomsgårdar utan jag syftar på att vi borde, i all ärlighet och "mjukost" anda, att vi verkligen borde göra något åt det gigantiskt stora problemet som i folkmun ofta går under benämningen "Växthuseffekten" eller "Global Warming" etc. etc. etc. bla. bla. bla.
Jag lämnar detaljerna åt expertisen, så ni behöver inte oroa er för att Jag skall komma med en lösning, det är alldeles för "litet" för mig, jag har "större saker" att oroa mig för.
Så dagens uppmaningar: Först inhandla en kopia av "Gentlemen" och en kopia av "Gangsters" båda skrivna av Klas Östergren. Inhandla, "ladda ned", "tanka ned" en kopia av Manic Street Preachers "Forever Delayed". Sedan när detta är avklarat, börja "typ" källsortera. Äger ni ingen källare, kasta då "skiten" på närmaste soptipp (=Var tvungen att ta den.).
Jag önskar er alla en god fortsättning på denna underbara sensommaraftonen.
Yours truly, Peter.
When the eagles are silent, the parrots begin to jabber.
God morgon alla glada människor, och alla andra också för den delen herregud. Jag är idag "uppe med tuppen" eller åtminstone med MIN tupp som inte gal som alla andra tuppar, tidigt, utan som gal när den vaknat ur sitt rus vilket allt som oftast är runt klockan 09.00 på morgonkvisten. Kaffet är kokat och idag är det struktur som är dagens mission, skall emellertid skriva ett inlägg innan jag tar reda på den "röra" som jag befinner mig i.
Jag skall börja med att komplettera, och med det revidera, föregående inlägg med en så kallad rövare som jag "stötte" på i Stockholm i lördags. Jag "ilade" omkring i Stockholms innerstad och utförde några ärenden, skulle korsa "creme de la creme" gatan Biblioteksgatan då en man uppenbarade sig mitt bland turister och annat "fint folk" som rör sig på detta "stråk" av fashionabla butiker. Mannen ifråga var klädd oerhört, i brist på bättre ord och detta torde vara ett "understatement" av rang, klädd som en bohem, pack, uteliggare, rövare. För det första är det oerhört ironiskt att denna mannen rörde sig på Biblioteksgatan av alla gator då de oftast "står", "ranglar" på "plattan" för att bedriva sin verksamhet. Hur som helst, här kommer lilla jag, skall korsa Biblioteksgatan, hör denna mannen tala väldigt högt, så högt att alla inom en 30 meters radie klart och tydligt hör vad denne säger, han börjar med att forma sin högerhand likt en telefon (=Tumme och lillfinger utvikta) och håller handen invid sitt öra som om han talade med någon, genom handen. Vidare så uttalar han följande: "Ja, pengarna är överförda." och tar sedan bort sin "telefon" från örat, viker in tummen och lillfingret, "lägger på" med att säga: "Klick!". Detta beteende premieras av mig och jag kan tänka mig att mannen ifråga gjorde detta för att "driva" med den så kallade normen, konventionen att endast "fint folk" rör sig på denna fashionabla gata, Biblioteksgatan, där fick de så de teg.
Vidare så mindes jag idag ett samtal jag hade med några av gästerna vid lördagens kräftskiva. Det hade blivit några snapsar då denna diskussionen uppenbarade sig och som alla är väl medvetna om är det då sinnet och förståndet börjat forma sig och det blir oerhört kreativa diskussioner som föres. Vi talade om det faktumet att många eminenta personligheter, många "genier" har sin grund i ett så kallat "rus" eller ett tillstånd av onykterhet då de "ser" på världen med andra ögon, från andra vinklar, och möjligen befinner sig i en annan verklighet. Skall nedan redogöra för vad två "giganter" sagt och möjligen gjort sig skyldiga till.
Sir Winston Churchill (1874-1965) var som många redan har vetskap om brittisk premiärminister under de svåra åren 1940-1945 (även 1951-1955, dessa år var möjligen inte lika svåra att "beta av".). Han var även författare och erhöll 1953 nobelpriset i litteratur. Nog med biografi och över till "beruseri". Käre Winston var oerhört "glad" i alkohol och enligt något osäkra källor så drack Winston minst en flaska konjak om dagen, men kunde utan större svårigheter och med ytterst stor finess utföra sitt arbete på ett alldeles fenomenalt sätt. Och då ligger det nära till hands att understryka det faktumet att då Winston "mer eller mindre" "jämt och ständigt" befann sig i ett så kallat "rus" och var "salongsberusad" så torde det ligga något i att en person av Winstons kaliber sa och gjorde så oerhört många fina saker möjligen på grund av detta ständiga "rus". Nedan följer några kända citat från denna eminenta herre:
"All great things are simple, and many can be expressed in single words: freedom, justice, honor, duty, mercy, hope."
"I have taken more out of alcohol than alcohol has taken out of me."
Min personliga favorit:
"Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning."
Vi vänder kappan efter vinden, slickar pekfingret vått, sätter upp det i luften, det blåser mot Sverige. Jag minns tillbaka till den så oerhört framgångsrika "rövartiden" på gymnasiet och minns en lektion i svenska: Lärare Hultman frågar herr Granath vad boken "Röda Rummet" handlar om (Detta var läxan som Granath antogs ha genomfört.) varpå Granath svarar: "Ett rött rum." Lärare Hultman: "Nej, det gör den inte." Detta var en något lång parentes men det för mig osökt in på August Strindberg (1849-1912), författare, dramatiker och framför allt ett stort "fyllo", "gruvfyllo". Det var "mycket kring" August och hans person var allt som oftast ute i "blåsväder" då det begav sig och han var oerhört kontroversiell men betraktas i dags datum som förmodligen den störste svenske författaren någonsin och som banbrytande i det svenska språket och inom många genrer. Detta beror till stor del på Strindberg som person men ännu viktigare är det faktumet att Strindberg drack oerhörda, kopiösa mängder med absint och befann sig även han i ett ständigt "rus" då han satt ensam på kammaren och diktade ned sina numera odödliga verk. Några väl valda ord från denne herre:
"Det var inte segern jag ville åt, det var kampen."
"Det finns tillfällen då man skulle vilja hänga hela den mänskliga rasen och göra slut på farsen."
"Genom att försöka göra det omöjliga når man högsta graden av det möjliga."
Om jag nu skall göra ett tappert försök att knyta ihop denna "säck" så skall jag anknyta till rubriken som inledde detta inlägg: "When the eagles are silent, the parrots begin to jabber." och för er som till fullo kan uppskatta sådana citat och förstå den dubbla meningen, den dolda innebörden i citaten så vet ni vad "det hela handlar om". Jag skall fritt, med lite fantasi översätta det, i form av ett annat citat: "De som säger det bäst, säger ingenting längre." Det vill säga att när eminenta personligheter som Churchill och Strindberg inte är bland oss längre så är det bara "packet" som har tillgång till den gigantiska megafon som vi benämner offentligheten, eller möjligen "pressen" eller "media". Lösning: Mer alkoholister i riksdag och regering, mer alkohol åt folket, då skall ni se att allt löser sig.
Jag säger God Morgon återigen och hoppas ni får en produktiv och tillfredställande dag.
Jag skall börja med att komplettera, och med det revidera, föregående inlägg med en så kallad rövare som jag "stötte" på i Stockholm i lördags. Jag "ilade" omkring i Stockholms innerstad och utförde några ärenden, skulle korsa "creme de la creme" gatan Biblioteksgatan då en man uppenbarade sig mitt bland turister och annat "fint folk" som rör sig på detta "stråk" av fashionabla butiker. Mannen ifråga var klädd oerhört, i brist på bättre ord och detta torde vara ett "understatement" av rang, klädd som en bohem, pack, uteliggare, rövare. För det första är det oerhört ironiskt att denna mannen rörde sig på Biblioteksgatan av alla gator då de oftast "står", "ranglar" på "plattan" för att bedriva sin verksamhet. Hur som helst, här kommer lilla jag, skall korsa Biblioteksgatan, hör denna mannen tala väldigt högt, så högt att alla inom en 30 meters radie klart och tydligt hör vad denne säger, han börjar med att forma sin högerhand likt en telefon (=Tumme och lillfinger utvikta) och håller handen invid sitt öra som om han talade med någon, genom handen. Vidare så uttalar han följande: "Ja, pengarna är överförda." och tar sedan bort sin "telefon" från örat, viker in tummen och lillfingret, "lägger på" med att säga: "Klick!". Detta beteende premieras av mig och jag kan tänka mig att mannen ifråga gjorde detta för att "driva" med den så kallade normen, konventionen att endast "fint folk" rör sig på denna fashionabla gata, Biblioteksgatan, där fick de så de teg.
Vidare så mindes jag idag ett samtal jag hade med några av gästerna vid lördagens kräftskiva. Det hade blivit några snapsar då denna diskussionen uppenbarade sig och som alla är väl medvetna om är det då sinnet och förståndet börjat forma sig och det blir oerhört kreativa diskussioner som föres. Vi talade om det faktumet att många eminenta personligheter, många "genier" har sin grund i ett så kallat "rus" eller ett tillstånd av onykterhet då de "ser" på världen med andra ögon, från andra vinklar, och möjligen befinner sig i en annan verklighet. Skall nedan redogöra för vad två "giganter" sagt och möjligen gjort sig skyldiga till.
Sir Winston Churchill (1874-1965) var som många redan har vetskap om brittisk premiärminister under de svåra åren 1940-1945 (även 1951-1955, dessa år var möjligen inte lika svåra att "beta av".). Han var även författare och erhöll 1953 nobelpriset i litteratur. Nog med biografi och över till "beruseri". Käre Winston var oerhört "glad" i alkohol och enligt något osäkra källor så drack Winston minst en flaska konjak om dagen, men kunde utan större svårigheter och med ytterst stor finess utföra sitt arbete på ett alldeles fenomenalt sätt. Och då ligger det nära till hands att understryka det faktumet att då Winston "mer eller mindre" "jämt och ständigt" befann sig i ett så kallat "rus" och var "salongsberusad" så torde det ligga något i att en person av Winstons kaliber sa och gjorde så oerhört många fina saker möjligen på grund av detta ständiga "rus". Nedan följer några kända citat från denna eminenta herre:
"All great things are simple, and many can be expressed in single words: freedom, justice, honor, duty, mercy, hope."
"I have taken more out of alcohol than alcohol has taken out of me."
Min personliga favorit:
Vi vänder kappan efter vinden, slickar pekfingret vått, sätter upp det i luften, det blåser mot Sverige. Jag minns tillbaka till den så oerhört framgångsrika "rövartiden" på gymnasiet och minns en lektion i svenska: Lärare Hultman frågar herr Granath vad boken "Röda Rummet" handlar om (Detta var läxan som Granath antogs ha genomfört.) varpå Granath svarar: "Ett rött rum." Lärare Hultman: "Nej, det gör den inte." Detta var en något lång parentes men det för mig osökt in på August Strindberg (1849-1912), författare, dramatiker och framför allt ett stort "fyllo", "gruvfyllo". Det var "mycket kring" August och hans person var allt som oftast ute i "blåsväder" då det begav sig och han var oerhört kontroversiell men betraktas i dags datum som förmodligen den störste svenske författaren någonsin och som banbrytande i det svenska språket och inom många genrer. Detta beror till stor del på Strindberg som person men ännu viktigare är det faktumet att Strindberg drack oerhörda, kopiösa mängder med absint och befann sig även han i ett ständigt "rus" då han satt ensam på kammaren och diktade ned sina numera odödliga verk. Några väl valda ord från denne herre:
"Det var inte segern jag ville åt, det var kampen."
"Det finns tillfällen då man skulle vilja hänga hela den mänskliga rasen och göra slut på farsen."
"Genom att försöka göra det omöjliga når man högsta graden av det möjliga."
Om jag nu skall göra ett tappert försök att knyta ihop denna "säck" så skall jag anknyta till rubriken som inledde detta inlägg: "When the eagles are silent, the parrots begin to jabber." och för er som till fullo kan uppskatta sådana citat och förstå den dubbla meningen, den dolda innebörden i citaten så vet ni vad "det hela handlar om". Jag skall fritt, med lite fantasi översätta det, i form av ett annat citat: "De som säger det bäst, säger ingenting längre." Det vill säga att när eminenta personligheter som Churchill och Strindberg inte är bland oss längre så är det bara "packet" som har tillgång till den gigantiska megafon som vi benämner offentligheten, eller möjligen "pressen" eller "media". Lösning: Mer alkoholister i riksdag och regering, mer alkohol åt folket, då skall ni se att allt löser sig.
Jag säger God Morgon återigen och hoppas ni får en produktiv och tillfredställande dag.
Smörgåsbord.
Jag har, fallit in i gamla mönster, gamla fotspår och ej stått vid mitt ord, då jag talade om för er att jag ämnade fylla min kvot om ett blogginlägg om dagen. Detta kan möjligen varit ett tryckfel och då ber jag er att ödmjukt vända er till blogg.se och dess "staff" eller moderatorer, eller nu vem eller vilka, eller vad som sköter den så kallade "ruljansen".
Jag skall i detta inlägget avhandla flertalet, från varandra beroende och eller oberoende, ämnen och vad passar då bättre än att duka upp ett smörgåsbord av, varierande substans, "smått och gott".
För det första så skulle jag vilja ta tillf'ället i akt och rikta ett stort och hjärtligt tack till busschauffören med stort b, alltså Busschaffören som "snitsade och trixade" den väldiga "14.20, 676:an" bussen ut ur Stockholms söndagstrafik och satte i höjd med Danderyd på sig skor gjutna i bly och vi formligen flög fram över den heta asfalten och avhandlade, med några enskilda stopp ute i "ingenstans", sträckan Stockholm - Norrtälje på väl acceptabla 50 min plus och lite minus. Då han injicerat bussens AC med anabola steroider så befann vi oss i videon till "Fångad av en stormvind" av Carola.
Vidare så hade jag tänkt att jag skulle, i detta inlägg, dock ej längre, skriva lite om Koalan denna alldeles förtjusande lilla varelse. Varför? Jo, jag har någonstans, någon gång, av okänd anledning intalat mig själv, vilselett mig själv eller möjligen manipulerat mig själv in i osanningen att koalan befinner sig i ett ständigt "rus" och blir "hög" av sin föda, som är eucalyptusblad. Nu är det emellertid på det lilla trogna, visa viset att den lilla koalans ännu mindre lever tar hand om de giftiga ämnena i eucalyptusbladen och förhindrar det lilla djuret att bli "hög" eller ännu värre det fatala faktumet att koalan kan "trilla av grenen" för evigt, så att säga. Ett annat faktum som må vara det enda intressanta i denna diskussionen är att koalan mer eller mindre "ligger på sofflocket" eller "tar sig en power-nap" eller "taktikar" ca 20 av dygnets timmar och spenderar de resterande fyra timmarna med att äta, fortplanta sig, må gott och mysa med sin lurviga päls.
Jag har som ni möjligen redan har funderat ut på era små kammare, inte skrivit på några, i följd, dagar. Nu beror det icke på ett feltryck, utan på det faktumet att jag varit mentalt och, nu i lördags fysiskt, frånvarande från bloggen och haft "annat on my mind". Vad det må vara ämnar jag ej avslöja men det finns säkert många "ute i stugorna" som kan, utan större hjärnverksamhet lista ut detta lilla mysterium som jag sänder iväg likt en testballong, eller sätter upp likt en åskledare, möjligen. Jag styrde min "rassliga", "gängliga", "med-silvertejp-ihopsatta" skuta mot vår kära hufvudstad då det stod i begrepp att anordnas kräftskiva däri. Ord blev till handling och jag befann mig i gott sällskap med bland annat "Hogrän" Martin, "Tjuvrökaren" Kattis, "En enkel Tulipan" Judith, med flera på kräftskivan deltagande gäster, alla oerhört trevliga. Värdinnan som stod "för hela kalaset" var "Ligg alldeles stilla och ej röra på huvudet, dagen efter." Ann och dennes trevliga föräldrar. Nu var det även så att den komponerade besättningen av gäster kom från vitt skilda kontexter och befann sig i olika bekantskapskretsar, detta faktumet gjorde att det kreativa meningsutbytet gäster emellan låg på hög nivå och det var snaps, och visor och skratt och när mörkret lade sitt duntäcke över gården och lyktorna tändes så fanns det något andligt och andaktsfullt över långbordet, något som bara långbord kan erbjuda då det skimrar i glasen och luften är frisk och det skimrar även till i ögonen på gästerna och det blir lite mer att dricka och äta och alla är nöjda och glada.
Dagens citat finner vi i Aftonbladets söndagsbilaga: "Att våga är att tillfälligt förlora fotfästet. Att inte våga är att förlora sig själv." Kommer från filosofen Kierkegaard och jag kunde inte sagt det bättre själv, eller det är säkerligen inte hela sanningen men ändock.
Vidare så befinner jag mig i skrivande stund och rena skära allmänheten och "generellt sätt" i ett emotionellt, känslomässigt Amazonas djungel och då jag ej har lämpligt vertkyg, machete eller dylika, att slå mig ur denna djungel så får jag tills vidare "strosa" omkring och beundra alla dessa vackra djur och växter som Amazonas djungel har att erbjuda. Och, som Skåne väl formulerat det, så är kärlekens väg alltid kurvig och ej rak. Nu bor det fler sanningar inuti detta guldkorn till citat dessa får ni lista ut på egen hand. Che. Che. Che.
Dagens alla-måste-känna-till-ord: Parant. En parant dam.
Och med det så lämnar jag er därhän och jag hoppas innerligt att ni inte tagit illa vid er då jag ej förräns idag återkommit med ännu ett inlägg.
Jag önskar er en fortsatt god afton och må solen skina över kommande vecka som den gör i skrivande stund utanför det lilla fönster jag tittar ut genom.
MVH Peter. K. Granath
Jag skall i detta inlägget avhandla flertalet, från varandra beroende och eller oberoende, ämnen och vad passar då bättre än att duka upp ett smörgåsbord av, varierande substans, "smått och gott".
För det första så skulle jag vilja ta tillf'ället i akt och rikta ett stort och hjärtligt tack till busschauffören med stort b, alltså Busschaffören som "snitsade och trixade" den väldiga "14.20, 676:an" bussen ut ur Stockholms söndagstrafik och satte i höjd med Danderyd på sig skor gjutna i bly och vi formligen flög fram över den heta asfalten och avhandlade, med några enskilda stopp ute i "ingenstans", sträckan Stockholm - Norrtälje på väl acceptabla 50 min plus och lite minus. Då han injicerat bussens AC med anabola steroider så befann vi oss i videon till "Fångad av en stormvind" av Carola.
Vidare så hade jag tänkt att jag skulle, i detta inlägg, dock ej längre, skriva lite om Koalan denna alldeles förtjusande lilla varelse. Varför? Jo, jag har någonstans, någon gång, av okänd anledning intalat mig själv, vilselett mig själv eller möjligen manipulerat mig själv in i osanningen att koalan befinner sig i ett ständigt "rus" och blir "hög" av sin föda, som är eucalyptusblad. Nu är det emellertid på det lilla trogna, visa viset att den lilla koalans ännu mindre lever tar hand om de giftiga ämnena i eucalyptusbladen och förhindrar det lilla djuret att bli "hög" eller ännu värre det fatala faktumet att koalan kan "trilla av grenen" för evigt, så att säga. Ett annat faktum som må vara det enda intressanta i denna diskussionen är att koalan mer eller mindre "ligger på sofflocket" eller "tar sig en power-nap" eller "taktikar" ca 20 av dygnets timmar och spenderar de resterande fyra timmarna med att äta, fortplanta sig, må gott och mysa med sin lurviga päls.
Jag har som ni möjligen redan har funderat ut på era små kammare, inte skrivit på några, i följd, dagar. Nu beror det icke på ett feltryck, utan på det faktumet att jag varit mentalt och, nu i lördags fysiskt, frånvarande från bloggen och haft "annat on my mind". Vad det må vara ämnar jag ej avslöja men det finns säkert många "ute i stugorna" som kan, utan större hjärnverksamhet lista ut detta lilla mysterium som jag sänder iväg likt en testballong, eller sätter upp likt en åskledare, möjligen. Jag styrde min "rassliga", "gängliga", "med-silvertejp-ihopsatta" skuta mot vår kära hufvudstad då det stod i begrepp att anordnas kräftskiva däri. Ord blev till handling och jag befann mig i gott sällskap med bland annat "Hogrän" Martin, "Tjuvrökaren" Kattis, "En enkel Tulipan" Judith, med flera på kräftskivan deltagande gäster, alla oerhört trevliga. Värdinnan som stod "för hela kalaset" var "Ligg alldeles stilla och ej röra på huvudet, dagen efter." Ann och dennes trevliga föräldrar. Nu var det även så att den komponerade besättningen av gäster kom från vitt skilda kontexter och befann sig i olika bekantskapskretsar, detta faktumet gjorde att det kreativa meningsutbytet gäster emellan låg på hög nivå och det var snaps, och visor och skratt och när mörkret lade sitt duntäcke över gården och lyktorna tändes så fanns det något andligt och andaktsfullt över långbordet, något som bara långbord kan erbjuda då det skimrar i glasen och luften är frisk och det skimrar även till i ögonen på gästerna och det blir lite mer att dricka och äta och alla är nöjda och glada.
Dagens citat finner vi i Aftonbladets söndagsbilaga: "Att våga är att tillfälligt förlora fotfästet. Att inte våga är att förlora sig själv." Kommer från filosofen Kierkegaard och jag kunde inte sagt det bättre själv, eller det är säkerligen inte hela sanningen men ändock.
Vidare så befinner jag mig i skrivande stund och rena skära allmänheten och "generellt sätt" i ett emotionellt, känslomässigt Amazonas djungel och då jag ej har lämpligt vertkyg, machete eller dylika, att slå mig ur denna djungel så får jag tills vidare "strosa" omkring och beundra alla dessa vackra djur och växter som Amazonas djungel har att erbjuda. Och, som Skåne väl formulerat det, så är kärlekens väg alltid kurvig och ej rak. Nu bor det fler sanningar inuti detta guldkorn till citat dessa får ni lista ut på egen hand. Che. Che. Che.
Dagens alla-måste-känna-till-ord: Parant. En parant dam.
Och med det så lämnar jag er därhän och jag hoppas innerligt att ni inte tagit illa vid er då jag ej förräns idag återkommit med ännu ett inlägg.
Jag önskar er en fortsatt god afton och må solen skina över kommande vecka som den gör i skrivande stund utanför det lilla fönster jag tittar ut genom.
MVH Peter. K. Granath
Punchlines.
God eftermiddag, och hälsningar från soliga Roslagen. Strosade omkring på "ägorna" och kom att tänka på min gode vän Johan Stenberg. Det var några år sedan jag träffade honom men ändock så kom jag att tänka på en så kallad punchline, eller fras som avslutar en konversation, samtal, historia eller kort och gott något som någon säger, och efter det behövs det inte sägas något mer. Traditionellt används en punchline då en rolig historia skall avslutas och kittla åhörarna till skratt.
Hur som helst, jag och Johan besökte för många år sedan nattklubben Residence, eller Penny Lane, på Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm. Av outgrundlig anledning hade vi i säkert förvar med oss egen dryck till detta etablissemang, nu är det emellertid så att detta icke gillas av vakter. Det är även en aning egendomligt att två herrar endast beställer alkoholfritt alternativ men ändock, under kvällens gång, blir runda om fötterna. Detta "snappas upp" av okänd vakt, herrarna Stenberg och Granath blir tagna i "akten" på "bar gärning" när de står i begrepp att inne på herrtoaletten "spetsa" alkoholfritt alternativ med egen medhavd sprit ur en så kallad "plunta". Herrarna Stenberg och Granath blir omgående avvisade från nattklubben och följande konversation utspelas på gatan utanför:
G: "Nej, jag ska fan dra hem nu."
S: "Ah, dra, dra. DRA ÅT HELVETE!"
Nu är det oklart varför Johan var så oerhört ilsken på mig men jag har för mig, och detta är möjligen en sanning med modifikation, att Johan hade ett så kallat "ragg" inne på nattklubben och ville ha en så kallad "wingman" och faktumet att jag ville "dra hem" gillades icke. Eller om det möjligen var så att Johan ansåg att det var mitt fel att vi blev avvisade från nattklubben. Johans "punchline" lever dock vidare och det är något av det bästa jag har hört någon säga över huvudtaget.
Vidare så för detta mig osökt in på en annan herre som möjligen inte har levererat många punchlines, men det är ganska säkert att han gjort det, även andra "puncher" också, men som har gjort sig skyldig till de allra komiska gärningarna jag har vetskap om. Frank Andersson är på fest, blir förmodligen så berusad att han är oumbärlig att ha att göra med, blir sagd att han skall lämna festen, och "ta dörren med sig" som folk ofta säger. Frank Andersson reser sig då upp, öppnar dörren, lyfter av dörren, och helt sonika bär med sig dörren från festen. Det är oklart vad han sedan gör med dörren dock. Gärning nummer två: Frank Andersson är inneboende med "Hoa-Hoa" Dahlgren i en lägenhet på okänd adress. Frank säger en dag att han skall ned på snabbköpet och köpa mjölk. Frank kommer inte tillbaka med mjölken förräns ca 10 år efter detta. Vidare så var Frank en oerhört framgångsrik brottare, vid OS 1984, i Los Angeles, försvinner Frank spårlöst från OS-byn. Tränare och andra okända människor letar och letar men ingen Frank. Han återvänder samma dag då han har sin första match med kommentaren: "Kuken måste ha sitt." Sen finns den en uppsjö av andra roliga anekdoter med Frank som huvudmannen, bland annat ska han ha kört en motorcykel ned i en pool och lekt med liv och död i så kallad rysk roulette. Det är en mycket rolig herre och jag uppskattar sådana historier som ovan.
Jag återkommer möjligen i afton med mer "rappakalja". Tills dess: God solning.
Hur som helst, jag och Johan besökte för många år sedan nattklubben Residence, eller Penny Lane, på Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm. Av outgrundlig anledning hade vi i säkert förvar med oss egen dryck till detta etablissemang, nu är det emellertid så att detta icke gillas av vakter. Det är även en aning egendomligt att två herrar endast beställer alkoholfritt alternativ men ändock, under kvällens gång, blir runda om fötterna. Detta "snappas upp" av okänd vakt, herrarna Stenberg och Granath blir tagna i "akten" på "bar gärning" när de står i begrepp att inne på herrtoaletten "spetsa" alkoholfritt alternativ med egen medhavd sprit ur en så kallad "plunta". Herrarna Stenberg och Granath blir omgående avvisade från nattklubben och följande konversation utspelas på gatan utanför:
G: "Nej, jag ska fan dra hem nu."
S: "Ah, dra, dra. DRA ÅT HELVETE!"
Nu är det oklart varför Johan var så oerhört ilsken på mig men jag har för mig, och detta är möjligen en sanning med modifikation, att Johan hade ett så kallat "ragg" inne på nattklubben och ville ha en så kallad "wingman" och faktumet att jag ville "dra hem" gillades icke. Eller om det möjligen var så att Johan ansåg att det var mitt fel att vi blev avvisade från nattklubben. Johans "punchline" lever dock vidare och det är något av det bästa jag har hört någon säga över huvudtaget.
Vidare så för detta mig osökt in på en annan herre som möjligen inte har levererat många punchlines, men det är ganska säkert att han gjort det, även andra "puncher" också, men som har gjort sig skyldig till de allra komiska gärningarna jag har vetskap om. Frank Andersson är på fest, blir förmodligen så berusad att han är oumbärlig att ha att göra med, blir sagd att han skall lämna festen, och "ta dörren med sig" som folk ofta säger. Frank Andersson reser sig då upp, öppnar dörren, lyfter av dörren, och helt sonika bär med sig dörren från festen. Det är oklart vad han sedan gör med dörren dock. Gärning nummer två: Frank Andersson är inneboende med "Hoa-Hoa" Dahlgren i en lägenhet på okänd adress. Frank säger en dag att han skall ned på snabbköpet och köpa mjölk. Frank kommer inte tillbaka med mjölken förräns ca 10 år efter detta. Vidare så var Frank en oerhört framgångsrik brottare, vid OS 1984, i Los Angeles, försvinner Frank spårlöst från OS-byn. Tränare och andra okända människor letar och letar men ingen Frank. Han återvänder samma dag då han har sin första match med kommentaren: "Kuken måste ha sitt." Sen finns den en uppsjö av andra roliga anekdoter med Frank som huvudmannen, bland annat ska han ha kört en motorcykel ned i en pool och lekt med liv och död i så kallad rysk roulette. Det är en mycket rolig herre och jag uppskattar sådana historier som ovan.
Jag återkommer möjligen i afton med mer "rappakalja". Tills dess: God solning.
Pang! Pang!
God kväll önskas från ett soligt Roslagen. Har idag ett valt att skriva om något som jag är, återigen, så barnsligt förtjust i. Som ni redan möjligen har vetskap om och listat ut, så är jag otroligt intresserad av citat, citat från kända personer, citat från goda vänner, oftast innehållande personer som säger grymma, roliga, konstiga saker om andra eller helst till andra, eller för all del, om saker och ting över huvudtaget. Vidare så är jag otroligt fascinerad av att vissa människor besitter egenskapen att, med finess och kvickhet, ge svar på tal. Vilket forum kan passa bättre än att från den militära världen och verkligheten ge exempel på vad som sägs där. Nu handlar detta om vad som sägs om, till, åt så kallade meniga, eller med andra ord "fjuniga" pojkar som "ligger i lumpen". Citaten, eller i vissa fall samtalen, kan av många ses som grova och möjligen opassande, så vad passar bättre än att skriva om det?
Nu är det även så passande att jag självfallet har hittat ett så kallat "smultronställe" på Flashback där folk delar med sig av citat, samtal och andra företeelser från sin tid i värnplikten,"lumpen", det kan emellertid vara svårt att se sammanhanget i vilket citaten kommer ifrån så här behövs lite fantasi från Er läsare, men jag vet att ni är "av det rätta virket". Så håll till godo och jag önskar god läsning:
Fänrik(Fk)XXX: "När våldtäkten är ett faktum är det bara att slappna av." (Den tar jag tillbaka.)
Löjtnant(Lt) XXX: "Nu ska vi lära oss att döda, den som tycker annat får komma fram och hjälpa mig demonstrera"
Lt XXX: "Tänk nu på att ni skall träna mycket. Gå på gymet och ut och springa. Då får ni snygga kroppar och får knulla de finaste brudarna. Och inga andrahandssorteringar, eller "skadat gods"."
Värnpliktig(Vpl) XXX: "Fk, kan du hålla mitt vapen när jag går och bajsar?"
Fk XXX: "NEJ FÖR I HELVETE OCH OM JAG HÖR ATT DU LÄMNAR ÖVER VAPNET TILL NÅGON ANNAN KOMMER JAG ATT AVRÄTTA DIG!!!!!"
Kn Larsson: "Mitt namn är Roy Larsson (konstpaus) men jag kallas för SS-Larsson; detta är jag stolt över."
Kapten M: "Om ni inte hinner skjuta ett varningsskott skjuter ni det efteråt. Ni är två skyddsvakter och en död bov och dessutom har det hörts två skott och ni har två tomhylsor."
Vpl M stöter ihop med Fn K på ett dansgolv i centrala Stockholm.
Vpl M: "Fänrik, Vpl M anmäler sig för tjänstgöring."
Fn K: "Vpl M, GIVAKT!"
Fn K: "HELT OM!"
Fn K: "MARSCH!"
Fk **** apfull, nedsypp och otrevlig förs av ett par poliser mot väntande transport mot fyllecell:
"Grabbar, ANFALL. Ryssen tar mig. Ryssen taaar mig!"
Löjtnant XXX: "Hej? Hej kan du säga till dina knarkarpolare på plattan!!"
Fk XXX när lunch närmar sig:
"Pluton ett hopp framåt!"
"Bra grabbar, nu har vi hoppat över lunchen!"
Lt P: "Skydd? Vem fan skriker skydd? Besvara elden med två skott, 'Pang, Pang'"
Lt XXX "Fy fan vilket väder det är, jag blir glad bara jag tittar ut!"
Kn XXX: "Sen polerar ni ollonet tills det skiner, och ni tjejer får väl tvätta fittan på insidan."
Lt L: "...och manöverhandtaget håller man som en kvinnas bröstvårta....STENHÅRT!"
Lt XXX: "En soldat fryser inte! Han skakar av glädje."
Fänrik Ganderud (det uttalas så iallafall) i en mycket kort konversation med en ca 14-årig tjej på väg i civilbussen till Skövde badhus:
Tjej: "Hur känns det att vara utbildad yrkesmördare?"
Fänrik, efter en militäriskt korrekt, snabb huvudvridning: "Tack bra, speciellt utbildad på kvinnor och barn."
Fk M: "J*****, din lök, va fan gör du?" (Skånska)
Vpl J: "Öh...står post Fk."
Fk M: "Ja det ser jag för helvete"
Vpl J: "Heh..jaa."
Fk M: "Hej då för fan."
Varpå Fk bränner iväg.
Fk Gustafsson: "Vet du vad detta är? *Drar upp sin högra knutna näve* Detta är världens minsta skivspelare som spelar Justin Timberlakes "Gry me a River" om och om igen."
Soldat D: "Löjtnant, varför är målen så små? Är det barn vi skjuter på?"
Löjtnant S: "Nej... Det är japaner." (Den tar jag tillbaka)
Ja, jag tror ni förstår lite på vilken nivå det hela ligger på. Nu är det självfallet på det lilla viset att detta kan te sig något barnsligt och omoraliskt, men kommentarerna är ju helt enkelt "klockrena" så jag hör klockan ringa över hela Roslagen.
Det finns självfallet mer "av den här varan" men jag tror att det får räcka för i afton. På återseende mitt herrskap.
MVH Peter Granath
Rövarsången och kärlekskapital.
Goder afton mitt herrskap. Jag har vid det här laget "dragit" mig tillbaka från salongen och sitter som ni säker redan har funderat ut framför datorn. Jag skall vid det här laget, i början av inlägget, starta med att berätta om dagens lilla guldkorn som jag bevittnade när jag skulle ta ett så kallat "kvällsdopp" med andra ord bada på kvällen. Vi valde en något avlägsen och, förutom för en barnfamilj, tom badplats några mil utanför Norrtälje. Den var vackert inbäddad i grönska och berg, och låg som i sked med dalgången som majestätiskt reste sig runtom den. På andra sidan sjön, glimtade jag tre pojkar badandes vid bergssluttningen, när de var klara, så reste de sig upp, klättrade uppför berget och vid toppen så ställde de sig helt sonika och sjöng Rövarsången, om ni minns den från Ronja Rövardotter. Och faktum är att även om det möjligen var ett så kallat "upptåg" från dessa pojkars sida så ekade deras sång så vältonat och dalgången tog emot deras röster i sin famn och det var, ja det var andakt.
Jag har även idag hunnit med dagens goda gärning, jag brände DVD-filmer åt min lillasyster. Min lillasyster, som är en alldeles förtjusande och duktig flicka i 13-årsåldern, använder för övrigt orden "eller", "jag", "vet", "inte" ofta och alldeles för ofta tillsammans i just den meningsuppbyggnaden. Nu är det emellertid så att jag inte är så mycket bättre när det kommer till att ha en åsikt, en åsikt om något över huvudtaget då jag ofta finner mig själv, hör mig själv, säga "Jag har ingen åsikt om varken det ena eller andra." Så jag ämnar sluta irritera mig på min lillasyster och finner istället lugn och tillförsikt med att hon kommer att blomma ut alldeles utmärkt.
Det är vidare, och för att till slut, äntligen, på tal om rubriken, så att jag har sen igår "gått runt" och funderat över en liten liten detalj i våra liv. Norrtelje Tidningen har varje dag ett så kallat "dagens citat" och igår föreföll det så att citatet redaktören valt var: "Den enda kärleken som är för evig, är den obesvarade kärleken, eftersom den alltid kommer finnas inom oss." När jag läste detta så tänkte jag på hur pass mycket kärlek finns det de facto i världen, hos människor i allmänhet och hos, inuti, oss själva i synnerhet? Jag tänkte då att det möjligen förefaller så att vi alla människor vid födsel, blir garanterade ett så kallat kärlekskapital, att vi helt enkelt får en viss summa av kärlek, vad vi väljer att göra med den det är upp till var och en att bestämma. Vidare så har jag ofta frågat människor i min tillvaro vad som händer med kärleken när ett par, två människor "gör slut", flödar kärleken tillbaka till båda parterna eller vaporiseras den och blir, ja blir kärleken luft? Nu ser jag att det är mycket "abstrakt" pågående i texten så låt oss konkretisera lite. Låt säga att just i den sekunden vi blir till, föds, så kan vi göra ett tappert försök och visualisera att vi i gåva får en burk med kärlek. Eftersom att kärlek, som vi alla vet, kan "pressas" ihop så pass mycket, låt oss vidare anta att all kärlek vi är berättigade till vid födsel får plats i en syltburk, praktisk att bära med sig även. Vad och hur och när vi gör av med innehållet i syltburken är upp till oss själva, man kan "bränna" allt på en gång genom att bli ohyggligt kär, förälskad och leva med en människa i hela sitt liv, tills döden skiljer oss åt bla. bla. eller så kan man slösa lite då och då, "pö om pö", på olika människor, "släng" in några vänner vid sidan om så har du någon att umgås med när "kedjan går sönder, och hon kommer loss från spisen". Jag kommer osökt att tänka på min gamle, och fortfarande, goda vän Per. Per har alltid varit svår att få "med ut på stan" utan har hellre tillbragt sin tid med sina jämlika, sina flickvänner. Kan det möjligen vara så att Per använder upp sitt kärlekskapital, så i den breda graden, på sin flickvän, sambo, så att han inte har något till övers för sina vänner? Nu är det emellertid så att Per har jobb, barn och annat att tänka på än gamla stofiler från "hockeytiden" så han må vara ursäktad men jag tror att ni förstår, i vilket jag talar om, mitt resonemang.
Vidare, och för att anknyta till det ordspråk som jag nämnde för 5 minuter sedan, så borde det även ligga till, på det lilla viset, att om kärlek blir obesvarad, om kärlek inte möts vid mitten, om kärleken inte är ömsesidig, så borde den förefalla till den personen från vilken kärleken från första början kom ifrån. Det är med andra ord "ingen fara på taket" om Er kärlek från motpart inte blir besvarad för det blir inte "minus" på kärlekskapitalet.
För övrigt så kan jag inte, i min vildaste fantasi, tro att det finns en kvinna så desperat, så dumdristig som vill leva "tills döden skiljer" henne och mig åt, jag finner då stor tröst till följande: "Utgångsmarschen efter ett bröllop påminner mig alltid om musiken för soldater som går ut i strid."
Till slut, så vill jag tacka er alla för alla rosor, i form av telefonsamtal, kommentarer, som jag har fått sedan jag startade skriva denna blogg. Det har även påtalats av "Kebnekaise" "Naturkompaniet" Ann att bloggen har "slaknat" (=That's what she said.) eller möjligen att intervallet mellan inläggen har ökat, detta skall icke oroa Er då jag alltid, för överskådlig framtid kommer att generera minst ett inlägg per dag.
Nu kommer ni säkerligen med de avslutande orden att sova gott. Buona notte.
Jag har även idag hunnit med dagens goda gärning, jag brände DVD-filmer åt min lillasyster. Min lillasyster, som är en alldeles förtjusande och duktig flicka i 13-årsåldern, använder för övrigt orden "eller", "jag", "vet", "inte" ofta och alldeles för ofta tillsammans i just den meningsuppbyggnaden. Nu är det emellertid så att jag inte är så mycket bättre när det kommer till att ha en åsikt, en åsikt om något över huvudtaget då jag ofta finner mig själv, hör mig själv, säga "Jag har ingen åsikt om varken det ena eller andra." Så jag ämnar sluta irritera mig på min lillasyster och finner istället lugn och tillförsikt med att hon kommer att blomma ut alldeles utmärkt.
Det är vidare, och för att till slut, äntligen, på tal om rubriken, så att jag har sen igår "gått runt" och funderat över en liten liten detalj i våra liv. Norrtelje Tidningen har varje dag ett så kallat "dagens citat" och igår föreföll det så att citatet redaktören valt var: "Den enda kärleken som är för evig, är den obesvarade kärleken, eftersom den alltid kommer finnas inom oss." När jag läste detta så tänkte jag på hur pass mycket kärlek finns det de facto i världen, hos människor i allmänhet och hos, inuti, oss själva i synnerhet? Jag tänkte då att det möjligen förefaller så att vi alla människor vid födsel, blir garanterade ett så kallat kärlekskapital, att vi helt enkelt får en viss summa av kärlek, vad vi väljer att göra med den det är upp till var och en att bestämma. Vidare så har jag ofta frågat människor i min tillvaro vad som händer med kärleken när ett par, två människor "gör slut", flödar kärleken tillbaka till båda parterna eller vaporiseras den och blir, ja blir kärleken luft? Nu ser jag att det är mycket "abstrakt" pågående i texten så låt oss konkretisera lite. Låt säga att just i den sekunden vi blir till, föds, så kan vi göra ett tappert försök och visualisera att vi i gåva får en burk med kärlek. Eftersom att kärlek, som vi alla vet, kan "pressas" ihop så pass mycket, låt oss vidare anta att all kärlek vi är berättigade till vid födsel får plats i en syltburk, praktisk att bära med sig även. Vad och hur och när vi gör av med innehållet i syltburken är upp till oss själva, man kan "bränna" allt på en gång genom att bli ohyggligt kär, förälskad och leva med en människa i hela sitt liv, tills döden skiljer oss åt bla. bla. eller så kan man slösa lite då och då, "pö om pö", på olika människor, "släng" in några vänner vid sidan om så har du någon att umgås med när "kedjan går sönder, och hon kommer loss från spisen". Jag kommer osökt att tänka på min gamle, och fortfarande, goda vän Per. Per har alltid varit svår att få "med ut på stan" utan har hellre tillbragt sin tid med sina jämlika, sina flickvänner. Kan det möjligen vara så att Per använder upp sitt kärlekskapital, så i den breda graden, på sin flickvän, sambo, så att han inte har något till övers för sina vänner? Nu är det emellertid så att Per har jobb, barn och annat att tänka på än gamla stofiler från "hockeytiden" så han må vara ursäktad men jag tror att ni förstår, i vilket jag talar om, mitt resonemang.
Vidare, och för att anknyta till det ordspråk som jag nämnde för 5 minuter sedan, så borde det även ligga till, på det lilla viset, att om kärlek blir obesvarad, om kärlek inte möts vid mitten, om kärleken inte är ömsesidig, så borde den förefalla till den personen från vilken kärleken från första början kom ifrån. Det är med andra ord "ingen fara på taket" om Er kärlek från motpart inte blir besvarad för det blir inte "minus" på kärlekskapitalet.
För övrigt så kan jag inte, i min vildaste fantasi, tro att det finns en kvinna så desperat, så dumdristig som vill leva "tills döden skiljer" henne och mig åt, jag finner då stor tröst till följande: "Utgångsmarschen efter ett bröllop påminner mig alltid om musiken för soldater som går ut i strid."
Till slut, så vill jag tacka er alla för alla rosor, i form av telefonsamtal, kommentarer, som jag har fått sedan jag startade skriva denna blogg. Det har även påtalats av "Kebnekaise" "Naturkompaniet" Ann att bloggen har "slaknat" (=That's what she said.) eller möjligen att intervallet mellan inläggen har ökat, detta skall icke oroa Er då jag alltid, för överskådlig framtid kommer att generera minst ett inlägg per dag.
Nu kommer ni säkerligen med de avslutande orden att sova gott. Buona notte.
Religion, sprit och droger.
God kväll mina vänner, jag har idag haft en, för mig, hektisk dag. Dagens goda gärning utfördes med finess då gräset numera är klippt, ansat och sansat. Vidare så har jag gjort ett så kallat fynd då jag gick igenom gamla böcker i en låda ståendes i ladan. Fann där ett guldkorn, i form av bok, som redogör lite om "Skapelsens sedelärande samtal", eller "Dyalogus Creaturum", anno 1483. Nu vet alla som har en någorlunda kännedom, att jag ej på något som helst, sätt och vis, är religös och faktum är att det har diskuterats huruvida taket i en kyrka skulle mäkta med alla synder jag bär med mig, det finns alltså anledning att misstänka att kyrkan skulle implodera och skapa ett så kallat svart hål, vidare skulle förmodligen satan komma ridandes ut ur detta svarta hål, och helvetet i ett följe. Hur som haver så hittade jag en liten text när jag ögnade igenom detta verk som jag tänkte kunde, möjligen, kanske, hoppas jag underhålla er, för en kort stund, en aning. Det handlar om en nyckel och ett lås:
"Det var en gång en utmärkt nyckel, som utan gnissel öppnade och låste igen ett lås, och därför var dess ägare mycket nöjd med den. En gång började emellertid det otacksamma låset knota mot nyckeln och sade: "Otäcka nyckel, varför förföljer du mig ständigt genom att att dagligen tränga in i mitt inre (=That's what she said för övrigt.) och vrida om mina inälvor? Sluta besvära mig, annars skall jag kasta ut dig och kröka till dig. " Nyckeln svarade: "Det var inte snällt sagt, min vän, ty jag bevakar och skyddar dig. Om du vill kasta bort mig, så kommer du själv att bli bortkastad och sönderslagen." Men låset lät sig inte alls blidkas av dessa ord, utan stängde till nyckelhålet och lät inte nyckeln komma in i sig, så att husets herre inte kunde öppna dörren. Då han märkte detta, blev han förargad och bröt loss låset och slog sönder det, eftersom han inte på något sätt kunde öppna det. Men sedan hånade nyckeln låset och sade: "Den som delar dina öden bör du följa in i döden." Sensmoralen ligger med andra ord i att vi ej skall bråka med människor i vår absoluta närvaro och som vi delar tillvaro med, för då kan det bli tal om slir i kåpan. Vet inte riktigt varför jag kom att tänka på detta men nu är det så.
Detta för mig osökt in på det här lilla triviala ämnet religion, och kristendom i allmänhet och denna "tokstolle" som vi i dagligt tal ger namnet Jesus. Den här karlen, Jesus, hade som ni säkert redan har vetskap om, många "bollar i luften" och han var ofta i farten för sisådär 2000 år sedan, jag skulle, i ett parallellt universum, kunna tänka mig om att Jesus hade tagit "en kostym" och strålat ned i det svenska samhället hade han hetat något i stil med Ulf Lundell eller Mikael Persbrandt. Personer som det alltid är mycket "skriverier" om och som ofta är i "hetluften". Jesus har det varit otroligt mycket skriverier om och någon har till och med varit så berusad, hög, så att han skrivit att Jesus en dag nere på stranden gick på vattnet. Nu vet vi alla att detta är ren lögn, men jag tänkte ändå redogöra för den dagen då Jesus "gick på vattnet".
Jesus har precis gjort slut med sin flickvän, Maria "Maggan" Magdalena. Nu sitter i sitt hus, hydda, "ruckel" och suger på en kall öl. Det är lördag kväll och det är fullt med folk ute på Nasarets gator och det är ett riktigt "ös". Vad göra? Sitta inne och deppa? Nej här skall festas. Jesus ringer sina 12 "polare": "Skall ni med ut och dricka öl?" De 12 vännerna "bangar" aldrig till alkohol och lite "röka". Sagt och gjort Jesus och sina 12 vänner går ut och gör Nasaret osäkert, nu är det emellertid så att festen spårar ur, det blir mycket alkohol, det blir mycket "röka", alltså marijana. Nu är de goda vännerna så pass höga och berusade så de bestämmer sig för att avsluta kvällen nere på stranden för vidare rökning och förtäring av alkohol. Och sedan när alla sitter och myser framför elden de gjort upp vid strandkanten är de så in i norden höga och berusade så när Jesus, sin vana trogen, skall gå ut i vattnet och "slå en drill" så hallucinerar några i skaran loss ordentligt och tycker sig se Jesus ovanför vattenytan, detta måste skrivas ned. Och myten är skapad, sen är det självklart så att korsfarare och missionärer och annat ovetande pack har purifierat "rövaren" och skrivit ned den i en skrift.
För som alla är på det klara vid är att det är fysiskt omöjligt för en person att gå på vatten, åka vattenskidor går dock då man har en snabb båt framför sig. Detta hade icke de 13 vännerna vid stranden då de knappt hade råd att betala för kläderna, alltså tyget, de hade på sig vid tillfället. Men om stora mängder alkohol förtärs, och vidare om det "kryddas" med lite marijana eller för all del tyngre saker som LSD då kan vi "se" i princip vad som helst, och har man en liten pappersbit, eller papyrus bredvid sig och en penna, krita, så kan man dikta ihop allt mellan himmel och jord. Jag har exempelvis, enligt tidigare flickvän-källa, sett svampar i botten av en butelj som tidigare innehöll whisky. En annan herre som har "sett" skumma saker i "fyllan och yran" är min gode vän Gussing som "irrat" omkring i Örebro och tydligen bevittnat tomtar eller möjligtvis tomtens nissar.
Jag skall avsluta detta inlägg med en händelse som jag kom på alldeles nu på tal om tomtar och då Tomten "himself" i synnerhet. Vi anordnade en "Tipsrunda" i Örebro en gång i tiden. En fråga som vi då valde var "I vilket land har tomaten sitt ursprung? 1. Peru X. USA 2. Australien." Nu var det emellertid på "det lilla viset" att en av deltagarna hade förtärit en ansenlig mängd alkohol och kom fram till platsen där lapp, med text ovan, satt. Hon frågade då sig själv: "Från vilket land kommer Tomten?"
Tomaten har sitt ursprung i Peru för er som är intresserade av detta triviala faktum. Nu har jag redogjort för mycket, jag hoppas innerligt att det varit trevlig läsning och väl mött nästa gång!
MVH Peter Granath
"Det var en gång en utmärkt nyckel, som utan gnissel öppnade och låste igen ett lås, och därför var dess ägare mycket nöjd med den. En gång började emellertid det otacksamma låset knota mot nyckeln och sade: "Otäcka nyckel, varför förföljer du mig ständigt genom att att dagligen tränga in i mitt inre (=That's what she said för övrigt.) och vrida om mina inälvor? Sluta besvära mig, annars skall jag kasta ut dig och kröka till dig. " Nyckeln svarade: "Det var inte snällt sagt, min vän, ty jag bevakar och skyddar dig. Om du vill kasta bort mig, så kommer du själv att bli bortkastad och sönderslagen." Men låset lät sig inte alls blidkas av dessa ord, utan stängde till nyckelhålet och lät inte nyckeln komma in i sig, så att husets herre inte kunde öppna dörren. Då han märkte detta, blev han förargad och bröt loss låset och slog sönder det, eftersom han inte på något sätt kunde öppna det. Men sedan hånade nyckeln låset och sade: "Den som delar dina öden bör du följa in i döden." Sensmoralen ligger med andra ord i att vi ej skall bråka med människor i vår absoluta närvaro och som vi delar tillvaro med, för då kan det bli tal om slir i kåpan. Vet inte riktigt varför jag kom att tänka på detta men nu är det så.
Detta för mig osökt in på det här lilla triviala ämnet religion, och kristendom i allmänhet och denna "tokstolle" som vi i dagligt tal ger namnet Jesus. Den här karlen, Jesus, hade som ni säkert redan har vetskap om, många "bollar i luften" och han var ofta i farten för sisådär 2000 år sedan, jag skulle, i ett parallellt universum, kunna tänka mig om att Jesus hade tagit "en kostym" och strålat ned i det svenska samhället hade han hetat något i stil med Ulf Lundell eller Mikael Persbrandt. Personer som det alltid är mycket "skriverier" om och som ofta är i "hetluften". Jesus har det varit otroligt mycket skriverier om och någon har till och med varit så berusad, hög, så att han skrivit att Jesus en dag nere på stranden gick på vattnet. Nu vet vi alla att detta är ren lögn, men jag tänkte ändå redogöra för den dagen då Jesus "gick på vattnet".
Jesus har precis gjort slut med sin flickvän, Maria "Maggan" Magdalena. Nu sitter i sitt hus, hydda, "ruckel" och suger på en kall öl. Det är lördag kväll och det är fullt med folk ute på Nasarets gator och det är ett riktigt "ös". Vad göra? Sitta inne och deppa? Nej här skall festas. Jesus ringer sina 12 "polare": "Skall ni med ut och dricka öl?" De 12 vännerna "bangar" aldrig till alkohol och lite "röka". Sagt och gjort Jesus och sina 12 vänner går ut och gör Nasaret osäkert, nu är det emellertid så att festen spårar ur, det blir mycket alkohol, det blir mycket "röka", alltså marijana. Nu är de goda vännerna så pass höga och berusade så de bestämmer sig för att avsluta kvällen nere på stranden för vidare rökning och förtäring av alkohol. Och sedan när alla sitter och myser framför elden de gjort upp vid strandkanten är de så in i norden höga och berusade så när Jesus, sin vana trogen, skall gå ut i vattnet och "slå en drill" så hallucinerar några i skaran loss ordentligt och tycker sig se Jesus ovanför vattenytan, detta måste skrivas ned. Och myten är skapad, sen är det självklart så att korsfarare och missionärer och annat ovetande pack har purifierat "rövaren" och skrivit ned den i en skrift.
För som alla är på det klara vid är att det är fysiskt omöjligt för en person att gå på vatten, åka vattenskidor går dock då man har en snabb båt framför sig. Detta hade icke de 13 vännerna vid stranden då de knappt hade råd att betala för kläderna, alltså tyget, de hade på sig vid tillfället. Men om stora mängder alkohol förtärs, och vidare om det "kryddas" med lite marijana eller för all del tyngre saker som LSD då kan vi "se" i princip vad som helst, och har man en liten pappersbit, eller papyrus bredvid sig och en penna, krita, så kan man dikta ihop allt mellan himmel och jord. Jag har exempelvis, enligt tidigare flickvän-källa, sett svampar i botten av en butelj som tidigare innehöll whisky. En annan herre som har "sett" skumma saker i "fyllan och yran" är min gode vän Gussing som "irrat" omkring i Örebro och tydligen bevittnat tomtar eller möjligtvis tomtens nissar.
Jag skall avsluta detta inlägg med en händelse som jag kom på alldeles nu på tal om tomtar och då Tomten "himself" i synnerhet. Vi anordnade en "Tipsrunda" i Örebro en gång i tiden. En fråga som vi då valde var "I vilket land har tomaten sitt ursprung? 1. Peru X. USA 2. Australien." Nu var det emellertid på "det lilla viset" att en av deltagarna hade förtärit en ansenlig mängd alkohol och kom fram till platsen där lapp, med text ovan, satt. Hon frågade då sig själv: "Från vilket land kommer Tomten?"
Tomaten har sitt ursprung i Peru för er som är intresserade av detta triviala faktum. Nu har jag redogjort för mycket, jag hoppas innerligt att det varit trevlig läsning och väl mött nästa gång!
MVH Peter Granath
Somna till Ulf Lundell, del 2.
God kväll. Jag befinner mig i ett så kallad "författarsvacka" idag och har ytterst svårt att dikta ned några väl valda ord. Jag lovar att jag skall återvända i morgon med nyvunnen inspiration. Vidare så har jag hela dagen sökt efter ett ordspråk som jag tror är av bibliskt urpsrung och jag fann det till slut:
"Act as if ye had faith, and faith will be given to you."
Jag har spenderat hela dagen med detta ordspråk och försökt kanalisera det för att få stryrka till vad som skulle bli dagens gärning: klippa gräsmattan. Nu är det emellertid så att detta får även idag lämnas därhän men i morgon blir det "andra bullar". Ni skall dock ej gå från detta besök tomhänta då jag skall låta "Spritvirtuosen" Lundell avsluta detta inlägg med några väl valda ord om det här med alkohol, och att dricka i allmänhet men även att ej dricka i synnerhet. Jag lämnar er med Ulf nu och önskar er en behaglig sommarkväll, och en god start på veckan då ni vaknar i morgon.
" Nu lyfte han ölglaset och satte det till läpparna och svalde i sej djupa klunkar av den kalla vätskan. Så satte han ner glaset på bordet igen och gav ifrån sej en lång suck av välbehag. Jag satt med min gulaschsoppa och min Ramlösa och en tämligen avslagen Coca-cola och stirrade på mannen med ölen och jag kunde känna hur den där ölen sköljde in i min mun, hur kall den var, hur svindlande god den kunde vara när man var skönt trött och törstig, jag kunde känna malten, humlen, sötman, beskan, den stickande kolsyran, jag svalde, jag svalde igen och jag kände värmen i magsäcken och sen alkoholen som sakta spred sej ut i lemmarna, bäddade in hjärnan, gjorde dagen rundare, omedelbarare, jag kunde känna nuet fixeras, bli begripligare, mer tilltalande, mer godtagbart, känna livet bli till, känna beläggningarna spolas bort, känna poesin komma, känna kamratligheten väckas till liv i blodet, känna nerverna lugna sej, gå till vila, känna själen, bröstet öppnas."
Saknad och osanningar.
Det har hunnit bli kväll även i Roslagens mörka skogar, och molntäcket spricker upp och låter solen dra några sista andetag innan det blir mörkt. Jag skall rivstarta detta inlägg med några "dagens". Dagens glädje är att det finns resurser kvar i bag-in-boxen till ännu en "In vino veritas kväll". Dagens sorg är att detta måste drickas i ensamhet i självömkans tecken men detta är inget att "gräva" ned sig för. Dagens positiva överraskning var att jag bevittnade ett så kallat pack som klarade av bedriften att göra en U-sväng med en rullator. Dagens irritationsmoment: Hade det tveksamma nöjet att se en oerhört attraktiv kvinna hålla hand med en ur packet, detta är något som måste komma till ett abrupt slut!
Vidare, och som rubriken avslöjar, så ämnar jag spendera några rader och knapptryckningar på det här med saknad, saknad i allmänhet och att vi saknar andra människor i synnerhet. Jag har nämligen blivit påmind om en så kallad halvsanning eller möjligen osanning, att det finns vissa personer, jag själv inkluderad, som av sin omgivning inte anses kunna sakna en specifik person, utan dessa personer saknar "någon i allmänhet" och med andra ord ingen i synnerhet. Talade med "Gore-Tex, Haglöfs" Ann igår och hon ansåg då att jag inte saknar en specifik person utan att jag saknar "någon". Detta fenomen är något jag stött på tidigare i mitt liv från tiden då det begav sig, när Disa, Sussi och resten av järngänget ofta påminde mig om detsamma som Ann. Jag skall demonstrera med ett hypotetiskt exempel:
X (=Peter Granath), Y (=söt flicka), Z (=omgivningen), N(="någon i allmänhet").
X säger att han saknar Y. Y och Z påpekar till X att detta förmodligen inte är korrekt, utan X saknar N. Nu är det emellertid så att Y och Z kan omöjligen med säkerhet "backa" upp detta med fakta eller tillförlitlig information att det står till på det viset. Det är endast X som med säkerhet kan säga om han saknar Y eller N. Dock så kan det föreligga oegentligheter med X och dessutom så kan Y och Z ha andra "hidden agenda" anledningar till att påpeka X att han inte saknar Y utan N. Hur det nu än ligger till med ovansagda och i vilket sanningen ligger så borde det vara så att: om X känner saknad, oavsett vad ursprunget, källan till saknaden är, så borde X vara berättigad till saknad. Om nu vidare saknaden får ett namn och ett ansikte (Y) så borde varken Y eller Z ifrågasätta X saknad till Y ty saknad är ofta kopplad till hopp och alla människor vet att hopp är det sista som överger människan, det kan därför vara ohälsosamt att neka X hans rätt till saknad.
Nog om detta "mjukost" "messmör" ämne och vidare med osanningar, även sanningar och halvsanningar. Jag har utlovat att redogöra för ovannämnda företeelser och nu är det stor risk att detta inlägg kommer bli oerhört långt men det är inget som kan hjälpas, så håll till godo.
Detta är något som är ytterst komplicerat men jag skall göra mitt allra yttersta för att på ett överskådligt och på ett, även för pack, informativt sätt. Först och främst så finns det ingen "total" sanning då allt ligger i betraktarens öga etc. bla. bla bla. Men en sanning är något som väl överensstämmer med verkligheten. En sanning innehåller ca 80-99% verklighet. En halvsanning är något som stämmer överens med verkligheten men som är beblandad med osanning, vi kan här nämna 20-80% av verkligheten får rum i en halvsanning. En osanning, eller lögn, innehåller ingen eller liten del av verklighet, 0-20% verklighet. Själv använder jag mig ytterst sällan av sanningar utan jag använder mig allra oftast av halvsanningar då dessa är lätta att hantera. Exempel på en sanning är: "Peter gillar öl". Halvsanning: "Peter dricker nästan aldrig vin." En osanning skall jag redogöra för nedan men först så är jag sådär barnsligt förtjust i uttrycket "Att fara i osanning" då det med hjälp av mentala bilder kan bli en visuell människa som mer eller mindre är ute och cyklar, åker bil tillsammans med en osanning. Ja något i den stilen.
Hur som helst jag stod för en osanning av hög rang då vi firade nyår hos Skåne och Sara senast. Jag stod mer eller mindre åtalad av "Pliten" Johansson för att ha begått ett så kallat myteri. Jag var ute och for med osanning vid "efterräkan" "efterfesten" då jag talade om att jag hatade Göteborgare, nu är just det emellertid en så kallad halvsanning men den rena och skära osanning kom i och med uttalandet att jag besökt Göteborg en gång mellan min, Johanssons och Skånes första visit och den visit där osanningen kom, alltså vid nyårsvisiten. Att jag skulle ha besökt Göteborg mer än två gånger är med andra ord en ren lögn och dikt. Det som är viktigt att påpeka är att när man är ute och går med sin lilla osanning så är det viktigt att förneka, förneka, förneka att det är just en osanning som man har bredvid sig, det kan leda till att osanningen purifieras och kan med tiden få benämningen halvsanningen, detta är dock inget jag rekommenderar då det är viktigt för bra lögnare som har många osanningar "i luften" med gott minne, här ligger det nära till hands att säga att det inte är bra med för många bollar, osanningar i luften.
That's all folks! Jag har preparerat VLC media player med tre rykande färska avsnitt av Rescue Me som för övrigt mer eller mindre handlar om mitt liv.
Tackar för ordet gör jag även.
Vidare, och som rubriken avslöjar, så ämnar jag spendera några rader och knapptryckningar på det här med saknad, saknad i allmänhet och att vi saknar andra människor i synnerhet. Jag har nämligen blivit påmind om en så kallad halvsanning eller möjligen osanning, att det finns vissa personer, jag själv inkluderad, som av sin omgivning inte anses kunna sakna en specifik person, utan dessa personer saknar "någon i allmänhet" och med andra ord ingen i synnerhet. Talade med "Gore-Tex, Haglöfs" Ann igår och hon ansåg då att jag inte saknar en specifik person utan att jag saknar "någon". Detta fenomen är något jag stött på tidigare i mitt liv från tiden då det begav sig, när Disa, Sussi och resten av järngänget ofta påminde mig om detsamma som Ann. Jag skall demonstrera med ett hypotetiskt exempel:
X (=Peter Granath), Y (=söt flicka), Z (=omgivningen), N(="någon i allmänhet").
X säger att han saknar Y. Y och Z påpekar till X att detta förmodligen inte är korrekt, utan X saknar N. Nu är det emellertid så att Y och Z kan omöjligen med säkerhet "backa" upp detta med fakta eller tillförlitlig information att det står till på det viset. Det är endast X som med säkerhet kan säga om han saknar Y eller N. Dock så kan det föreligga oegentligheter med X och dessutom så kan Y och Z ha andra "hidden agenda" anledningar till att påpeka X att han inte saknar Y utan N. Hur det nu än ligger till med ovansagda och i vilket sanningen ligger så borde det vara så att: om X känner saknad, oavsett vad ursprunget, källan till saknaden är, så borde X vara berättigad till saknad. Om nu vidare saknaden får ett namn och ett ansikte (Y) så borde varken Y eller Z ifrågasätta X saknad till Y ty saknad är ofta kopplad till hopp och alla människor vet att hopp är det sista som överger människan, det kan därför vara ohälsosamt att neka X hans rätt till saknad.
Nog om detta "mjukost" "messmör" ämne och vidare med osanningar, även sanningar och halvsanningar. Jag har utlovat att redogöra för ovannämnda företeelser och nu är det stor risk att detta inlägg kommer bli oerhört långt men det är inget som kan hjälpas, så håll till godo.
Detta är något som är ytterst komplicerat men jag skall göra mitt allra yttersta för att på ett överskådligt och på ett, även för pack, informativt sätt. Först och främst så finns det ingen "total" sanning då allt ligger i betraktarens öga etc. bla. bla bla. Men en sanning är något som väl överensstämmer med verkligheten. En sanning innehåller ca 80-99% verklighet. En halvsanning är något som stämmer överens med verkligheten men som är beblandad med osanning, vi kan här nämna 20-80% av verkligheten får rum i en halvsanning. En osanning, eller lögn, innehåller ingen eller liten del av verklighet, 0-20% verklighet. Själv använder jag mig ytterst sällan av sanningar utan jag använder mig allra oftast av halvsanningar då dessa är lätta att hantera. Exempel på en sanning är: "Peter gillar öl". Halvsanning: "Peter dricker nästan aldrig vin." En osanning skall jag redogöra för nedan men först så är jag sådär barnsligt förtjust i uttrycket "Att fara i osanning" då det med hjälp av mentala bilder kan bli en visuell människa som mer eller mindre är ute och cyklar, åker bil tillsammans med en osanning. Ja något i den stilen.
Hur som helst jag stod för en osanning av hög rang då vi firade nyår hos Skåne och Sara senast. Jag stod mer eller mindre åtalad av "Pliten" Johansson för att ha begått ett så kallat myteri. Jag var ute och for med osanning vid "efterräkan" "efterfesten" då jag talade om att jag hatade Göteborgare, nu är just det emellertid en så kallad halvsanning men den rena och skära osanning kom i och med uttalandet att jag besökt Göteborg en gång mellan min, Johanssons och Skånes första visit och den visit där osanningen kom, alltså vid nyårsvisiten. Att jag skulle ha besökt Göteborg mer än två gånger är med andra ord en ren lögn och dikt. Det som är viktigt att påpeka är att när man är ute och går med sin lilla osanning så är det viktigt att förneka, förneka, förneka att det är just en osanning som man har bredvid sig, det kan leda till att osanningen purifieras och kan med tiden få benämningen halvsanningen, detta är dock inget jag rekommenderar då det är viktigt för bra lögnare som har många osanningar "i luften" med gott minne, här ligger det nära till hands att säga att det inte är bra med för många bollar, osanningar i luften.
That's all folks! Jag har preparerat VLC media player med tre rykande färska avsnitt av Rescue Me som för övrigt mer eller mindre handlar om mitt liv.
Tackar för ordet gör jag även.
